Matteus 5

¹När han nu såg folket, gick han upp på berget; och sedan han hade satt sig ned, trädde hans lärjungar fram till honom.

²Då öppnade han sin mun och undervisade dem och sade:

³»Saliga äro de som äro fattiga i anden, ty dem hör himmelriket till.

⁴Saliga äro de som sörja, ty de skola bliva tröstade.

⁵Saliga äro de saktmodiga, ty de skola besitta jorden.

⁶Saliga äro de som hungra och törsta efter rättfärdighet, ty de skola bliva mättade.

⁷Saliga äro de barmhärtiga, ty dem skall vederfaras barmhärtighet.

⁸Saliga äro de renhjärtade, ty de skola se Gud.

⁹Saliga äro de fridsamma, ty de skola kallas Guds barn.

¹⁰Saliga äro de som lida förföljelse för rättfärdighets skull, ty dem hör himmelriket till.

¹¹Ja, saliga ären I, när människorna för min skull smäda och förfölja eder och sanningslöst säga allt ont mot eder.

¹²Glädjens och fröjden eder, ty eder lön är stor i himmelen. Så förföljde man ju ock profeterna, som voro före eder.

¹³I ären jordens salt; men om saltet mister sin sälta, varmed skall man då giva det sälta igen? Till intet annat duger det än till att kastas ut och trampas ned av människorna.

¹⁴I ären världens ljus. Icke kan en stad döljas, som ligger uppe på ett berg?

¹⁵Ej heller tänder man ett ljus och sätter det under skäppan, utan man sätter det på ljusstaken, så att det lyser för alla dem som äro i huset.

¹⁶På samma sätt må ock edert ljus lysa inför människorna, så att de se edra goda gärningar och prisa eder Fader, som är i himmelen.

¹⁷I skolen icke mena att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna. Jag har icke kommit för att upphäva, utan för att fullborda.

¹⁸Ty sannerligen säger jag eder: Intill dess himmel och jord förgås, skall icke den minsta bokstav, icke en enda prick av lagen förgås, förrän det allt har fullbordats.

¹⁹Därför, den som upphäver ett av de minsta bland dessa bud och lär människorna så, han skall räknas för en av de minsta i himmelriket; men den som håller dem och lär människorna så, han skall räknas för stor i himmelriket.

²⁰Ty jag säger eder, att om eder rättfärdighet icke övergår de skriftlärdes och fariséernas, så skolen I icke komma in i himmelriket.

²¹I haven hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke dräpa; och den som dräper, han är hemfallen åt Domstolens[1] dom.'

²²Men jag säger eder: Var och en som vredgas på sin broder, han är hemfallen åt Domstolens dom; men den som säger till sin broder: 'Du odåga', han är hemfallen åt Stora rådets dom; och den som säger: 'Du dåre', han är hemfallen åt det brinnande Gehenna.

²³Därför, om du kommer med din gåva till altaret, och där drager dig till minnes att din broder har något emot dig,

²⁴så lägg ned din gåva där framför altaret, och gå först bort och förlik dig med din broder, och kom sedan och bär fram din gåva.

²⁵Var villig till snar förlikning med din motpart, medan du ännu är med honom på vägen, så att din motpart icke drager dig inför domaren, och domaren överlämnar dig åt rättstjänaren, och du bliver kastad i fängelse.

²⁶Sannerligen säger jag dig: Du skall icke slippa ut därifrån, förrän du har betalt den yttersta skärven.

²⁷I haven hört att det är sagt: 'Du skall icke begå äktenskapsbrott.'

²⁸Men jag säger eder: Var och en som med begärelse ser på en annans hustru, han har redan begått äktenskapsbrott med henne i sitt hjärta.

²⁹Om nu ditt högra öga är dig till förförelse, så riv ut det och kasta det ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kastas i Gehenna.

³⁰Och om din högra hand är dig till förförelse, så hugg av den och kasta den ifrån dig; ty det är bättre för dig att en av dina lemmar fördärvas, än att hela din kropp kommer till Gehenna.

³¹Det är ock sagt: 'Den som vill skilja sig från sin hustru han skall giva henne skiljebrev.'

³²Men jag säger eder: Var och en som skiljer sig från sin hustru för någon annan saks skull än för otukt, han bliver orsak till att äktenskapsbrott begås med henne. Och den som tager en frånskild kvinna till hustru, han begår äktenskapsbrott.

³³Ytterligare haven I hört att det är sagt till de gamle: 'Du skall icke svärja falskt' och 'Du skall hålla din ed inför Herren.'

³⁴Men jag säger eder att I alls icke skolen svärja, varken vid himmelen, ty den är 'Guds tron',

³⁵ej heller vid jorden, ty den är 'hans fotapall', ej heller vid Jerusalem, ty det är 'den store Konungens stad';

³⁶ej heller må du svärja vid ditt huvud, ty du kan icke göra ett enda hår vare sig vitt eller svart;

³⁷utan sådant skall edert tal vara, att ja är ja, och nej är nej. Vad därutöver är, det är av ondo.

³⁸I haven hört att det är sagt: 'Öga för öga och tand för tand.'

³⁹Men jag säger eder att I icke skolen stå emot en oförrätt; utan om någon slår dig på den högra kinden, så vänd ock den andra till åt honom;

⁴⁰och om någon vill gå till rätta med dig för att beröva dig din livklädnad, så låt honom få manteln med;

⁴¹och om någon tvingar dig att till hans tjänst gå med en mil, så gå två med honom.

⁴²Giv åt den som beder dig, och vänd dig icke bort ifrån den som vill låna av dig.

⁴³I haven hört att det är sagt: 'Du skall älska din nästa och hata din ovän.'

⁴⁴Men jag säger eder: Älsken edra ovänner, och bedjen för dem som förfölja eder,

⁴⁵och varen så eder himmelske Faders barn; han låter ju sin sol gå upp över både onda och goda och låter det regna över både rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶Ty om I älsken dem som älska eder, vad lön kunnen I få därför? Göra icke publikanerna detsamma?

⁴⁷Och om I visen vänlighet mot edra bröder allenast, vad synnerligt gören I därmed? Göra icke hedningarna detsamma?

⁴⁸Varen alltså I fullkomliga, såsom eder himmelske Fader är fullkomlig.» [1] Se Domstol i Ordförkl.

Matteus 5

¹När han såg folket, steg han upp på et berg; och som han hade satt sig, gingo hans Lärjungar fram til honom.

²Då öppnade han sin mun, lärde dem, och sade:

³Salige äro de som äro andelige fattige; ty himmelriket hörer dem til.

⁴Salige äro de bedröfwade; ty de skola få hugswalelse.

⁵Salige äro de saktmodige; ty de skola besitta jordena.

⁶Salige äro de som hungra och törsta efter rättfärdighetena; ty de skola blifwa mättade.

⁷Salige äro de barmhertige; ty dem skall ske barmhertighet.

⁸Salige äro de renhjertade; ty de skola se Gud.

⁹Salige äro de fridsamme; ty de skola kallas Guds barn.

¹⁰Salige äro de som lida förföljese för rättwisones skull; ty dem hörer himmelriket til.

¹¹Salige åren I, när menniskorna försmäda och förfölja eder, och säga allt ondt emot eder, ljugande, för mina skull.

¹²Glädjens och fröjder eder; ty edor lön är stor i himmelen; förty de hafwa sammalunda förföljt Propheterna, som hafwa warit för eder.

¹³I ären jordenes salt; är det så, at saltet mister sin sälto, hwarmed skall man då salta? Til intet mer är det nyttigt, utan at man kastar det ut, och låter det trampas af menniskomen.

¹⁴I ären werldenes ljus; icke kan den staden döljas, som ligger på et berg.

¹⁵Icke tänder man heller ljus; och sätter det under ena skäppo, utan på en ljusastaka; at det lyser allom dem som i huset äro.

¹⁶Så låter edart ljus lysa för menniskomen, at de måga se edra goda gerningar, och prisa eder Fader, som är i himmelen.

¹⁷I skolen icke mena, at jag är kommen til at upplossa lagen, eller Propheterna; jag är icke kommen til at upplossa, utan til at fullborda.

¹⁸Ty jag säger eder för sant: Tildess at himmel och jord förgås, warder ej förgången den minste bokstafen, icke heller en prick af lagen, förr än det är allt skedt.

¹⁹Derföre, hwilken som upplossar et af dessa minsta buden, och lärer så menniskorna, han skall kallas den minste i himmelriket; men hwilken som det gör och lärer, han skall kallas stor i himmelriket.

²⁰Ty jag säger eder at, utan edor rättfärdighet öfwergår de Skriftlärdas och de Phariseers, då skolen I icke komma i himmelriket.

²¹I hafwen hört, at dem gamlom sagdt är: Du skall icke dräpa; men hwilken som dräper, han skall wara skyldig under domen.

²²Men jag säger eder, at hwilken som förtörnas på sin broder, han skall wara skyldig under domen; men hwilken som säger: Racha til sin broder, han är skyldig under rådet; men hwilken som säger: Du dåre, han är skyldig til helwetes eld.

²³Derföre, om du offrar dina gåfwo på altaret, och kommer så ihåg, at din broder hafwer något emot dig;

²⁴Så lägg der dina gåfwo ned för altaret, och gack först bort, och förlika dig med din broder; och kom sedan, och offra dina gåfwo.

²⁵Du skall wara din trätobroder benägen til wänskap snart, medan du ännu äst med honom på wägen; at din trätobroder antwardar dig icke domarenom, och domaren antwardar dig tjenarenom, och du kastas så i häktelse.

²⁶Sannerliga säger jag dig, du warder der icke utkommandes, tildess du hafwer betalat den yttersta skärfwen.

²⁷I hafwen hört, at det war sagdt dem gamlom: Du skall icke göra hor.

²⁸Men jag säger eder: Hwilken som ser på ena qwinno, til at begära henne, han hafwer allaredo gjort hor med henne i sitt hjerta.

²⁹Om så är, at ditt högra öga är dig til förargelse, så rif det ut, och kastat ifrå dig; det är dig bättre at et ditt ledamot förderfwas, än at din hela kropp skulle kastas til helwetes.

³⁰Är det ock så, at din högra hand är dig til förargelse, så hugg henne af, och kasta henne ifrå dig; det är dig bättre at et ditt ledamot förderfwas, än at hela kroppen kastas til helwetes.

³¹Det är ock sagdt: Hwilken som öfwergifwer sina hustru, han skall gifwa henne et skiljobref.

³²Men jag säger eder: Hwilken som helst öfwergifwer sina hustru, utan för hors skull, han kommer henne til at göra hor; och hwilken ena öfwergifna tager til hustru, han gör hor.

³³Åter hafwen I hört, at det war sagdt dom gamlom: Du skall icke swärja dig men, utan skall hålla HERranom din ed.

³⁴Men jag säger eder, at I skolen allsintet swärja, hwarken wid himmelen; ty han är Guds stol;

³⁵Eller wid jordena; ty hon är hans fotapall; ej heller wid Jerusalem; ty det är en mägtig Konungs stad.

³⁶Ej heller skall swärja wid ditt hufwud; ty du förmår icke göra et hår hwitt eller swart.

³⁷Men edart tal skall wara: Ja, ja; nej, nej; hwad deröfwer är, det är af ondo.

³⁸I hafwen hört, at det är sagdt: Öga för öga, tand för tand.

³⁹Men jag säger eder, at I skolen icke stå det onda emot; utan är det så, at någon slår dig wid det högra kindbenet, så wänd honom ock det andra til.

⁴⁰Och om något will gå til rätta med dig, och taga din kjortel ifrå dig, låt honom ock hafwa kåpona med.

⁴¹Och om någor nödgar dig ena milo, så gack twå med honom.

⁴²Gif honom, som af dig bedes, och wänd dig icke ifrå honom, som något will låna af dig.

⁴³I hafwen hört, at det är sagdt: Du skall älska din nästa, och hata din fienda.

⁴⁴Men jag säger eder: Älsker edra owänner; wälsigner dem som eder banna, och görer wäl emot dem som eder hata; bedjer för dem som göra eder skada, och förfölja eder;

⁴⁵På det I skolen wara edar Faders barn, som är i himmelen; ty han låter sina sol upgå öfwer onda och goda, och låter regna öfwer rättfärdiga och orättfärdiga.

⁴⁶Förty, om I älsken dem som eder älska, hwad fån I för lön? Göra icke ock så de Publicaner?

⁴⁷Om I hafwen eder wänliga mot edra bröder allenast, hwad besynnerligit gören I? Göra icke ock så de Publicaner?

⁴⁸Varer fördenskull fullkomlige, såsom edar himmelske Fader fullkomlig är.