Matteus 26

¹När nu Jesus hade talat allt detta till slut, sade han till sina lärjungar:

²»I veten att det två dagar härefter är påsk; då skall Människosonen bliva förrådd och utlämnad till att korsfästas.»

³Därefter församlade sig översteprästerna och folkets äldste hos översteprästen, som hette Kaifas, i hans hus,

⁴och rådslogo om att låta gripa Jesus med list och döda honom.

⁵Men de sade: »Icke under högtiden, för att ej oroligheter skola uppstå bland folket.»

⁶Men när Jesus var i Betania, i Simon den spetälskes hus,

⁷framträdde till honom en kvinna som hade med sig en alabasterflaska med dyrbar smörjelse; denna göt hon ut över hans huvud, där han låg till bords.

⁸Då lärjungarna sågo detta, blevo de misslynta och sade: »Varför skulle detta förspillas?

⁹Man hade ju kunnat sälja det för mycket penningar och giva dessa åt de fattiga.»

¹⁰När Jesus märkte detta, sade han till dem: »Varför oroen I kvinnan? Det är en god gärning som hon har gjort mot mig.

¹¹De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.

¹²När hon göt ut denna smörjelse på min kropp, gjorde hon det såsom en tillredelse till min begravning.

¹³Sannerligen säger jag eder: Varhelst i hela världen detta evangelium bliver predikat, där skall ock det som hon nu har gjort bliva omtalat, henne till åminnelse.»

¹⁴Därefter gick en av de tolv, den som hette Judas Iskariot, bort till översteprästerna

¹⁵och sade: »Vad viljen I giva mig för att jag skall överlämna honom åt eder?» Då vägde de upp åt honom trettio silverpenningar[1].

¹⁶Och från den stunden sökte han efter lägligt tillfälle att förråda honom.

¹⁷Men på första dagen i det osyrade brödets högtid trädde lärjungarna fram till Jesus och frågade: »Var vill du att vi skola reda till åt dig att äta påskalammet?»

¹⁸Han svarade: »Gån in i staden till den och den och sägen till honom: 'Mästaren låter säga: Min tid är nära; hos dig vill jag hålla påskhögtid med mina lärjungar.'»

¹⁹Och lärjungarna gjorde såsom Jesus hade befallt dem och redde till påskalammet.

²⁰När det nu hade blivit afton, lade han sig till bords med de tolv.

²¹Och medan de åto, sade han: »Sannerligen säger jag eder: En av eder skall förråda mig.»

²²Då blevo de mycket bedrövade och begynte fråga honom, var efter annan: »Icke är det väl jag, Herre?»

²³Då svarade han och sade: »Den som jämte mig nu doppade handen i fatet, han skall förråda mig.

²⁴Människosonen skall gå bort, såsom det är skrivet om honom; men ve den människa genom vilken Människosonen bliver förrådd! Det hade varit bättre för den människan, om hon icke hade blivit född.»

²⁵Judas, han som förrådde honom, tog då till orda och frågade: »Rabbi, icke är det väl jag?» Han svarade honom: »Du har själv sagt det.»

²⁶Medan de nu åto, tog Jesus ett bröd och välsignade det och bröt det och gav åt lärjungarna och sade: »Tagen och äten; detta är min lekamen.»

²⁷Och han tog en kalk och tackade Gud och gav åt dem och sade: »Dricken härav alla;

²⁸ty detta är mitt blod, förbundsblodet, som varder utgjutet för många till syndernas förlåtelse.

²⁹Och jag säger eder: Härefter skall jag icke mer dricka av det som kommer från vinträd, förrän på den dag då jag dricker det nytt med eder i min Faders rike.»

³⁰När de sedan hade sjungit lovsången, gingo de ut till Oljeberget.

³¹Då sade Jesus till dem: »I denna natt skolen I alla komma på fall för min skull, ty det är skrivet: 'Jag skall slå herden, och fåren i hjorden skola förskingras.'

³²Men efter min uppståndelse skall jag före eder gå till Galileen.»

³³Då svarade Petrus och sade till honom: »Om än alla andra komma på fall för din skull, så skall dock jag aldrig komma på fall.»

³⁴Jesus sade till honom: »Sannerligen säger jag dig: I denna natt, förrän hanen har galit, skall du tre gånger förneka mig.»

³⁵Petrus svarade honom: »Om jag än måste dö med dig, så skall jag dock förvisso icke förneka dig.» Sammalunda sade ock alla de andra lärjungarna.

³⁶Därefter kom Jesus med dem till ett ställe som hette Getsemane. Och han sade till lärjungarna: »Bliven kvar här, medan jag går dit bort och beder.»

³⁷Och han tog med sig Petrus och Sebedeus' två söner; och han begynte bedrövas och ängslas.

³⁸Då sade han till dem: »Min själ är djupt bedrövad, ända till döds; stannen kvar här och vaken med mig.»

³⁹Därefter gick han litet längre bort och föll ned på sitt ansikte och bad och sade: »Min Fader, om det är möjligt, så gånge denna kalk ifrån mig. Dock icke såsom jag vill, utan såsom du vill!»

⁴⁰Sedan kom han tillbaka till lärjungarna och fann dem sovande. Då sade han till Petrus: »Så litet förmådden I då vaka en kort stund med mig!

⁴¹Vaken, och bedjen att I icke mån komma i frestelse. Anden är villig, men köttet är svagt.»

⁴²Åter gick han bort, för andra gången, och bad och sade: »Min Fader, om detta icke kan gå ifrån mig, utan jag måste dricka denna kalk, så ske din vilja.»

⁴³När han sedan kom tillbaka, fann han dem åter sovande, ty deras ögon voro förtyngda.

⁴⁴Då lät han dem vara och gick åter bort och bad, för tredje gången, och sade återigen samma ord.

⁴⁵Därefter kom han tillbaka till lärjungarna och sade till dem: »Ja, I soven ännu alltjämt och vilen eder! Se, stunden är nära då Människosonen skall bliva överlämnad i syndares händer.

⁴⁶Stån upp, låt oss gå; se, den är nära, som förråder mig.»

⁴⁷Och se, medan han ännu talade, kom Judas, en av de tolv, och jämte honom en stor folkskara, med svärd och stavar, utsänd från översteprästerna och folkets äldste.

⁴⁸Men förrädaren hade givit dem ett tecken; han hade sagt: »Den som jag kysser, den är det; honom skolen I gripa.»

⁴⁹Och han trädde nu strax fram till Jesus och sade: »Hell dig, rabbi!» och kysste honom häftigt.

⁵⁰Jesus sade till honom: »Min vän, gör vad du är här för att göra.» Då stego de fram och grepo Jesus och togo honom fången.

⁵¹Men en av dem som voro med Jesus förde handen till sitt svärd och drog ut det och högg till översteprästens tjänare och högg så av honom örat.

⁵²Då sade Jesus till honom: »Stick ditt svärd tillbaka i skidan: ty alla som taga till svärd skola förgöras genom svärd.

⁵³Eller menar du att jag icke kunde utbedja mig av min Fader, att han nu sände till min tjänst mer än tolv legioner änglar?

⁵⁴Men huru bleve då skrifterna fullbordade, som säga att så måste ske?»

⁵⁵I samma stund sade Jesus till folkskaran: »Såsom mot en rövare haven I gått ut med svärd och stavar för att fasttaga mig. Var dag har jag suttit i helgedomen och undervisat, utan att I haven gripit mig.

⁵⁶Men allt detta har skett, för att profeternas skrifter skola fullbordas.» Då övergåvo alla lärjungarna honom och flydde.

⁵⁷Men de som hade gripit Jesus förde honom bort till översteprästen Kaifas, hos vilken de skriftlärde och de äldste hade församlat sig.

⁵⁸Och Petrus följde honom på avstånd ända till översteprästens gård; där gick han in och satte sig bland rättstjänarna för att se vad slutet skulle bliva.

⁵⁹Och översteprästerna och hela Stora rådet sökte efter något falskt vittnesbörd mot Jesus, för att kunna döda honom;

⁶⁰men fastän många falska vittnen trädde fram, funno de likväl intet. Slutligen trädde dock två män fram

⁶¹och sade: »Denne har sagt: 'Jag kan bryta ned Guds tempel och på tre dagar bygga upp det igen.'»

⁶²Då stod översteprästen upp och sade till honom: »Svarar du intet? Huru är det med det som dessa vittna mot dig?»

⁶³Men Jesus teg. Då sade översteprästen till honom: »Jag besvär dig vid den levande Guden, att du säger oss om du är Messias, Guds Son.»

⁶⁴Jesus svarade honom: »Du har själv sagt det. Men jag säger eder: Härefter skolen I få se Människosonen sitta på Maktens högra sida och komma på himmelens skyar.»

⁶⁵Då rev översteprästen sönder sina kläder och sade: »Han har hädat. Vad behöva vi mer några vittnen? I haven nu hört hädelsen.

⁶⁶Vad synes eder?» De svarade och sade: »Han är skyldig till döden.»

⁶⁷Därefter spottade man honom i ansiktet och slog honom på kinderna, den ene med knytnäven, den andre med flata handen,

⁶⁸och sade: »Profetera för oss, Messias: vem var det som slog dig?»

⁶⁹Men Petrus satt utanför på gården. Då kom en tjänstekvinna fram till honom och sade: »Också du var med Jesus från Galileen.»

⁷⁰Men han nekade inför alla och sade: »Jag förstår icke vad du menar.»

⁷¹När han sedan hade kommit ut i porten, fick en annan kvinna se honom och sade till dem som voro där: »Denne var med Jesus från Nasaret.»

⁷²Åter nekade han med en ed och sade: »Jag känner icke den mannen.»

⁷³Litet därefter kommo de kringstående fram och sade till Petrus: »Förvisso är också du en av dem; redan ditt uttal röjer dig ju.»

⁷⁴Då begynte han förbanna sig och svärja: »Jag känner icke den mannen.» Och i detsamma gol hanen.

⁷⁵Då kom Petrus ihåg Jesu ord, huru han hade sagt: »Förrän hanen gal, skall du tre gånger förneka mig.» Och han gick ut och grät bitterligen. [1] Se Silverpenning i Ordförklaringarna.

Matteus 26

¹Och det begaf sig, när JEsus hade lyktat all dessa ord, sade han til sina Lärjungar:

²I weten, at twå dagar härefter warder Påska, och menniskones Son skall öfwerantwardas til at korsfästas.

³Då församlade sig de öfwerste Presterne, och de Skriftlärde, och de äldste i folket, uti den öfwersta Prestens palats, som het Caiphas;

⁴Och rådslogo, huru de måtte få gripa JEsum med list, och dräpa honom.

⁵Dock sade de: Icke i högtiden, at et uplopp icke warder i folkena.

⁶Då nu JEsus war i Bethanien, i den spitelska Simons hus;

⁷Steg en qwinna fram til honom, och hade et glas med dyr smörjelse, och gjöt det på hans hufwud, der han satt wid bord.

⁸Då hans Lärjungar det sågo, wordo de misslynte, och sade: Hwad gjordes denna förspillning behof?

⁹Denna smörjelse måtte man hafwa wäl dyrt sålt, och gifwit de fattiga.

¹⁰När JEsus det förnam, sade han til dem: Hwi gören I denna qwinnona illa til frids; ty hon hafwer gjort med mig en god gerning?

¹¹I hafwen alltid fattiga när eder; men alltid hafwen I icke mig.

¹²Det hon hafwer utgjutit denna smörjelsen på min lekamen, det hafwer hon gjort mig til begrafning.

¹³Sannerliga säger jag eder, hwar som helst i hela werldene detta Evangelium warder predikadt, skall ock detta, som hon gjorde, sagdt warda henne til åminnelse.

¹⁴Då gick en af de tolf, som het Judas Ischarioth, bort til de öfwersta Presterna;

¹⁵Och sade: Hwad wiljen I gifwa mig, at jag förråder eder honom? Och de wordo öfwerens med honom om tretio silfpenningar.

¹⁶Och ifrå den tiden sökte han tilfälle, at han måtte förråda honom.

¹⁷Men på första Sötebrödsdagen gingo Lärjungarna til JEsum, och sade til honom: Hwar will du, at wi skole tilreda dig äta Påskalambet?

¹⁸Då sade han: Går in i staden til en, och säger honom: Mästaren låter säga dig: Min tid är hardt när; när dig will jag hålla Påska, med mina Lärjungar.

¹⁹Och Lärjungarna gjorde som JEsus befallte dem, och tilredde Påskalambet.

²⁰Och om aftonen satte han sig til bords med de tolf.

²¹Och wid de åto, sade han: Sannerliga säger jag eder, en af eder skall förråda mig.

²²Då wordo de swårliga bedröfwade, och begynte hwar i sin stad säga til honom: HERre, icke är jag den samme?

²³Då swarade han, och sade: Den, som med mig doppade handena i fatet, han skall förråda mig.

²⁴Menniskones Son warder gåendes, som skrifwit är om honom; men we den mennisko, af hwilko menniskones Son warder förrådd; det wore de menniskone bättre, at hon aldrig hade född warit.

²⁵Då swarade Judas, som förrådde honom, och sade: Mästar, icke är jag den samme? Sade han til honom: Du sadet.

²⁶Men när de åto, tog JEsus brödet; tackade, och bröt, och gaf Lärjungomen, och sade: Tager, äter; detta är min lekamen.

²⁷Och han tog kalken, och tackade, gaf dem, och sade: Dricker häraf alle.

²⁸Ty detta är min blod, dess nya Testamentsens, hwilken utguten warder för mångom, til syndernas förlåtelse.

²⁹Jag säger eder: Härefter skall jag icke dricka af denna winträs frukt, intil den dagen jag warder det drickandes nytt med eder i mins Faders rike.

³⁰Och när de hade sagt lofsången, gingo de ut til Oljoberget.

³¹Då sade JEsus til dem: I denna nattene skolen I alle förargas i mig; ty det är skrifwit: Jag skall slå herdan, och fåren af hjorden skola warda förskingrad.

³²Men när jag är upstånden igen, will jag gå fram för eder i Galileen.

³³Då swarade Petrus, och sade til honom: Om än alle förargades i dig, så skall jag dock likwäl aldrig förargas.

³⁴Sade JEsus til honom: Sannerliga säger jag dig, at i desso nattene, förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor.

³⁵Sade Petrus til honom: Om jag skulle än dö med dig, will jag icke neka dig: Sammaledes sade ock alle Lärjungarne.

³⁶Då kom JEsus med dem på den platsen, som kallas Gethsemane, och sade til Lärjungarna: Sitter här, så länge jag går dit bort, och beder.

³⁷Och han tog Petrum til sig, och de twå Zebedei söner, och begynte bedröfwas och ängslas.

³⁸Då sade JEsus til dem: Min själ är bedröfwad intil döden; blifwer här, och waker med mig.

³⁹Och han gick litet ifrå dem, föll ned på sitt ansigte, bad, och sade: Min Fader, är det möjeligit, så gånge denne kalken ifrå mig; dock icke som jag will, utan som du.

⁴⁰Och han kom til Lärjungarna, och fann dem sofwande, och sade til Petrum: Så förmåtten I icke waka ena stund med mig?

⁴¹Waker och beder, at I fallen icke uti frestelse: Anden är wiljog, men köttet är swagt.

⁴²Åter gick han bort annan gång, och bad, sägandes: Min Fader, om det är icke möjeligit, at denne kalken går ifrå mig, med mindre jag dricker honom, så ske din wilje.

⁴³Så kom han, och fann dem åter sofwande; ty deras ögon woro tung.

⁴⁴Och han lät då blifwa dem, och gick åter bort, och bad tredje gången, sägandes samma orden.

⁴⁵Då kom han til sina Lärjungar, och sade til dem: Ja, sofwer nu, och hwiler eder; si, stunden är kommen, och menniskones Son skall antwardas i syndares händer.

⁴⁶Står up, och låter oss gå; si, den är här, som mig förråder.

⁴⁷Och wid han än talade; si, då kom Judas, en af de tolf, och med honom en stor skare, med swärd och med stafrar, utsände af de öfwersta Presterna, och af de Äldsta i folket.

⁴⁸Men den, som förrådde honom, hade gifwit dem et tekn, sägandes: Hwilken jag kysser, den äret; tager honom.

⁴⁹Då steg han hastigt fram til JEsum, och sade: Hel Rabbi; och kysste honom.

⁵⁰Då sade JEsus til honom: Min wän, hwarefter kommer du? Då stego de fram, och båro händer på JEsum, och grepo honom.

⁵¹Och si, en af dem, som woro med JEsu, räckte ut handena, drog ut sitt swärd, och slog dens öfwersta Prestens tjenare, och afhögg hans öra.

⁵²Då sade JEsus til honom: Stick ditt swärd i sitt rum; ty alle de som taga til swärd, de skola förgås med swärd.

⁵³Eller menar du, jag kunde icke bedja min Fader, at han skickade til mig mer än tolf legioner Änglar?

⁵⁴Huru blefwe då Skriften fullkomnad, at så ske skall?

⁵⁵I samma stundene sade JEsus til skaran: Lika som til en röfware ären I utgångne, med swärd och stafrar, til at taga fatt på mig; hwar dag hafwer jag sutit när eder i templet, lärandes, och I hafwen icke gripit mig.

⁵⁶Men detta är allt skedt, på det Propheternas skrifter skulle fullkomnas. Då öfwergåfwo alle Lärjungarne honom, och flydde.

⁵⁷Men de som hade gripit JEsum, ledde honom til den öfwersta Presten Caiphas, der de Skriftlärde och de Äldste församlade woro.

⁵⁸Men Petrus följde honom långt efter, intil den öfwersta Prestens palats; och gick in, och satte sig när tjenarena, på det han skulle se ändan.

⁵⁹Men de öfwerste Presterne, och de Äldste, och hela Rådet, sökte falskt wittnesbörd emot JEsum, at de måtte dräpa honom, och funno intet.

⁶⁰Och ändock mång falsk wittne kommo fram, funno de likwäl intet. På det sista kommo tu falsk wittne;

⁶¹Och sade: Denne hafer sagt: Jag kan bryta ned Guds tempel, och bygga det up i tre dagar.

⁶²Och den öfwerste Presten stod up, och sade til honom: Swarar du intet til det, som desse wittna emot dig

⁶³Men JEsus tigde. Och den öfwerste Presten swarade, och sade til honom: Jag beswär dig wid lefwandes Gud, at du säger oss, om du äst Christus, Guds Son.

⁶⁴Sade JEsus til honom: Du sade det. Dock säger jag eder: Härefter skolen I få se menniskones Son sitta på kraftenes högra hand, och komma i himmelens sky.

⁶⁵Då ref den öfwerste Presten sin kläder sönder, och sade: Han hafwer förhädat Gud, hwad görs oss nu mer wittne behof? Si, nu hörden I hans hädelse.

⁶⁶Hwad synes eder? Då swarade de, och sade: Han är saker til döden.

⁶⁷Då spottade de i hans ansigte, och slogo honom med näfwarna; somlige kindpustade honom;

⁶⁸Och sade: Spå oss, Christe hwilken är den som dig slog.

⁶⁹Men Petrus satt utanföre i palatset; och der kom til honom en tjensteqwinna, och sade: Du wast ock med JEsu af Galileen.

⁷⁰Men han nekade för allom, och sade: Jag wet icke hwad du säger.

⁷¹Och när han gick ut gennom dörena, såg honom en annor (tjensteqwinna) och sade til dem, som der woro: Denne war ock med JEsu Nazareno.

⁷²Åter nekade han, och swor: jag känner icke mannen.

⁷³Och litet efter stego de fram, som der stodo, och sade til Petrum: Wisserliga äst du ock en af dem; ty ditt tungomål röjer dig.

⁷⁴Då begynte han förbanna sig, och swärja, at han kände icke mannen. Och strax gol hanen.

⁷⁵Då kom Petrus ihåg JEsu ord, som han hade sagt honom: Förr än hanen gal, skalt du neka mig tre resor; och gick ut, och gret bitterliga.