Lukas 4

¹Sedan vände Jesus tillbaka från Jordan, full av helig ande, och fördes genom Anden omkring i öknen

²och frestades av djävulen under fyrtio dagar. Och under de dagarna åt han intet; men när de hade gått till ända, blev han hungrig.

³Då sade djävulen till honom: »Är du Guds Son, så bjud denna sten att bliva bröd.»

⁴Jesus svarade honom: »Det är skrivet: 'Människan skall leva icke allenast av bröd.'»

⁵Och djävulen förde honom upp på en höjd och visade honom i ett ögonblick alla riken i världen

⁶och sade till honom: »Åt dig vill jag giva makten över allt detta med dess härlighet; ty åt mig har den blivit överlämnad, och åt vem jag vill kan jag giva den.

⁷Om du alltså tillbeder inför mig, så skall den hel och hållen höra dig till.»

⁸Jesus svarade och sade till honom: »Det är skrivet: 'Herren, din Gud, skall du tillbedja, och honom allena skall du tjäna.'»

⁹Och han förde honom till Jerusalem och ställde honom uppe på helgedomens mur och sade till honom: »Är du Guds Son, så kasta dig ned härifrån;

¹⁰det är ju skrivet: 'Han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola väl bevara dig';

¹¹så ock: 'De skola bära dig på händerna, så att du icke stöter din fot mot någon sten.'»

¹²Då svarade Jesus och sade till honom: »Det är sagt: 'Du skall icke fresta Herren, din Gud.'»

¹³När djävulen så hade slutat med alla sina frestelser, vek han ifrån honom, intill läglig tid.

¹⁴Och Jesus vände i Andens kraft tillbaka till Galileen; och ryktet om honom gick ut i hela den kringliggande trakten.

¹⁵Och han undervisade i deras synagogor och blev prisad av alla.

¹⁶Så kom han till Nasaret, där han var uppfödd. Och på sabbatsdagen gick han, såsom hans sed var, in i synagogan: och där stod han upp till att föreläsa.

¹⁷Då räckte man åt honom profeten Esaias' bok; och när han öppnade boken, fick han se det ställe där det stod skrivet:

¹⁸»Herrens Ande är över mig, ty han har smort mig. Han har satt mig till att förkunna glädjens budskap för de fattiga, till att predika frihet för de fångna och syn för de blinda, ja, till att giva de förtryckta frihet

¹⁹och till att predika ett nådens år från Herren.»

²⁰Sedan lade han ihop boken och gav den tillbaka åt tjänaren och satte sig ned. Och alla som voro i synagogan hade sina ögon fästa på honom.

²¹Då begynte han tala och sade till dem: »I dag är detta skriftens ord fullbordat inför edra öron.»

²²Och de gåvo honom alla sitt vittnesbörd och förundrade sig över de nådens ord som utgingo från hans mun, och sade: »Är då denne icke Josefs son?»

²³Då sade han till dem: »Helt visst skolen I nu vända mot mig det ordet: 'Läkare, bota dig själv' och säga: 'Sådana stora ting som vi hava hört vara gjorda i Kapernaum, sådana må du göra också här i din fädernestad.'»

²⁴Och han tillade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen profet bliver i sitt fädernesland väl mottagen.

²⁵Men jag säger eder, såsom sant är: I Israel funnos många änkor på Elias' tid då himmelen var tillsluten i tre år och sex månader, och stor hungersnöd kom över hela landet --

²⁶och likväl blev Elias icke sänd till någon av dessa, utan allenast till en änka i Sarepta i Sidons land.

²⁷Och många spetälska funnos i Israel på profeten Elisas tid; och likväl blev ingen av dessa gjord ren, utan allenast Naiman från Syrien.»

²⁸När de som voro i synagogan hörde detta, uppfylldes de alla av vrede

²⁹och stodo upp och drevo honom ut ur staden och förde honom ända fram till branten av det berg som deras stad var byggd på, och ville störta honom därutför.

³⁰Men han gick sin väg mitt igenom hopen och vandrade vidare.

³¹Och han kom ned till Kapernaum, en stad i Galileen, och undervisade folket på sabbaten.

³²Och de häpnade över hans undervisning, ty han talade med makt och myndighet.

³³Och i synagogan var en man som var besatt av en oren ond ande. Denne ropade med hög röst:

³⁴»Bort härifrån! Vad har du med oss att göra, Jesus från Nasaret? Har du kommit för att förgöra oss? Jag vet vem du är, du Guds Helige.»

³⁵Men Jesus tilltalade honom strängt och sade: »Tig och far ut ur honom.» Då kastade den onde anden omkull mannen mitt ibland dem och for ut ur honom, utan att hava gjort honom någon skada.

³⁶Och häpnad kom över dem alla, och de talade med varandra och sade: »Vad är det med dennes ord? Med myndighet och makt befaller han ju de orena andarna, och de fara ut.»

³⁷Och ryktet om honom spriddes åt alla håll i den kringliggande trakten.

³⁸Men han stod upp och gick ut ur synagogan och kom in i Simons hus. Och Simons svärmoder var ansatt av en svår feber, och de bådo honom för henne.

³⁹Då trädde han fram och lutade sig över henne och näpste febern, och den lämnade henne; och strax stod hon upp och betjänade dem.

⁴⁰Men när solen gick ned, förde alla till honom sina sjuka, sådana som ledo av olika slags sjukdomar. Och han lade händerna på var och en av dem och botade dem.

⁴¹Onda andar blevo ock utdrivna ur många, och de ropade därvid och sade: »Du är Guds Son.» Men han tilltalade dem strängt och tillsade dem att icke säga något, eftersom de visste att han var Messias.

⁴²Och när det åter hade blivit dag, gick han åstad bort till en öde trakt. Men folket sökte efter honom; och när de kommo fram till honom, ville de hålla honom kvar och hindra honom att gå sin väg.

⁴³Men han sade till dem: »Också för de andra städerna måste jag förkunna evangelium om Guds rike, ty därtill har jag blivit utsänd.»

⁴⁴Och han predikade i synagogorna i Judeen.

Lukas 4

¹Sedan gick JEsus ifrå Jordan igen, full med den Heliga Anda, och wardt hafder af Andanom uti öknena.

²Och frestades i fyratio dagar af djefwulen, och åt intet i de dagar; utan då de ändade woro, sedan hungrade honom.

³Då sade djefwulen til honom: Äst du Guds Son, så säg til denna stenen, at han warder bröd.

⁴Då swarade JEsus, och sade til honom: Det är skrifwit: Menniskan lefwer icke allenast af bröd, utan af hwart och et Guds ord.

⁵Och djefwulen hade honom på ett högt berg, och wiste honom all rike i werldene, uti ett ögonblick .

⁶Och djefwulen sade till honom: Dig will jag gifwa all denna magten, och deras härlighet; ty de äro mig i händer gifwen, och hwem jag will, gifwer jag dem.

⁷Wilt du nu falla ned, och tilbedja mig, så skola de all höra dig til.

⁸JEsus swarade, och sade till honom: Gå bort ifrå mig, Satan; ty det är skrifwit: Din HERra Gud skalt du tilbedja, och honom allena skalt du dyrka.

⁹Och hade han honom till Jerusalem, och satte honom upp på tinnarna af templet, och sade till honom: Äst du Guds Son, så gif dig här nedföre.

¹⁰Ty det är skrifwit: Han skall befalla sina Änglar om dig, att de skola förwara dig:

¹¹Och bära dig på sina händer, att du icke stöter din fot emot stenen.

¹²Då swarade JEsus, och sade til honom: Det är sagdt: Du skalt icke fresta HERran din Gud.

¹³Och sedan djefwulen hade fullkomnat all frestelsen, for han ifrå honom til en tid.

¹⁴Och JESus kom genom Andans kraft, in i Galileen igen; och ryktet gick ut om honom i all den ängden deromkring.

¹⁵Och han lärde i deras Synagogor, och wardt prisad af allom.

¹⁶Och Han kom till Nazareth, der Han upfödder war, och gick om Sabbathsdagen in i Synagogan, som hans sedwänja war, och stod up, och wille läsa.

¹⁷Då wardt honom fången Esaie Prophetens bok; och då han lät up bokena, fann han det rummet, der skrifwit står:

¹⁸HERrans Ande är öfwer mig, derföre, at han hafwer smort mig; til at förkunna Evangelium dem fattigom hafwer han sändt mig, til at läka de förkrossada hjerta, til at predika de fångar frihet, och de blindom syn, och dem sönderslagnom förlossning;

¹⁹Til at predika HERrans behageliga år.

²⁰Sedan lade han boken tilhopa, och fick tjenarenom, och satte sig; och allas deras ögon, som i synagogone woro, aktade på honom.

²¹Då begynte han til at säga til dem: I dag är denna Skrift fullbordad för edor öron.

²²Och de båro honom alle wittnesbörd, och förundrade sig på de nådefulla ord, som gingo af hans mun, och sade: Är icke denne Josephs son?

²³Då sade han til dem: Wisserliga mågen I säga till mig denna liknelsen: Läkare, läk dig sjelfwan; huru stor ting hafwe wi hört i Capernaum skedd wara; gör ock sådana här i ditt fädernesland.

²⁴Sade han: Sannerliga säger jag eder: Ingen Prophet är afhållen i sitt fädernesland.

²⁵Men jag säger eder i sanning: Många enkor woro i Israel, uti Elie tid, då himmelen igenlyckt war i tre år och sex månader, då stor hunger war öfwer hela landet.

²⁶Och til ingen af dem wardt Elias sänd; utan til ena enko uti Sarepta Sidons.

²⁷Och månge spitelske woro i Israel, i Elise Prophetens tid, och ingen af dem wardt ren gjord, förutom Naeman af Syrien.

²⁸Och alle de i synagogon woro, upfyltes med wrede, då de detta hörde;

²⁹Och upreste sig emot honom, och drefwo honom utu staden, och ledde honom ut öfwerst på klinten af berget, der deras stad på bygder war, och wille stört honom der utföre;

³⁰Men han gick midt igenom dem sin wäg:

³¹Och han kom ned til den staden Capernaum i Galileen; och der lärde han dem om Sabbatherna.

³²Och de förundrade sig på hans lärdom; ty med hans tal war wäldighet.

³³Och uti Synagogon war en menniska, besatt med en oren djefwuls anda, och han ropade med höga röst;

³⁴Sägandes: Hej, hwad hafwe wi med dig, JEsu Nazarene? Äst du kommen til at förderfwa oss? Jag wet ho du äst, nemliga den Guds Helige.

³⁵Och JEsus näpste honom, sägandes: War tyst, och gack ut af honom. Och djefwulen kastade honom midt ibland dem, och gick ut af honom, och gjorde honom ingen skada.

³⁶Och en förfärelse kom öfwer dem alla; och de talade inbördes med hwarannan, sägande: Hwad skall detta wara? Ty Han bjuder de orena andar med magt och wäldighet, och de gå ut.

³⁷Och ryktet gick ut om honom allestäds i de landsändar deromkring.

³⁸Då JEsus upstod utu Synagogon, gick han in i Simons hus. Och Simons swära betwingades med stora skälfwosot; då bådo de honom för henne.

³⁹Och han trädde in til henne, och näpste skälfwone; och skälfwan öfwergaf henne; och hon stod straxt up, och tjenade dem.

⁴⁰Då solen nedgick, alle de som hade sjukt folk af allahanda sjukor, ledde dem till honom, och han lade händerna på hwar och en, och gjorde dem helbregda.

⁴¹Foro också djeflarne ut af mångom, ropade och sade: Du är Christus, Guds Son; Då näpste han dem, och stadde icke til, at de skulle tala; ty de wisste, att han war Christus.

⁴²Då dager wardt, gick han ut i ödemarken; och folket sökte honom, och kommo till honom, och förhöllo honom, at han icke skulle gå ifrå dem.

⁴³Då sade han til dem: Andra städer måste jag ock predika Guds rike; ty jag är dertil sänd.

⁴⁴Och han predikade uti de Synagogor i Galileen.