Lukas 2

¹Och det hände sig vid den tiden att från kejsar Augustus utgick ett påbud att hela världen skulle skattskrivas.

²Detta var den första skattskrivningen, och den hölls, när Kvirinius var landshövding över Syrien.

³Då färdades alla var och en till sin stad, för att låta skattskriva sig.

⁴Så gjorde ock Josef; och eftersom han var av Davids hus och släkt, for han från staden Nasaret i Galileen upp till Davids stad, som heter Betlehem, i Judeen,

⁵för att låta skattskriva sig jämte Maria, sin trolovade, som var havande.

⁶Medan de voro där, hände sig att tiden var inne, då hon skulle föda.

⁷Och hon födde sin förstfödde son och lindade honom och lade honom i en krubba, ty det fanns icke rum för dem i härbärget.

⁸I samma nejd voro då några herdar ute på marken och höllo vakt om natten över sin hjord.

⁹Då stod en Herrens ängel framför dem, och Herrens härlighet kringstrålade dem; och de blevo mycket förskräckta.

¹⁰Men ängeln sade till dem: »Varen icke förskräckta. Se, jag bådar eder en stor glädje, som skall vederfaras allt folket.

¹¹Ty i dag har en Frälsare blivit född åt eder i Davids stad, och han är Messias, Herren.

¹²Och detta skall för eder vara tecknet: I skolen finna ett nyfött barn, som ligger lindat i en krubba.»

¹³I detsamma sågs där jämte ängeln en stor hop av den himmelska härskaran, och de lovade Gud och sade:

¹⁴»Ära vare Gud i höjden, och frid på jorden, bland människor till vilka han har behag!»

¹⁵När så änglarna hade farit ifrån herdarna upp i himmelen, sade dessa till varandra: »Låt oss nu gå till Betlehem och se det som där har skett, och som Herren har kungjort för oss.»

¹⁶Och de skyndade åstad dit och funno Maria och Josef, och barnet som låg i krubban.

¹⁷Och när de hade sett det, omtalade de vad som hade blivit sagt till dem om detta barn.

¹⁸Och alla som hörde det förundrade sig över vad herdarna berättade för dem.

¹⁹Men Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.

²⁰Och herdarna vände tillbaka och prisade och lovade Gud för allt vad de hade fått höra och se, alldeles såsom det blivit dem sagt.

²¹När sedan åtta dagar hade gått till ända och han skulle omskäras, gavs honom namnet Jesus, det namn som hade blivit nämnt av ängeln, förrän han blev avlad i sin moders liv.

²²Och när deras reningsdagar hade gått till ända, de som voro föreskrivna i Moses' lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren,

²³enligt den föreskriften i Herrens lag, att »allt mankön som öppnar moderlivet skall räknas såsom helgat åt Herren»,

²⁴så ock för att offra »ett par duvor eller två unga turturduvor», såsom stadgat var i Herrens lag.

²⁵I Jerusalem levde då en man, vid namn Simeon, en rättfärdig och from man, som väntade på Israels tröst; och helig ande var över honom.

²⁶Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde.

²⁷Han kom nu genom Andens tillskyndelse till helgedomen. Och när föräldrarna buro in barnet Jesus, för att så göra med honom som sed var efter lagen,

²⁸då tog också han honom i sin famn och lovade Gud och sade:

²⁹»Herre, nu låter du din tjänare fara hädan i frid, efter ditt ord,

³⁰ty mina ögon hava sett din frälsning,

³¹vilken du har berett till att skådas av alla folk:

³²ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna, och en härlighet som skall givas åt ditt folk Israel.»

³³Och hans fader och moder förundrade sig över det som sades om honom.

³⁴Och Simeon välsignade dem och sade till Maria, hans moder: »Se, denne är satt till fall eller upprättelse för många i Israel, och till ett tecken som skall bliva motsagt.

³⁵Ja, också genom din själ skall ett svärd gå. Så skola många hjärtans tankar bliva uppenbara.»

³⁶Där fanns ock en profetissa, Hanna, Fanuels dotter, av Asers stam. Hon var kommen till hög ålder; i sju år hade hon levat med sin man, från den tid då hon var jungfru,

³⁷och hon var nu änka, åttiofyra år gammal. Och hon lämnade aldrig helgedomen, utan tjänade där Gud med fastor och böner, natt och dag.

³⁸Hon kom också i samma stund tillstädes och prisade Gud och talade om honom till alla dem som väntade på förlossning för Jerusalem.

³⁹Och när de hade fullgjort allt som var stadgat i Herrens lag, vände de tillbaka till sin stad, Nasaret i Galileen.

⁴⁰Men barnet växte upp och blev allt starkare och uppfylldes av vishet; och Guds nåd var över honom.

⁴¹Nu plägade hans föräldrar årligen vid påskhögtiden begiva sig till Jerusalem.

⁴²När han var tolv år gammal, gingo de också dit upp, såsom sed var vid högtiden.

⁴³Men när de hade varit med om alla högtidsdagarna och vände hem igen, stannade gossen Jesus kvar i Jerusalem, utan att hans föräldrar lade märke därtill.

⁴⁴De menade att han var med i ressällskapet och vandrade så en dagsled och sökte efter honom bland fränder och vänner.

⁴⁵När de då icke funno honom, vände de tillbaka till Jerusalem och sökte efter honom.

⁴⁶Och efter tre dagar funno de honom i helgedomen, där han satt mitt ibland lärarna och hörde på dem och frågade dem;

⁴⁷och alla som hörde honom blevo uppfyllda av häpnad över hans förstånd och hans svar.

⁴⁸När de nu fingo se honom där, förundrade de sig högeligen; och hans moder sade till honom: »Min son, varför gjorde du oss detta? Se, din fader och jag hava sökt efter dig med stor oro.»

⁴⁹Då sade han till dem: »Varför behövden I söka efter mig? Vissten I då icke att jag bör vara där min Fader bor?»

⁵⁰Men de förstodo icke det som han talade till dem.

⁵¹Så följde han med dem och kom ned till Nasaret; och han var dem underdånig. Och hans moder gömde allt detta i sitt hjärta.

⁵²Och Jesus växte till i ålder och vishet och nåd inför Gud och människor[1]. [1] Eller: Och Jesus växte upp och växte till i vishet och nåd osv.

Lukas 2

¹Det begaf sig i den tiden, at af Kejsar Augusto utgick et bud, at all werlden skulle beskattas.

²Och denna beskattning war den första, och skedde under den höfdingen öfwer Syrien, Cyrenio.

³Och de gingo alle, hwar uti sin stad, til at låta beskatta sig.

⁴Så for ock Joseph up af Galileen, af den staden Nazareth, in uti Judeska landet, til Davids stad, som heter Bethlehem; ty han war af Davids hus och slägt;

⁵På det han skulle låta beskatta sig, med Maria, sin trolåfwada hustru, hwilken hafwandes war.

⁶Så begaf sig, medan de woro der, wordo dagarne fullbordade, at hon skulle föda.

⁷Och hon födde sin förstfödda Son, och swepte honom i lindakläder, och lade honom neder i en krubbo; ty dem war icke rum i herbergena.

⁸Och i den samma ängden woro någre herdar, de der wakade, och höllo wård om nattene öfwer sin hjord.

⁹Och si, HERrans Ängel stod när dem, och HERrans klarhet kringsken dem, och de wordo storliga förfärade.

¹⁰Och sade Ängeln til dem: Warer icke förfärade: Si, jag bodar eder stor glädje, hwilken allo folkena wederfaras skall;

¹¹Ty i dag är eder födder Frälsaren, som är Christus, HERren, i Davids stad.

¹²Och detta skall wara eder för tekn: I skolen finna Barnet swept i lindakläder, nederlagdt i en krubbo.

¹³Och strax wardt med Ängelen et stort tal af den Himmelska härskaran, de der lofwade Gud och sade:

¹⁴Ära ware Gud i högdene, och frid på jordene, och menniskomen en god wilje.

¹⁵Och det begaf sig, at Änglarne foro ifrå dem up i himmelen, och herdarne begynte säga emellan sig: Låter oss nu gå til Bethlehem, och se det, som wi hafwe hört skedt wara, det HERren oss uppenbarat hafwer.

¹⁶Och de gingo hasteliga, och funno Maria, och Joseph, och Barnet nederlagdt i krubban.

¹⁷Och då de det sett hade, beryktade de ut hwad dem sagdt war om detta Barnet.

¹⁸Och alle de det hörde, förundrade sig på de ting, som dem sagd woro af herdarna.

¹⁹Men Maria gömde all dessa ord, betraktandes dem i sitt hjerta.

²⁰Och herdarne gingo tilbaka igen, prisade och lofwade Gud öfwer allt det de hört och sett hade, såsom dem sagdt war.

²¹Och då åtta dagar woro framgångne, at Barnet skulle omskäras, kallades hans Namn JESUS; hwilket så kalladt war af Ängelen, förr än han aflad wardt i moderlifwet.

²²Och deras renselsedagar woro fullkomnade, efter Mose lag, hade de honom til Jerusalem, på det de skulle bära honom fram för HERran;

²³Såsom skrifwit är i HERrans lag: Allt mankön, som först öpnar moderlifwet, skall kallas heligt HERranom.

²⁴Och på det de skulle offra, såsom sagdt war i HERrans lag, et par turturdufwor, eller twå unga dufwor.

²⁵Och si, i Jerusalem war en man, benämnd Simeon, och den mannen war rättfärdig och gudfruktig, och wänte efter Israels tröst; och den Helige Ande war med honom.

²⁶Och han hade fått swar af den Heliga Anda, at han icke skulle se döden, utan han hade sett tilförene HERrans Christ.

²⁷Och han kom af Andans tilskyndelse i templet. Och föräldrarne båro in Barnet JEsum, at de skulle göra för honom, såsom sedwänja war i lagen.

²⁸Då tog han honom i sin famn, och lofwade Gud, och sade:

²⁹HERre, nu låter du din tjenare fara i frid, efter som du sagt hafwer;

³⁰Ty min ögon hafwa sett dina salight;

³¹Hwilka du beredt hafwer för allo folke;

³²Et Ljus til Hedningarnas uplysning, och ditt folk Israel til pris.

³³Och Joseph och hans moder förundrade sig på det som sades om honom.

³⁴Och Simeon wälsignade dem, och sade til Maria, hans moder: Si denne är satt til et fall och upståndelse mångom i Israel, och til et tekn, hwilko emot sagdt warder.

³⁵Ja, et swärd skall ock gå igenom dina själ, på det mång hjertans tankar skola uppenbaras.

³⁶Och der war en Prophetissa, benämnd Hanna, Phanuels dotter, af Assers slägte, hon war kommen til en stor ålder, och hade lefwat i sju år med sin man, ifrå sin jungfrudom.

³⁷Och war nu en enka, wid fyra och åttatio år; hon kom aldrig bort utu templet, tjenandes Gudi, med fasto och böner, natt och dag.

³⁸Hon kom ock dertil i samma stundene, och prisade HERran, och talade om honom til alla dem, som i Jerusalem wänte förlossning.

³⁹Och då de all ting fullbordat hade, efter HERrans lag, drogo de in i Galileen igen, uti sin stad Nazareth.

⁴⁰Men Barnet wäxte up, och förstärktes i Andanom, och upfyldes med wishet; och Guds nåd war med honom.

⁴¹Och hans föräldrar gingo årliga til Jerusalem, til Påskahögtiden.

⁴²Och då han wardt tolf åra gammal, och de uppfarne woro til Jerusalem, efter högtidenes sedwänjo;

⁴³Och de fullkomnat hade dagarna, och gingo hem igen, blef pilten JEsus qwar i Jerusalem, och Joseph och hans moder wisste der intet af;

⁴⁴Men de mente, at han war i sällskapet, och de gingo ena dagsled, och sökte honom ibland fränder och wänner.

⁴⁵Och då de icke funno honom, gingo de til Jerusalem igen, och sökte honom.

⁴⁶Så begaf det sig, efter tre dagar funno de honom i templet, sittandes midt ibland de Lärare, hörandes dem, och frågandes dem;

⁴⁷Och alle de honom hörde, förskräckte sig öfwer hans förstånd och swar.

⁴⁸Och då de sågo honom, förundrade de sig; och hans moder sade til honom: Min Son, hwi gjorde du oss detta? Si din fader och jag hafwe sökt efter dig sörjande.

⁴⁹Och han sade til dem: Hwad är det, at I sökten mig? Wissten I icke, at uti de stycken, som min Fader tilhöra, bör mig wara?

⁵⁰Och de förstodo icke ordet, som han med dem talade.

⁵¹Och så for han ned med dem, och kom til Nazareth, och war dem underdånig; men hans moder gömde all dessa ord uti sitt hjerta.

⁵²Och JEsus wäxte til i wisdom, ålder och nåde, för Gud och menniskor.