Lukas 1

¹Alldenstund många andra hava företagit sig att om de händelser, som bland oss hava timat, avfatta berättelser,

²i enlighet med vad som har blivit oss meddelat av dem som själva voro åsyna vittnen och ordets tjänare,

³så har ock jag, sedan jag grundligt har efterforskat allt ända ifrån begynnelsen, beslutit mig för att i följd och ordning skriva därom till dig, ädle Teofilus,

⁴så att du kan inse huru tillförlitliga de stycken äro, i vilka du har blivit undervisad.

⁵På den tid då Herodes var konung över Judeen levde en präst vid namn Sakarias, av Abias' »dagsavdelning». Denne hade till hustru en av Arons döttrar som hette Elisabet.

⁶De voro båda rättfärdiga inför Gud och vandrade ostraffligt efter alla Herrens bud och stadgar.

⁷Men de hade inga barn, ty Elisabet var ofruktsam; och båda voro de komna till hög ålder.

⁸Medan han nu en gång, när ordningen kom till hans avdelning, gjorde prästerlig tjänst inför Gud,

⁹hände det sig, vid den övliga lottningen om de prästerliga sysslorna, att det tillföll honom att gå in i Herrens tempel och tända rökelsen.

¹⁰Och hela menigheten stod utanför och bad, medan rökoffret förrättades.

¹¹Då visade sig för honom en Herrens ängel, stående på högra sidan om rökelsealtaret.

¹²Och när Sakarias såg honom, blev han förskräckt, och fruktan föll över honom.

¹³Men ängeln sade till honom: »Frukta icke, Sakarias; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, och honom skall du giva namnet Johannes.

¹⁴Och han skall bliva dig till glädje och fröjd, och många skola glädja sig över hans födelse.

¹⁵Ty han skall bliva stor inför Herren. Vin och starka drycker skall han icke dricka, och redan i sin moders liv skall han bliva uppfylld av helig ande.

¹⁶Och många av Israels barn skall han omvända till Herren, deras Gud.

¹⁷Han skall gå framför honom i Elias' ande och kraft, för att 'vända fädernas hjärtan till barnen' och omvända de ohörsamma till de rättfärdigas sinnelag, så att han skaffar åt Herren ett välberett folk.»

¹⁸Då sade Sakarias till ängeln: »Varav skall jag veta detta? Jag är ju själv gammal, och min hustru är kommen till hög ålder.»

¹⁹Ängeln svarade och sade till honom: »Jag är Gabriel, som står inför Gud, och jag är utsänd för att tala till dig och förkunna dig detta glada budskap.

²⁰Och se, ända till den dag då detta sker skall du vara mållös och icke kunna tala, därför att du icke trodde mina ord, vilka dock i sin tid skola fullbordas.»

²¹Och folket stod och väntade på Sakarias och förundrade sig över att han så länge dröjde i templet;

²²och när han kom ut, kunde han icke tala till dem. Då förstodo de att han hade sett någon syn i templet. Och han tecknade åt dem och förblev stum.

²³Och när tiden för hans tjänstgöring hade gått till ända, begav han sig hem.

²⁴Men efter den tiden blev hans hustru Elisabet havande och höll sig dold i fem månader;

²⁵och hon sade: »Så har Herren gjort med mig nu, då han har sett till min smälek bland människorna, för att borttaga den.»

²⁶I sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en stad i Galileen som hette Nasaret,

²⁷till en jungfru som var trolovad med en man vid namn Josef, av Davids hus; och jungfruns namn var Maria.

²⁸Och ängeln kom in till henne och sade: »Hell dig, du högtbenådade! Herren är med dig.»

²⁹Men hon blev mycket förskräckt vid hans ord och tänkte på vad denna hälsning månde innebära.

³⁰Då sade ängeln till henne: »Frukta icke, Maria; ty du har funnit nåd för Gud.

³¹Se, du skall bliva havande och föda en son, och honom skall du giva namnet Jesus.

³²Han skall bliva stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud skall giva honom hans fader Davids tron.

³³Och han skall vara konung över Jakobs hus till evig tid, och på hans rike skall ingen ände vara.»

³⁴Då sade Maria till ängeln: »Huru skall detta ske? Jag vet ju icke av någon man.»

³⁵Ängeln svarade och sade till henne: »Helig ande skall komma över dig, och kraft från den Högste skall överskygga dig; därför skall ock det heliga som varder fött kallas Guds Son.

³⁶Och se, jämväl din fränka Elisabet har blivit havande och skall föda en son, nu på sin ålderdom; och detta är sjätte månaden för henne, som säges vara ofruktsam.

³⁷Ty för Gud kan intet vara omöjligt.»

³⁸Då sade Maria: »Se, jag är Herrens tjänarinna; ske mig såsom du har sagt.» Och ängeln lämnade henne.

³⁹En av de närmaste dagarna stod Maria upp och begav sig skyndsamt till en stad i Judeen, uppe i bergsbygden.

⁴⁰Och hon trädde in i Sakarias' hus och hälsade Elisabet.

⁴¹När då Elisabet hörde Marias hälsning, spratt barnet till i hennes liv; och Elisabet blev fylld av helig ande

⁴²och brast ut och ropade högt och sade: »Välsignad vare du bland kvinnor, och välsignad din livsfrukt!

⁴³Men varför sker mig detta, att min Herres moder kommer till mig?

⁴⁴Se, när ljudet av din hälsning nådde mina öron, spratt barnet till av fröjd i mitt liv.

⁴⁵Och salig är du, som trodde att det skulle fullbordas, som blev dig sagt från Herren.»

⁴⁶Då sade Maria: »Min själ prisar storligen Herren,

⁴⁷och min ande fröjdar sig i Gud, min Frälsare.

⁴⁸Ty han har sett till sin tjänarinnas ringhet; och se, härefter skola alla släkten prisa mig salig.

⁴⁹Ty den Mäktige har gjort stora ting med mig, och heligt är hans namn.

⁵⁰Hans barmhärtighet varar från släkte till släkte över dem som frukta honom.

⁵¹Han har utfört väldiga gärningar med sin arm, han har förskingrat dem som tänkte övermodiga tankar i sina hjärtan.

⁵²Härskare har han störtat från deras troner, och ringa män har han upphöjt;

⁵³hungriga har han mättat med sitt goda, och rika har han skickat bort med tomma händer.

⁵⁴Han har tagit sig an sin tjänare Israel och tänkt på att bevisa barmhärtighet

⁵⁵mot Abraham och mot hans säd till evig tid, efter sitt löfte till våra fäder.»

⁵⁶Och Maria stannade hos henne vid pass tre månader och vände därefter hem igen.

⁵⁷Så var nu för Elisabet tiden inne, då hon skulle föda; och hon födde en son.

⁵⁸Och när hennes grannar och fränder fingo höra att Herren hade bevisat henne så stor barmhärtighet, gladde de sig med henne.

⁵⁹Och på åttonde dagen kommo de för att omskära barnet; och de ville kalla honom Sakarias, efter hans fader.

⁶⁰Men hans moder tog till orda och sade: »Ingalunda; han skall heta Johannes.»

⁶¹Då sade de till henne: »I din släkt finnes ju ingen som har det namnet.»

⁶²Och de frågade hans fader genom tecken vad han ville att barnet skulle heta.

⁶³Då begärde han en tavla och skrev dessa ord: »Johannes är hans namn.» Och alla förundrade sig.

⁶⁴Men i detsamma öppnades hans mun, och hans tunga löstes, och han talade och lovade Gud.

⁶⁵Och deras grannar betogos alla av häpnad, och ryktet om allt detta gick ut över Judeens hela bergsbygd.

⁶⁶Och alla som hörde det lade märke därtill och sade: »Vad månde väl varda av detta barn?» Också var ju Herrens hand med honom.

⁶⁷Och hans fader Sakarias blev uppfylld av helig ande och profeterade och sade:

⁶⁸»Lovad vare Herren, Israels Gud, som har sett till sitt folk och berett det förlossning,

⁶⁹och som har upprättat åt oss ett frälsningens horn i sin tjänare Davids hus,

⁷⁰såsom han hade lovat genom sin forntida heliga profeters mun.

⁷¹Ty han ville frälsa oss från våra ovänner och ur alla våra motståndares hand,

⁷²och så göra barmhärtighet med våra fäder och tänka på sitt heliga förbund,

⁷³vad han med ed hade lovat för vår fader Abraham,

⁷⁴Han ville beskära oss att få tjäna honom utan fruktan, frälsta ur våra ovänners hand,

⁷⁵ja, att göra tjänst inför honom i helighet och rättfärdighet i alla våra dagar.

⁷⁶Och du, barn, skall bliva kallad den Högstes profet, ty du skall gå framför Herren och bereda vägar för honom,

⁷⁷till att giva hans folk kunskap om frälsning, i det att deras synder bliva dem förlåtna.

⁷⁸Så skall ske för vår Guds förbarmande kärleks skull, som skall låta ett ljus gå upp och skåda ned till oss från höjden,

⁷⁹för att 'skina över dem som sitta i mörker och dödsskugga' och så styra våra fötter in på fridens väg.»

⁸⁰Och barnet växte upp och blev allt starkare i anden. Och han vistades i öknen, intill den dag då han skulle träda fram för Israel.

Lukas 1

¹Efter månge hafwa tagit sig före at beskrifwa de ting, som i bland oss aldrawissast äro;

²Såsom de oss sagt hafwa, som af begynnelsen det med sin ögon sågo, och sjelfwe en del woro af det de sade;

³Syntes ock mig, sedan jag af begynnelsen all ting granneliga utfrågat hafwer, ordenteligen skrifwa dig til, min gode Theophile;

⁴At du må förfara wissa sanningen om de stycken, der du om underwist äst.

⁵Uti Herodis, Judee konungs, tid, war en Prest, utaf Abie skifte, benämnd Zacharias; och hans hustru, af Arons döttrar, benämnd Elisabet.

⁶De woro båda rättfärdige för Gud, wandrande i all HErrans bud och stadgar ostraffeliga.

⁷Och de hade inga barn; ty Elisabet war ofruktsam, och både woro de framlidne i sin ålder.

⁸Så begaf det sig, då han i sitt skifte skulle hålla sitt Prestaämbete för Gudi;

⁹Efter Presterskapets sed, och det föll på honom, at han skulle uptända rökelse, gick han in i HERrans tempel;

¹⁰Och allt folket war utantil, och bad så länge rökelsen skedde.

¹¹Så syntes honom HERrans Ängel, ståndandes på högra sidon wid rökaltaret.

¹²Och Zacharias wardt förskräckt, då han såg honom, och en räddhoge föll öfwer honom.

¹³Då sade Ängeln til honom: War icke förfärad, Zacharia; ty din bön är hörd, och din hustru Elisabet skall föda dig en son, hwilkens namn du skalt kalla Johannes.

¹⁴Och dig skall warda glädje och fröjd, och månge skola fröjdas af hans födelse;

¹⁵Ty han skall warda stor för HERranom; win och starka drycker skall han icke dricka; och skall strax i moderlifwet upfyld warda med den Heliga Anda.

¹⁶Och han skall omwända många af Israels barn til HERran, deras Gud.

¹⁷Och han skall gå för honom, med Elie anda och kraft, til at omwända fädernas hjerta til barnen, och de ohöriga til de rättfärdigas snällhet; och göra HERranom et beredt folk.

¹⁸Då sade Zacharias til Ängelen: Hwaraf skall jag detta weta? Ty jag är gammal, och min hustru är framliden i åldren.

¹⁹Ängelen swarade, och sade til honom: Jag är Gabriel, som står i Guds åsyn, och är utsänd til at tala dig til, och boda dig denna goda tidenden:

²⁰Och si, du skalt warda mållös, och skalt intet kunna tala, intil den dagen, då detta sker, derföre, at du icke trodde minom ordom, hwilka skola fullkomnad warda i sin tid.

²¹Och folket förbidde Zachariam, och förundrade sig, at han så länge dwaldes i templet;

²²Men då han utgick, kunde han intet tala med dem; och så förmärkte de, at han hade sett någon syn i templet; och han teknade dem, och blef mållös.

²³Och de begaf sig, då hans ämbetes dagar ute woro, gick han hem i sitt hus.

²⁴Och efter de dagar wardt hans hustru Elisabet hafwandes, och fördolde sig i fem månader, och sade:

²⁵Så hafer nu HERren gjort med mig, i de dagar, då han såg til mig, på det han skulle borttaga min försmädelse ibland menniskorna.

²⁶Uti sjette månaden wardt Gabriel Ängel utsänd af Gudi, uti en stad i Galileen, benämnd Nasareth;

²⁷Til en jungfru, som förlofwad war enom man, hwilkens namn war Joseph, af Davids hus, och jungfrunes namn Maria.

²⁸Och Ängelen kom in til henne, och sade: Hel, full med nåd; HERren är med dig; wälsignad du ibland qwinnor.

²⁹Då hon såg honom, wardt hon förfärad af hans tal, och tänkte uppå, hurudana hälsning detta war.

³⁰Då sade Ängelen til henne: Frukta dig icke, Maria; ty du hafwer funnit nåd för Gudi.

³¹Si, du skalt afla i ditt lif, och föda en Son, hwilkens Namn du skalt kalla JESUS;

³²Han skall warda stor, och kallas den Högstas Son; och HERren Gud skall gifwa honom hans faders Davids säte:

³³Och Han skall wara en Konung öfwer Jacobs hus i ewig tid, och på hans rike skall ingen ände wara.

³⁴Då sade Maria til Ängelen: Huru skall detta tilgå? Ty jag wet af ingen man.

³⁵Ängelen swarade, och sade til henne: Den Helige Ande skall komma öfwer dig, och dens Högstas kraft skall öfwerskygga dig; derföre ock det Heliga, som af dig födt warder, skall kallas Guds Son.

³⁶Och si, Elisabet, din fränka, hafwer ock aflat en son i sin ålderdom, och detta är sjette månaden åt henne, som hetes wara ofruktsam;

³⁷Ty för Gud är ingen ting omöjelig.

³⁸Då sade Maria: Si, HERrans tjenarinna; warde mig efter ditt tal. Och Ängelen skildes ifrå henne.

³⁹Uti de dagar stod Maria up, och gick i bergsbygdena med hast, uti Jude stad;

⁴⁰Och kom uti Zacharie hus, och hälsade Elisabet.

⁴¹Och det begaf sig, då Elisabet hörde Marie hälsing, språng barnet uti hennes lif: Och Elisabet wardt upfyld med den Helige Anda;

⁴²Och hon ropade med höga röst, och sade: Wälsignad du ibland qwinnor, och wälsignad dins lifs frukt.

⁴³Och hwadan kommer mig detta, at mins HERras moder kommer til mig?

⁴⁴Si, då rösten af dine hälsning kom i min öron, språng barnet af glädje i mitt lif.

⁴⁵Och salig äst du, som trodde; ty all ting warda fullbordad, som dig sagd äro af HERranom.

⁴⁶Och Maria sade: Min själ prisar storliga HERran:

⁴⁷Och min ande fröjdar sig i Gudi, minom Frälsare;

⁴⁸Ty han hafwer sett til sine tjenarinnos ringhet: Si, härefter warda all slägte mig saliga kallande.

⁴⁹Ty den Mägtige hafwer gjort mägtig ting med mig, och Hans namn är heligt:

⁵⁰Och hans barmhertighet warar ifrå slägte til slägte, öfwer dem, som frukta honom.

⁵¹Han hafwer bedrifwit magt med sinom arm, och förskingrat dem, som högfärdige äro uti deras hjertas sinne.

⁵²De mägtiga hafwer han satt af sätet, och upsatt de ringa.

⁵³De hungriga hafwer han med god ting upfylt, och de rika hafwer han låtit toma blifwa:

⁵⁴Han hafwer uptagit sin tjenare Israel, tänkandes på sina barmhertighet;

⁵⁵Såsom han sagt hafwer til wåra fäder, Abraham och hans säd, til ewig tid.

⁵⁶Och Maria blef när henne wid tre månader; och gick så hem i sitt hus igen.

⁵⁷Så wardt då Elisabet tiden fullbordad, at hon skulle föda, och hon födde en son.

⁵⁸Och hennes grannar och fränder fingo höra, at HERren hade gjort stor barmhertighet med henne, och fröjdade sig med henne.

⁵⁹Och det begaf sig, på åttonde dagen kommo de til at omskära barnet, och kallade honom, efter hans fader, Zacharias.

⁶⁰Då swarade hans moder, och sade: Ingalunda; men han skall heta Johannes.

⁶¹Då sade de til henne: Uti dine slägt är ingen, som hafwer det namnet.

⁶²Så teknade de hans fader, hwad han wille kalla honom.

⁶³Och han eskade ena taflo, der han uti skref, sägandes: Johannes är hans namn; och alle förundrade sig derpå.

⁶⁴Och strax öpnades hans mun, och hans tunga, och han talade, lofwandes Gud.

⁶⁵Och stor fruktan kom öfwer alla deras grannar; och ryktet om allt detta gick ut öfwer alla Judeska bergsbygdena.

⁶⁶Och alle de, som det hörde, sattet i sitt hjerta, sägande: Hwad mån warda utaf detta barnet? Ty HERrans hand war med honom.

⁶⁷Och hans fader Zacharias wardt upfyld med den Heliga Anda, propheterade, och sade:

⁶⁸Lofwad ware HERren, Israels Gud; ty han hafwer besökt och förlossat sitt folk;

⁶⁹Och hafwer uprättat oss salighetenes horn, uti sins tjenares Davids hus.

⁷⁰Såsom han i förtiden talat hafwer genom sina helga Propheters mun:

⁷¹At han skulle frälsa oss ifrå wåra owänner, och utur allas deras hand, som hata oss:

⁷²Och bewisa barmhertighet med wåra fäder, och minnas på sitt heliga Testamente;

⁷³Och på den ed, som han sworit hafwer wårom fader Abraham, at gifwa oss;

⁷⁴At wi, frälste utu wåra owänners hand, måtte honom tjena utan fruktan;

⁷⁵I helighet och rättfärdighet, för honom, i alla wåra lifsdagar.

⁷⁶Och du barn skalt kallas dens Högstas Prophet; du skalt gå för HERranom, til at bereda hans wägar:

⁷⁷Och gifwa hans folke salighetenes kunskap, til deras synders förlåtelse;

⁷⁸Genom wår Guds innerliga barmhertighet, genom hwilken upgången af högdene hafwer oss besökt;

⁷⁹Til at uppenbaras dem, som sitta i mörkret och dödens skugga, och styra wåra fötter på fridens wäg.

⁸⁰Och barnet wäxte up, och stärktes i Andanom; och wistades i öknene, til den dagen han skulle framkomma för Israels folk.