Joel 2

¹Stöten i basun på Sion, och blåsen larmsignal på mitt heliga berg; må alla landets inbyggare darra! Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära;

²en dag av mörker och tjocka, en dag av moln och töcken, lik en gryning som breder ut sig över bergen. Ett stort och mäktigt folk kommer, ett vars like aldrig någonsin har funnits och ej heller hädanefter skall uppstå, intill senaste släktens år.

³Framför dem går en förtärande eld och bakom dem kommer en förbrännande låga. Likt Edens lustgård var landet framför dem, men bakom dem är det en öde öken; ja, undan dem finnes ingen räddning.

⁴De te sig likasom hästar, och såsom stridshästar hasta de åstad.

⁵Med ett rassel likasom av vagnar spränga de fram över bergens toppar, med ett brus såsom av en eldslåga, när den förtär strå; de äro såsom ett mäktigt folk, ordnat till strid.

⁶Vid deras åsyn gripas folken av ångest, alla ansikten skifta färg.

⁷Såsom hjältar hasta de åstad, lika stridsmän bestiga de murarna; var och en går sin väg rakt fram, och ingen tager miste om sin stråt.

⁸Den ene tränger icke den andre, var och en går sin givna bana; mitt igenom vapnen störta de fram utan hejd.

⁹I staden rusa de in på murarna hasta de åstad, i husen tränga de upp, genom fönstren bryta de sig väg, såsom tjuvar göra.

¹⁰Vid deras åsyn darrar jorden, och himmelen bävar; solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.

¹¹Och HERREN låter höra sin röst framför sin här ty hans skara är mycket stor, mäktig är den skara som utför hans befallning. Ja, HERRENS dag är stor och mycket fruktansvärd vem kan uthärda den?

¹²Dock, nu mån I vända om till mig av allt edert hjärta, säger HERREN, med fasta och gråt och klagan.

¹³Ja, riven sönder edra hjärtan, icke edra kläder, och vänden om till HERREN, eder Gud; ty nådig och barmhärtig är han, långmodig och stor i mildhet, och sådan att han ångrar det onda.

¹⁴Måhända vänder han om och ångrar sig och lämnar kvar efter sig någon välsignelse, till spisoffer och drickoffer åt HERREN, eder Gud.

¹⁵Stöten i basun på Sion, pålysen en helig fasta lysen ut en högtidsförsamling;

¹⁶församlen folket, pålysen en helig sammankomst, kallen tillhopa de gamla församlen de små barnen, jämväl dem som ännu dia vid bröstet brudgummen må komma ur sin kammare och bruden ur sitt gemak.

¹⁷Mellan förhuset och altaret må prästerna, HERRENS tjänare, hålla klagogråt och säga: »HERRE, skona ditt folk, och låt icke din arvedel bliva till smälek, till ett ordspråk bland hedningarna Varför skulle man få säga bland folken: 'Var är nu deras Gud?'»

¹⁸Så upptändes då HERREN till nitälskan för sitt land, och han ömkade sig över sitt folk;

¹⁹HERREN svarade och sade till sitt folk: Se, jag vill sända eder säd och vin och olja, så att I fån mätta eder därav, och jag skall icke mer låta eder bliva till smälek bland hedningarna.

²⁰Och nordlandsskaran skall jag förjaga långt bort ifrån eder, jag skall driva den undan till ett torrt och öde Land, dess förtrupp till Östra havet och dess eftertrupp till Västra havet. Och stank skall stiga upp därav, ja, vämjelig lukt skall stiga upp därav, eftersom den har tagit sig för så stora ting.

²¹Frukta icke, du land, utan fröjda dig och gläds, ty stora ting har HERREN tagit sig för

²²Frukten icke, I markens djur, ty betesmarkerna i öknen grönska, och träden bära sin frukt, fikonträden och vinträden giva sin kraft.

²³Och fröjden eder, I Sions barn, varen glada i HERREN, eder Gud; ty han giver eder höstregn, i rätt tid, han som ock förr sände ned över eder regn, både höst och vår.

²⁴Så skola logarna fyllas mod säd och pressarna flöda över av vin och olja.

²⁵Och jag skall giva eder gottgörelse för de årsgrödor som åtos upp av gräshopporna, gräsbitarna, gräsätarna och gräsgnagarna, den stora här som jag sände ut mot eder.

²⁶Och I skolen få äta till fyllest och bliva mätta; och då skolen I lova HERRENS, eder Guds, namn, hans som har handlat så underbart med eder; och mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

²⁷Och I skolen förnimma att jag bor mitt i Israel, och att jag är HERREN, eder Gud, och eljest ingen. Ja, mitt folk skall icke komma på skam evinnerligen.

²⁸Och det skall ske därefter att jag skall utgjuta min Ande över allt kött, och edra söner och edra döttrar skola profetera, edra gamla män skola hava drömmar edra ynglingar skola se syner;

²⁹också över dem som äro tjänare och tjänarinnor skall jag i de dagarna utgjuta min Ande.

³⁰Och jag skall låta tecken synas på himmelen och på jorden: blod och eld och rökstoder.

³¹Solen skall vändas i mörker och månen i blod förrän HERRENS dag kommer, den stora och fruktansvärda.

³²Men det skall ske att var och en som åkallar HERRENS namn han skall varda frälst. Ty på Sions berg och i Jerusalem skall finnas en räddad skara, såsom HERREN har sagt; och till de undsluppna skola höra de som HERREN kallar.

Joel 2

¹Blåser med basuner i Zion, roper på mino helgo berge, darrer, alle landsens inbyggare; ty HERrans dag kommer, och är hardt när:

²En mörk dag, en bister dag, en mulen dag, och dimbog dag, lika som morgonrodnen utbreder sig öfwer bergen; nämliga, ett stort och mägtigt folk; hwilkets like tilförene icke warit hafwer, och härefter icke warda skall i ewig tid.

³För honom går en förtärande eld, och efter honom en brinnande låge; landet är för honom lika som en lustgård; men efter honom lika som en wild ökn, och ingen skall undslippa honom.

⁴De äro til seende såsom hästar, och ränna såsom resenärer.

⁵De springa ofwan på bergen, lika som der wagnar bullrade, och såsom en låge donar i halm, såsom ett mägtigt folk, som til strids rustadt är.

⁶Folken skola förskräcka sig för honom; all ansigte äro så blek som lerpottor.

⁷De skola löpa såsom hjeltar, och bestiga murarna såsom krigsmän; hwar och en skall draga rätt fram, och intet försumma sig.

⁸Ingen skall hindra den andra, utan hwar och en skall gå i sin orden; och när de storma och infalla, skola de intet såre warda.

⁹De skola rida omkring i stadenom, löpa på murarna, och stiga in uti husen; och såsom en tjuf infalla genom fenstren.

¹⁰För honom darrar landet, och himmelen bäfwar; sol och måne warda mörk, och stjernorna förhålla sitt sken;

¹¹Ty HERren skall låta gå sin dunder för sinom här; ty hans här är ganska stor och mägtig: Han skall uträtta hans befallning; ty HERrans dag är stor, och fast förskräckelig; ho kan lida honom?

¹²Så säger nu HERren: Wänder eder til mig af allt hjerta, med fastande, med gråtande, och med sörjande.

¹³Rifwer edor hjerta, och icke edor kläder, och wänder eder til HERran, edar Gud; ty han är nådelig, barmhertig, tålig, och af stor mildhet, och låter sig snart ångra straffet.

¹⁴Ho wet, han förbarmar sig ju ännu, och efter sitt straff nåde bewiser, til spisoffer och drickoffer HERranom edrom Gudi.

¹⁵Blåser med basun i Zion; helger ena fasto; kaller menigheten tilhopa:

¹⁶Församler folket, helger församlingena; sammankaller de äldsta, hafwer de unga barn och däggobarn tilsammans: Brudgummen gånge utu sinom kamar, och bruden utu sitt mak.

¹⁷Låter Presterna, HERrans tjenare, gråta emellan förhuset och altaret, och säga: HERre, skona dino folke, och låt icke din arfwedel til skam warda, så at Hedningarne få råda öfwer dem: Hwi wilt du låta säga ibland folken: Hwar är nu deras Gud?

¹⁸Så skall då HERren hafwa nit om sitt land, och skona sino folke.

¹⁹Och HERren skall swara, och säga til sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och oljo, tilfyllest, så at I skolen deraf nog hafwa; och skall icke mer låta eder på skam komma ibland Hedningarna.

²⁰Och skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifwa honom bort uti et torrt och öde land; nämliga, hans ansigte bort emot hafwet österut, och hans ända bort emot yttersta hafwet: Han skall rottna och lukta för sin högfärds skull.

²¹Frukta dig intet, du land, utan gläd dig, och war wid et godt mod; ty HERren kan ock göra mägtig ting.

²²Frukter eder intet, I djur på markene; ty boningarna i öknene skola grönskas, och trän bära sin frukt, och fikonaträn och winträn skola wäl bära.

²³Och I Zions barn, fröjder eder, och warer glade i HERranom, edrom Gud, den eder nådeligit regn gifwer, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn, såsom tilförene;

²⁴At ladorna warda fulla med korn, och presserne öfwerflödighet af must och oljo hafwa skola.

²⁵Och jag skall gifwa eder de åren igen, som gräshoppor, flogmatkar, lus och gräsmatkar, som min stora här woro, den jag ibland eder sände, upätit hafwa:

²⁶At I skolen hafwa nog til at äta, och prisa HERrans edars Guds Namn, den ibland eder under gjort hafwer; och mitt folk skall icke mer til skam warda.

²⁷Och I skolen förnimma, at jag är midt ibland Israel, och at jag är HERren, edar Gud, och ingen mer; och mitt folk skall icke mer til skam warda.

²⁸Och derefter skall jag utgjuta min Anda öfwer allt kött, och edre söner och döttrar skola prophetera; edre äldste skola hafwa drömer, och edre ynglingar skola se syner.

²⁹Och will jag på den tiden utgjuta min Anda, både öfwer tjenare och tjenarinnor:

³⁰Och skall gifwa undertekn i himmelen och på jordene, nämliga blod, eld och rökdam.

³¹Solen skall förwandlad warda uti mörker, och månen uti blod, förrän den store och förskräcklige HERrans dag kommer.

³²Och det skall ske: Ho som helst HERrans Namn åkallandes warder, han skall frälst warda; ty på Zions berg och i Jerusalem skall en salighet wara, såsom HERren sagt hafwer, och när de andra qwarblefna, de HERren kallandes warder.