Matteus 7

¹Dömer icke, på det I icke skolen warda dömde.

²Ty med den dom, som I dömen, skolen I dömde warda; och med det mått, som I mäten, skall eder mätit warda.

³Huru ser du et grand i dins broders öga, och warder icke warse en bjelka i ditt öga?

⁴Eller, huru säger du dinom broder: Håll, jag will taga ut grandet af ditt öga; och si, en bjelke är i ditt öga?

⁵Du skrymtare, kasta först ut bjelkan af ditt öga; sedan se til, huru du kant uttaga grandet af dins broders öga.

⁶I skolen icke gifwa hundomen det heligt är, och edra perlor skolen I icke kasta för swin, at de icke trampa dem med sina fötter, och wända sig om emot eder, och rifwa eder.

⁷Beder, och eder skall warda gifwet; söker, och I skolen finna; klapper, och eder skall uplåtas:

⁸Ty den som beder, han får, och den som söker, han finner, och honom som klappar warder uplåtet.

⁹Eller, hwilken är den menniska ibland eder, at om hans son bedes bröd af honom, som bjuder honom en sten?

¹⁰Eller, om han bedes fisk, mån han då räcka honom en orm?

¹¹Är det nu så, at I, som onde ären, kunnen likwäl gifwa edor barn goda gåfwor; huru mycket mer warder edar Fader, som är i himmelen, gifwandes dem godt, som bedas of honom?

¹²Allt det I nu wiljen menniskorna skola göra eder, det görer I ock dem; ty detta är lagen och Propheterne.

¹³Går in igenom den trånga porten; ty den porten är wid, och den wägen är bred, som drager til fördömelse; och de äro månge, som gå på honom.

¹⁴Och den porten är trång, och den wägen smal, som drager til lifwet; och få äro de, som finna honom.

¹⁵Wakter eder for de falska Propheter, som komma til eder i fårakläder, men inwärtes äro de glupande ulfwar.

¹⁶Utaf deras frukt skolen I känna dem: Icke hemtar man windrufwor af törne, ej heller fikon af tistel.

¹⁷Så bär hwart och et godt trä goda frukt; men et ondt trä bär onda frukt;

¹⁸Et godt trä kan icke bära onda frukt; icke kan heller et ondt trä bära goda frukt.

¹⁹Hwart och et trä, som icke bär goda frukt, skall afhuggas, och kastas i elden.

²⁰Derföre skolen I känna dem på deras frukt.

²¹Icke warder hwar och en kommandes in i himmelriket, som säger til mig: HERre, HERre; utan den, som gör mins Faders wilja, som är i himmelen.

²²På den dagen warda månge sägande til mig: HERre, HERre, hafwe wi icke propheterat uti ditt Namn, och i ditt Namn utdrifwit djeflar, och i ditt Namn många kraftiga gerningar gjort?

²³Då skall jag bekänna dem: Jag kände eder aldrig; går ifrå mig, I ogerningsmän.

²⁴Derföre, hwar och en som hörer dessa min ord, och gör derefter, honom liknar jag wid en wis man, som sitt bus byggde på et hälleberg.

²⁵Så föll slagregn, och kom flod, och wädret blåste, och stötte på huset, och föll dock icke omkull; ty det war grundadt på hälleberget.

²⁶Och whar och en som hörer af mig dessa ord, och gör icke derefter, han liknas wid en fåwitsk man, som byggde sitt hus på sanden:

²⁷Och föll slagregn, och kom flod, och wädret blåste, och stötte på huset; och det föll omkull, och dess fall war stort.

²⁸Och det begaf sig, när JEsus lyktade detta talet, wardt folket förskräckt öfwer hans lärdom.

²⁹Ty han predikate wäldeliga, och icke som de Skriftlärde.

Matteus 7

¹»Dömen icke, på det att I icke mån bliva dömda;

²ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda, och med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder.

³Huru kommer det till, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?

⁴Eller huru kan du säga till din broder: 'Låt mig taga ut grandet ur ditt öga', du som har en bjälke i ditt eget öga?

⁵Du skrymtare, tag först ut bjälken ur ditt eget öga; därefter må du se till, att du kan taga ut grandet ur din broders öga.

⁶Given icke åt hundarna vad heligt är, och kasten icke edra pärlor för svinen, på det att dessa icke må trampa dem under fötterna och sedan vända sig om och sarga eder.

⁷Bedjen, och eder skall varda givet; söken, och I skolen finna; klappen, och för eder skall varda upplåtet.

⁸Ty var och en som beder, han får; och den som söker, han finner; och för den som klappar skall varda upplåtet.

⁹Eller vilken är den man bland eder, som räcker sin son en sten, när han beder honom om bröd,

¹⁰eller som räcker honom en orm, när han beder om fisk?

¹¹Om nu I, som ären onda, förstån att giva edra barn goda gåvor, huru mycket mer skall icke då eder Fader, som är i himmelen, giva vad gott är åt dem som bedja honom!

¹²Därför, allt vad I viljen att människorna skola göra eder, det skolen I ock göra dem; ty detta är lagen och profeterna.

¹³Gån in genom den trånga porten. Ty vid och bred är den väg som leder till fördärvet, och många äro de som gå fram på den;

¹⁴och den port är trång och den väg är smal, som leder till livet, och få äro de som finna den.

¹⁵Tagen eder till vara för falska profeter, som komma till eder i fårakläder, men invärtes äro glupande ulvar.

¹⁶Av deras frukt skolen I känna dem. Icke hämtar man väl vindruvor från törnen, eller fikon från tistlar?

¹⁷Så bär vart och ett gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär ond frukt.

¹⁸Ett gott träd kan icke bära ond frukt, ej heller kan ett dåligt träd bära god frukt.

¹⁹Vart träd som icke bär god frukt bliver avhugget och kastat i elden.

²⁰Alltså skolen I känna dem av deras frukt. --

²¹Icke kommer var och en in i himmelriket, som säger till mig: 'Herre, Herre', utan den som gör min himmelske Faders vilja.

²²Många skola på 'den dagen'[1] säga till mig: 'Herre, Herre, hava vi icke profeterat i ditt namn och genom ditt namn drivit ut onda andar och genom ditt namn gjort många kraftgärningar?'

²³Men då skall jag betyga för dem: 'Jag har aldrig känt eder; gån bort ifrån mig, I ogärningsmän.'

²⁴Därför, var och en som hör dessa mina ord och gör efter dem, han må liknas vid en förståndig man som byggde sitt hus på hälleberget.

²⁵Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och kastade sig mot det huset; och likväl föll det icke omkull, eftersom det var grundat på hälleberget.

²⁶Men var och en som hör dessa mina ord och icke gör efter dem, han må liknas vid en oförståndig man som byggde sitt hus på sanden.

²⁷Och slagregn föll, och vattenströmmarna kommo, och vindarna blåste och slogo mot det huset; och det föll omkull, och dess fall var stort.»

²⁸När Jesus hade slutat detta tal, häpnade folket över hans förkunnelse;

²⁹ty han förkunnade sin lära för dem med makt och myndighet, och icke såsom deras skriftlärde. [1] Se Dagen i Ordförklaringarna