Matteus 8

¹När han nu gick neder af berget, följde honom mycket folk.

²Och si, der kom en spitelsk man, och tilbad honom, och sade: HERre, vill du, så kan du göre mig renan.

³Då räckte JEsus ut sina hand, och tog på honom, sägandes: Jag vill, var ren; och strax vardt han ren utaf sin spitelsko.

⁴Och JEsus sade til honom: Se til, at du säger det för ingom; utan gack bort, och låt Presten se dig, och offra den gåfvo, som Mose budit hafwer, til et vittnesbörd öfver dem.

⁵Men när JEsus gick in uti Capernaum, kom en höfvitsman til honom, och bad honom

⁶Sägandes: HERre, min tjenare ligger hemma borttagen, och hafver stor vedermödo.

⁷Då sade JEsus til honom: Jag vill komma, och bota honom.

⁸Då svarade höfvitsmannen, och sade: HERre, jag är icke värdig, at du skalt gå in under mitt tak; utan säg allenast et ord, så blifver min tjenare helbregda.

⁹Ty jag är ock en menniska under annars mans våld, och hafver krigsknektar under mig; och jag säger til den ena: Gack; och han går; och til den andra: Kom; och han kommer; och til min dräng: Gör det; och han gör så.

¹⁰När JEsus detta hörde, förundrade han sig, och sade til dem, som honom följde: Sannerliga säger jag eder, jag hafver icke funnit sådana tro i Israel.

¹¹Men jag säger eder, at månge varda kommande af östan och västan, och skola sitta med Abraham, Isaac och Jacob i himmelriket.

¹²Men riksens barn skola varda utkastade i det yttersta mörkret; der skall vara gråt och tandagnisslan.

¹³Och JEsus sade til höfvitsmannen: Gack, och som du tror, så ske dig; och i samma stundene blef hans tjenare helbregda.

¹⁴Och när JEsus kom i Petri bus, och såg at hans svära låg, och bade skälfvosot;

¹⁵Då tog han på hennes hand, och skälfvosoten öfvergaf henne; och hon stod up, och tjente dem.

¹⁶Och när aftonen kom, hade de til honom många, som voro besatte, och han dref ut andarna med ord; och alla dem, som ondt hade, botade han.

¹⁷På det fullbordas skulle, det som sagdt var genom Esaia Propheten, som säger: Han hafver tagit på sig våra skröplighet, och våra sjukdomar hafver han burit.

¹⁸Och när JEsus såg mycket folk omkring sig, böd han, at man skulle fara utöfver på hinsidon hafvet.

¹⁹Och kom en Skriftlärd til honom, och sade til honom: Mästar, jag vill följa dig ehvart du går.

²⁰Då sade JEsus til honom: Räfarna hafva kulor, och foglarna under himmelen näste; men menniskones Son hafver intet, der han må luta sitt hufvud til.

²¹Och en annar af hans Lärjungar sade til honom: HERre, gif mig låf, at jag går först bort, och begrafver min fader.

²²Då sade JEsus til honom: Följ du mig, och låt de döda begrafva sina döda.

²³Och han steg i skeppet, och hans Lärjungar följde honom.

²⁴Och si, en stor storm växte up i hafvet, så at vågen slog utöfver skeppet; och han sof.

²⁵Då gingo Lärjungarna til, och väckte honom up, frågande: HERre, fräls oss, vi förgås.

²⁶Då sade han til dem: I klentrogne, hvi rädens I? Och stod up, och näpste vädret, och hafvet; och det vardt stilla lugnet.

²⁷Men menniskorna förundrade sig, och sade : Hvad är denne för en, at vädret och hafvet äro honom lydige?

²⁸Och när han kom på hinsidon hafvet, uti de Gergeseners landsändar, kommo två, besatte med djefvulen, emot honom löpande, utgångne af grifter; och voro ganska gräselige, så at ingen kunde resa den vägen fram.

²⁹Och si, de ropade, och sade: Ack! Jesu, Guds Son, hvad hafve vi med dig göra? Äst du kommen til at plåga oss förr än tid är?

³⁰Så gick der långt ifrån en stor svinahjord i bet.

³¹Då bådo honom djeflarne, och sade: Är det så, at du drifver oss ut, så lofva oss, at vi farom uti den svinahjorden.

³²Då sade han til dem: Farer. Då foro de ut, och foro in i svinahjorden: och si, hele svinahjorden lopp, och brådstörte sig i hafvet, och drunknade i vatnet.

³³Men herdarne flydde bort, och gingo in i staden, och förkunnade alltsammans, och huru det var tilgånget med dem, som besatte voro.

³⁴Och si, då gick hela staden ut emot Jesum; och då de sågo honom, bådo de, at han ville gå bort utu deras landsändar.

Matteus 8

¹Sedan han hade kommit ned från berget, följde honom mycket folk.

²Då trädde en spetälsk man fram och föll ned för honom och sade: »Herre, vill du, så kan du göra mig ren.»

³Då räckte han ut handen och rörde vid honom och sade: »Jag vill; bliv ren.» Och strax blev han ren från sin spetälska.

⁴Och Jesus sade till honom: »Se till, att du icke säger detta för någon; men gå bort och visa dig för prästen, och frambär den offergåva som Moses har påbjudit, till ett vittnesbörd för dem.»

⁵När han därefter kom in i Kapernaum, trädde en hövitsman fram till honom och bad honom

⁶och sade: »Herre, min tjänare ligger därhemma lam och lider svårt.»

⁷Han sade till honom: »Skall då jag komma och bota honom?»

⁸Hövitsmannen svarade och sade: »Herre, jag är icke värdig att du går in under mitt tak. Men säg allenast ett ord, så bliver min tjänare frisk.

⁹Jag är ju själv en man som står under andras befäl: jag har ock krigsmän under mig, och om jag säger till en av dem: 'Gå', så går han, eller till en annan: 'Kom', så kommer han; och om jag säger till min tjänare: 'Gör det', då gör han så.»

¹⁰När Jesus hörde detta, förundrade han sig och sade till dem som följde honom: »Sannerligen säger jag eder: I Israel har jag icke hos någon funnit så stor tro.

¹¹Och jag säger eder: Många skola komma från öster och väster och få vara med Abraham, Isak och Jakob till bords i himmelriket,

¹²men rikets barn skola bliva utkastade i mörkret därutanför; där skall vara gråt och tandagnisslan.»

¹³Och Jesus sade till hövitsmannen: »Gå; såsom du tror, så må det ske dig.» Och i samma stund blev tjänaren frisk.

¹⁴När Jesus sedan kom in i Petrus' hus, fick han se hans svärmoder ligga sjuk i feber.

¹⁵Då rörde han vid hennes hand, och febern lämnade henne; och hon stod upp och betjänade honom.

¹⁶Men när det hade blivit afton, förde man till honom många som voro besatta; och han drev ut andarna med sitt blotta ord, och alla som voro sjuka botade han,

¹⁷för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade: »Han tog på sig våra krankheter, och våra sjukdomar bar han.»

¹⁸Då nu Jesus såg mycket folk omkring sig, bjöd han att man skulle fara över till andra stranden.

¹⁹Och en skriftlärd kom fram och sade till honom: »Mästare, jag vill följa dig varthelst du går.»

²⁰Då svarade Jesus honom: »Rävarna hava kulor, och himmelens fåglar hava nästen; men Människosonen har ingen plats där han kan vila sitt huvud.»

²¹Och en annan av hans lärjungar sade till honom: »Herre, tillstäd mig att först gå bort och begrava min fader.»

²²Då svarade Jesus honom: »Följ du mig, och låt de döda begrava sina döda.»

²³Och han steg i båten, och hans lärjungar följde honom.

²⁴Och se, då uppstod en häftig storm på sjön, så att vågorna slogo över båten; men han låg och sov.

²⁵Då gingo de fram och väckte honom och sade: »Herre, hjälp oss; vi förgås.»

²⁶Han sade till dem: »I klentrogne, varför rädens I?» Därefter stod han upp och näpste vindarna och sjön, och det blev alldeles lugnt.

²⁷Och människorna förundrade sig och sade: »Vad är denne för en, eftersom både vindarna och sjön äro honom lydiga?»

²⁸När han så hade kommit över till gadarenernas land på andra stranden, kommo två besatta emot honom, ut från gravarna där. Och de voro mycket våldsamma, så att ingen kunde färdas den vägen fram.

²⁹Dessa ropade då och sade: »Vad har du med oss att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss, förrän tid är?»

³⁰Nu gick där långt ifrån dem en stor svinhjord i bet.

³¹Och de onda andarna bådo honom och sade: »Om du vill driva ut oss så låt oss fara in i svinhjorden.»

³²Då sade han till dem: »Faren åstad.» Och de gåvo sig åstad och foro in i svinen. Och se, då störtade sig hela hjorden utför branten ned i sjön och omkom i vattnet.

³³Men herdarna flydde; och när de hade kommit in i staden, omtalade de alltsammans, och särskilt vad som hade skett med de besatta.

³⁴Då gick hela staden ut för att möta Jesus; och när de fingo se honom, bådo de att han skulle begiva sig bort ifrån deras område.