Matteus 6

¹Hafwer akt uppå edra almoso, at I icke gifwen henne för menniskomen, på det I skolen warda sedde af dem; annars hafwen I ingen lön när edar Fader, som är i himmelen.

²När du nu gifwer almoso, låt icke stöta i basun för dig, som de skrymtare göra i Synagogorna, och uppå gatorna, at de skola warda prisade af menniskomen: Sannerliga säger jag eder, de hafwa fått sin lön.

³Men när du will gifwa almoso, så låt dina wenstra hand icke weta, hwad den högra gör;

⁴På det din almosa blifwer lönlig, och din Fader, som i löndom ser, wedergäller dig det uppenbarliga.

⁵Och när du beder, skalt du icke wara som de skrymtare; förty de stå gerna i Synagogorna, och i gatohörnen och bedja, at de skola blifwa sedde af menniskomen: Sannerliga säger jag eder, de hafwa fått sin lön.

⁶Men när du beder, så gack in i din kammar, och slå dörrens til, och bed din Fader hemliga; och din Fader, som i löndom ser, skall dig det werdergälla uppenbarliga.

⁷Och när I bedjen, skolen I icke wara mångtalige, såsom Hedningarne; ty de mena, at de skola warda hörde för sin många ords skull.

⁸Warer fördenskull dem icke like; edar Fader wet wäl hwad eder görs behof, förr än I bedjen honom.

⁹Derföre skolen I bedja alltså: Fader wår, som äst i himlom, helgadt warde ditt Namn.

¹⁰Tilkomme ditt rike: Ske din wilje, såsom i himmelen, så ock på jordene.

¹¹Gif oss i dag wårt dagliga bröd:

¹²Och förlåt oss wåra skulder, såsom ock wi förlåte dem oss skyldige äro.

¹³Och inled oss icke i frestelse; utan fräls oss ifrån ondo. Ty riket är ditt, och magten, och härligheten, i ewighet: Amen.

¹⁴Ty om I förlåten menniskomen deras brott, så förlåter ock edar himmelske Fader eder.

¹⁵Men om I icke förlåten menniskomen deras brott, så skall edar Fader icke heller förlåta eder edor brott.

¹⁶När som I fasten, skolen I icke wara som I woren bedröfwade, såsom de skrymtare; ty de förwandla sin ansigte, at de skola synas för menniskomen med sin fasto: Sannerliga säger jag eder, de hafwa redo sin lön.

¹⁷Men när du fastar, så smörj ditt hufwud, och twå ditt ansigte;

¹⁸At du icke synes iför menniskomen med dine fasto, utan för din Fader, som lönligen är: Och din Fader, som ser i löndom, wedergäller dig det uppenbarliga.

¹⁹I skolen icke församla eder ägodelar på jordene, der mal och rost förderfwar dem; och der som tjufwar grafwa, och stjäla;

²⁰Utan församlar eder ägodelar i himmelen, der hwarken rost eller mal förderfwar dem; och der tjufwar icke grafwa, eller stjäla.

²¹Ty der edre ägodelar äro, der är ock edart hjerta.

²²Kroppsens ljus är ögat: Är ditt öga enfaldigt, så warder din hele kropp ljus.

²³Men är ditt öga argt, så warder din hela kropp mörk. Är det nu så, at ljuset, som är i dig, är mörker, huru stort blifwer då mörkret sjelft?

²⁴Ingen kan tjena twå herrar; ty at han antingen skall hata den ena, och den andra älska, eller han håller sig intil den ena, och den andra föraktar han: I kunnen icke tjena Gudi och Mammon.

²⁵Derföre säger jag eder: Sörjer icke för edart lif, hwad I skolen äta och dricka; och icke för edar kropp, hwad I skolen kläda eder med: Är icke lifet mer än maten, och kroppen mer än kläden?

²⁶Ser uppå foglarna under himmelen; de så intet, och intet skära de heller upp, och församla intet i ladorna: och edar himmelske Fader föder dem: Ären I icke mycket mer än de?

²⁷Hwilken ibland eder är, som med sin omsorg förmår sätta en aln til sina längd?

²⁸Och för hwars skull sörjen I för klärder? Skåder liljorna på markene, hunu de wäxa; de arbeta intet, ej heller spinna.

²⁹Dock säger jag eder, at icke Salomo, i all sin härlighet, war så klädd som en af dem.

³⁰Kläder nu Gud så gräset på markene, hwilket dock i dag står, och i morgon karstas i ugnen; skulle han icke mycket mer göra det eder, o I klentrogne?

³¹Så skolen I nu icke hafwa omsorg, sägande: Hwad skole wi äta? Eller, hwad skole wi dricka? Eller, hwad skole wi kläda oss med?

³²Ty allt sådant söka Hedningarne. Edar himmelske Fader wet wäl, at allt detta göres eder behof.

³³Söker först efter Guds rike, och hans rättfärdighet, så faller eder allt detta til.

³⁴Sörjer icke fördenskull för morgondagen; ty morgondagen hafwer sjelf sina omsorg med sig: Det är nog, at hwar dag hafwer sin egen plågo.

Matteus 6

¹»Tagen eder till vara för att öva eder rättfärdighet inför människorna, för att bliva sedda av dem; annars haven I ingen lön hos eder Fader, som är i himmelen.

²Därför, när du giver en allmosa, så låt icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

³Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta vad den högra gör,

⁴så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

⁵Och när I bedjen, skolen I icke vara såsom skrymtarna, vilka gärna stå i synagogorna och i gathörnen och bedja, för att bliva sedda av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

⁶Nej, när du vill bedja, gå då in i din kammare, och stäng igen din dörr, och bed till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

⁷Men i edra böner skolen I icke hopa tomma ord såsom hedningarna, vilka mena att de skola bliva bönhörda för sina många ords skull.

⁸Så varen då icke lika dem; eder Fader vet ju vad I behöven, förrän I bedjen honom.

⁹I skolen alltså bedja sålunda: 'Fader vår, som är i himmelen! Helgat varde ditt namn[1];

¹⁰tillkomme ditt rike; ske din vilja, såsom i himmelen, så ock på jorden;

¹¹vårt dagliga bröd giv oss i dag;

¹²och förlåt oss våra skulder, såsom ock vi förlåta dem oss skyldiga äro;

¹³och inled oss icke i frestelse, utan fräls oss ifrån ondo.'

¹⁴Ty om I förlåten människorna deras försyndelser, så skall ock eder himmelske Fader förlåta eder;

¹⁵men om I icke förlåten människorna, så skall ej heller eder Fader förlåta edra försyndelser.

¹⁶Och när I fasten, skolen I icke visa en bedrövad uppsyn såsom skrymtarna, vilka vanställa sina ansikten för att bliva sedda av människorna med sin fasta. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön.

¹⁷Nej, när du fastar, smörj då ditt huvud och två ditt ansikte,

¹⁸för att du icke må bliva sedd av människorna med din fasta, utan allenast av din Fader, som är i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.

¹⁹Samlen eder icke skatter på jorden, där mott och mal förstöra, och där tjuvar bryta sig in och stjäla,

²⁰utan samlen eder skatter i himmelen, där mott och mal icke förstöra, och där inga tjuvar bryta sig in och stjäla.

²¹Ty där din skatt är, där kommer ock ditt hjärta att vara.

²²Ögat är kroppens lykta. Om nu ditt öga är friskt, så får hela din kropp ljus.

²³Men om ditt öga är fördärvat, då bliver hela din kropp höljd i mörker. Är det nu så, att ljuset, som du har i dig, är mörker, huru djupt bliver då icke mörkret!

²⁴Ingen kan tjäna två herrar; ty antingen kommer han då att hata den ene och älska den andre, eller kommer han att hålla sig till den förre och förakta den senare. I kunnen icke tjäna både Gud och Mamon[2].

²⁵Därför säger jag eder: Gören eder icke bekymmer för edert liv, vad I skolen äta eller dricka, ej heller för eder kropp, vad I skolen kläda eder med. Är icke livet mer än maten, och kroppen mer än kläderna?

²⁶Sen på fåglarna under himmelen: de så icke, ej heller skörda de, ej heller samla de in i lador; och likväl föder eder himmelske Fader dem. Ären I icke mycket mer än de?

²⁷Vilken av eder kan, med allt sitt bekymmer, lägga en enda aln till sin livslängd?

²⁸Och varför bekymren I eder för kläder? Beskåden liljorna på marken, huru de växa: de arbeta icke, ej heller spinna de;

²⁹och likväl säger jag eder att icke ens Salomo i all sin härlighet var så klädd som en av dem.

³⁰Kläder nu Gud så gräset på marken, vilket i dag står och i morgon kastas i ugnen, skulle han då icke mycket mer kläda eder, I klentrogne?

³¹Så gören eder nu icke bekymmer, och sägen icke: 'Vad skola vi äta?' eller: 'Vad skola vi dricka?' eller: 'Vad skola vi kläda oss med?'

³²Efter allt detta söka ju hedningarna, och eder himmelske Fader vet att I behöven allt detta.

³³Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder.

³⁴Gören eder alltså icke bekymmer för morgondagen, ty morgondagen skall själv bära sitt bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga.» [1] Se Fader vår i Ordförklaringarna. [2] Se Mamon i Ordförklaringarna.