Matteus 13

¹På den dagen gick JEsus ut af huset, och satte sig utmed hafwet.

²Och der församlades mycket folk til honom, så at han steg uti et skepp, och satte sig; och allt folket stod på strandene.

³Och han talade med dem mångahanda i liknelser, sägandes: Si, en sädesman gick ut, och skulle så.

⁴Och när han sådde, föll somt wid wägen, och kommo foglarne, och åto det up.

⁵Somt föll på stenören, der det hade icke mycken jord, och gick snart up; ty det hade icke djupa jord:

⁶Men när solen gick up, förwissnade det; och efter det hade inga rötter, torkades det bort.

⁷Och somt föll ibland törne; och törnebuskarne upwäxte, och förqwafde det.

⁸Och somt föll i goda jord, och gjorde frukt; somt hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.

⁹Hwilken som hafwer öron til at höra, han höre.

¹⁰Då stego Lärjungarne fram, och sade til honom: Hwi talar du til dem med liknelser?

¹¹Då swarade han dem, och sade: Eder är gifwet at weta himmelrikets lönlighet; men dem är det icke gifwet.

¹²Ty hwilken som hafwer, honom skall gifwas, at han skall nog hafwa; men den som icke hafwer, af honom skall ock warda tagit det han hafwer.

¹³Fördenskull talar jag dem til med liknelser; ty med seende ögon se de intet, och med hörande öron höra de intet; ty de förståt icke.

¹⁴Och på dem warder fullkomnad Esaie Prophetie, som säger: Med öronen skolen I höra, och skolen icke förståt; och med seende ögon skolen I se, och skolen icke förnimmat.

¹⁵Ty detta folks hjerta är förstockadt, och deras öron höra illa, och deras ögon hafwa de igenlyckt; på det de icke ens skulle se med ögonen, och höra med öronen, och förståt med hjertat, och omwända sig, at jag måtte hela dem.

¹⁶Men salig äro edor ögon, at de se, ocn edor öron, at de höra.

¹⁷Sannerliga säger jag eder, at månge Propheter och rättfärdige hafwa begärat se det I sen, och fingo dock icke set, och höra det I hören, och fingo dock icke hörat.

¹⁸Så hörer nu I denna liknelsen om sädesmannen.

¹⁹Hwar någor hörer ordet om riket, och förstår det icke, så kommer den onde, och rifwer det bort, som sådt är i hans hjerta; det är den, som wid wägen sådder war.

²⁰Men den som war sådder på stenören. är den som hörer ordet, och tager det strax gladeliga;

²¹Men han hafwer ingen rot i sig sjelf, utan står til en tid; och när bedröfwelsen och förföljelsen påkomma för ordets skull, strax förargas han.

²²Men den som war sådder ibland törne, är den som hörer ordet; och desse werldenes bekymmer, och rikedomsens swek förqwäfwer ordet; och han blifwer utan frukt.

²³Men den som war sådder i goda jord, är den som hörer ordet, och förstår det, och bär också frukt, så at somt gör hundradefaldt, somt sextiofaldt, och somt tretiofaldt.

²⁴En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt ene mennisko, som sådde goda säd i sin åker:

²⁵Men då folket sof, kom hans owän, och sådde ogräs midt ibland hwetet; och gick sin wäg.

²⁶Då nu säden wäxte, och bar frukt, syntes ock ogräset.

²⁷Då gingo husbondans tjenare fram, och sade til honom: Herre, sådde du icke goda säd i din åker? Hwadan hafwer han då ogräs?

²⁸Då sade han til dem: Det hafwer owännen gjort. Sade tjenarena til honom: Will du, at wi gåm, och hemte det bort.

²⁹Då sade han: Nej, på det at, när I uprycken ogräset, I icke skolen ock dermed uprycka hwetet.

³⁰Låter båda wäxa intil skördetiden, och i skördetiden will jag säga skördemännomen: Hemter först ogräset samman, och binder det i knippor, til at upbrännas; men hwetet församler i mina lado.

³¹En annor liknelse satte han dem före, och sade: Himmelriket är likt et senapskorn, som en man tog, och sådde i sin åker;

³²Hwilket minst är af all frö; men när det warder upwäxt, är det störst ibland krydder, och blifwer et trä, så at foglarna under himmelen komma, och göra sin näste på dess qwistar.

³³En annor liknelse sade han til dem: Himmelriket är likt enom surdeg, hwilken en qwinna tog, och blandade i tre skeppor mjöl, til dess det blef alltsammans surt.

³⁴Detta allt talade JEsus i liknelser til folket; och utan liknelse talade han intet til dem;

³⁵At det skulle fullkomnas, som sagdt war genom Propheten, som sade: Jag skall öppna min mun i liknelser, och skall uttala det hemligit warit hafwer, ifrå werldenes begynnelse.

³⁶Då skiljde JEsus folket ifrå sig, och kom hem. Och hans Lärjungar stego fram til honom, och sade: Uttyd oss denna liknelsen om åkrens ogräs.

³⁷Då swarade han, och sade til dem: Menniskones Son är den, som den goda sädena sår.

³⁸Åkren är werlden; den goda säden äro riksens barn; ogräset äro hins ondas barn.

³⁹Owännen, som sådde, är djefwulen; skördetiden är werldenes ände; skördemännerne äro Änglarna.

⁴⁰Såsom nu ogräset hemtas samman, och brännes up med eld; så skall det ske på denna werldenes ände.

⁴¹Menniskones Son skall sända sina Änglar, och de skola församla all förargelse utaf hans rike, och dem som illa göra;

⁴²Och skola kasta dem uti en brinnande ugn: der skall wara gråt och tandagnislan.

⁴³Då skola de rättfärdige skina såsom solen i deras faders rike. Hwilken öron hafwer til at höra, han höre.

⁴⁴Åter är himmelriket likt enom skatt, som fördold war uti en åker, hwilken en man fann, och fördolde honom; och af rätto glädje, som han hafwer deraf, går han bort, och säljer allt det han hafwer, och köper den åkren.

⁴⁵Åter är himmelriket likt enom köpman, som sökte efter goda pärlor:

⁴⁶Och när han hade funnit ena kosteliga pärlo, gick han bort, och sålde allt det han ägde, och köpte henne.

⁴⁷Åter är himmelriket likt ene not, som kastades i hafwet, och församlade allahanda fiskar:

⁴⁸Och när hon wardt full, drogo de henne til lands, och såto så, och hemte ut de goda i sin käril; men de onda kastade de bort.

⁴⁹Så skall det ock ske på werldenes ända: Änglarne skola utgå, och skilja de onda ifrå de rättwisa:

⁵⁰Och kasta dem i en brinnande ugn: der skall wara gråt och tandagnislan.

⁵¹Då sade JEsus til dem: Förstoden I detta allt? Sado de til honom: Ja, HERre.

⁵²Då sade han til dem: Derföre, hwar och en Skriftlärd, som til himmelriket lärd är, han är lik en husbonda, som af sin fatabur bär fram nytt och gammalt.

⁵³Och def begaf sig, när JEsus hade lyktat dessa liknelser, gick han dädan:

⁵⁴Och kom i sitt fädernesland, och lärde i deras Synagogo; så at de ock förundrade sig storliga, och sade: Hwadan kommer denne sådana wisdom och krafter?

⁵⁵Är han icke en timmermans son? Heter icke hans moder Maria? Och hans bröder, Jacob, och Joses, och Simon, och Judas?

⁵⁶Och hans systrar, äro de icke alla när oss? Hwadan kommer honom då allt detta?

⁵⁷Och de förargades öfwer honom. Men JEsus sade til dem: En Prophet är icke föraktad, utan i sitt fädernesland, och i sitt hus.

⁵⁸Och han gjorde der icke mång tekn, för deras otros skull.

Matteus 13

¹Samma dag gick Jesus ut från huset där han bodde och satte sig vid sjön.

²Då församlade sig mycket folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den, medan allt folket stod på stranden.

³Och han talade till dem mycket i liknelser; han sade: »En såningsman gick ut för att så.

⁴Och när han sådde, föll somt vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

⁵Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

⁶men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

⁷Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det.

⁸Men somt föll i god jord, och det gav frukt, dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.

⁹Den som har öron, han höre.»

¹⁰Då trädde lärjungarna fram och sade till honom: »Varför talar du till dem i liknelser?»

¹¹Han svarade och sade: »Eder är givet att lära känna himmelrikets hemligheter, men dem är det icke givet.

¹²Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

¹³Därför talar jag till dem i liknelser, eftersom de med seende ögon intet se, och med hörande öron intet höra, och intet heller förstå.

¹⁴Så fullbordas på dem Esaias' profetia, den som säger: 'Med hörande öron skolen I höra, och dock alls intet förstå, och med seende ögon skolen I se, och dock alls intet förnimma.

¹⁵Ty detta folks hjärta har blivit förstockat, och med öronen höra de illa, och sina ögon hava de tillslutit, så att de icke se med sina ögon, eller höra med sina öron, eller förstå med sina hjärtan, och omvända sig och bliva helade av mig.

¹⁶Men saliga äro edra ögon, som se, och edra öron, som höra.

¹⁷Ty sannerligen säger jag eder: Många profeter och rättfärdiga män åstundade att se det som I sen, men fingo dock icke se det, och att höra det som I hören, men fingo dock icke höra det.

¹⁸Hören alltså I vad som menas med liknelsen om såningsmannen.

¹⁹När någon hör ordet om riket, men icke förstår det, då kommer den onde och river bort det som såddes i hans hjärta. Om en sådan människa kan det sägas att säden såddes vid vägen.

²⁰Och att den såddes på stengrunden, det är sagt om den som väl hör ordet och strax tager emot det med glädje,

²¹men som icke har någon rot i sig, utan bliver beståndande allenast till en tid, och när bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då kommer han strax på fall.

²²Och att den såddes bland törnena, det är sagt om den som väl hör ordet, men låter tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse förkväva det, så att han bliver utan frukt.

²³Men att den såddes i den goda jorden, det är sagt om den som både hör ordet och förstår det, och som jämväl bär frukt och giver dels hundrafalt, dels sextiofalt, dels trettiofalt.»

²⁴En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Med himmelriket är det, såsom när en man sådde god säd i sin åker;

²⁵men när folket sov, kom hans ovän och sådde ogräs mitt ibland vetet och gick sedan sin väg.

²⁶När nu säden sköt upp och satte frukt, så visade sig ock ogräset.

²⁷Då trädde husbondens tjänare fram och sade till honom: 'Herre, du sådde ju god säd i din åker; varifrån har den då fått ogräs?

²⁸Han svarade dem: 'En ovän har gjort detta.' Tjänarna sade till honom: 'Vill du alltså att vi skola gå åstad och samla det tillhopa?'

²⁹Men han svarade: 'Nej; ty då kunden I rycka upp vetet jämte ogräset, när I samlen detta tillhopa.

³⁰Låten båda slagen växa tillsammans intill skördetiden; och när skördetiden är inne, vill jag säga till skördemännen: 'Samlen först tillhopa ogräset, och binden det i knippor till att brännas upp, och samlen sedan in vetet i min lada.'»

³¹En annan liknelse framställde han för dem; han sade: »Himmelriket är likt ett senapskorn som en man tager och lägger ned i sin åker.

³²Det är minst av alla frön, men när det har växt upp, är det störst bland kryddväxter; ja, det bliver ett träd, så att himmelens fåglar komma och bygga sina nästen på dess grenar.»

³³En annan liknelse framställde han för dem: »Himmelriket är likt en surdeg som en kvinna tager och blandar in i tre skäppor[1] mjöl, till dess alltsammans bliver syrat.»

³⁴Allt detta talade Jesus i liknelser till folket, och utan liknelser talade han intet till dem.

³⁵Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade: »Jag vill öppna min mun till liknelser, uppenbara vad förborgat har varit från världens begynnelse.»

³⁶Därefter lät han folket gå och gick själv hem. Och hans lärjungar trädde fram till honom och sade: »Uttyd för oss liknelsen om ogräset i åkern.»

³⁷Han svarade och sade: »Den som sår den goda säden är Människosonen.

³⁸Åkern är världen. Den goda säden, det är rikets barn, men ogräset är ondskans barn.

³⁹Ovännen, som sådde det, är djävulen. Skördetiden är tidens ände. Skördemännen är änglar.

⁴⁰Såsom nu ogräset samlas tillhopa och brännes upp i eld, så skall det ock ske vid tidens ände.

⁴¹Människosonen skall då sända ut sina änglar, och de skola samla tillhopa och föra bort ur hans rike alla dem som äro andra till fall, och dem som göra vad orätt är,

⁴²och skola kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

⁴³Då skola de rättfärdiga lysa såsom solen, i sin Faders rike. Den som har öron, han höre.

⁴⁴Himmelriket är likt en skatt som har blivit gömd i en åker. Och en man finner den, men håller det hemligt; och i sin glädje går han bort och säljer allt vad han äger och köper den åkern.

⁴⁵Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en köpman söker efter goda pärlor;

⁴⁶och då han har funnit en dyrbar pärla, går han bort och säljer vad han äger och köper den.

⁴⁷Ytterligare är det med himmelriket, såsom när en not kastas i havet och samlar tillhopa fiskar av alla slag.

⁴⁸När den så bliver full, drager man upp den på stranden och sätter sig ned och samlar de goda i kärl, men de dåliga kastar man bort. --

⁴⁹Så skall det ock ske vid tidens ände: änglarna skola gå ut och skilja de onda från de rättfärdiga

⁵⁰och kasta dem i den brinnande ugnen; där skall vara gråt och tandagnisslan.

⁵¹Haven I förstått allt detta?» De svarade honom: »Ja.»

⁵²Då sade han till dem: »Så är nu var skriftlärd, som har blivit en lärjunge för himmelriket, lik en husbonde som ur sitt förråd bär fram nytt och gammalt.»

⁵³När Jesus hade framställt alla dessa liknelser, drog han bort därifrån.

⁵⁴Och han kom till sin fädernestad, och där undervisade han folket i deras synagoga, så att de häpnade och sade: »Varifrån har han fått denna vishet? Och hans kraftgärningar, varifrån komma de?

⁵⁵Är då denne icke timmermannens son? Heter icke hans moder Maria, och heta icke hans bröder Jakob och Josef och Simon och Judas?

⁵⁶Och hans systrar, bo de icke alla hos oss? Varifrån har han då fått allt detta?»

⁵⁷Så blev han för dem en stötesten. Men Jesus sade till dem: »En profet är icke föraktad utom i sin fädernestad och i sitt eget hus.»

⁵⁸Och för deras otros skull gjorde han där icke många kraftgärningar. [1] Se Skäppa i Ordförklaringarna