Matteus 12

¹I den tiden gick JEsus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar woro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta. I den tiden gick JEsus genom säd på Sabbathen; och hans Lärjungar woro hungrige, och begynte upprycka ax, och äta.

²När de Phariseer det sågo, sade de til honom: Si, dine Lärjungar göra det, som icke lofligit är göra på Sabbathen. När de Phariseer det sågo, sade de til honom: Si, dine Lärjungar göra det, som icke lofligit är göra på Sabbathen.

³Men han sade til dem: Hafwen I icke läsit hwad David gjorde, när han, och de som med honom woro, hungrade? Men han sade til dem: Hafwen I icke läsit hwad David gjorde, när han, och de som med honom woro, hungrade?

⁴Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke war loflig äta; icke heller dem, som med honom woro, utan allenast Prestomen. Huru han gick in i Guds hus, och åt skådobröden, som honom icke war loflig äta; icke heller dem, som med honom woro, utan allenast Prestomen.

⁵Eller hafwen I icke läsit i lagen, at på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likwäl utan skuld? Eller hafwen I icke läsit i lagen, at på Sabbathen bryta Presterna Sabbathen i templet; och äro likwäl utan skuld?

⁶Men jag säger eder, at här är den som är mer än templet. Men jag säger eder, at här är den som är mer än templet.

⁷Men wissten I hwad det wore: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer, då dömden I icke de oskyldiga: Men wissten I hwad det wore: Jag hafwer lust til barmhertighet, och icke til offer, då dömden I icke de oskyldiga:

⁸Ty menniskones Son är en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen. Ty menniskones Son är en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen.

⁹Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo: Då gick han dädan fram bätter, och kom i deras Synagogo:

¹⁰Och si, der war en man, som hade ena bortwissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom. Och si, der war en man, som hade ena bortwissnada hand; och de sporde honom, sägande: Må man ock hela om Sabbathen? på det de måtte anklaga honom.

¹¹Då sade han til dem: Hwilken är den menniska ibland eder, som hafwer et får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det up? Då sade han til dem: Hwilken är den menniska ibland eder, som hafwer et får, och om det faller i gropena om Sabbathen, går han icke och fattar uti det, och drager det up?

¹²Huru mycket bättre är nu en menniska än et får? Derföre må man ju göra wäl på Sabbathen. Huru mycket bättre är nu en menniska än et får? Derföre må man ju göra wäl på Sabbathen.

¹³Och sade han til mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne, och hon wardt färdig igen, såsom den andra. Och sade han til mannen: Räck ut dina hand; och han uträckte henne, och hon wardt färdig igen, såsom den andra.

¹⁴Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom. Då gingo de Phariseer ut, och lade råd emot honom, huru de måtte förgöra honom.

¹⁵Men när JEsus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda; Men när JEsus det förnam, gick han dädan; och honom följde mycket folk, och han gjorde dem alla helbregda;

¹⁶Och hotade dem, at de icke skulle uppenbara honom; Och hotade dem, at de icke skulle uppenbara honom;

¹⁷På det fullkomnas skulle det som sagdt war genom Propheten Esaias, som sade: På det fullkomnas skulle det som sagdt war genom Propheten Esaias, som sade:

¹⁸Si, min tjenare, den jag utwalt hafwer; min käreste, i hwilkom min själ hafwer et godt behag: jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen. Si, min tjenare, den jag utwalt hafwer; min käreste, i hwilkom min själ hafwer et godt behag: jag skall sätta min Anda på honom, och han skall förkunna Hedningomen domen.

¹⁹Han skall icke kifwa eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen. Han skall icke kifwa eller ropa, och hans röst skall man icke höra på gatomen.

²⁰Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och wekan, som ryker, skall han icke utsläcka, til dess han utförer domen til en seger. Den rö, som krossad är, skall han icke sönderbryta; och wekan, som ryker, skall han icke utsläcka, til dess han utförer domen til en seger.

²¹Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas. Och i hans Namn skola Hedningarna hoppas.

²²Då hades fram til honom en, som war besatt med djefwulen, han war blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så at samme blinde och dumbe både talade och såg. Då hades fram til honom en, som war besatt med djefwulen, han war blind och dumbe; den gjorde han helbregda, så at samme blinde och dumbe både talade och såg.

²³Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Dawids Son? Och allt folket blef förskräckt, och sade: Är denne icke Dawids Son?

²⁴Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifwer icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfwersta. Men när de Phariseer det hörde, sade de: Han utdrifwer icke djeflar, utan med Beelzebub, djeflarnas öfwersta.

²⁵Då nu JEsus förstod deras tankar, sade han til dem: Hwart och et rike, som är twedrägtigt emot sig sjelft, det blifwer öde; och hwar och en stad, eller hus, som är twedrägtigt emot sig sjelft, blifwer icke ståndandes. Då nu JEsus förstod deras tankar, sade han til dem: Hwart och et rike, som är twedrägtigt emot sig sjelft, det blifwer öde; och hwar och en stad, eller hus, som är twedrägtigt emot sig sjelft, blifwer icke ståndandes.

²⁶Är det nu så, at Satan drifwer Satan ut, då är han twedrägtig emot sig sjelf: huru blifwer då hans rike beståndandes? Är det nu så, at Satan drifwer Satan ut, då är han twedrägtig emot sig sjelf: huru blifwer då hans rike beståndandes?

²⁷Och är det så, at jag drifwer djeflar ut med Beelzebub, med hwem drifwa då edor barn dem ut? Derföre skola de wara edra domare. Och är det så, at jag drifwer djeflar ut med Beelzebub, med hwem drifwa då edor barn dem ut? Derföre skola de wara edra domare.

²⁸Men är det så, jag drifwer djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet til eder. Men är det så, jag drifwer djeflar ut med Guds Anda, då är ju Guds rike kommet til eder.

²⁹Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfwa honom hans boting bort. utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus? Eller, huru kan någor gå i ens mägtigs mans hus, och beröfwa honom hans boting bort. utan han först binder den mägtiga, och så sedan skinnar hans hus?

³⁰Hwilken som icke är med mig, han är emot mig; och hwilken som icke församlar med mig, han förskingrar. Hwilken som icke är med mig, han är emot mig; och hwilken som icke församlar med mig, han förskingrar.

³¹Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifwer menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifwa menniskomen förlåten. Fördenskull säger jag eder: All synd och försmädelse blifwer menniskomen förlåten; men försmädelse mot Andan skall icke blifwa menniskomen förlåten.

³²Och hwilken som säger något emot menniskones Son, det warder honom förlåtet: men hwilken som säger något emot den Helga Anda, det warder honom icke förlåtet, hwarken i denna, eller i den tilkommande werld. Och hwilken som säger något emot menniskones Son, det warder honom förlåtet: men hwilken som säger något emot den Helga Anda, det warder honom icke förlåtet, hwarken i denna, eller i den tilkommande werld.

³³Görer antingen trät godt, så warder frukten god; eller ock görer trät ondt. så warder frukten ond; ty af frukten känner man trät. Görer antingen trät godt, så warder frukten god; eller ock görer trät ondt. så warder frukten ond; ty af frukten känner man trät.

³⁴I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfwe onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen. I huggormars afföda, huru kunnen I tala något godt, medan I ären sjelfwe onde? Ty der hjertat med fullt är, deraf talar munnen.

³⁵En god menniska bär godt fram af hjerrtans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur. En god menniska bär godt fram af hjerrtans goda fatabur; och en ond menniska bär ondt fram af en ond fatabur.

³⁶Men jag säger eder, at för hwart och et fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag. Men jag säger eder, at för hwart och et fåfängt ord, som menniskorna tala, skola de göra räkenskap på domedag.

³⁷Ty af din ord skall du blifwa rättfärdig hållen, och af din ord skalt du warda fördömd. Ty af din ord skall du blifwa rättfärdig hållen, och af din ord skalt du warda fördömd.

³⁸Då swarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, ock sade: Mästar, wi wilje se tecken af dig. Då swarade någre utaf de Skriftlärda och de Phariseer, ock sade: Mästar, wi wilje se tecken af dig.

³⁹Swarade han, och sade til dem: Detta wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och thy skall intet tekn gifwas, annat än Jone Prophetens tekn. Swarade han, och sade til dem: Detta wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och thy skall intet tekn gifwas, annat än Jone Prophetens tekn.

⁴⁰Ty såsom Jonas war i tre dagar och tre nätter i hwalfiskens buk; så skall menniskones Son wara i tre dagar och i tre nätter i jordene. Ty såsom Jonas war i tre dagar och tre nätter i hwalfiskens buk; så skall menniskones Son wara i tre dagar och i tre nätter i jordene.

⁴¹De Ninevitiske män skola stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas. De Ninevitiske män skola stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty de bättrade sig efter Jone predikan; och si, här är mer än Jonas.

⁴²Drottningen af Söderlanden skall stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, til at höra Salomons wisdom; och si, här är mer än Salomon. Drottningen af Söderlanden skall stå up på domen med detta slägtet, och fördöma det; ty hon kom ifrå jordenes ända, til at höra Salomons wisdom; och si, här är mer än Salomon.

⁴³När den orene anden är utfaren af menniskone, så wandrar han genom de rum som torr äro, söker efter hwilo, och finner ingen. När den orene anden är utfaren af menniskone, så wandrar han genom de rum som torr äro, söker efter hwilo, och finner ingen.

⁴⁴Så säger han: Jag will komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt. Så säger han: Jag will komma igen i mitt hus, der jag utgick; och när han kommer, finner han det tomt, och rent sopadt, och prydt.

⁴⁵Så går han bort, och tager sju andra andar til sig, de som wärre äro än han sjelfwer; och då de der inkomma, bo de der; så blifwer den menniskones sista wärre än det första. Så warder ock tillgångandes med detta wrånga slägtet. Så går han bort, och tager sju andra andar til sig, de som wärre äro än han sjelfwer; och då de der inkomma, bo de der; så blifwer den menniskones sista wärre än det första. Så warder ock tillgångandes med detta wrånga slägtet.

⁴⁶Wid han ännu talade til folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och wille tala med honom. Wid han ännu talade til folket, si, hans moder och bröder stodo utanföre, och wille tala med honom.

⁴⁷Då sade en til honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och wilja tala med dig. Då sade en til honom: Si, din moder och dine bröder stå ute, och wilja tala med dig.

⁴⁸Då swarade han, och sade til dem, som honom bodade: Hwilken är min moder, och hwilke äro mine bröder? Då swarade han, och sade til dem, som honom bodade: Hwilken är min moder, och hwilke äro mine bröder?

⁴⁹Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder. Och räckte ut handena åt sina Lärjungar, och sade: Si, min moder och mine bröder.

⁵⁰Ty hwar och en, som gör mins Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder. Ty hwar och en, som gör mins Faders wilja, som är i himmelen, han är min broder, och syster, och moder.

Matteus 12

¹Vid den tiden tog Jesus på sabbaten vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar blevo hungriga och begynte rycka av ax och äta.

²När fariséerna sågo detta, sade de till honom: »Se, dina lärjungar göra vad som icke är lovligt att göra på en sabbat.»

³Han svarade dem: »Haven I icke läst vad David gjorde, när han och de som följde honom blevo hungriga:

⁴huru han då gick in i Guds hus, och huru de åto skådebröden, fastän det ju varken för honom eller för dem som följde honom var lovligt att äta sådant bröd, utan allenast för prästerna?

⁵Eller haven I icke läst i lagen att prästerna på sabbaten bryta sabbaten i helgedomen, och likväl äro utan skuld?

⁶Men jag säger eder: Här är vad som är förmer än helgedomen.

⁷Och haden I förstått vad det är: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer', så skullen I icke hava dömt dem skyldiga, som äro utan skuld.

⁸Ty Människosonen är herre över sabbaten.»

⁹Och han gick därifrån vidare och kom in i deras synagoga.

¹⁰Och se, där var en man som hade en förvissnad hand. Då frågade de honom och sade: »Är det lovligt att bota sjuka på sabbaten?» De ville nämligen få något att anklaga honom för.

¹¹Men han sade till dem: »Om någon bland eder har ett får, och detta på sabbaten faller i en grop, fattar han icke då i det och drager upp det?

¹²Huru mycket mer värd är nu icke en människa än ett får! Alltså är det lovligt att på sabbaten göra vad gott är.»

¹³Därefter sade han till mannen: »Räck ut din hand.» Och han räckte ut den, och den blev frisk igen och färdig såsom den andra. --

¹⁴Då gingo fariséerna bort och fattade det beslutet om honom, att de skulle förgöra honom.

¹⁵Men när Jesus fick veta detta, gick han bort därifrån; och många följde honom, och han botade dem alla,

¹⁶men förbjöd dem strängeligen att utbreda ryktet om honom.

¹⁷Ty det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten Esaias, när han sade:

¹⁸»Se, över min tjänare, som jag har utvalt, min älskade, i vilken min själ har funnit behag, över honom skall jag låta min Ande komma, och han skall förkunna rätten bland folken.

¹⁹Han skall icke kiva eller skria, och hans röst skall man icke höra på gatorna,

²⁰Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en rykande veke skall han icke utsläcka, intill dess att han har fört rätten fram till seger.

²¹Och till hans namn skola folken sätta sitt hopp.»

²²Då förde man till honom en besatt, som var blind och dövstum. Och han botade honom, så att den dövstumme talade och såg.

²³Och allt folket uppfylldes av häpnad och sade: »Månne icke denne är Davids son?»

²⁴Men när fariséerna hörde detta, sade de: »Det är allenast med Beelsebul, de onda andarnas furste, som denne driver ut de onda andarna.»

²⁵Men han förstod deras tankar och sade till dem: »Vart rike som har kommit i strid med sig självt bliver förött, och intet samhälle eller hus som har kommit i strid med sig självt kan hava bestånd.

²⁶Om nu Satan driver ut Satan, så har han kommit i strid med sig själv. Huru kan då hans rike hava bestånd?

²⁷Och om det är med Beelsebul som jag driver ut de onda andarna, med vem driva då edra egna anhängare ut dem? De skola alltså vara edra domare.

²⁸Om det åter är med Guds Ande som jag driver ut de onda andarna, så har ju Guds rike kommit till eder. --

²⁹Eller huru kan någon gå in i en stark mans hus och beröva honom hans bohag, såframt han icke förut har bundit den starke? Först därefter kan han plundra hans hus.

³⁰Den som icke är med mig, han är emot mig, och den som icke församlar med mig, han förskingrar.

³¹Därför säger jag eder: All annan synd och hädelse skall bliva människorna förlåten, men hädelse mot Anden skall icke bliva förlåten.

³²Ja, om någon säger något mot Människosonen, så skall det bliva honom förlåtet; men om någon säger något mot den helige Ande, så skall det icke bliva honom förlåtet, varken i denna tidsåldern eller i den tillkommande.

³³I måsten döma så: antingen är trädet gott, och då måste dess frukt vara god; eller är trädet dåligt, och då måste dess frukt vara dålig. Ty av frukten känner man trädet.

³⁴I huggormars avföda, huru skullen I kunna tala något gott, då I själva ären onda? Vad hjärtat är fullt av, det talar ju munnen.

³⁵En god människa bär ur sitt goda förråd fram vad gott är, och en ond människa bär ur sitt onda förråd fram vad ont är.

³⁶Men jag säger eder, att för vart fåfängligt ord som människorna tala skola de göra räkenskap på domens dag.

³⁷Ty efter dina ord skall du dömas rättfärdig, och efter dina ord skall du dömas skyldig.»

³⁸Då togo några av de skriftlärde och fariséerna till orda och sade till honom: »Mästare, vi skulle vilja se något tecken av dig.»

³⁹Men han svarade och sade till dem: »Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än profeten Jonas' tecken.

⁴⁰Ty likasom Jonas tre dagar och tre nätter var i den stora fiskens buk, så skall ock Människosonen tre dagar och tre nätter vara i jordens sköte.

⁴¹Ninevitiska män skola vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty de gjorde bättring vid Jonas' predikan; och se, här är vad som är mer än Jonas.

⁴²Drottningen av Söderlandet skall vid domen träda fram tillsammans med detta släkte och bliva det till dom. Ty hon kom från jordens ända för att höra Salomos visdom; och se, här är vad som är mer än Salomo.

⁴³När en oren ande har farit ut ur en människa, vandrar han omkring i ökentrakter och söker efter ro, men finner ingen.

⁴⁴Då säger han: 'Jag vill vända tillbaka till mitt hus, som jag gick ut ifrån.' Och när han kommer dit och finner det stå ledigt och vara fejat och prytt,

⁴⁵då går han åstad och tager med sig sju andra andar, som äro värre än han själv, och de gå ditin och bo där; och så bliver för den människan det sista värre än det första. Så skall det ock gå med detta onda släkte.»

⁴⁶Medan han ännu talade till folket, kommo hans moder och hans bröder och stannade därutanför och ville tala med honom.

⁴⁷Då sade någon till honom: »Se, din moder och dina bröder stå härutanför och vilja tala med dig.»

⁴⁸Men han svarade och sade till den som omtalade detta för honom: »Vilken är min moder, och vilka äro mina bröder?»

⁴⁹Och han räckte ut handen mot sina lärjungar och sade: »Se här är min moder, och här äro mina bröder!

⁵⁰Ty var och en som gör min himmelske Faders vilja, den är min broder och min syster och min moder.»