Matteus 14 Jämförelse: Karl XII Bibeln vs Swedish 1917

Matteus 14

¹I den tiden hörde Herodes Tetrarcha JEsu rykte;

²Och sade til sina tjenare: Denne är Johannes Döparen; han är upstånden ifrå de döda, derföre gör han sådana krafter.

³Ty Herodes hade gripit Johannem, bundit och lagt honom i häktelse, för Herodias, sins broders Philippi hustrus, skull.

⁴Förty Johannes hade sagt til honom: Dig är icke låfligit hafwa henne.

⁵Och han hade gerna dräpit honom; men han räddes för folket; ty de höllo honom för en Prophet.

⁶När då Herodes begick sin födelsedag, dansade Herodias dotter för dem, och det behagade Herodi.

⁷Därföre låfwade han henne wid en ed, at han wille gifwa henne, hwad hon begärade.

⁸Då sade hon, såsom hennes moder hade lärt henne tilförene: Gif mig här på et fat Johannis Döparens hufwud.

⁹Och Konungen blef bedröfwad; dock för edens skull, och för deras skull, som såto öfwer bord med honom, böd han, at det skulle gifwas henne.

¹⁰Och sände bort, och lät afhugga Johannis hufwud i häktelset.

¹¹Och hans hufwud wardt framburit på et fat, och gifwit pigone; och hon bar det til sina moder.

¹²Och hans Lärjungar kommo, och togo hans lekamen, och begrofwo honom; och gingo sedan bort, och förkunnade det JEsu.

¹³När JEsus det hörde, for han dädan med skepp afsides bort uti en ödemark. När folket det hörde, kommo de efter honom til fot ifrå städerna.

¹⁴Och JEsus gick ut, och såg det myckna folket, och warkunnade sig öfwer dem, och gjorde deras kranka helbregda.

¹⁵Och när det led åt aftonen, gingo hans Lärjungar til honom, och sade: Här är en ödemark, och tiden är förliden; låt folket gå ifrå dig, at de må gå bort i byarna, och köpa sig mat.

¹⁶Då sade JEsus til dem: Det görs icke behof, at de bortgå; gifwer I dem äta.

¹⁷Då sade de til honom: Wi hafwe här icke mer än fem bröd och twå fiskar.

¹⁸Sade han: Tager mig dem hit.

¹⁹Och han böd folket sätta sig ned på gräset; och tog de fem bröd och de twå fiskar, såg up i himmelen, och tackade; bröt det, och gaf Lärjungomen bröden, och Lärjungarna gåfwo så folken.

²⁰Och de åto alle, och wordo mätte. Och de togo up det öfwer war i styckom, tolf korgar fulla.

²¹Och de som ätit hade woro wid femtusend män, förutan qwinnor och barn.

²²Och strax dref JEsus sina Lärjungar, at de skulle stiga i skeppet, och fara fram före utöfwer, så länge han skilde folket ifrå sig.

²³Och när han hade skilt folket ifrå sig, gick han up på et berg allena, til at bedja; och när aftonen kom, war han der allena.

²⁴Men skeppet war då allaredo midt på hafwet, och led plats i wågene; förty wädret war emot.

²⁵Men i den fjerde wäktene om nattene kom JEsus til dem, gångandes på hafwet.

²⁶Och när Lärjungarna sågo honom gå på hafwet, wordo de förfärade, och sade: Det är et spökelse; och ropade af räddhoga.

²⁷Men JEsus talade dem strax til, och sade: Warer wid et godt mod; det är jag, warer icke förfärade.

²⁸Då swarade honom Petrus, och sade: HERre, äret du, så bjud mig komma til dig uppå wattnet.

²⁹Då sade han: Kom. När Petrus då steg utaf skeppet, begynte han gå på watnet, at han skulle komma til JEsum.

³⁰Men när han såg at wädret war starkt, wardt han förfärad; och som han begynte sjunka, ropade han, och sade: HERre, hjelp mig.

³¹Och strax räckte JEsus ut handena, och fattade uti honom, och sade til honom: O du klentrogne, hwi twiflade du?

³²Och när de woro inkomne i skeppet, stillade wädret sig.

³³Men de som woro i skeppet gingo fram, och tilbådo honom, och sade: Wisserliga äst du Guds Son.

³⁴Och när de woro öfwerfarne, kommo de uti det landet Genesaret.

³⁵Och när folket der sammastädes förnummo honom, sände de bud i hela landet deromkring, och hade alla sjuka til honom:

³⁶Och bådo honom, at de måtte allenast taga på hans klädafåll; och de som togo deruppå blefwo alle helbregda.

Matteus 14

¹Vid den tiden fick Herodes, landsfursten, höra ryktet om Jesus.

²Då sade han till sina tjänare: »Det är Johannes döparen. Han har uppstått från de döda, och därför verka dessa krafter i honom.»

³Herodes hade nämligen låtit gripa Johannes och binda honom och sätta honom i fängelse, för Herodias', sin broder Filippus' hustrus, skull.

⁴Ty Johannes hade sagt till honom: »Det är icke lovligt för dig att hava henne.»

⁵Och han hade velat döda honom, men han fruktade för folket, eftersom de höllo honom för en profet.

⁶Men så kom Herodes' födelsedag. Då dansade Herodias' dotter inför dem; och hon behagade Herodes så mycket,

⁷att han med en ed lovade att giva henne vad helst hon begärde.

⁸Hon sade då, såsom hennes moder ingav henne: »Giv mig här på ett fat Johannes döparens huvud.»

⁹Då blev konungen bekymrad, men för edens och för bordsgästernas skull bjöd han att man skulle giva henne det,

¹⁰och sände åstad och lät halshugga Johannes i fängelset.

¹¹Och hans huvud blev framburet på ett fat och givet åt flickan; och hon bar det till sin moder.

¹²Men hans lärjungar kommo och togo hans döda kropp och begrovo honom. Sedan gingo de och omtalade det för Jesus.

¹³Då Jesus hörde detta, for han i en båt därifrån bort till en öde trakt, där de kunde vara allena. Men när folket fick höra härom, kommo de landvägen efter honom från städerna.

¹⁴Och då han steg i land, fick han se att där var mycket folk; och han ömkade sig över dem och botade deras sjuka.

¹⁵Men när det led mot aftonen, trädde hans lärjungar fram till honom och sade: »Trakten är öde, och tiden är redan framskriden. Låt folket skiljas åt, så att de kunna gå bort i byarna och köpa sig mat.»

¹⁶Men Jesus sade till dem: »De behöva icke gå bort; given I dem att äta.»

¹⁷De svarade honom: »Vi hava här icke mer än fem bröd och två fiskar.»

¹⁸Då sade han: »Bären dem hit till mig.»

¹⁹Därefter tillsade han folket att lägga sig ned i gräset. Och han tog de fem bröden och de två fiskarna och såg upp till himmelen och välsignade dem. Och han bröt bröden och gav dem åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

²⁰Och de åto alla och blevo mätta Sedan samlade man upp de överblivna styckena, tolv korgar fulla.

²¹Men de som hade ätit voro vid pass fem tusen män, förutom kvinnor och barn.

²²Strax därefter nödgade han sina lärjungar att stiga i båten och före honom fara över till andra stranden, medan han tillsåg att folket skildes åt.

²³Och sedan detta hade skett, gick han upp på berget för att vara allena och bedja. När det så hade blivit afton, var han där ensam.

²⁴Båten var då redan många stadier[1] från land och hårt ansatt av vågorna, ty vinden låg emot.

²⁵Men under fjärde nattväkten kom Jesus till dem, gående fram över sjön.

²⁶När då lärjungarna fingo se honom gå på sjön, blevo de förfärade och sade: »Det är en vålnad», och ropade av förskräckelse.

²⁷Men Jesus begynte strax tala till dem och sade: »Varen vid gott mod; det är jag, varen icke förskräckta.»

²⁸Då svarade Petrus honom och sade: »Herre, är det du, så bjud mig att komma till dig på vattnet.»

²⁹Han sade: »Kom.» Då steg Petrus ut ur båten och begynte gå på vattnet och kom till Jesus.

³⁰Men när han såg huru stark vinden var, blev han förskräckt; och då han nu begynte sjunka, ropade han och sade: »Herre, hjälp mig.»

³¹Och strax räckte Jesus ut handen och fattade i honom och sade till honom: »Du klentrogne, varför tvivlade du?»

³²När de sedan hade kommit upp i båten, lade sig vinden.

³³Men de som voro i båten föllo ned för honom och sade: »Förvisso är du Guds Son.»

³⁴När de hade farit över, kommo de till Gennesarets land.

³⁵Då nu folket där på orten kände igen honom, sände de ut bud i hela trakten däromkring, och man förde till honom alla som voro sjuka.

³⁶Och de bådo honom att allenast få röra vid hörntofsen på hans mantel; och alla som rörde vid den blevo hulpna. [1] Se Stadie i Ordförklaringarna.