Matteus 24

¹Då gick JEsus sin wäg utaf templet; och hans Lärjungar gingo til honom, at de skulle låta honom se templets byggning.

²Då sade JEsus til dem: Sen I icke allt detta? Sannerliga säger jag eder: Här skall icke låtas en sten på den andra, som icke blifwer nederbruten.

³Och när han satt på Oljoberget, gingo hans Lärjungar til honom afsides, och sade: Säg oss, när detta skall ske? Och hwad warder för tekn til din tilkommelse, och werldenes ända?

⁴Då swarade JEsus, och sade til dem: Ser til, at ingen förförer eder:

⁵Ty månge skola komma i mitt Namn, och säga: Jag är Christus; och skola förföra många.

⁶I skolen få höra örlig, och rykte af örlig: ser til, at I blifwen icke försoffade; ty allt detta måste ske, men det är icke strax änden.

⁷Det ena folket skall resa sig up emot det andra, och det ena riket emot det andra; och skola blifwa pestilentier, och hunger, och jordbäfning, mångastäds.

⁸Då skall nöden aldraförst begynnas.

⁹Då skola de öfwerantwarda eder uti twång, och dräpa eder; och I skolen blifwa hatade af all folk, för mitt Namns skull.

¹⁰Och då skola månge förargas, och inbördes den ena förråda den andra, och inbördes hata hwarannan.

¹¹Och månge falske Propheter skola upkomma, och förföra många.

¹²Och efter det ondskan får öfwerhandena, warder kärleken i mångom förkolnad.

¹³Men den som blifwer fast uti ändan, han warder salig.

¹⁴Och detta Ewangelium om riket skall warda predikadt i hela werldene, til et wittnesbörd öfwer all folk; och då skall änden komma.

¹⁵När I nu fån se förödelsens styggelse, af hwilko sagdt är genom Daniel Propheten, ståndandes i det helga rummet; den som läs det, han gifwe akt deruppå;

¹⁶De som då i Judiska landet äro, fly de på bergen:

¹⁷Och den som är uppå taket, han stige icke ned, til at taga något ut af sitt hus:

¹⁸Och den som är ute på markene, gånge icke tilbaka efter sin kläder.

¹⁹Men we dem som hafwande äro, och dem som dia gifwa, i den tiden.

²⁰Men beder, at edor flykt sker icke om wintren, eller om Sabbathen.

²¹Ty då skall warda en stor wedermöda, så at hon hafwer icke warit sådana ifrå werldenes begynnelse och til denna tiden, ej heller warda skall.

²²Och om de dagar icke worde förstäckte, då worde intet kött frälst; men för de utwaldas skull skola de dagar warda förstäckte.

²³Om någor säger då til eder: Si, här är Christus, eller der; så tror det intet.

²⁴Ty falske Christi och falske Propheter skola upkomma, och skola göra stor tekn och under; så at, om möjeligit wore, skola ock de utwalde förförde warda.

²⁵Si, jag hafwer sagt eder det framföre åt.

²⁶Derföre, om de då säga til eder: Si, han är uti öknene; går icke ut: Si, han är i kammaren; tror det icke.

²⁷Ty såsom ljungelden går ut af öster, och synes allt intil wester; så warder ock menniskones Sons tilkommelse.

²⁸Men der som åtelen är, dit församla sig ock örnarne.

²⁹Men strax efter den tidsens wedermödo skall solen blifwa mörk, och månen skall icke gifwa sitt sken, och stjernorna skola falla af himmelen, och himlarnas krafter skola bäfwa.

³⁰Och då skall synas menniskones Sons tekn i himmelen: Och då skola all slägte på jordene jämra sig, och skola se menniskones Son komma i himmelens sky, med stora kraft och härlighet.

³¹Och han skall utsända sina Änglar, med höga basunaröst; och de skola församla hans utwalda ifrå de fyra wäder; ifrå den ena himmelens ända til den andra.

³²Af fikonaträt lärer en liknelse: När nu dess qwistar knoppas, och löfwet begynner springa ut, så weten I, at sommaren är hardt när:

³³Så ock, när I sen allt detta, så weter, at det är hardt för dörene.

³⁴Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än allt detta sker.

³⁵Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

³⁶Men om den dagen och om den stundena wet ingen, icke Änglarna i himmelen, utan min Fader allena.

³⁷Men lika som det war i Noe tid, så skall ock menniskones Sons tilkommelse wara.

³⁸Ty såsom de woro i de dagar för flodene; de åto och drucko, togo hustrur, och gåfwos mannom, intil den dagen, då Noe gick i arken:

³⁹Och wisste intet af, förr än floden kom, och tog dem allasamman bort; så skall ock menniskones Sons tilkommelse wara.

⁴⁰Då skola twå wara ute på markene; den ene blifwer uptagen, den andre blifwer qwarlåten.

⁴¹Twå skola mala på ene qwarn; den ene blifwer uptagen, den andre blifwer qwarlåten.

⁴²Waker fördenskull; ty I weten icke, hwad stund edar HERre warder kommandes.

⁴³Men det skolen I weta at, wisste husbonden, hwad stund tjufwen skulle komma, förwisso wakade han, och läte icke upbryta sitt hus.

⁴⁴Derföre warer I ock redo; ty, den stund I icke menen, warder menniskones Son kommandes.

⁴⁵Hwilken är nu en trogen och snäll tjenare, som herren hafwer satt öfwer sitt husfolk, at han skall gifwa dem mat i rättom tid?

⁴⁶Salig är den tjenaren, som hans herre finner så görandes, när han kommer:

⁴⁷Sannerliga säger jag eder, han skall sätta honom öfwer alla sina ägodelar.

⁴⁸Men om så är, at den onde tjenaren säger i sitt hjerta: Min herre kommer icke ännu brådt:

⁴⁹Och begynner så slå sina medtjenare; ja, äta och dricka med de druckna:

⁵⁰Så kommer dens tjenarens herre, den dag han icke wäntar honom, och den stund han icke menar:

⁵¹Och skall sönderhugga honom, och gifwa honom hans lön med skrymtare. Der skall wara gråt och tandagnisslan.

Matteus 24

¹Och Jesus gick därifrån, ut ur helgedomen. Hans lärjungar trädde då fram och bådo honom giva akt på helgedomens byggnader.

²Då svarade han och sade till dem: »Ja, I sen nu allt detta; men sannerligen säger jag eder: Här skall icke lämnas sten på sten; allt skall bliva nedbrutet.»

³När han sedan satt på Oljeberget, trädde hans lärjungar fram till honom, medan de voro allena, och sade: »Säg oss när detta skall ske, och vad som bliver tecknet till din tillkommelse och tidens ände.»

⁴Då svarade Jesus och sade till dem: »Sen till, att ingen förvillar eder.

⁵Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Jag är Messias' och skola förvilla många.

⁶Och I skolen få höra krigslarm och rykten om krig; sen då till, att I icke förloren besinningen, ty sådant måste komma, men därmed är ännu icke änden inne.

⁷Ja, folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike, och det skall bliva hungersnöd och jordbävningar på den ena orten efter den andra;

⁸men allt detta är allenast begynnelsen till 'födslovåndorna'[1].

⁹Då skall man prisgiva eder till misshandling, och man skall dräpa eder, och I skolen bliva hatade av alla folk, för mitt namns skull.

¹⁰Och då skola många komma på fall, och den ene skall förråda den andre, och den ene skall hata den andre.

¹¹Och många falska profeter skola uppstå och skola förvilla många.

¹²Och därigenom att laglösheten förökas, skall kärleken hos de flesta kallna.

¹³Men den som är ståndaktig intill änden, han skall bliva frälst.

¹⁴Och detta evangelium om riket skall bliva predikat i hela världen, till ett vittnesbörd för alla folk. Och sedan skall änden komma.

¹⁵När I nu fån se 'förödelsens styggelse'[2], om vilken är talat genom profeten Daniel, stå på helig plats -- den som läser detta, han give akt därpå --

¹⁶då må de som äro i Judeen fly bort till bergen,

¹⁷och den som är på taket må icke stiga ned för att hämta vad som finnes i hans hus,

¹⁸och den som är ute på marken må icke vända tillbaka för att hämta sin mantel.

¹⁹Och ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden!

²⁰Men bedjen att eder flykt icke må ske om vintern eller på sabbaten.

²¹Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma.

²²Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad.

²³Om någon då säger till eder: 'Se här är Messias', eller: 'Där är han', så tron det icke.

²⁴Ty människor som falskeligen säga sig vara Messias skola uppstå, så ock falska profeter, och de skola göra stora tecken och under, för att, om möjligt förvilla jämväl de utvalda.

²⁵Jag har nu sagt eder det förut.

²⁶Därför, om man säger till eder: 'Se, han är i öknen', så gån icke ditut, eller: 'Se, han är inne i huset', så tron det icke.

²⁷Ty såsom ljungelden, när den går ut från öster, synes ända till väster, så skall Människosonens tillkommelse vara. --

²⁸Där åteln är, dit skola rovfåglarna församla sig.

²⁹Men strax efter den tidens vedermöda skall solen förmörkas och månen upphöra att giva sitt sken, och stjärnorna skola falla ifrån himmelen, och himmelens makter[3] skola bäva.

³⁰Och då skall Människosonens tecken visa sig på himmelen, och alla släkter på jorden skola då jämra sig. Och man skall få se 'Människosonen komma på himmelens skyar' med stor makt och härlighet.

³¹Och han skall sända ut sina änglar med starkt basunljud, och de skola församla hans utvalda från de fyra väderstrecken, från himmelens ena ända till den andra.

³²Ifrån fikonträdet mån I här hämta en liknelse. När dess kvistar begynna att få save och löven spricka ut, då veten I att sommaren är nära.

³³Likaså, när I sen allt detta, då kunnen I ock veta att han är nära och står för dörren.

³⁴Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

³⁵Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

³⁶Men om den dagen och den stunden vet ingen något, icke ens änglarna i himmelen, ingen utom Fadern allena.

³⁷Ty såsom det skedde på Noas tid, så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

³⁸Såsom människorna levde på den tiden, före floden: de åto och drucko, män togo sig hustrur, och hustrur gåvos åt män, ända till den dag då Noa gick in i arken;

³⁹och de visste av intet, förrän floden kom och tog dem allasammans bort -- så skall det ske vid Människosonens tillkommelse.

⁴⁰Då skola två män vara tillsammans ute på marken; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

⁴¹Två kvinnor skola mala på samma kvarn; en skall bliva upptagen, och en skall lämnas kvar.

⁴²Vaken fördenskull; ty I veten icke vilken dag vår Herre kommer.

⁴³Men det förstån I väl, att om husbonden visste under vilken nattväkt tjuven skulle komma, så vakade han och tillstadde icke att någon bröt sig in i hans hus.

⁴⁴Varen därför ock I redo; ty i en stund då I icke vänten det skall Människosonen komma.

⁴⁵Finnes nu någon trogen och förståndig tjänare, som av sin herre har blivit satt över hans husfolk för att giva dem mat i rätt tid --

⁴⁶salig är då den tjänaren, om hans herre, när han kommer, finner honom göra så.

⁴⁷Sannerligen säger jag eder: Han skall sätta honom över allt vad han äger.

⁴⁸Men om så är, att tjänaren är en ond man, som säger i sitt hjärta: 'Min herre kommer icke så snart',

⁴⁹och han begynner slå sina medtjänare och äter och dricker med dem som äro druckna,

⁵⁰då skall den tjänarens herre komma på en dag då han icke väntar det, och i en stund då han icke tänker sig det,

⁵¹och han skall låta hugga honom i stycken och låta honom få sin del med skrymtare. Där skall vara gråt och tandagnisslan.» [1] Se Födslovåndor i Ordförklaringarna. [2] Se Förödelsens styggelse i Ordförklaringarna. [3] Se Makter i Ordförklaringarna.