Matteus 23

¹Då talade JEsus til folket, och til sina Lärjungar,

²Sägandes: På Mose stol sitta de Skriftlärde och Phariseer.

³Allt det de bjuda eder hålla, det håller och görer; men efter deras gerningar görer icke; ty de säga, och göra intet.

⁴De binda tunga och odrägeliga bördor tilsamman, och lägga menniskomen på härdarna; men de wilja icke sjelfwe röra dem med et finger.

⁵Men alla sina gerningar göra de, på det de skola warda sedde af menniskomen: De göra sina tänkeskrifter breda, och fållarna på sin kläder stora:

⁶De sitta gerna främst wid borden, och i Synagogorna:

⁷Och wilja gerna warda hälsade på torgen, och heta af menniskomen, Rabbi, Rabbi.

⁸Men I skolen icke låta kalla eder Rabbi; ty en är edar Mästare, Christus, och I ären alle bröder.

⁹Och I skolen ingen fader kalla eder på jordene; ty en är edar Fader som är i himlom.

¹⁰Och I skolen icke låta kalla eder Mästare; ty en är edar Mästare, Christus.

¹¹Den som är ypperst ibland eder, han skall wara edar tjenare.

¹²Ty den sig uphöjer, han skall warda förnedrad; och den sig förnedrar han skall warda uphöjd.

¹³We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som tilsluten himmelriket för menniskomen: I gån icke der sjelfwe in, och dem som in wilja, tilstädjen I icke ingå.

¹⁴We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som upäten enkors hus, förebärande långa böner; fördenskull skolen I få dess hårdare fördömelse.

¹⁵We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som faren omkring watn och land, at I skolen göra en Proselyt; och när han gjord är, gören I honom til helwetes barn, dubbelt mer än I sjelfwe ären.

¹⁶We eder, blinde ledare, ty I sägen: Hwilken som swär wid templet, det är intet; men den som swär wid guldet i templet, han är saker.

¹⁷I galne och blinde; hwilket är yppare, guldet, eller templet, som helgar guldet?

¹⁸Och hwilken som swär wid altaret, det är intet; men den der swär wid offret, som deruppå är, han är saker.

¹⁹I galne och blinde, hwilket är yppare, offret, eller altaret, som helgar offret?

²⁰Derföre, den som swär wid altaret, han swär wid det sjelft, och wid allt det derpå är.

²¹Och den som swär wid templet, han swär wid det sjelft, och wid honom som deruti bor.

²²Och den som swär wid himmelen, han swär wid Guds stol, och wid honom, som deruppå sitter.

²³We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören tiond af mynto, dill och kumin, och låten bestå det som swårast är i lagen, nämliga, domen, barmhertigheten och tron; detta skulle man göra, och det andra icke låta.

²⁴I blinde ledare, som silen myggor, och upswäljen camelen.

²⁵We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som gören drickekaret och fatet rent utantill; men innantil äro all ting full med rof och orenlighet.

²⁶Du blinde Pharisee, gör först rent det som är innantil i drickekaret, och i fatet, at det utwärtes är må ock rent warda.

²⁷We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som ären like de grafwar, som utantil äro hwitmenade, hwilka utwärtes synas dägeliga; men innantil äro de fulla med de dödas ben och all renlighet.

²⁸Så synes ock I utwärtes för menniskomen rättfärdige; men inwärtes ären I fulle med skrymteri och odygd.

²⁹We eder, Skriftlärde och Phariseer; I skrymtare, som upbyggen Propheternas grafwar, och pryden de rättfärdigas grifter;

³⁰Sägande: Hade wi warit i wåra fäders tid, wi skullom icke hafwa warit delaktige med dem i Propheternas blod.

³¹Så betygen I då öfwer eder sjelfwa, at I ären deras barn, som Propheterna dråpo.

³²Nu wäl, uppfyller ock I edra fäders mått.

³³I ormar, I huggormars afföda, huru skolen I undfly helwetes fördömelse?

³⁴Derföre, si, jag sänder til eder Propheter, och wisa och Skriftlärda; och somliga af dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga af dem skolen I hudflänga i edra Synagogor, och förfölja ifrå den ena staden til den andra.

³⁵På det öfwer eder skall komma allt rättfärdigt blod, som är utgjutet på jordene, ifrå dens rättfärdiga Abels blod, intil Zacharie, Barachie sons blod, hwilken I dråpen emellan templet och altaret.

³⁶Sannerliga säger jag eder, at allt detta skall komma uppå detta slägtet.

³⁷Jerusalem, Jerusalem, du som dräper Propheterna, och stenar dem som äro sände til dig; huru ofta hafwer jag welat församla din barn, lika som hönan församlar sina kycklingar under sina wingar, och I willen icke?

³⁸Si, edart hus skall eder blifwa öde.

³⁹Ty jag säger eder: Efter denna tiden skolen I icke se mig, til dess I skolen säga: Wälsignad ware han, som kommer i HERrans Namn.

Matteus 23

¹Därefter talade Jesus till folket och till sina lärjungar

²och sade: »På Moses' stol hava de skriftlärde och fariséerna satt sig.

³Därför, allt vad de säga eder, det skolen I göra och hålla, men efter deras gärningar skolen I icke göra; ty de säga, men göra icke.

⁴De binda ihop tunga bördor och lägga dem på människornas skuldror, men själva vilja de icke röra ett finger för att flytta dem.

⁵Och alla sina gärningar göra de för att bliva sedda av människorna. De göra sina böneremsor breda och hörntofsarna på sina mantlar stora.

⁶De vilja gärna hava de främsta platserna vid gästabuden och sitta främst i synagogorna

⁷och vilja gärna bliva hälsade på torgen och av människorna kallas 'rabbi'.

⁸Men I skolen icke låta kalla eder 'rabbi', ty en är eder Mästare, och I ären alla bröder.

⁹Ej heller skolen I kalla någon på jorden eder 'fader'[1], ty en är eder Fader, han som är i himmelen.

¹⁰Ej heller skolen I låta kalla eder 'läromästare', ty en är eder läromästare, Kristus.

¹¹Den som är störst bland eder, han vare de andras tjänare.

¹²Men den som upphöjer sig, han skall bliva förödmjukad, och den som ödmjukar sig, han skall bliva upphöjd.

¹³Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som tillsluten himmelriket för människorna! Själva kommen I icke ditin, och dem som vilja komma dit tillstädjen I icke att komma in.

¹⁴[2]

¹⁵Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som faren omkring över vatten och land för att göra en proselyt, och när någon har blivit det, gören I honom till ett Gehennas barn, dubbelt värre än I själva ären!

¹⁶Ve eder, I blinde ledare, som sägen: 'Om någon svär vid templet, så betyder det intet; men om någon svär vid guldet i templet, då är han bunden av sin ed'!

¹⁷I dåraktige och blinde, vilket är då förmer, guldet eller templet, som har helgat guldet?

¹⁸Så ock: 'Om någon svär vid altaret, så betyder det intet; men om någon svär vid offergåvan som ligger därpå, då är han bunden av sin ed.'

¹⁹I blinde, vilket är då förmer, offergåvan eller altaret, som helgar offergåvan?

²⁰Den som svär vid altaret, han svär alltså både vid detta och vid allt som ligger därpå.

²¹Och den som svär vid templet, han svär både vid detta och vid honom som bor däri.

²²Och den som svär vid himmelen, han svär både vid Guds tron och vid honom som sitter därpå.

²³Ve eder, I skriftlärde och fariséer. I skrymtare, som given tionde av mynta och dill och kummin, men underlåten det som är viktigast i lagen, nämligen rätten och barmhärtigheten och troheten! Det ena borden I göra, men icke underlåta det andra.

²⁴I blinde ledare, som silen bort myggan och sväljen kamelen!

²⁵Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som gören det yttre av bägaren och fatet rent, medan de inuti äro fulla av vad I haven förvärvat genom rofferi och omättlig ondska!

²⁶Du blinde farisé, gör först insidan av bägaren ren, för att sedan också dess utsida må bliva ren.

²⁷Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som ären lika vitmenade gravar, vilka väl utanpå synas prydliga, men inuti äro fulla av de dödas ben och allt slags orenlighet!

²⁸Så synens ock I utvärtes för människorna rättfärdiga, men invärtes ären I fulla av skrymteri och orättfärdighet.

²⁹Ve eder, I skriftlärde och fariséer, I skrymtare, som byggen upp profeternas gravar och pryden de rättfärdigas grifter

³⁰och sägen: 'Om vi hade levat på våra fäders tid, så skulle vi icke hava varit delaktiga med dem i profeternas blod'!

³¹Så vittnen I då om eder själva, att I ären barn av dem som dräpte profeterna.

³²Nåväl, uppfyllen då I edra fäders mått.

³³I ormar, I huggormars avföda, huru skullen I kunna söka undgå att dömas till Gehenna?

³⁴Se, därför sänder jag till eder profeter och vise och skriftlärde. Somliga av dem skolen I dräpa och korsfästa, och somliga av dem skolen I gissla i edra synagogor och förfölja ifrån den ena staden till den andra.

³⁵Och så skall över eder komma allt rättfärdigt blod som är utgjutet på jorden, ända ifrån den rättfärdige Abels blod intill Sakarias', Barakias' sons blod, hans som I dräpten mellan templet och altaret.

³⁶Sannerligen säger jag eder: Allt detta skall komma över detta släkte.

³⁷Jerusalem, Jerusalem, du som dräper profeterna och stenar dem som äro sända till dig! Huru ofta har jag icke velat församla dina barn, likasom hönan församlar sina kycklingar under sina vingar! Men I haven icke velat.

³⁸Se, edert hus skall komma att stå övergivet och öde.

³⁹Ty jag säger eder: Härefter skolen I icke få se mig, intill den tid då I sägen: 'Välsignad vare han som kommer[3], i Herrens namn.'» [1] Se Fader i Ordförklaringarna. [2] Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna. [3] Se Messias i Ordförklaringarna.