Matteus 21

¹Och när de nalkades Jerusalem, och kommo til Bethphage, wid Oljoberget, sände JEsus twå sina Lärjungar;

²Och sade til dem: Går i byn, som ligger för eder; och strax warden I finnande ena åsninno bundna, och folan när henne; löser dem, och leder til mig.

³Och om någor talar eder til, så säger: HERren behöfwer dem, och strax släpper han dem.

⁴Detta är allt skedt, at det skulle fullkomnas, som sagdt är genom Propheten, som sade:

⁵Säger til dottrena Zion: Si, din Konung kommer til dig, saktmodig, ridandes på ene åsninno, och på en arbetes åsninnos fola.

⁶Lärjungarna gingo bort, och gjorde som JEsus hade dem befallt:

⁷Och ledde til honom åsninnona och folan; och lade sin kläder på dem, och satte honom deruppå.

⁸Mycket folk bredde sin kläder på wägen; de andre skåro qwistar af trän, och strödde på wägen.

⁹Men folket, som föregick, och de som efterföljde ropade och sade: Hosianna, Davids Sone, wälsignad ware han, som kommer i HERrans Namn: Hosianna i högdene.

¹⁰Och när han kom in i Jerusalem, uprörde sig hela staden, och sade: Ho är denne?

¹¹Då sade folket: Denne är JEsus, den Propheten af Nazareth i Galileen.

¹²Och gick JEsus in i Guds tempel, och dref ut alla de der köpte och sålde i templet, och omstötte wäxlareborden, och dufwomånglarenas säte;

¹³Och sade til dem: Det är skrifwit: Mitt hus skall kallas et bönehus; men I hafwen gjort ena röfwarekulo deraf.

¹⁴Och til honom kommo blinde och halte i templet; och han gjorde dem helbregda.

¹⁵När de öfwerste Presterne och de Skriftlärde sågo de under, som han gjorde, och barnen, som ropade i templet, sägande: Hosianna, Davids Sone, blefwo de misslynte;

¹⁶Och sade til honom: Hörer du hwad desse säga? Då sade JEsus til dem: Hwi icke? Hafwen I aldrig läsit: Af barnas och spenabarnas mun hafwer du fullkomnat lofwet?

¹⁷Då öfwergaf han dem, och gick utu staden til Bethanien, och blef der.

¹⁸Om morgonen, när han gick in i staden igen, hungrade honom.

¹⁹Och han fick se et fikonaträd wid wägen, och gick dertil, och fann intet deruppå, utan allenast löf; och sade til det: wäxe aldrig härefter frukt på dig. Och fikonaträt blef strax torrt.

²⁰Och när Lärjungarna sågo det, förundrade de sig, och sade: Huru är det fikonaträt så snart torkadt?

²¹Då swarade JEsus, och sade til dem: Sannerliga säger jag eder: Om I hafwen trona, och twfilen intet, så warden I icke allenast görande sådant, som med fikonaträt skedde; utan jemwäl, om I sägen til detta berget: Häf dig up, och kasta dig i hafwet; då skall det ske.

²²Och allt det I bedjen i bönene, troende, det skolen I få.

²³Och när han kom i templet, gingo de öfwerste Presterna och de Äldste i folket til honom, der han lärde, och sade: Af hwad magt gör du detta? Och hwilken hafwer gifwit dig denna magten?

²⁴Då swarade JEsus, och sade til dem: Jag will ock spörja eder et ord; om I sägen mig det, will jag ock säga eder, af hwad magt jag detta gör:

²⁵Hwadan war Johannis döpelse? Af himmelen, eller af menniskom? Då tänkte de wid sig sjelfwa, och sade: Sägom wi, af himmelen; då säger han til oss: Hwi trodden I då honom icke?

²⁶Sägom wi ock, af menniskom; så rädes wi folket; ty alle höllo Johannes för en Prophet.

²⁷Då swarade de JEsu, och sade: Wi wete det icke. Sade han til dem: Icke heller säger jag eder, af hwad magt jag detta gör.

²⁸Men hwad synes eder? En man hade twå söner, och gick til den första, och sade: Son, gack, och arbeta i dag i min wingård.

²⁹Han swarade, och sade: Jag will icke. Sedan ångrade honom det, och gick åstad.

³⁰Och gick han til den andra, och sade sammalunda. Då swarade han, och sade: Ja, Herre; och gick intet.

³¹Hwilken af de twå gjorde det fadren wille? De sade til honom: Den förste. Sade JEsus til dem: Sannerliga säger jag eder, at Publicaner och skökor skola gå i himmelriket, förr än I.

³²Johannes kom til eder, och lärde eder rätta wägen, och I trodden honom intet; men Publicaner och skökor trodde honom; och ändock I det sågen, hafwen I dock sedan ingen bättring gjort, at I måtten trott honom:

³³Hörer en annor liknelse: Det war en husbonde, som planterade en wingård, och gärde der gård omkring, och grof en press derinne, och byggde et torn, och utlegde honom wingårdsmännom, och for utländes.

³⁴När nu fruktenes tid kom, sände han sina tjenare til wingårdsmännerna, at de skulle upbära hans frukt.

³⁵Då togo wingårdsmännerna fatt på hans tjenare, den ena hudflängde de, den andra slogo de ihjäl, den tredje stenade de.

³⁶Åter sände han andra tjenare, flera än de första; och de gjorde dem sammaledes.

³⁷På det sista sände han sin son til dem, och sade: De hafwa ju ena försyn för min son.

³⁸Men när wingårdsmännerna sågo sonen, sade de emellan sig: Denne är arfwingen; kommer, låter oss slå honom ihjäl, och så få wi hans arfwedel.

³⁹Och de togo fatt på honom, drefwo honom ut af wingården, och slogo honom ihjäl.

⁴⁰När nu wingårdsherren kommer, hwad skall han göra åt de wingårdsmännerna?

⁴¹Sade de til honom: De onda skall han illa förgöra, och leja sin wingård androm wingårdsmännom, de som gifwa honom fruktena i rättom tid.

⁴²Då sade JEsus til dem: Hafwen I aldrig läsit i Skriftene? Den stenen, som byggningsmännerna bortkastade, han är blifwen en hörnsten;: Af HERranom är detta skedt, och är underligit för wår ögon.

⁴³Derföre säger jag eder, at Guds rike skall tagas ifrån eder, och warda gifwet Hedningomen, som göra dess frukt.

⁴⁴Och hwilken som faller på denna stenen, han warder krossad; men uppå hwilken han faller, den slår han sönder i stycker.

⁴⁵Och när de öfwerste Presterna och Phariseerna hörde hans liknelser, förnummo de, at han talade om dem.

⁴⁶Och de wille hafwa tagit fatt på honom; men de räddes för folket, ty de höllo honom för en Prophet.

Matteus 21

¹När de nu nalkades Jerusalem och kommo till Betfage vid Oljeberget, då sände Jesus åstad två lärjungar

²och sade till dem: »Gån in i byn som ligger mitt framför eder, så skolen I strax finna en åsninna stå där bunden och en fåle bredvid henne; lösen dem och fören dem till mig.

³Och om någon säger något till eder, så skolen I svara: 'Herren behöver dem'; då skall han strax släppa dem.»

⁴Detta har skett, för att det skulle fullbordas, som var sagt genom profeten som sade:

⁵»Sägen till dottern Sion: 'Se, din konung kommer till dig, saktmodig, ridande på en åsna, på en arbetsåsninnas fåle.'»

⁶Och lärjungarna gingo åstad och gjorde såsom Jesus hade befallt dem

⁷och ledde till honom åsninnan och fålen; och de lade sina mantlar på denne, och han satte sig därovanpå.

⁸Och folkskaran, som var mycket stor, bredde ut sina mantlar på vägen; men somliga skuro kvistar av träden och strödde på vägen.

⁹Och folket, både de som gingo före honom och de som följde efter, ropade och sade: »Hosianna Davids son! Välsignad vare han som kommer[1], i Herrens namn. Hosianna i höjden!»

¹⁰När han så drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: »Vem är denne?»

¹¹Och folket sade: »Det är Jesus, profeten, från Nasaret i Galileen.»

¹²Och Jesus gick in i helgedomen. Och han drev ut alla dem som sålde och köpte i helgedomen, och han stötte omkull växlarnas bord och duvomånglarnas säten.

¹³Och han sade till dem: »Det är skrivet: 'Mitt hus skall kallas ett bönehus.' Men I gören det till en rövarkula.»

¹⁴Och blinda och halta kommo fram till honom i helgedomen, och han botade dem.

¹⁵Men när översteprästerna och de skriftlärde sågo de under som han gjorde, och sågo barnen som ropade i helgedomen och sade: »Hosianna Davids son!», då förtröt detta dem;

¹⁶och de sade till honom: »Hör du vad dessa säga?» Då svarade Jesus dem: »Ja; haven I aldrig läst: 'Av barns och spenabarns mun har du berett dig lov'?»

¹⁷Därefter lämnade han dem och gick ut ur staden till Betania och stannade där över natten.

¹⁸När han sedan på morgonen gick in till staden igen, blev han hungrig.

¹⁹Och då han fick se ett fikonträd vid vägen, gick han fram till det, men fann intet därpå, utom allenast löv. Då sade han till det: »Aldrig någonsin mer skall frukt växa på dig.» Och strax förtorkades fikonträdet.

²⁰När lärjungarna sågo detta, förundrade de sig och sade: »Huru kunde fikonträdet så i hast förtorkas?»

²¹Då svarade Jesus och sade till dem: »Sannerligen säger jag eder: Om I haven tro och icke tvivlen, så skolen I icke allenast kunna göra sådant som skedde med fikonträdet, utan I skolen till och med kunna säga till detta berg: 'Häv dig upp och kasta dig i havet', och det skall ske.

²²Och allt vad I med tro bedjen om i eder bön, det skolen I få.»

²³När han därefter hade kommit in i helgedomen, trädde översteprästerna och folkets äldste fram till honom, där han undervisade; och de sade: »Med vad myndighet gör du detta? Och vem har givit dig sådan myndighet?»

²⁴Jesus svarade och sade till dem: »Också jag vill ställa en fråga till eder; om I svaren mig på den, så skall ock jag säga eder med vad myndighet jag gör detta».

²⁵Johannes' döpelse, varifrån var den: från himmelen eller från människor?» Då överlade de med varandra och sade: »Om vi svara: 'Från himmelen', så frågar han oss: 'Varför trodden I honom då icke?'

²⁶Men om vi svara: 'Från människor', då måste vi frukta för folket, ty alla hålla de Johannes för en profet.»

²⁷De svarade alltså Jesus och sade: »Vi veta det icke.» Då sade ock han till dem: »Så säger icke heller jag eder med vad myndighet jag gör detta.

²⁸Men vad synes eder? En man hade två söner. Och han kom till den förste och sade: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'

²⁹Han svarade och sade: 'Jag vill icke'; men efteråt ångrade han sig och gick.

³⁰Och han kom till den andre och sade sammalunda. Då svarade denne och sade: 'Ja, herre'; men han gick icke,

³¹Vilken av de två gjorde vad fadern ville?» De svarade: »Den förste.» Jesus sade till dem: »Ja, sannerligen säger jag eder: Publikaner och skökor skola förr gå in i Guds rike än I.

³²Ty Johannes kom och lärde eder rättfärdighetens väg, och I trodden honom icke, men publikaner och skökor trodde honom. Och fastän I sågen detta, ångraden I eder icke heller efteråt, så att I trodden honom.

³³Hören nu en annan liknelse: En husbonde planterade en vingård, och han satte stängsel omkring den och högg ut ett presskar därinne och byggde ett vakttorn; därefter lejde han ut den åt vingårdsmän och for utrikes.

³⁴När sedan frukttiden nalkades, sände han sina tjänare till vingårdsmännen för att uppbära frukten åt honom.

³⁵Men vingårdsmännen togo fatt på hans tjänare, och en misshandlade de, en annan dräpte de, en tredje stenade de.

³⁶Åter sände han åstad andra tjänare, flera än de förra, men de gjorde med dem sammalunda.

³⁷Slutligen sände han till dem sin son, ty han tänkte: 'De skola väl hava försyn för min son.'

³⁸Men när vingårdsmännen fingo se hans son, sade de till varandra: 'Denne är arvingen; kom, låt oss dräpa honom, så få vi hans arv.'

³⁹Och de togo fatt på honom och förde honom ut ur vingården och dräpte honom.

⁴⁰När nu vingårdens herre kommer, vad skall han då göra med de vingårdsmännen?»

⁴¹De svarade honom: »Eftersom de hava illa gjort, skall han illa förgöra dem, och vingården skall han lämna åt andra vingårdsmän, som giva honom frukten, när tiden därtill är inne.»

⁴²Jesus sade till dem: »Ja, haven I aldrig läst i skrifterna: 'Den sten som byggningsmännen förkastade. den har blivit en hörnsten; av Herren har den blivit detta, och underbar är den i våra ögon'?

⁴³Därför säger jag eder att Guds rike skall tagas ifrån eder, och givas åt ett folk som bär dess frukt.»

⁴⁴[2]

⁴⁵Då nu översteprästerna och fariséerna hörde hans liknelser, förstodo de att det var om dem som han talade.

⁴⁶Och de hade gärna velat gripa honom, men de fruktade för folket, eftersom man höll honom för en profet. [1] Se Messias i Ordförklaringarna. [2] Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.