Matteus 20

¹Förty himmelriket är likt enom husbonda, som gick ut bittida om morgonen, til at leja sig arbetare i sin wingård.

²Och när han hade warit öfwerens med arbetarena om en wiss dagspenning, sände han dem i sin wingård.

³Sedan gick han ut wid tredje stunden, och såg några andra ståndande fåfänga på torget;

⁴Och sade til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligt är, will jag gifwa eder:

⁵Och de gingo. Och åter gick han ut wid sjette och nionde stunden, och gjorde sammaledes.

⁶Men wid den ellofte stundena gick han ut, och fann några andra ståndande fåfänga, och sade til dem: Hwi stån I här hela dagen fåfänge?

⁷De sade til honom: Ty ingen hafwer legt oss. Då sade han til dem: Går ock I uti min wingård, och hwad skäligit är skolen I få.

⁸När aftonen kom, sade wingårdsherren til sin skaffare: Kalla fram arbetarena, och gif dem deras lön, begynnandes på de sista, intil de första.

⁹Och när de kommo fram, som wid ellofte stundena komne woro, fick hwardera dagspenningen.

¹⁰Men när de förste kommo, mente de, at de skulle fått mer; och fingo ock hwardera dagspenningen.

¹¹Och när de så fingo, knorrade de emot husbondan;

¹²Och sade: Desse siste hafwa arbetat en timma, och du gjorde dem lika med oss, som hafwa burit dagsens tunga och hetan.

¹³Då swarade han enom af dem, och sade: Min wän, jag gör dig ingen orätt; wast du icke öfwerens med mig om en wiss dagspenning?

¹⁴Tag det dig tilhörer, och gack din wäg; men jag will gifwa denna sista så mycket som dig.

¹⁵Eller må jag icke göra uti min ting hwad jag will? Ser du fördenskull illa ut, at jag så god är?

¹⁶Alltså warda de ytterste de främste, och de främste de ytterste: Ty månge äro kallade; men få äro utwalde.

¹⁷Och så drog JEsus up til Jerusalem, och tog de tolf Lärjungarna til sig på wägen, och sade til dem:

¹⁸Si, wi farom up til Jerusalem, och menniskones Son skall öfwerantwardas dem öfwersta Prestomen, och dem Skriftlärdom; och de skola döma honom til döden.

¹⁹Och de skola öfwerantwarda honom Hedningomen, til at begabbas, och hudflängas, och korsfästas; och tredje dagen skall han uppstå igen.

²⁰Då steg Zebedei söners moder fram til honom med sina söner, tilbad honom, och begärade något af honom.

²¹Då sade han til henne: Hwad wilt du? Sade hon til honom: Låt dessa twå mina söner sitta i ditt rike, den ena på dine högra hand, och den andra på dine wenstra.

²²Då swarade JEsus, och sade: I weten icke hwad I bedjen; kunnen I dricka den kalken, som jag skall dricka, och döpas med det dopet, som jag döpes med? Då sade de til honom: Ja, wäl.

²³Sade han til dem: Min kalk skolen I wisst dricka, och döpas med det dop, som jag döpes med; men sitta på mine högra hand och wenstra, står icke mig til at gifwa, utan dem, som det tilredt är af minom Fader.

²⁴När de tio det hörde, wordo de misslynte på de twå bröderna.

²⁵Då kallade JEsus dem til sig, och sade: I weten, at werldslige Förstar äro rådande, och de som herrar äro, hafwa magtena.

²⁶Så skall det icke wara ibland eder; utan den som will wara mägtig ibland eder, han ware edar tjenare.

²⁷Och hwilken ibland eder will wara den främste, han ware edar dräng.

²⁸Såsom menniskones Son är icke kommen, på det han will låta tjena sig, utan at han will tjena, och gifwa sitt lif til återlösning för många.

²⁹Och när de gingo utaf Jericho, följde honom mycket folk.

³⁰Och si, twå blinde såto wid wägen; och när de hörde, at JEsus gick der fram, ropade de, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss.

³¹Men folket näpste dem, at de skulle tiga. Då ropade de dess mer, och sade: Ack HERre, Davids Son, förbarma dig öfwer oss.

³²Då stadnade JEsus, och kallade dem, och sade: Hwad wiljen I, at jag skall göra eder?

³³De sade til honom: HERre, at wår ögon måtte öpnas.

³⁴Då warkunnade sig JEsus öfwer dem, och tog på deras ögon; och straxt fingo de sina syn, och följde honom.

Matteus 20

¹»Ty med himmelriket är det, såsom när en husbonde bittida om morgonen gick ut för att leja åt sig arbetare till sin vingård.

²Och när han hade kommit överens med arbetarna om en viss dagspenning[1], sände han dem till sin vingård.

³När han sedan gick ut vid tredje timmen, fick han se några andra stå sysslolösa på torget;

⁴och han sade till dem: 'Gån ock I till min vingård, så skall jag giva eder vad skäligt är.'

⁵Och de gingo. Åter gick han ut vid sjätte timmen och vid nionde och gjorde sammalunda.

⁶Också vid elfte timmen gick han ut och fann då några andra stå där; och han sade till dem: 'Varför stån I här hela dagen sysslolösa?'

⁷De svarade honom: 'Därför att ingen har lejt oss.' Då sade han till dem: 'Gån ock I till min vingård.'

⁸När det så hade blivit afton, sade vingårdens herre till sin förvaltare: 'Kalla fram arbetarna och giv dem deras lön, men begynn med de sista och gå så tillbaka ända till de första.'

⁹Då nu de kommo fram, som voro lejda vid elfte timmen, fick var och en av dem full dagspenning.

¹⁰När sedan de första kommo, trodde de att de skulle få mer, men också var och en av dem fick samma dagspenning.

¹¹När de så fingo, knorrade de mot husbonden.

¹²och sade: 'Dessa sista hava arbetat allenast en timme, och du har ändå ställt dem lika med oss, som hava burit dagens tunga och solens hetta?'

¹³Då svarade han en av dem och sade: 'Min vän, jag gör dig ingen orätt. Kom du icke överens med mig om den dagspenningen?

¹⁴Tag vad dig tillkommer och gå. Men åt denne siste vill jag giva lika mycket som åt dig.

¹⁵Har jag icke lov att göra såsom jag vill med det som är mitt? Eller skall du med onda ögon se på att jag är så god?' --

¹⁶Så skola de sista bliva de första, och de första bliva de sista.»

¹⁷Då nu Jesus ville gå upp till Jerusalem, tog han till sig de tolv, så att de voro allena; och under vägen sade han till dem:

¹⁸»Se, vi gå nu upp till Jerusalem, och Människosonen skall bliva överlämnad åt översteprästerna och de skriftlärde, och de skola döma honom till döden

¹⁹och överlämna honom åt hedningarna till att begabbas och gisslas och korsfästas; men på tredje dagen skall han uppstå igen.»

²⁰Då trädde Sebedeus' söners moder fram till honom med sina söner och föll ned för honom och ville begära något av honom.

²¹Han frågade henne: »Vad vill du?» Hon svarade honom: »Säg att i ditt rike den ene av dessa mina två söner skall få sitta på din högra sida, och den andre på din vänstra.»

²²Men Jesus svarade och sade: »I veten icke vad I begären. Kunnen I dricka den kalk som jag skall dricka?» De svarade honom: »Det kunna vi.»

²³Då sade han till dem: »Ja, väl skolen I få dricka min kalk, men platsen på min högra sida och platsen på min vänstra tillkommer det icke mig att bortgiva, utan de skola tillfalla dem för vilka så är bestämt av min Fader.»

²⁴När de tio andra hörde detta, blevo de misslynta på de två bröderna.

²⁵Då kallade Jesus dem till sig och sade: »I veten att furstarna uppträda mot sina folk såsom herrar, och att de mäktige låta folken känna sin myndighet.

²⁶Så är det icke bland eder; utan den som vill bliva störst bland eder, han vare de andras tjänare,

²⁷och den som vill vara främst bland eder, han vare de andras dräng,

²⁸likasom Människosonen har kommit, icke för att låta tjäna sig, utan för att tjäna och giva sitt liv till lösen för många.»

²⁹När de sedan gingo ut ifrån Jeriko, följde honom mycket folk.

³⁰Och se, två blinda sutto där vid vägen. När dessa hörde att det var Jesus som gick där fram, ropade de och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»

³¹Och folket tillsade dem strängeligen att de skulle tiga; men de ropade dess mer och sade: »Herre, förbarma dig över oss, du Davids son.»

³²Då stannade Jesus och kallade dem till sig och sade: »Vad viljen I att jag skall göra eder?»

³³De svarade honom: »Herre, låt våra ögon bliva öppnade.»

³⁴Då förbarmade sig Jesus över dem och rörde vid deras ögon, och strax fingo de sin syn och följde honom. [1] Se Dagspenning i Ordförklaringarna.