Matteus 19

¹Och det begaf sig, när JEsus hade fullkomnat det talet, gick han utaf Galileen, och kom in i Judee landsändar, wid sidon af Jordan.

²Och honom följde mycket folk; och han gjorde dem der helbregda.

³Då gingo de Phariseer fram til honom, frestade honom, och sade til honom: Är det ock rätt, at man skiljer sig wid sina hustru, för allahanda sakers skull?

⁴Då swarade han, och sade til dem: Hafwen I icke läsit, at den som gjorde menniskona af begynnelsen, man och qwinna gjorde han dem?

⁵Och sade: Fördenskull skall man öfwergifwa fader och moder, och blifwa när sine hustru; och de tu warda et kött;

⁶Så äro de icke nu tu, utan et kött; det nu Gud hafwer sammanfogat, skall menniskan icke åtskilja.

⁷Då sade de til honom: Hwi böd då Moses gifwa skiljobref, och öfwergifwa henne?

⁸Sade han til dem: För edart hjertas hårdhets skull, tilstadde Moses, at I måtten öfwergifwa edra hustrur; men af begynnelsen war det icke så.

⁹Men jag säger eder: Hwar som skiljer sina hustru ifrå sig, utan för hors skull, och tager ena andra, han gör hor; och den som tager den öfwergifna, han gör hor.

¹⁰Då sade hans Lärjungar til honom: Hafwer mansens sak sig så med hustrune, då är icke godt gifwa sig i ägtenskap.

¹¹Då sade han til dem: Hwar man tager icke detta ordet, utan de, hwilkom det blifwer gifwet;

¹²Ty somlige snöpte äro, som så äro födde af moderlifwet; och somlige snöpte äro, som äro snöpte af menniskom; och somlige snöpte äro, som sig sjelfwa hafwa snöpt, för himmelrikets skull. Hwilken som kan tagat, han taget.

¹³Då wordo barn burne til honom, at han skulle lägga händer på dem, och bedja; men Lärjungarna näpste dem.

¹⁴Då sade JEsus: Låter betämma barnen, och förmener dem icke komma til mig; ty sådana hörer himmelriket til.

¹⁵Och när han hade lagt händer på dem, gick han dädan.

¹⁶Och si, en gick fram, och sade til honom: Gode Mästar, hwad godt skall jag göra, at jag må få ewinnerligit lif?

¹⁷Då sade han til honom: Hwi kallar du mig godan? Ingen är god, utan Gud allena; men wilt du ingå til lifwet, så håll budorden.

¹⁸Sade han til honom: Hwilka? Sade JEsus: Du skalt icke dräpa: du skalt icke bedrifwa hor: du skalt icke stjäla: du skalt icke bära falsk wittne;

¹⁹Hedra din fader och dina moder; och du skall älska din nästa, såsom dig sjelf.

²⁰Då sade den unge mannen til honom: Allt detta hafwer jag hållit af min ungdom; hwad fattas mig ännu?

²¹Sade JEsus til honom: wilt du wara fullkomlig, så gack bort, sälj det du hafwer, och gif de fattiga, och du skalt få en skatt i himmelen; och kom, och följ mig.

²²När den unge mannen hörde detta ordet, gick han bedröfwad bort; ty han hade många ägodelar.

²³Då sade JEsus til sina Lärjungar: Sannerliga säger jag eder: Dem rika är swårt gå in i himmelriket.

²⁴Och yttermera säger jag eder: Det är lättare, at en camel går genom et nålsöga, än at en rik kommer i Guds rike.

²⁵När Lärjungarna detta hörde, wordo de ganska förfärade, och sade: Ho kan då warda salig?

²⁶Då såg JEsus til dem, och sade til dem: För menniskom är det omöjeligit; men för Gudi äro all ting möjelig.

²⁷Då swarade Petrus, och sade til honom: Si, wi hafwe öfwergifwit all ting, och följt dig; hwad skole wi få derföre?

²⁸Då sade JEsus til dem: Sannerliga säger jag eder, at I, som mig hafwen efterföljt; i den nya födelsen, när menniskones Son warder sittandes på sins majestäts säte, då skolen ock I sitta på tolf säte, dömande de tolf Israels slägte.

²⁹Och hwar och en, som öfwergifwer hus, eller bröder, eller systrar, eller fader, eller moder, eller hustru, eller barn, eller åkrar, för mitt Namns skull, han skall få hundradefaldt, och ärfwa ewinnerligit lif.

³⁰Men månge de främste blifwa de ytterste, och de ytterste de främste.

Matteus 19

¹När Jesus hade slutat detta tal, drog han bort ifrån Galileen och begav sig, genom landet på andra sidan Jordan, till Judeens område.

²Och mycket folk följde honom, och han botade där de sjuka.

³Då ville några fariséer snärja honom och trädde fram till honom och sade: »Är det lovligt att skilja sig från sin hustru av vilken orsak som helst?»

⁴Men han svarade och sade: »Haven I icke läst att Skaparen redan i begynnelsen 'gjorde dem till man och kvinna'

⁵och sade: 'Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de tu skola varda ett kött'?

⁶Så äro de icke mer två, utan ett kött. Vad nu Gud har sammanfogat, det må människan icke åtskilja.»

⁷Då sade de till honom: »Huru kunde då Moses bjuda att man skulle giva hustrun skiljebrev och så skilja sig från henne?»

⁸Han svarade dem: »För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så.

⁹Och jag säger eder: Den som för någon annan orsaks skull än för otukt skiljer sig från sin hustru och tager sig en annan hustru, han begår äktenskapsbrott.»

¹⁰Då sade lärjungarna till honom: »Är det så med mannens ställning till hustrun, då är det icke rådligt att gifta sig.»

¹¹Men han svarade dem: »Icke alla kunna taga emot det ordet, utan allenast de åt vilka sådant är givet.

¹²Ty visserligen finnas somliga som genom födelsen, allt ifrån moderlivet, äro oskickliga till äktenskap, andra åter som av människor hava gjorts oskickliga därtill, men somliga finnas ock, som för himmelrikets skull självmant hava gjort sig oskickliga därtill. Den som kan taga emot detta, han tage emot det.»

¹³Därefter buros barn fram till honom, för att han skulle lägga händerna på dem och bedja; men lärjungarna visade bort dem.

¹⁴Då sade Jesus: »Låten barnen vara, och förmenen dem icke att komma till mig; ty himmelriket hör sådana till.»

¹⁵Och han lade händerna på dem och gick sedan därifrån.

¹⁶Då trädde en man fram till honom och sade: »Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?»

¹⁷Han sade till honom: »Varför frågar du mig om vad som är gott? En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden.»

¹⁸Han frågade: »Vilka?» Jesus svarade: »'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd',

¹⁹'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'»

²⁰Då sade den unge mannen till honom: »Allt detta har jag hållit. Vad fattas mig ännu?»

²¹Jesus svarade honom: »Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»

²²Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.

²³Då sade Jesus till sina lärjungar: »Sannerligen säger jag eder: För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket.

²⁴Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»

²⁵När lärjungarna hörde detta, blevo de mycket häpna och sade: »Vem kan då bliva frälst?»

²⁶Men Jesus såg på dem och sade till dem: »För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt.»

²⁷Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig; vad skola vi få därför?»

²⁸Jesus svarade dem: »Sannerligen säger jag eder: När världen födes på nytt, då när Människosonen sätter sig på sin härlighets tron, då skolen också I, som haven efterföljt mig, få sitta på tolv troner såsom domare över Israels tolv stammar.

²⁹Och var och en som har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller fader eller moder, eller barn, eller jordagods, för mitt namns skull, han skall få mångfaldigt igen, och skall få evigt liv till arvedel.

³⁰Men många som äro de första skola bliva de sista, och många som äro de sista skola bliva de första.»