Matteus 16

¹Då stego de Phariseer och Sadduceer fram, och frestade honom, begärande, at han wille låta dem se tekn af himmelen.

²Men han swarade, och sade til dem: Om aftonen sägen I: Det blifwer klart wäder, förty himmelen är röd;

³Och om morgonen: Det blifwer owäder i dag; ty himmelen är röd och olustig. I skrymtare, om himmelens skepelse kunnen I döma; kunnen I ock icke döma om tidsens tekn?

⁴Det wrånga och horiska slägtet söker efter tekn; och tekn skall icke gifwas dem, utan Jone Prophetens tekn. Och så öfwergaf han dem, och gick sin wäg.

⁵Och när hans Lärjungar woro komne utöfwer på den andra stranden, hade de förgätit taga bröd med sig.

⁶Då sade JEsus til dem: Ser til, och förwarer eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg.

⁷Då tänkte de wid sig sjelfwa, och sade: wi hafwe intet bröd tagit med oss.

⁸När JEsus det förnam, sade han til dem: I klentrogne, hwad bekymrar det dock eder, at I icke hafwen tagit bröd med eder?

⁹Förstån I icke ännu, eller minnens, om de fem bröd, emellan de femtusend män, och huru många korgar I upptogen?

¹⁰Icke heller om de sin bröd, emellan de fyratusend män, och huru många korgar I då uptogen?

¹¹Huru kommer det då til, at I icke kunnen förstå, at jag icke sade eder om bröd, (då jag sade:) I skolen förwara eder för de Phariseers och Sadduceers surdeg?

¹²Så förstodo de då, at han hade icke budit dem taga sig wara för bröds surdeg, utan för de Phariseers och Sadduceers lärdom.

¹³Då kom JEsus i den ängden Cesarea Philippi, och frågade sina Lärjungar, och sade: Hwem säger folket mig, menniskones Son, wara?

¹⁴Då sade de: Somlige Johannem Döparen, somlige Eliam, somlige Jeremiam, eller en af Propheterna.

¹⁵Sade han til dem: Hwem sägen I mig då wara?

¹⁶Då swarade Simon Petrus, och sade: Du äst Christus, lefwandes Guds Son.

¹⁷Då swarade JEsus, och sade til honom: Salig äst du, Simon, Jona son; ty kött och blod hafwer dig det icke uppenbarat; utan min Fader, som är i himmelen.

¹⁸Och jag säger dig igen, at du äst Petrus; och uppå detta hälleberget skall jag bygga mina församling, och helwetes portar skola icke warda henne öfwermägtige.

¹⁹Och jag skall gifwa dig himmelrikets nycklar: Allt det du binder på jordene, det skall wara bundet i himmelen; och allt det du löser på jordene, det skall wara löst i himmelen.

²⁰Då böd han sina Lärjungar, at de skulle för ingen säga, at han war JEsus Christus.

²¹Ifrå den tiden begynte JEsus förkunna sina Lärjungar, huru han måste gå til Jerusalem, och lida mycket af de äldsta, och af de öfwersta Presterna, och af de Skriftlärda; och dräpas, och tredje dagen upstå igen.

²²Och Petrus tog honom afsides, och begynte straffa honom, och sade: HERre, skona dig sjelf; detta wederfares dig icke.

²³Då wände han sig om, och sade til Petrum: Gack bort ifrå mig, du Satan; du äst mig til hinders; ty du besinnar icke det Gudi tilhörer, utan det menniskom tilhörer.

²⁴Då sade JEsus til sina Lärjungar: Hwilken som will följa mig, han wedersake sig sjelf, och tage sitt kors uppå sig, och följe mig.

²⁵Ty hwilken som will behålla sitt lif, han skall mista det; och hwilken som mister sitt lif, för mina skull, han skall finna det.

²⁶Hwad hjelper nu det menniskone, om hon förwärfwar hela werldena, och får dock skada til sin själ? Eller hwad kan menniskan gifwa, der hon kan igenlösa sin själ med?

²⁷Förty det skall ske, at menniskones Son skall komma i sins Faders härlighet, med sina Änglar; och då skall han löna hwarjom och enom efter hans gerningar.

²⁸Sannerliga säger jag eder: Här äro någre ståndande, som icke skola smaka döden, til dess de få se menniskones Son komma i sitt rike.

Matteus 16

¹Och fariséerna och sadducéerna kommo dit och ville sätta honom på prov; de begärde att han skulle låta dem se något tecken från himmelen.

²Men han svarade och sade till dem: »Om aftonen sägen I: 'Det bliver klart väder, ty himmelen är röd',

³och om morgonen: 'Det bliver oväder i dag, ty himmelen är mulen och röd.' Ja, om himmelens utseende förstån I att döma, men om tidernas tecken kunnen I icke döma.

⁴Ett ont och trolöst släkte är detta! Det åstundar ett tecken, men intet annat tecken skall givas det än Jonas' tecken.» Och så lämnade han dem och gick sin väg.

⁵När sedan lärjungarna foro åstad, över till andra stranden, hade de förgätit att taga med sig bröd.

⁶Och Jesus sade till dem: »Sen till, att I tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg.»

⁷Då talade de med varandra och sade: »Det är därför att vi icke hava tagit med oss bröd.»

⁸Men när Jesus märkte detta, sade han: »I klentrogne, varför talen I eder emellan om att I icke haven bröd med eder?

⁹Förstån I ännu ingenting? Och kommen I icke ihåg de fem bröden åt de fem tusen, och huru många korgar I då togen upp?

¹⁰Ej heller de sju bröden åt de fyra tusen, och huru många korgar I då togen upp?

¹¹Huru kommer det då till, att I icke förstån att det ej var om bröd som jag talade till eder? Tagen eder till vara för fariséernas och sadducéernas surdeg.»

¹²Då förstodo de att det icke var för surdeg i bröd som han hade bjudit dem att taga sig till vara, utan för fariséernas och sadducéernas lära.

¹³Men när Jesus kom till trakten av Cesarea Filippi, frågade han sina lärjungar och sade: »Vem säger folket Människosonen vara?»

¹⁴De svarade: »Somliga säga Johannes döparen, andra Elias, andra åter Jeremias eller en annan av profeterna.»

¹⁵Då frågade han dem: »Vem sägen då I mig vara?»

¹⁶Simon Petrus svarade och sade: »Du är Messias, den levande Gudens Son.»

¹⁷Då svarade Jesus och sade till honom: »Salig är du, Simon, Jonas' son; ty kött och blod har icke uppenbarat detta för dig, utan min Fader, som är i himmelen.

¹⁸Så säger ock jag dig att du är Petrus; och på denna klippa[1] skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga.

¹⁹Jag skall giva dig himmelrikets nycklar: allt vad du binder på jorden, det skall vara bundet i himmelen; och allt vad du löser på jorden, det skall vara löst i himmelen.»

²⁰Därefter förbjöd han lärjungarna att för någon säga att han var Messias.

²¹Från den tiden begynte Jesus förklara för sina lärjungar, att han måste gå till Jerusalem och lida mycket av de äldste och översteprästerna och de skriftlärde, och att han skulle bliva dödad, men att han på tredje dagen skulle uppstå igen.

²²Då tog Petrus honom avsides och begynte ivrigt motsäga honom och sade: »Bevare dig Gud, Herre! Ingalunda får detta vederfaras dig.»

²³Men han vände sig om och sade till Petrus: »Gå bort, Satan, och stå mig icke i vägen; du är för mig en stötesten, ty dina tankar äro icke Guds tankar, utan människotankar.»

²⁴Därefter sade Jesus till sina lärjungar: »Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig: så följe han mig.

²⁵Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min skull, han skall finna det.

²⁶Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ? Eller vad kan en människa giva till lösen för sin själ?

²⁷Människosonen skall komma i sin Faders härlighet med sina änglar, och då skall han vedergälla var och en efter hans gärningar.

²⁸Sannerligen säger jag eder: Bland dem som här stå finnas några som icke skola smaka döden, förrän de få se Människosonen komma i sitt rike.» [1] Klippa heter på grekiska petra.