Matteus 15

¹Då kommo til JEsum de Skriftlärde, och de Phariseer af Jerusalem, och sade:

²Hwi bryta dine Lärjungar de äldstas stadgar; Förty de twå intet sina händer, när de skola äta bröd?

³Han swarade, och sade til dem: Hwi bryten ock I Guds bud, för edra stadgars skull?

⁴Ty Gud hafwer budit, och sagt: Du skall ära fader och moder; och hwilken som bannar fader eller moder, han skall döden dö.

⁵Men I sägen: Hwar och en må säga til fader eller moder: Det är allt Gudi gifwet, som du skulle få af mig, dig til nytto; dermed sker då, at ingen hedrar sin fader eller sina moder:

⁶Och hafwen dermed gjort Guds bud til intet, för edra stadgars skull.

⁷I skrymtare, Esaias hafwer rätt spått om eder, sägandes:

⁸Detta folket nalkas mig med sin mun, och hedrar mig med sina läppar; men deras hjerta är långt ifrå mig.

⁹Men de tjena mig fåfängt, lärande den lärdom, som är människobud.

¹⁰Och han kallade til sig folket, och sade til dem: Hörer, och förstår.

¹¹Det besmittar icke menniskona, som ingår genom munnen; utan det som utgår af munnen, det besmittar menniskona.

¹²Då stego hans Lärjungar fram, och sade til honom: Wetst du, at Phariseerne förargades, när de hörde detta ordet?

¹³Han swarade, och sade: Hwar och en plantering, som min himmelske Fader icke planterat hafwer, skall uppryckas med rötter.

¹⁴Låter fara dem; de äro blinde, och blindas ledare: Hwar nu en blinder leder en blindan, så falla de både i gropena.

¹⁵Då swarade Petrus, och sade til honom: Uttyd oss denna liknelsen.

¹⁶Då sade JEsus: Ären I ock ännu oförståndige?

¹⁷Förstån I icke ännu, at allt det som ingår genom munnen, det går i buken, och hafwer sin naturliga utgång?

¹⁸Men det som går ut af munnen, det kommer ifrå hjertat; och det besmittar menniskona:

¹⁹Ty af hjertat utgå onde tankar, mord, hor, skörlefnad, tjufweri, falskt wittne, hädelse.

²⁰Det äro de stycken, som besmitta menniskona; men äta med otwagna händer besmittar icke menniskona.

²¹Och JEsus gick dädan, och kom i Tyri och Sidons landsändar:

²²Och si, en Cananeesk qwinna kom af de landsändar, och ropade til honom, och sade: O HERre, Dawids Son, förbarma dig öfwer mig; min dotter qwäls jämmerliga af djelfwulen.

²³Men han swarade henne icke et ord, Då stego hans Lärjungar fram, och bådo honom, och sade: Skilj henne ifrå dig; ty hon ropar efter oss.

²⁴Men han swarade, och sade: Jag är icke utsänd, utan til de borttappada får af Israels hus.

²⁵Men hon kom, och tilbad honom, sägandes: HERre, hjelp mig.

²⁶Då swarade han, och sade: Det är icke höfweligit, at taga brödet ifrå barnen, och kasta det för hundama.

²⁷Swarade hon: Ja, HERre, dock likwäl äta hundarne af de smulor, som falla utaf deras herrars bord.

²⁸Då swarade JEsus, och sade til henne: O qwinna, din tro är stor, ske dig som du wilt; och hennes dotter blef helbregda i samma stund.

²⁹Och JEsus gick dädan längre fram, och kom til det Galileeska hafwet, och gick up på et berg, och satte sig der.

³⁰Och til honom kom mycket folk, och hade med sig halta, blinda, dumbar, lemmalösa och många andra, och kastade dem för JEsu fötter; och han gjorde dem helbregda.

³¹Så at folket förundrade sig, när de sågo de dumbar tala, de lemmalösa färdiga, de halta gå, de blinda se; och prisade Israels Gud.

³²Och JEsus kallade sina Lärjungar til sig, och sade: Jag ömkar mig öfwer folket; ty de hafwa nu i tre dagar töfwat när mig, och hafwa intet äta; och jag will icke låta dem ifrå mig fastande, at de icke skola gifwas up i wägen.

³³Då sade hans Lärjungar til honom: Hwar skole wi få här i öknene så mycket bröd, der wi kunne mätta så mycket folk med?

³⁴Sade JEsus til dem: Huru mång bröd hafwen I? De sade: Sju, och några små fiskar.

³⁵Då böd han folket sätta sig ned på jordena.

³⁶Och tog de sju bröd och fiskarna, tackade, bröt, och gaf sina Lärjungar; och Lärjungarna gåfwo folkena.

³⁷Och de åto alle, och wordo mätte; och upptogo det öfwer war i styckom, sju korgar fulla.

³⁸Och de som åto woro fyratusend män, förutan qwinnor och barn.

³⁹Och när han hade skilt folket ifrå sig, steg han til skepps, och kom uti den gränson wid Magdala.

Matteus 15

¹Härefter kommo fariséer och skriftlärde från Jerusalem till Jesus och sade:

²»Varför överträda dina lärjungar de äldstes stadgar? De två ju icke sina händer, när de skola äta.»

³Men han svarade och sade till dem: »Varför överträden I själva Guds bud, för edra stadgars skull?

⁴Gud har ju sagt: 'Hedra din fader och din moder' och: 'Den som smädar sin fader eller sin moder, han skall döden dö.'

⁵Men I sägen, att om någon säger till sin fader eller sin moder: 'Vad du av mig kunde hava fått till hjälp, det giver jag i stället såsom offergåva', då behöver han alls icke hedra sin fader eller sin moder.

⁶I haven så gjort Guds budord om intet, för edra stadgars skull.

⁷I skrymtare, rätt profeterade Esaias om eder, när han sade:

⁸'Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan äro långt ifrån mig;

⁹och fåfängt dyrka de mig, eftersom de läror de förkunna äro människobud.'»

¹⁰Och han kallade folket till sig och sade till dem: »Hören och förstån.

¹¹Icke vad som går in i munnen orenar människan, men vad som går ut ifrån munnen, det orenar människan.»

¹²Då trädde hans lärjungar fram och sade till honom: »Vet du, att när fariséerna hörde det du nu sade, var det för dem en stötesten?»

¹³Men han svarade och sade: »Var planta som min himmelske Fader icke har planterat skall ryckas upp med rötterna.

¹⁴Frågen icke efter dem. De äro blinda ledare; och om en blind leder en blind, så falla de båda i gropen.»

¹⁵Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Uttyd för oss detta bildliga tal.»

¹⁶Han sade: »Ären då också I ännu utan förstånd?

¹⁷Insen I icke att allt som går in i munnen, det går ned i buken och har sin naturliga utgång?

¹⁸Men vad som går ut ifrån munnen, det kommer från hjärtat, och det är detta som orenar människan.

¹⁹Ty från hjärtat komma onda tankar, mord, äktenskapsbrott, otukt, tjuveri, falskt vittnesbörd, hädelse.

²⁰Det är detta som orenar människan; men att äta med otvagna händer, det orenar icke människan.»

²¹Och Jesus begav sig bort därifrån och drog sig undan till trakten av Tyrus och Sidon.

²²Då kom en kananeisk kvinna från det området och ropade och sade: »Herre, Davids son, förbarma dig över mig. Min dotter plågas svårt av en ond ande.»

²³Men han svarade henne icke ett ord. Då trädde hans lärjungar fram och bådo honom och sade: »Giv henne besked; hon förföljer oss ju med sitt ropande.»

²⁴Han svarade och sade: »Jag är icke utsänd till andra än till de förlorade fåren av Israels hus.»

²⁵Men hon kom fram och föll ned för honom och sade: »Herre, hjälp mig.»

²⁶Då svarade han och sade: »Det är otillbörligt att taga brödet från barnen och kasta det åt hundarna.»

²⁷Hon sade: »Ja, Herre. Också äta ju hundarna allenast av de smulor som falla ifrån deras herrars bord.»

²⁸Då svarade Jesus och sade till henne: »O kvinna, din tro är stor. Ske dig såsom du vill.» Och hennes dotter var frisk ifrån den stunden.

²⁹Men Jesus gick därifrån vidare och kom till Galileiska sjön. Och han gick upp på berget och satte sig där.

³⁰Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig halta, blinda, dövstumma, lytta och många andra; dem lade de ned för hans fötter, och han botade dem,

³¹så att folket förundrade sig, när de funno dövstumma tala, lytta vara friska och färdiga, halta gå och blinda se. Och man prisade Israels Gud.

³²Och Jesus kallade sina lärjungar till sig och sade: »Jag ömkar mig över folket, ty det är redan tre dagar som de hava dröjt kvar hos mig, och de hava intet att äta; och jag vill icke låta dem gå ifrån mig fastande, för att de icke skola uppgivas på vägen.»

³³Då sade lärjungarna till honom: »Varifrån skola vi här, i en öken, få så mycket bröd, att vi kunna mätta så mycket folk?»

³⁴Jesus frågade dem: »Huru många bröd haven I?» De svarade: »Sju, och därtill några få småfiskar.»

³⁵Då tillsade han folket att lägra sig på marken.

³⁶Och han tog de sju bröden, så ock fiskarna, och tackade Gud och bröt bröden och gav åt lärjungarna, och lärjungarna gåvo åt folket.

³⁷Så åto de alla och blevo mätta. Och de överblivna styckena samlade man sedan upp, sju korgar fulla.

³⁸Men de som hade ätit voro fyra tusen män, förutom kvinnor och barn.

³⁹Sedan lät han folket skiljas åt och steg i båten och for till Magadans område.