Jona 3 Jämförelse: Karl XII Bibeln vs Swedish 1917

Jona 3

¹OCH HErrans ord skedde annan gång till Jona, och sade:

²Statt upp, och gack in uti den stora staden Nineve, och predika honom den predikan, som jag dig säger.

³Då stod Jona upp, och gick bort till Nineve, såsom HErren sagt hade; men Nineve war en Guds stad, tre dagsresor stor;

⁴Och då Jona begynte ingå ena dagsreso in i staden, predikade han, och sade: Det är ännu fyratio dagar, och så skall Nineve förgås.

⁵Då trodde de Ninevitiske män uppå Gud, och läto predika fasto, och drogo säcker uppå sig, både store och små.

⁶Och då det kom för Konungen i Nineve, stod han upp af sitt säte, och lade af sitt purpur, och tog en säck omkring sig, och satte sig i asko;

⁷Och lät utropa och säga i Nineve, af Konungens och hans wäldigas befallning, alltså: Det skall hwarken menniska eller djur, hwarken fä eller får något smaka; och man skall intet hafwa dem i bet, eller låta dem watten dricka;

⁸Och skola taga säcker om sig, både folk och fä, och ropa stadeliga till Gud; och hwar och en wände sig ifrå sinom onda wäg, och ifrå sina händers ondsko.

⁹Ho wet? Gud måtte omwända sig, och ångra det, och wända sig ifrå sine grymma wrede, att wi icke förgås.

¹⁰Då nu Gud såg deras gerningar, att de omwände sig ifrå sinom onda wäg, ångrade Gudi det onda, som han talat hade att han dem göra wille; och gjorde det intet.

Jona 3

¹Och HERRENS ord kom för andra gången till Jona; han sade:

²»Stå upp och begiv dig till Nineve, den stora staden, och predika för den vad jag skall tala till dig.»

³Då stod Jona upp och begav sig till Nineve, såsom HERREN hade befallt. Men Nineve var en stor stad inför Gud, tre dagsresor lång.

⁴Och Jona begav sig på väg in i staden, en dagsresa, och predikade och sade: »Det dröjer ännu fyrtio dagar, så skall Nineve bliva omstörtat.»

⁵Då trodde folket i Nineve på Gud, och lyste ut en fasta och klädde sig i sorgdräkt, både stora och små.

⁶Och när saken kom för konungen i Nineve, stod han upp från sin tron och lade av sin mantel och höljde sig i sorgdräkt och satte sig i aska.

⁷Sedan utropade och förkunnade man i Nineve, enligt konungens och hans stores påbud, och sade: »Ingen människa må smaka något, icke heller något djur, vare sig av fäkreaturen eller småboskapen; de må icke föras i bet, ej heller vattnas.

⁸Och både människor och djur skola hölja sig i sorgdräkt och ropa till Gud med all makt. Och var och en må vända om från sin onda väg och från den orätt som han har haft för händer.

⁹Vem vet, kanhända vänder Gud då om och ångrar sig och vänder sig ifrån sin vredes glöd, så att vi icke förgås.»

¹⁰Då nu Gud såg vad de gjorde, att de vände om från sin onda väg, ångrade han det onda som han hade hotat att göra mot dem, och han gjorde icke så.