Daniel 7

¹Uti första årena Belsazars, Konungens i Babel, hade Daniel en dröm och syn på sin säng; och han skref den samma drömen, och författade honom alltså:

²Jag, Daniel, såg en syn om nattene, och si, de fyra wäder under himmelen stormade emot hwartannat på stora hafwena.

³Och fyra stor djur stego up utu hafwet, ju det ena annorlunda än det andra.

⁴Det första såsom et lejon, och hade wingar såsom en örn: Jag såg til, intil dess at wingarne wordo thy afryckte, och det wardt tagit bort af jordene, och det stod på sina fötter såsom en mennisko, och thy wardt et menniskligt hjerta gifwit.

⁵Och si, det andra djuret dernäst war likt enom björn, och stod på den ena sidone, och hade i sinom mun, ibland sina tänder, tre stora långa tänder, och man sade til det: Statt up, och ät mycket kött.

⁶Efter detta såg jag, och si, et annat djur, likt enom parde, det hade fyra wingar, såsom en fogel, på sin rygg; och det samma djuret hade fyra hufwud, och thy wardt magt gifwen.

⁷Efter detta såg jag i denna synene om nattene, och si, det fjerde djuret war grufweligit och förskräckligit, och mägta starkt, och hade stora jerntänder; åt omkring sig, och förkrossade, och hwad qwart war, trampade det med sina fötter: Det war ock mycket annars, än de förra, och hade tio horn.

⁸Då jag nu skådade hornen, si, då gick der ut ibland dem et annat litet horn, för hwilko de tre främsta hornen af stött wordo; och si, det samma hornet hade ögon såsom mennisko ögon, och en mun, den stor ting talade.

⁹Sådant såg jag, till dess solar framsatte wordo, och den gamle satte sig, hwilkens kläde war snöhwitt, och håret på hans hufwud såsom ren ull: Hans stol war alltsammans eldslåge, och hans hjul brunno af eld.

¹⁰Och af honom utgick en lång eldstrimma: Tusende sinom tusend tjente honom, och tio sinom hundrade stodo för honom: Domen wardt hållen, och böckerna wordo uplåtna.

¹¹Jag såg til, för de stora ords skull, som det hornet talade: Jag såg til, intil dess djuret dräpit wardt, och dess kropp förgicks, och i eld kastad wardt;

¹²Och de andra djurs wälde också ute war; ty dem war en tid och stund bestämd, huru länge hwartdera wara skulle.

¹³Jag såg i denna synene om nattene; och si, en kom i himmelens sky, såsom ens menniskos son, allt intil den gamla, och han wardt framhafd för honom.

¹⁴Honom gaf han wåld, äro och rike, at all land, och folk, och tungomål, skulle tjena honom: Hans wälde är ewigt, det icke förgås, och hans rike hafwer ingen ända.

¹⁵Jag, Daniel, förskräckte mig derföre, och sådana syn förfärade mig.

¹⁶Och jag gick til en af dem, som der stodo, och bad honom, at han skulle gifwa mig en wiss underwisning om allt detta; och han talade med mig, och tedde mig, hwad det betydde:

¹⁷Dessa fyra stora djur äro fyra rike, som på jordena komma skola;

¹⁸Men dens Högstas helige skola intaga riket, och skola besitta det i ewig tid.

¹⁹Sedan hade jag gerna wetat en wiss underwisning om det fjerde djuret, hwilket platt annars war, än all de andra, ganska grufweligit; det jerntänder och kopparklor hade, det omkring sig åt, och förkrossade, och det qwart war med sina fötter trampade:

²⁰Och om de tio horn på dess hufwud, och om det andra som upwäxte, för hwilko tre afföllo; och om det samma hornet, som ögon hade, och en mun, som stor ting talade, och större war än de der bredwid woro.

²¹Och jag såg det samma hornet strida emot de heliga, och det behöll segren emot dem;

²²Til dess den gamle kom, och höll dom för dens Högstas heligom, och tiden kom, at de helige intogo riket.

²³Han sade alltså: Det fjerde djuret skall wara det fjerde riket på jordene, hwilket mägtigare skall wara än all rike; det skall upäta, förtrampa och förkrossa all land.

²⁴De tio horn betyda tio Konungar, som i de rikena upkomma skola, efter dem skall en annar upkomma, han skall wara mägtigare än någor af de förra, och skall undertrycka tre Konungar.

²⁵Han skall försmäda den Högsta, och för störa dens Högstas heliga; och skall taga sig före att förwandla tider och lag; men de skola warda gifne uti hans hand i en tid, och några tider, och en half tid.

²⁶Derefter skall domen hållen warda; så skall då hans wälde borttaget warda, så at han skall i grund förderfwad och förgjord warda.

²⁷Men riket, magten och wäldet under hela himmelen skall warda gifwit dens Högstas heligo folke, hwilkes rike ewigt är; och allt wälde skall tjena honom, och lyda honom.

²⁸Det war änden på talet. Men jag, Daniel, wardt swårliga bedröfwad i mina tankar, och mitt ansikte förwandlade sig uppå mig; dock behöll jag talet i mitt hjerta.

Daniel 7

¹I den babyloniske konungen Belsassars första regeringsår hade Daniel en dröm och såg en syn på sitt läger. Sedan tecknade han upp drömmen och meddelade huvudsumman av dess innehåll.

²Detta är Daniels berättelse: Jag hade en syn om natten, och såg i den huru himmelens fyra vindar stormade fram mot det stora havet.

³Och fyra stora djur stego upp ur havet, det ena icke likt det andra.

⁴Det första liknade ett lejon, men det hade vingar såsom en örn. Medan jag ännu såg härpå, rycktes vingarna av djuret, och det restes upp från jorden, så att det blev ställt på två fötter såsom en människa, och ett mänskligt hjärta blev givet åt det.

⁵Sedan fick jag se ännu ett djur, det andra i ordningen; det var likt en björn, och det reste upp sin ena sida, och det hade tre revben i sitt gap, mellan tänderna. Och till det djuret blev så sagt: »Stå upp och sluka mycket kött.»

⁶Därefter fick jag se ett annat djur, som liknade en panter, men på sina sidor hade det fyra fågelvingar; och djuret hade fyra huvuden, och välde blev givet åt det.

⁷Därefter fick jag i min syn om natten se ett fjärde djur, övermåttan förskräckligt, fruktansvärt och starkt; det hade stora tänder av järn, det uppslukade och krossade, och vad som blev kvar trampade det under fötterna; det var olikt alla de förra djuren och hade tio horn.

⁸Men under det att jag betraktade hornen, fick jag se huru mellan dem ett annat horn sköt upp, ett litet, för vilket tre av de förra hornen blevo bortstötta; och se, det hornet hade ögon lika människoögon, och en mun som talade stora ord.

⁹Medan jag ännu såg härpå, blevo troner framsatta, och en som var gammal satte sig ned. Hans klädnad var snövit, och håret på hans huvud var såsom ren ull; hans tron var av eldslågor, och hjulen därpå voro av flammande eld.

¹⁰En flod av eld strömmade ut från honom, tusen gånger tusen voro hans tjänare, och tio tusen gånger tio tusen stodo där till hans tjänst. Så satte man sig ned till doms, och böcker blevo upplåtna.

¹¹Medan jag nu såg härpå, skedde det att, för de stora ords skull som hornet talade -- medan jag ännu såg härpå -- djuret dödades och dess kropp förstördes och kastades i elden för att brännas upp.

¹²Från de övriga djuren togs ock deras välde, ty deras livslängd var bestämd till tid och stund.

¹³Sedan fick jag, i min syn om natten, se huru en som liknade en människoson kom med himmelens skyar; och han nalkades den gamle och fördes fram inför honom.

¹⁴Åt denne gavs välde och ära och rike, och alla folk och stammar och tungomål måste tjäna honom. Hans välde är ett evigt välde, som icke skall tagas ifrån honom, och hans rike skall icke förstöras.

¹⁵Då kände jag, Daniel, min ande oroas i sin boning, och den syn som jag hade haft förskräckte mig.

¹⁶Jag gick fram till en av dem som stodo där och bad honom om en tillförlitlig förklaring på allt detta Och han svarade mig och sade mig uttydningen därpå:

¹⁷»De fyra stora djuren betyda att fyra konungar skola uppstå på jorden.

¹⁸Men sedan skola den Högstes heliga undfå riket och taga det i besittning för evig tid, ja, för evigheters evighet.»

¹⁹Därefter ville jag hava tillförlitlig förklaring angående det fjärde djuret, som var olikt alla de andra, det som var så övermåttan förskräckligt och hade tänder av järn och klor av koppar, det som uppslukade och krossade och sedan trampade under fötterna vad som blev kvar;

²⁰så ock angående de tio hornen på dess huvud, och angående det nya hornet, det som sedan sköt upp, och för vilket tre andra föllo av, det hornet som hade Ögon, och en mun som talade stora ord, det som var större att skåda än de övriga,

²¹det hornet som jag ock hade sett; föra krig mot de heliga och bliva dem övermäktigt,

²²till dess att den gamle kom och rätt blev skipad åt den Högstes heliga och tiden var inne, då de heliga fingo taga riket i besittning.

²³Då svarade han så: »Det fjärde djuret betyder att ett fjärde rike skall uppstå på jorden, ett som är olikt alla de andra rikena. Det skall uppsluka hela jorden och förtrampa och krossa den.

²⁴Och de tio hornen betyda att tio konungar skola uppstå i det riket; och efter dem skall uppstå en annan, som skall vara olik de förra, och som skall slå ned tre konungar.

²⁵Och denne skall upphäva sitt tal mot den Högste och föröda den Högstes heliga; han skall sätta sig i sinnet att förändra heliga tider och lagar; och de skola givas i hans hand under en tid, och tider, och en halv tid.

²⁶Men dom skall bliva hållen, och hans välde skall tagas ifrån honom och fördärvas och förgöras i grund.

²⁷Men rike och välde och storhet, utöver alla riken under himmelen, skall givas åt den Högstes heligas folk. Dess rike skall vara ett evigt rike, och alla välden skola tjäna och lyda det.»

²⁸Här slutar berättelsen. Men jag, Daniel, uppfylldes av många oroliga tankar, och färgen vek bort ifrån mitt ansikte; men jag bevarade i mitt hjärta vad som hade hänt.