Romarbrevet 7

¹Eller veten I icke, mina bröder -- jag talar ju till sådana som känna lagen -- att lagen råder över en människa för så lång tid som hon lever?

²Så är ju en gift kvinna genom lag bunden vid sin man, så länge denne lever; men om mannen dör, då är hon löst från den lag som band henne vid mannen.

³Alltså, om hon giver sig åt en annan man, medan hennes man lever, så kallas hon äktenskapsbryterska; men om mannen dör, då är hon fri ifrån lagen, så att hon icke är äktenskapsbryterska, om hon giver sig åt en annan man.

⁴Så haven ock I, mina bröder, genom Kristi kropp blivit dödade från lagen för att tillhöra en annan, nämligen honom som har uppstått från de döda, på det att vi må bära frukt åt Gud.

⁵Ty medan vi ännu voro i ett köttsligt väsende, voro de syndiga lustar, som uppväcktes genom lagen, verksamma i våra lemmar till att bära frukt åt döden.

⁶Men nu äro vi lösta från lagen, i det att vi hava dött från det varunder vi förr höllos fångna; och så tjäna vi nu i Andens nya väsende, och icke i bokstavens gamla väsende.

⁷Vad skola vi då säga? Är lagen synd? Bort det! Men synden skulle jag icke hava lärt känna, om icke genom lagen; ty jag hade icke vetat av begärelsen, om icke lagen hade sagt: »Du skall icke hava begärelse.»

⁸Men då nu synden fick tillfälle, uppväckte den genom budordet allt slags begärelse i mig. Ty utan lag är synden död.

⁹Jag levde en gång utan lag; men när budordet kom, fick synden liv,

¹⁰och jag hemföll åt döden. Så befanns det att budordet, som var givet till liv, det blev mig till död;

¹¹ty då synden fick tillfälle, förledde den mig genom budordet och dödade mig genom det.

¹²Alltså är visserligen lagen helig, och budordet heligt och rättfärdigt och gott.

¹³Har då verkligen det som är gott blivit mig till död? Bort det! Men synden har blivit det, för att så skulle varda uppenbart att den var synd, i det att den genom något som självt var gott drog över mig död; och så skulle synden bliva till övermått syndig, genom budordet.

¹⁴Vi veta ju att lagen är andlig, men jag är av köttslig natur, såld till träl under synden.

¹⁵Ty jag kan icke fatta att jag handlar såsom jag gör; jag gör ju icke vad jag vill, men vad jag hatar, det gör jag.

¹⁶Om jag nu gör det som jag icke vill, så giver jag mitt bifall åt lagen och vidgår att den är god.

¹⁷Så är det nu icke mer jag som gör sådant, utan synden, som bor i mig.

¹⁸Ty jag vet att i mig, det är i mitt kött, bor icke något gott; viljan är väl tillstädes hos mig, men att göra det goda förmår jag icke.

¹⁹Ja, det goda som jag vill gör jag icke; men det onda som jag icke vill, det gör jag.

²⁰Om jag alltså gör vad jag icke vill, så är det icke mer jag som gör det, utan synden, som bor i mig.

²¹Så finner jag nu hos mig, som har viljan att göra det goda, den lagen, att det onda fastmer är tillstädes hos mig.

²²Ty efter min invärtes människa har jag min lust i Guds lag;

²³men i mina lemmar ser jag en annan lag, en som ligger i strid med den lag som är i min håg, en som gör mig till fånge under syndens lag, som är i mina lemmar.

²⁴Jag arma människa! Vem skall frälsa mig från denna dödens kropp? --

²⁵Gud vare tack, genom Jesus Kristus, vår Herre! Alltså tjänar jag, sådan jag är i mig själv, visserligen med min håg Guds lag, men med köttet tjänar jag syndens lag.

Romarbrevet 7

¹Veten I icke, käre bröder (ty jag talar med dem som lagen veta), att lagen regnerar öfver menniskona, så länge non lefver?

²Ty en qvinna, som i mans våld är, så länge mannen lefver, är hon bunden till lagen; men om mannen dör, så blifver hon lös ifrå mansens lag.

³Men om hon är med en annan man, medan hennes man lefver, då varder hon kallad en horkona; men dör mannen, så är hon fri ifrå lagen, att hon icke varder en horkona, om hon är när en annan man.

⁴Så ären ock I, mine bröder, dödade ifrå lagen, genom Christi Lekamen; att I skolen vara när enom androm, nämliga när honom som är uppstånden ifrå de döda, på det vi skole göra Gudi frukt.

⁵Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven. Men nu äre vi friade ifrå lagen, döde ifrå henne som oss höll fångna; så att vi skole tjena uti ett nytt väsende, efter andan, och icke uti det gamla väsendet, efter bokstafven.

⁶

⁷Hvad vilje vi då säga? Är lagen synd? Bort det; men syndena kände jag icke, utan af lagen; ty jag hade intet vetat af begärelsen, hade icke lagen sagt: Du skall icke begära.

⁸Då tog synden tillfälle af budordet; och uppväckte i mig all begärelse; ty utan lagen var synden död.

⁹Och jag lefde fordom utan lag; men när budordet kom, fick synden lif igen;

¹⁰Och jag vardt död; så fans då, att budordet, som mig var gifvet till lifs, det var mig till döds.

¹¹Ty synden tog tillfälle af budordet, och bes vek mig, och drap mig dermed.

¹²Så är väl lagen helig, och budordet heligt, och rättfärdigt, och godt.

¹³Är då det, som godt är, vordet mig till döds? Bort det; men synden, på det hon skulle synas vara synd, hafver, med det godt är, verkat döden i mig; på det synen skulle varda öfvermåtton syndig genom budordet.

¹⁴Ty vi vete, att lagen är andelig; men jag är köttslig, sålder under syndena.

¹⁵Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god. Om jag nu gör det jag icke vill, så samtycker jag, att lagen är god.

¹⁶

¹⁷Så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.

¹⁸Ty jag vet, att i mig, det är, i mitt kött, bor icke godt; viljan hafver jag, men att göra godt, det finner jag icke.

¹⁹Ty det goda, som jag vill, det gör jag intet; utan det onda, som jag icke vill, det gör jag.

²⁰Om jag nu gör det jag icke vill, så gör icke nu jag det, utan synden, som bor i mig.

²¹Så finner jag nu mig en lag, jag som vill göra det godt är, att det onda låder vid mig.

²²Ty jag hafver lust till Guds lag, efter den invärtes menniskona;

²³Men jag ser en annor lag i mina lemmar, som strider emot den lag, som i min håg är, och griper mig fången uti syndenes lag, som är i mina lemmar.

²⁴Jag arme menniska, ho skall lösa mig ifrå denna dödsens kropp?

²⁵Gudi tackar jag, genom Jesum Christum, vår Herra. Så tjenar jag nu Guds lag med hågen; men med köttet tjenar jag syndenes lag.