Romarbrevet 6

¹Vad skola vi då säga? Skola vi förbliva i synden, för att nåden skall bliva så mycket större?

²Bort det! Vi som hava dött från synden, huru skulle vi ännu kunna leva i den?

³Veten I då icke att vi alla som hava blivit döpta till Kristus Jesus, vi hava blivit döpta till hans död?

⁴Och vi hava så, genom detta dop till döden, blivit begravna med honom, för att, såsom Kristus uppväcktes från de döda genom Faderns härlighet, också vi skola vandra i ett nytt väsende, i liv.

⁵Ty om vi hava vuxit samman med honom genom en lika död, så skola vi ock vara sammanvuxna med honom genom en lika uppståndelse.

⁶Vi veta ju detta, att vår gamla människa har blivit korsfäst med honom, för att syndakroppen skall göras om intet, så att vi icke mer tjäna synden.

⁷Ty den som är död, han är friad ifrån synden.

⁸Hava vi nu dött med Kristus, så tro vi att vi ock skola leva med honom,

⁹eftersom vi veta att Kristus, sedan han har uppstått från de döda, icke mer dör; döden råder icke mer över honom.

¹⁰Ty hans död var en död från synden en gång för alla, men hans liv är ett liv för Gud.

¹¹Så mån ock I hålla före att I ären döda från synden och leven för Gud, i Kristus Jesus.

¹²Låten därför icke synden hava väldet i edra dödliga kroppar, så att I lyden deras begärelser.

¹³Och ställen icke edra lemmar i syndens tjänst, att vara orättfärdighetsvapen, utan ställen eder själva i Guds tjänst, såsom de där från döden hava kommit till livet, och edra lemmar i Guds tjänst, att vara rättfärdighetsvapen.

¹⁴Ty synden skall icke råda över eder, eftersom I icke stån under lagen, utan under nåden.

¹⁵Huru är det alltså? Skola vi synda, eftersom vi icke stå under lagen, utan under nåden? Bort det!

¹⁶I veten ju, att när I ställen eder i någons tjänst för att lyda honom, så ären I tjänare under denne, som I sålunda lyden, vare sig det är under synden, vilket leder till död, eller under lydnaden, vilket leder till rättfärdighet.

¹⁷Men Gud vare tack för att den tid är förbi, då I voren syndens tjänare, och för att I haven blivit av hjärtat lydiga, så att I följen den lära som har givits eder till mönsterbild,

¹⁸och för att I, när I nu haven gjorts fria ifrån synden, haven blivit tjänare under rättfärdigheten --

¹⁹om jag nu får tala på människosätt, för eder köttsliga svaghets skull. Ja, likasom I förr ställden edra lemmar i orenhetens och orättfärdighetens tjänst, till orättfärdighet, så mån I nu ställa edra lemmar i rättfärdighetens tjänst, till helgelse.

²⁰Medan I voren syndens tjänare, voren I ju fria ifrån rättfärdighetens tjänst;

²¹men vilken frukt skördaden I då därav? Jo, det som I nu blygens för; änden på sådant är ju döden.

²²Men nu, då I haven gjorts fria ifrån synden och blivit Guds tjänare, nu skörden I frukten av detta: I varden helgade; och änden bliver att I undfån evigt liv.

²³Ty den lön som synden giver är döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre.

Romarbrevet 6

¹Hvad vilje vi Då säga? Skole vi blifva i syndene, på det nåden skall öfverflöda?

²Bort det; vi som äre döde ifrå syndene, huru skulle vi ännu lefva i henne?

³Veten I icke, att alle vi som äre döpte till Christum Jesum, vi äre döpte till hans död?

⁴Så äro vi ju begrafne med honom, genom dopet, i döden; att såsom Christus är uppväckt ifrå de döda, genom Fadrens härlighet, så skole ock vi vandra i ett nytt lefverne.

⁵Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene. Vetande att vår gamla menniska är korsfäst med honom, på det att syndakroppen skall varda om intet, att vi icke härefter skola tjena syndene.

⁶

⁷Ty den som döder är, han är rättfärdigad ifrå syndene.

⁸Äre vi nu döde med Christo, så tro vi, att vi ock skole lefva med honom j

⁹Vetande, att Christus, som ifrå de döda uppväckt är, dör intet mer; döden får intet mer magt öfver honom.

¹⁰Ty det han blef död, blef han syndene död en gång; men det han lefver, lefver han Gudi.

¹¹Så håller ock I eder derföre, att I ären döde syndene, och lefven Gudi, genom Christum Jesum, vår Herra.

¹²Så låter nu icke syndena väldig vara i eder dödeliga lekamen, så att I henne efterföljen uti hennes lustar.

¹³Och gifver icke syndene edra lemmar till orättfärdighetenes vapen; utan gifver eder sjelfva Gudi, lika som de der döde hafva varit, och nu lefva; och edra lemmar Gudi, till rättfärdighetenes vapen.

¹⁴Ty synden skall icke vara väldig öfver eder; efter I ären icke under lagen, utan under nådene.

¹⁵Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena? Veten I icke, att hvem I gifven eder för tjenare till att lyda, hans tjenare ären I, som I lydige ären, ehvad det är mer syndene, till döden, eller lydnone, till rättfärdighetena?

¹⁶

¹⁷Men lofvad vare Gud, att I hafven varit syndenes tjenare, och ären dock af hjertat lydige vordne, uti den lärdoms eftersyn, som I ären gifne till.

¹⁸Men nu, medan I ären friade ifrå syndene, ären I rättfärdighetenes tjenare vordne.

¹⁹Jag talar härom efter menniskors sätt, för edra köttsliga skröplighets skull; lika som I hafven edra lemmar gifvit orenlighet ene och orättfärdighetene till tjenst, ifrå den ena orättfärdighetene till den andra; så gifver ock nu edra lemmar rättfärdighetene till tjenst, att de måga varda helige.

²⁰Ty då I voren syndenes tjenare, då voren I frie ifrå rättfärdighetene.

²¹Hvad gagn haden I då af det, der I nu blygens vid? Ty till sådant är döden ändalykten.

²²Men nu, medan I ären frie vordne ifrå syndene, och vordne Guds tjenare, hafven I edor frukt, att I helige värden; och till ändalykt, evinnerligit lif.

²³Ty syndenes lön är döden; men Guds gåfva är det eviga lifvet, genom Christum Jesum, vår Herra.