Sacrilo

enEnglishtrTürkçeesEspañolptPortuguêsfrFrançaisdeDeutschzh中文ruРусскийja日本語ko한국어viTiếng ViệtthไทยplPolskiukУкраїнськаhuMagyarcsČeštinasrСрпскиslSlovenščinasqShqiplvLatviešuetEestinlNederlandsnbNorskdaDansksvSvenskacheckfiSuomiitItalianoheעבריתhrHrvatskilaLatinaarالعربية

ÖVERSIKT

dashboardÖversiktmenu_bookLäs BibelnquizDaglig Quizevent_noteMina PlanerbookmarksBokmärken

STUDIEVERKTYG

searchSökcompare_arrowsBibeljämförelse

Psaltaren 107 Jämförelse: Swedish 1917 vs Karl XII Bibeln

chevron_leftchevron_right

Psaltaren 107

1Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

3de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

4De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

5de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

6Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

7Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

8De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

9att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

10De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

11därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

12Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

13Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

14han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

15De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

16att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

17De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

18deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

19Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

20Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

21De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

22de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

23De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

24där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

25Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

26De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

27De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

28Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

29Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

30Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

32de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

33Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

34bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

35Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

36Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

37De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

38Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

39Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

40men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

41han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

42De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

43Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

Psaltaren 107

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

Psaltaren 107

1Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

3de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

4De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

5de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

6Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

7Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

8De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

9att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

10De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

11därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

12Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

13Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

14han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

15De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

16att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

17De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

18deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

19Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

20Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

21De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

22de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

23De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

24där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

25Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

26De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

27De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

28Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

29Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

30Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

31De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

32de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

33Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

34bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

35Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

36Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

37De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

38Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

39Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

40men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

41han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

42De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

43Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

Psaltaren 107:1
Swe1917

Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

SweKarlXII

2
Swe1917

Så säge HERRENS förlossade, de som han har förlossat ur nöden,

SweKarlXII

3
Swe1917

de som han har församlat ifrån länderna, från öster och från väster, från norr och från havssidan.

SweKarlXII

4
Swe1917

De irrade omkring i öknen på öde stigar, de funno ingen stad där de kunde bo;

SweKarlXII

5
Swe1917

de hungrade och törstade, deras själ försmäktade i dem.

SweKarlXII

6
Swe1917

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han räddade dem ur deras trångmål.

SweKarlXII

7
Swe1917

Och han ledde dem på en rätt väg, så att de kommo till en stad där de kunde bo.

SweKarlXII

8
Swe1917

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

SweKarlXII

9
Swe1917

att han mättade den försmäktande själen och uppfyllde den hungrande själen med sitt goda.

SweKarlXII

10
Swe1917

De sutto i mörker och dödsskugga, fångna i elände och järnbojor,

SweKarlXII

11
Swe1917

därför att de hade varit gensträviga mot Guds ord och hade föraktat den Högstes råd.

SweKarlXII

12
Swe1917

Han kuvade deras hjärtan med olycka; de kommo på fall och hade ingen hjälpare.

SweKarlXII

13
Swe1917

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål;

SweKarlXII

14
Swe1917

han förde dem ut ur mörkret och dödsskuggan, och deras bojor slet han sönder.

SweKarlXII

15
Swe1917

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn,

SweKarlXII

16
Swe1917

att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna.

SweKarlXII

17
Swe1917

De voro oförnuftiga, ty de vandrade i överträdelse, och blevo nu plågade för sina missgärningars skull;

SweKarlXII

18
Swe1917

deras själ vämjdes vid all mat, och de voro nära dödens portar.

SweKarlXII

19
Swe1917

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han frälste dem ur deras trångmål.

SweKarlXII

20
Swe1917

Han sände sitt ord och botade dem och räddade dem från graven.

SweKarlXII

21
Swe1917

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

SweKarlXII

22
Swe1917

de må offra lovets offer och förtälja hans verk med jubel.

SweKarlXII

23
Swe1917

De foro på havet med skepp och drevo sin handel på stora vatten;

SweKarlXII

24
Swe1917

där fingo de se HERRENS gärningar och hans under på havsdjupet.

SweKarlXII

25
Swe1917

Med sitt ord uppväckte han stormvinden, så att den hävde upp dess böljor.

SweKarlXII

26
Swe1917

De foro upp mot himmelen, ned i djupen; deras själ upplöstes av ångest.

SweKarlXII

27
Swe1917

De raglade och stapplade såsom druckna, och all deras vishet blev till intet.

SweKarlXII

28
Swe1917

Men de ropade till HERREN i sin nöd, och han förde dem ut ur deras trångmål.

SweKarlXII

29
Swe1917

Han förbytte stormen i lugn, så att böljorna omkring dem tystnade.

SweKarlXII

30
Swe1917

Och de blevo glada att det vart stilla, och han förde dem till den hamn dit de ville.

SweKarlXII

31
Swe1917

De må tacka HERREN för hans nåd och för hans under med människors barn;

SweKarlXII

32
Swe1917

de må upphöja honom i folkets församling och lova honom där de äldste sitta.

SweKarlXII

33
Swe1917

Han gjorde strömmar till öken, källsprång till torr mark,

SweKarlXII

34
Swe1917

bördigt land till salthed, för dess inbyggares ondskas skull.

SweKarlXII

35
Swe1917

Han gjorde öknen till en vattenrik sjö och torrt land till källsprång.

SweKarlXII

36
Swe1917

Och han lät de hungrande bo där, och de byggde en stad där de kunde bo.

SweKarlXII

37
Swe1917

De besådde åkrar och planterade vingårdar, som gåvo dem sin frukt i avkastning.

SweKarlXII

38
Swe1917

Han välsignade dem, och de förökades storligen, och deras boskapshjordar lät han icke förminskas.

SweKarlXII

39
Swe1917

Väl blevo de sedan ringa och nedböjda, i det olycka och bedrövelse tryckte dem,

SweKarlXII

40
Swe1917

men han som utgjuter förakt över furstar och låter dem irra omkring i väglösa ödemarker,

SweKarlXII

41
Swe1917

han upphöjde då den fattige ur eländet och lät släkterna växa till såsom fårhjordar.

SweKarlXII

42
Swe1917

De redliga se det och glädja sig, och all orättfärdighet måste tillsluta sin mun.

SweKarlXII

43
Swe1917

Den som är vis, han akte härpå och besinne HERRENS nådegärningar.

SweKarlXII

Förstå Swedish 1917 vs Karl XII Bibeln i Psaltaren 107

Swedish 1917 (Swe1917)

1917 års kyrkobibel - En klassisk svensk översättning med stor litterär betydelse.

Karl XII Bibeln

Karl XII:s bibel från 1703.

Du ser en sida-vid-sida-jämförelse av Psaltaren 107 i Swedish 1917 och Karl XII Bibeln. Att jämföra dessa två versioner kan hjälpa till att belysa nyanserna i originaltexten.

Key Comparison: Psaltaren 107:16

Swe1917

"att han krossade kopparportarna och bröt sönder järnbommarna."

SweKarlXII

"(Content not available)"

trending_upPopulära jämförelser

SweKarlXII vs Swe1917arrow_forward

Psaltaren 23

SweKarlXII vs Swe1917arrow_forward

Matteus 5

SweKarlXII vs Swe1917arrow_forward

Jesaja 53

auto_storiesSacrilo

För Ordet närmare dig, en vers i taget. Designad för daglig reflektion och andlig tillväxt.

Sacrilo

Om ossKontaktBibelapp

Anslut

© 2026 Sacrilo.

IntegritetspolicyAnvändarvillkorKakor
auto_stories

Latest Answers

What Is the Kingdom of God?
read_more

What Is the Kingdom of God?

What Is the Final Judgment?
read_more

What Is the Final Judgment?

What Is the Bible’s View of Love?
read_more

What Is the Bible’s View of Love?

What Is Teleology in Theology?
read_more

What Is Teleology in Theology?

What Is Continuous Creation (Creatio Continua)?
read_more

What Is Continuous Creation (Creatio Continua)?

What Is the Lord’s Supper / Communion?
read_more

What Is the Lord’s Supper / Communion?

View Allarrow_forward