Sacrilo

enEnglishtrTürkçeesEspañolptPortuguêsfrFrançaisdeDeutschzh中文ruРусскийja日本語ko한국어viTiếng ViệtthไทยplPolskiukУкраїнськаhuMagyarcsČeštinasrСрпскиslSlovenščinasqShqiplvLatviešuetEestinlNederlandsnbNorskdaDansksvSvenskacheckfiSuomiitItalianoheעבריתhrHrvatskilaLatinaarالعربية

ÖVERSIKT

dashboardÖversiktmenu_bookLäs BibelnquizDaglig Quizevent_noteMina PlanerbookmarksBokmärken

STUDIEVERKTYG

searchSökcompare_arrowsBibeljämförelse

Psaltaren 106 Jämförelse: Swedish 1917 vs Karl XII Bibeln

chevron_leftchevron_right

Psaltaren 106

1Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

3Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

4Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

5så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

6Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

7Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

8Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

9Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

10Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

11Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

12Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

13Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

14De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

15Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

16Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

17Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

18Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

19De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

20sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

21De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

22så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

23Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

24De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

25De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

26Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

27att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

28Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

29De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

30Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

31det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

32De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

33Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

34De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

35utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

36De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

37Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

38Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

39Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

40Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

41Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

42Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

43Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

44Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

45Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

46Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

47Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.

48Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»

Psaltaren 106

1

2

3

4

5

6

7

8

9

10

11

12

13

14

15

16

17

18

19

20

21

22

23

24

25

26

27

28

29

30

31

32

33

34

35

36

37

38

39

40

41

42

43

44

45

46

47

48

Psaltaren 106

1Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

2Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

3Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

4Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

5så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

6Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

7Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

8Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

9Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

10Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

11Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

12Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

13Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

14De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

15Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

16Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

17Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

18Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

19De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

20sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

21De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

22så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

23Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

24De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

25De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

26Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

27att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

28Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

29De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

30Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

31det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

32De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

33Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

34De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

35utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

36De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

37Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

38Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

39Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

40Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

41Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

42Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

43Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

44Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

45Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

46Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

47Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.

48Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»

Psaltaren 106:1
Swe1917

Halleluja! Tacken HERREN, ty han är god, ty hans nåd varar evinnerligen.

SweKarlXII

2
Swe1917

Vem kan uttala HERRENS väldiga gärningar och förkunna allt hans lov?

SweKarlXII

3
Swe1917

Saliga äro de som akta på vad rätt är, de som alltid öva rättfärdighet.

SweKarlXII

4
Swe1917

Tänk på mig, HERRE, efter din nåd mot ditt folk, besök mig med din frälsning,

SweKarlXII

5
Swe1917

så att jag med lust får se dina utvaldas lycka, glädja mig med ditt folks glädje, berömma mig med din arvedel.

SweKarlXII

6
Swe1917

Vi hava syndat likasom våra fäder, vi hava gjort illa, vi hava varit ogudaktiga.

SweKarlXII

7
Swe1917

Våra fäder i Egypten aktade icke på dina under; de tänkte icke på dina många nådegärningar, utan voro gensträviga vid havet, invid Röda havet.

SweKarlXII

8
Swe1917

Men han frälste dem för sitt namns skull, för att göra sin makt kunnig.

SweKarlXII

9
Swe1917

Han näpste Röda havet, så att det blev torrt, och förde dem genom djupen såsom genom en öken.

SweKarlXII

10
Swe1917

Han frälste dem från deras motståndares hand och förlossade dem ifrån fiendens hand.

SweKarlXII

11
Swe1917

Vattnet övertäckte deras ovänner; icke en enda av dem blev kvar.

SweKarlXII

12
Swe1917

Då trodde de på hans ord, då sjöngo de hans lov.

SweKarlXII

13
Swe1917

Men snart glömde de hans gärningar, de förbidade icke hans råd.

SweKarlXII

14
Swe1917

De grepos av lystnad i öknen och frestade Gud i ödemarken.

SweKarlXII

15
Swe1917

Då gav han dem vad de begärde, men sände tärande sjukdom över dem.

SweKarlXII

16
Swe1917

Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige.

SweKarlXII

17
Swe1917

Men jorden öppnade sig och uppslukade Datan och övertäckte Abirams hop.

SweKarlXII

18
Swe1917

Och eld begynte brinna i deras hop, en låga brände upp de ogudaktiga.

SweKarlXII

19
Swe1917

De gjorde en kalv vid Horeb och tillbådo ett gjutet beläte;

SweKarlXII

20
Swe1917

sin ära bytte de bort mot bilden av en oxe, som äter gräs.

SweKarlXII

21
Swe1917

De glömde Gud, sin frälsare, som hade gjort så stora ting i Egypten,

SweKarlXII

22
Swe1917

så underbara verk i Hams land, så fruktansvärda gärningar vid Röda havet.

SweKarlXII

23
Swe1917

Då hotade han att förgöra dem; men Mose, den man som han hade utvalt, trädde fram såsom medlare inför honom till att avvända hans vrede, så att den icke skulle fördärva.

SweKarlXII

24
Swe1917

De föraktade det ljuvliga landet och trodde icke på hans ord.

SweKarlXII

25
Swe1917

De knorrade i sina tält och lyssnade icke till HERRENS röst.

SweKarlXII

26
Swe1917

Då lyfte han upp sin hand mot dem och svor att slå ned dem i öknen,

SweKarlXII

27
Swe1917

att slå ned deras barn ibland hedningarna och förströ dem i länderna.

SweKarlXII

28
Swe1917

Och de slöto sig till Baal-Peor och åto det som var offrat åt döda.

SweKarlXII

29
Swe1917

De förtörnade Gud med sina gärningar, och en hemsökelse bröt in över dem.

SweKarlXII

30
Swe1917

Men Pinehas trädde fram och skipade rätt, och så upphörde hemsökelsen;

SweKarlXII

31
Swe1917

det vart honom räknat till rättfärdighet från släkte till släkte, för evig tid.

SweKarlXII

32
Swe1917

De förtörnade honom ock vid Meribas vatten, och det gick Mose illa för deras skull.

SweKarlXII

33
Swe1917

Ty de voro gensträviga mot hans Ande, och han talade obetänksamt med sina läppar.

SweKarlXII

34
Swe1917

De förgjorde icke de folk om vilka HERREN hade givit dem befallning,

SweKarlXII

35
Swe1917

utan beblandade sig med hedningarna och lärde sig deras gärningar.

SweKarlXII

36
Swe1917

De tjänade deras avgudar, och dessa blevo dem till en snara.

SweKarlXII

37
Swe1917

Och de offrade sina söner och döttrar till offer åt onda andar.

SweKarlXII

38
Swe1917

Ja, de utgöto oskyldigt blod, sina söners och döttrars blod och offrade dessa åt Kanaans avgudar; och landet vart ohelgat genom blodskulder.

SweKarlXII

39
Swe1917

Så blevo de orena genom sina gärningar och betedde sig trolöst i sina verk.

SweKarlXII

40
Swe1917

Då upptändes HERRENS vrede mot hans folk, och hans arvedel blev honom en styggelse.

SweKarlXII

41
Swe1917

Och han gav dem i hedningars hand, så att de som hatade dem fingo råda över dem.

SweKarlXII

42
Swe1917

Deras fiender trängde dem, och de blevo kuvade under deras hand.

SweKarlXII

43
Swe1917

Många gånger räddade han dem, men de voro gensträviga i sin egenvilja och förgingos så genom sin missgärning.

SweKarlXII

44
Swe1917

Men han såg till dem i deras nöd, när han hörde deras rop.

SweKarlXII

45
Swe1917

Och han tänkte, dem till fromma, på sitt förbund och ömkade sig efter sin stora nåd.

SweKarlXII

46
Swe1917

Och han lät dem finna barmhärtighet inför alla dem som hade fört dem i fångenskap.

SweKarlXII

47
Swe1917

Fräls oss, HERRE, vår Gud, och församla oss från hedningarna, så att vi få prisa ditt heliga namn och berömma oss av ditt lov.

SweKarlXII

48
Swe1917

Lovad vare HERREN, Israels Gud, från evighet till evighet! Och allt folket säge: »Amen, Halleluja!»

SweKarlXII

Förstå Swedish 1917 vs Karl XII Bibeln i Psaltaren 106

Swedish 1917 (Swe1917)

1917 års kyrkobibel - En klassisk svensk översättning med stor litterär betydelse.

Karl XII Bibeln

Karl XII:s bibel från 1703.

Du ser en sida-vid-sida-jämförelse av Psaltaren 106 i Swedish 1917 och Karl XII Bibeln. Att jämföra dessa två versioner kan hjälpa till att belysa nyanserna i originaltexten.

Key Comparison: Psaltaren 106:16

Swe1917

"Och de upptändes av avund mot Mose i lägret, mot Aron, HERRENS helige."

SweKarlXII

"(Content not available)"

trending_upPopulära jämförelser

SweKarlXII vs Swe1917arrow_forward

Psaltaren 23

SweKarlXII vs Swe1917arrow_forward

Matteus 5

SweKarlXII vs Swe1917arrow_forward

Jesaja 53

auto_storiesSacrilo

För Ordet närmare dig, en vers i taget. Designad för daglig reflektion och andlig tillväxt.

Sacrilo

Om ossKontaktBibelapp

Anslut

© 2026 Sacrilo.

IntegritetspolicyAnvändarvillkorKakor
auto_stories

Latest Answers

What Is the Kingdom of God?
read_more

What Is the Kingdom of God?

What Is the Final Judgment?
read_more

What Is the Final Judgment?

What Is the Bible’s View of Love?
read_more

What Is the Bible’s View of Love?

What Is Teleology in Theology?
read_more

What Is Teleology in Theology?

What Is Continuous Creation (Creatio Continua)?
read_more

What Is Continuous Creation (Creatio Continua)?

What Is the Lord’s Supper / Communion?
read_more

What Is the Lord’s Supper / Communion?

View Allarrow_forward