Markus 4

¹Och han begynte åter undervisa vid sjön. Och där församlade sig en stor hop folk omkring honom. Därför steg han i en båt; och han satt i den ute på sjön, under det att allt folket stod på land utmed sjön.

²Och han undervisade dem mycket i liknelser och sade till dem i sin undervisning:

³»Hören! En såningsman gick ut för att så.

⁴Då hände sig, när han sådde, att somt föll vid vägen, och fåglarna kommo och åto upp det.

⁵Och somt föll på stengrund, där det icke hade mycket jord, och det kom strax upp, eftersom det icke hade djup jord;

⁶men när solen hade gått upp, förbrändes det, och eftersom det icke hade någon rot, torkade det bort.

⁷Och somt föll bland törnen, och törnena sköto upp och förkvävde det, så att det icke gav någon frukt.

⁸Men somt föll i god jord, och det sköt upp och växte och gav frukt och bar trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

⁹Och han tillade: »Den som har öron till att höra, han höre.»

¹⁰När han sedan hade dragit sig undan ifrån folket, frågade honom de tolv, och med dem de andra som följde honom, om liknelserna.

¹¹Då sade han till dem: »Åt eder är Guds rikes hemlighet given, men åt dem som stå utanför meddelas alltsammans i liknelser,

¹²för att de 'med seende ögon skola se, och dock intet förnimma, och med hörande öron höra, och dock intet förstå, så att de icke omvända sig och undfå förlåtelse'.»

¹³Sedan sade han till dem: »Förstån I icke denna liknelse, huru skolen I då kunna fatta alla de andra liknelserna? --

¹⁴Vad såningsmannen sår är ordet.

¹⁵Och att säden såddes vid vägen, det är sagt om dem i vilka ordet väl bliver sått, men när de hava hört det, kommer strax Satan ock tager bort ordet som såddes i dem.

¹⁶Sammalunda förhåller det sig med det som sås på stengrunden: det är sagt om dem, som när de få höra ordet, väl strax taga emot det med glädje,

¹⁷men icke hava någon rot i sig, utan bliva beståndande allenast till en tid; när sedan bedrövelse eller förföljelse påkommer för ordets skull, då komma de strax på fall.

¹⁸Annorlunda förhåller det sig med det som sås bland törnena: det är sagt om dem som väl höra ordet,

¹⁹men låta tidens omsorger och rikedomens bedrägliga lockelse, och begärelser efter andra ting, komma därin och förkväva ordet, så att det bliver utan frukt.

²⁰Men att det såddes i den goda jorden, det är sagt om dem som både höra ordet och taga emot det, och som bära frukt, trettiofalt och sextiofalt och hundrafalt.»

²¹Och han sade till dem: »Icke tager man väl fram ett ljus, för att det skall sättas under skäppan eller under bänken; man gör det ju, för att det skall sättas på ljusstaken.

²²Ty intet är fördolt, utom för att det skall bliva uppenbarat; ej heller har något blivit undangömt, utom för att det skall komma i dagen.

²³Om någon har öron till att höra, så höre han.»

²⁴Och han sade till dem: »Akten på vad I hören. Med det mått som I mäten med skall ock mätas åt eder, och ännu mer skall bliva eder tilldelat.

²⁵Ty den som har, åt honom skall varda givet; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.»

²⁶Och han sade: »Så är det med Guds rike, som när en man sår säd i jorden;

²⁷och han sover, och han vaknar, och nätter och dagar gå, och säden skjuter upp och växer i höjden, han vet själv icke huru.

²⁸Av sig själv bär jorden frukt, först strå och sedan ax, och omsider finnes fullbildat vete i axet.

²⁹När så frukten är mogen, låter han strax lien gå, ty skördetiden är då inne.»

³⁰Och han sade: »Vad skola vi likna Guds rike vid, eller med vilken liknelse skola vi framställa det?

³¹Det är såsom ett senapskorn, som när det lägges ned i jorden, är minst av alla frön på jorden;

³²men sedan det är nedlagt, skjuter det upp och bliver störst bland alla kryddväxter och får så stora grenar, att himmelens fåglar kunna bygga sina nästen i dess skugga.»

³³I många sådana liknelser förkunnade han ordet för dem, efter deras förmåga att fatta det;

³⁴och utan liknelse talade han icke till dem. Men för sina lärjungar uttydde han allt, när de voro allena.

³⁵Samma dag, om aftonen, sade han till dem: »Låt oss fara över till andra stranden.»

³⁶Så läto de folket gå och togo honom med i båten, där han redan förut var; och jämväl andra båtar följde med honom.

³⁷Då kom en häftig stormvind, och vågorna slogo in i båten, så att båten redan begynte fyllas.

³⁸Men han själv låg i bakstammen och sov, lutad mot huvudgärden. Då väckte de honom och sade till honom: »Mästare, frågar du icke efter att vi förgås?»

³⁹När han så hade vaknat, näpste han vinden och sade till sjön: »Tig, var stilla.» Och vinden lade sig, och det blev alldeles lugnt.

⁴⁰Därefter sade han till dem: »Varför rädens I? Haven I ännu ingen tro?»

⁴¹Och de hade blivit mycket häpna och sade till varandra: »Vem är då denne, eftersom både vinden och sjön äro honom lydiga?»

Markus 4

¹Och han begynte åter lära wid hafwet; och til honom församlades mycket folk, så at han måste stiga uti et skepp, och satt der på hafwet; och allt folket blef på landet wid hafwet. Och han begynte åter lära wid hafwet; och til honom församlades mycket folk, så at han måste stiga uti et skepp, och satt der på hafwet; och allt folket blef på landet wid hafwet.

²Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade til dem uti sin predikan; Och han lärde dem mycket genom liknelser; och sade til dem uti sin predikan;

⁴Och hände sig, wid han sådde, föll somt wid wägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det up. Och hände sig, wid han sådde, föll somt wid wägen; och foglarna under himmelen kommo, och åto det up.

⁵Men somt föll på stenören, der icke mycken jord war; och det gick strax up, ty der war icke djup jord. Men somt föll på stenören, der icke mycken jord war; och det gick strax up, ty der war icke djup jord.

⁶Men då solen gick up, förwisnade det; och efter det war icke wäl berotadt, förtorkades det. Men då solen gick up, förwisnade det; och efter det war icke wäl berotadt, förtorkades det.

⁷Och somt föll i törne; och törnen wäxte up, och förqwafde det; och det bar ingen frukt. Och somt föll i törne; och törnen wäxte up, och förqwafde det; och det bar ingen frukt.

⁸Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som upgick, och wäxte: Et bar tretiofalt, och et sextiofalt, och et hundradefalt. Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som upgick, och wäxte: Et bar tretiofalt, och et sextiofalt, och et hundradefalt. Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som upgick, och wäxte: Et bar tretiofalt, och et sextiofalt, och et hundradefalt. Och somt föll i goda jord, och det bar frukt, som upgick, och wäxte: Et bar tretiofalt, och et sextiofalt, och et hundradefalt.

⁹Och han sade til dem: Den der öron hafwer til at höra, han höre. Och han sade til dem: Den der öron hafwer til at höra, han höre.

¹⁰Då han nu allena war, sporde de, som med honom woro, med de tolf, honom til om den liknelsen. Då han nu allena war, sporde de, som med honom woro, med de tolf, honom til om den liknelsen.

¹¹Och han sade til dem: Eder är gifwit at weta Guds rikes hemlighet; men dem der utantil äro sker all ting genom liknelser: Och han sade til dem: Eder är gifwit at weta Guds rikes hemlighet; men dem der utantil äro sker all ting genom liknelser:

¹²På det de skola med seende ögon se, och dock likwäl icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omwända, och synderna dem förlåtna warda. På det de skola med seende ögon se, och dock likwäl icke förnimmat; och med hörande öron höra, och dock icke förståt; på det de sig icke ens skola omwända, och synderna dem förlåtna warda.

¹³Och han sade til dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru wiljen I då förstå alla liknelser? Och han sade til dem: Förstån I icke denna liknelsen? Huru wiljen I då förstå alla liknelser?

¹⁴Sädesmannen sår ordet. Sädesmannen sår ordet.

¹⁵Men desse äro de, som wid wägen äro, der ordet sådt warder; och de hafwa det hört; strax kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt war i deras hjertan. Men desse äro de, som wid wägen äro, der ordet sådt warder; och de hafwa det hört; strax kommer Satan, och tager bort ordet, som sådt war i deras hjertan.

¹⁶Alltså äro ock de, som på stenören sådde äro; då de hafwa hört ordet, anamma de det strax med fröjd: Alltså äro ock de, som på stenören sådde äro; då de hafwa hört ordet, anamma de det strax med fröjd:

¹⁷Och de hafwa inga rötter i sig, utan stå til en tid; då någor bedröfwelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, strax förargas de. Och de hafwa inga rötter i sig, utan stå til en tid; då någor bedröfwelse kommer uppå, eller förföljelse, för ordets skull, strax förargas de.

¹⁸Och desse äro de, som i törne sådde äro; de der höra ordet: Och desse äro de, som i törne sådde äro; de der höra ordet:

¹⁹Och denna werldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå der in, och förqwäfwa ordet, och det warder ofruktsamt. Och denna werldenes omsorger, och de bedrägelige rikedomar, och mycken annor begärelse, gå der in, och förqwäfwa ordet, och det warder ofruktsamt.

²⁰Och desse äro de, som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofalt, och somt sextiofalt, och somt hundradefalt. Och desse äro de, som uti goda jord sådde äro; de der ordet höra, och anammat, och bära frukt, somt tretiofalt, och somt sextiofalt, och somt hundradefalt.

²¹Och han sade til dem: Icke warder et ljus uptändt fördenskull, at man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet; sker det icke fördenskull, at det skall upsättas på ljusastakan? Och han sade til dem: Icke warder et ljus uptändt fördenskull, at man skall sätta det under ena skäppo, eller under bordet; sker det icke fördenskull, at det skall upsättas på ljusastakan?

²²Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall upkomma. Ty intet är fördoldt, som icke uppenbaras skall; ej heller hemligit, som icke skall upkomma.

²³Den der öron hafwer til at höra, han höre. Den der öron hafwer til at höra, han höre.

²⁴Och han sade til dem: Ser til, hwad I hören: Med hwad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder warder ändå tilgifwit, I som hören detta. Och han sade til dem: Ser til, hwad I hören: Med hwad mått I mälen, der skola andra mäla eder med; och eder warder ändå tilgifwit, I som hören detta.

²⁵Ty den der hafwer, honom warder gifwit; och den der icke hafwer, af honom skall ock tagit warda det han hafwer. Ty den der hafwer, honom warder gifwit; och den der icke hafwer, af honom skall ock tagit warda det han hafwer.

²⁶Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena; Och han sade: Så är Guds rike, som en man kastar ena säd i jordena;

²⁷Och sofwer, och står up, natt och dag; och säden går up, och wäxer, så at han der intet af wet: Och sofwer, och står up, natt och dag; och säden går up, och wäxer, så at han der intet af wet:

²⁸Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hwete i axena. Ty jorden bär utaf sig sjelf, först brodd, sedan ax, sedan fullbordadt hwete i axena.

²⁹När nu frukten mogen är, strax brukar han lian; ty skördetiden är för handen. När nu frukten mogen är, strax brukar han lian; ty skördetiden är för handen.

³⁰Och han sade: Vid hwem skole wi likna Guds rike? Och med hwad liknelse skole wi betekna det? Och han sade: Vid hwem skole wi likna Guds rike? Och med hwad liknelse skole wi betekna det?

³¹Det är såsom et senapskorn, hwilket, då det sådt warder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene; Det är såsom et senapskorn, hwilket, då det sådt warder i jordena, är det mindre än all annor frö på jordene;

³²Och då det sådt är, går det up, och warder större än all annor krydder, och får stora grenar, så at foglarne under himmelen måga bo under dess skugga. Och då det sådt är, går det up, och warder större än all annor krydder, och får stora grenar, så at foglarne under himmelen måga bo under dess skugga.

³³Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat: Och med mång sådana liknelser sade han dem ordet, efter som de förmådde hörat:

³⁴Och utan liknelse talade han intet til dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides. Och utan liknelse talade han intet til dem; men Lärjungomen uttydde han all ting afsides.

³⁵Och den samma dagen, då aftonen wardt, sade han til dem: Låt oss fara utöfwer, på den andra stranden. Och den samma dagen, då aftonen wardt, sade han til dem: Låt oss fara utöfwer, på den andra stranden.

³⁶Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet, der han redo uti war: Woro ock desslikes någor annor skepp med honom. Så läto de folket gå, och togo honom, med skeppet, der han redo uti war: Woro ock desslikes någor annor skepp med honom.

³⁷Och der upwäxte en stor storm, och wågen slog in i skeppet, så at det förfyltes. Och der upwäxte en stor storm, och wågen slog in i skeppet, så at det förfyltes.

³⁸Och han sof bak i skeppet på et hyende: Då wäckte de honom up, och sade til honom: Mästar, sköter du intet derom, at wi förgås? Och han sof bak i skeppet på et hyende: Då wäckte de honom up, och sade til honom: Mästar, sköter du intet derom, at wi förgås?

³⁹Och då han upwäckt war, näpste han wädret, och sade til hafwet: Tig, och war stilla. Och wädret saktade sig, och wardt et stort lugn. Och då han upwäckt war, näpste han wädret, och sade til hafwet: Tig, och war stilla. Och wädret saktade sig, och wardt et stort lugn.

⁴⁰Och han sade til dem: Hwarföre ären I så rädde? Huru kommer det til, at I icke hafwen trona? Och han sade til dem: Hwarföre ären I så rädde? Huru kommer det til, at I icke hafwen trona?

⁴¹Och de wordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty wädret och hafwet äro honom lydig. Och de wordo ganska förskräckte, och sade emellan sig: Ho är denne? Ty wädret och hafwet äro honom lydig.