Lukas 21

¹Och när han såg upp, fick han se huru de rika lade ned sina gåvor i offerkistorna.

²Därvid fick han ock se huru en fattig änka lade ned två skärvar.

³Då sade han: »Sannerligen säger jag eder: Denna fattiga änka lade dit mer än alla de andra.

⁴Ty det var av sitt överflöd som alla dessa lade ned något bland gåvorna, men hon lade dit av sitt armod allt vad hon hade i sin ägo.»

⁵Och då några talade om helgedomen, huru den var uppförd av härliga stenar och prydd med helgedomsskänker, sade han:

⁶»Dagar skola komma, då av allt detta som I nu sen icke skall lämnas sten på sten, utan allt skall bliva nedbrutet.»

⁷Då frågade de honom och sade: »Mästare, när skall detta ske? Och vad bliver tecknet till att tiden är inne, då detta kommer att ske?»

⁸Han svarade: »Sen till, att I icke bliven förvillade. Ty många skola komma under mitt namn och säga: 'Det är jag' och: 'Tiden är nära'. Men följen dem icke.

⁹Och när I fån höra krigslarm och upprorslarm, så bliven icke förfärade; ty sådant måste först komma, men därmed är icke strax änden inne.»

¹⁰Därefter sade han till dem: »Folk skall resa sig upp mot folk och rike mot rike;

¹¹och det skall bliva stora jordbävningar, så ock hungersnöd och farsoter på den ena orten efter den andra, och skräcksyner skola visa sig och stora tecken på himmelen.

¹²Men före allt detta skall man gripa eder, man skall förfölja eder och draga eder inför synagogorna och sätta eder i fängelse och föra eder fram inför konungar och landshövdingar, för mitt namns skull.

¹³Så skolen I få tillfälle att frambära vittnesbörd.

¹⁴Märken därför noga att I icke förut mån göra eder bekymmer för huru I skolen försvara eder.

¹⁵Ty jag skall giva eder sådana ord och sådan vishet, att ingen av edra vedersakare skall kunna stå emot eller säga något emot.

¹⁶I skolen bliva förrådda till och med av föräldrar och bröder och fränder och vänner; och somliga av eder skall man döda.

¹⁷Och I skolen bliva hatade av alla för mitt namns skull.

¹⁸Men icke ett hår på edra huvuden skall gå förlorat.

¹⁹Genom att vara ståndaktiga skolen I vinna edra själar.

²⁰Men när I fån se Jerusalem omringas av krigshärar, då skolen I veta att dess ödeläggelse är nära.

²¹Då må de som äro i Judeen fly bort till bergen, och de som äro inne i staden må draga ut därifrån och de som äro ute på landsbygden må icke gå ditin.

²²Ty detta är en hämndens tid, då allt som är skrivet skall uppfyllas.

²³Ve dem som äro havande, eller som giva di på den tiden! Ty stor nöd skall då komma i landet, och en vredesdom över detta folk.

²⁴Och de skola falla för svärdsegg och bliva bortförda i fångenskap till allahanda hednafolk; och Jerusalem skall bliva förtrampat av hedningarna, till dess att hedningarnas tider äro fullbordade.

²⁵Och tecken skola ske i solen och månen och i stjärnorna, och på jorden skall ångest komma över folken, och de skola stå rådlösa vid havets och vågornas dån,

²⁶då nu människor uppgiva andan av förskräckelse och ängslan för det som skall övergå världen; ty himmelens makter skola bäva.

²⁷Och då skall man få se 'Människosonen komma i en sky', med stor makt och härlighet.

²⁸Men när detta begynner ske, då mån I resa eder upp och upplyfta edra huvuden, ty då nalkas eder förlossning.»

²⁹Och han framställde för dem en liknelse: »Sen på fikonträdet och på alla andra träd.

³⁰När I fån se att de skjuta knopp, då veten I av eder själva att sommaren redan är nära.

³¹Likaså, när I sen detta ske, då kunnen I ock veta att Guds rike är nära.

³²Sannerligen säger jag eder: Detta släkte skall icke förgås, förrän allt detta sker.

³³Himmel och jord skola förgås, men mina ord skola aldrig förgås.

³⁴Men tagen eder till vara för att låta edra hjärtan förtyngas av omåttlighet och dryckenskap och timliga omsorger, så att den dagen kommer på eder oförtänkt;

³⁵ty såsom en snara skall den komma över hela jordens alla inbyggare.

³⁶Men vaken alltjämt, och bedjen att I mån kunna undfly allt detta som skall komma, och kunna bestå inför Människosonen.»

³⁷Och han undervisade om dagarna i helgedomen, men om aftnarna gick han ut till det berg som kallas Oljeberget och stannade där över natten.

³⁸Och allt folket kom bittida om morgonen till honom i helgedomen för att höra honom.

Lukas 21

¹Och han såg till, aktandes på huru de rike lade sina gåfvor uti offerkistona.

²Så fick han ock se ena fattiga enko, som lade der två skärfvar in.

³Och han sade: Sannerliga säger jag eder: Denna fattiga enkan lade mer in, än alle de andre;

⁴Ty de hafva alle inlagt, till Guds offer, af det dem till öfverlopps är; men hon hafver, af sin fattigdom, inlagt allt det hon ägde.

⁵Och då somlige sade om templet, att det var prydt med härliga stenar och klenodier, sade han:

⁶De dagar varda kommande, att ut af allt, det I sen, skall icke låtas sten uppå sten, den icke skall afbruten varda.

⁷Då frågade de honom, och sade: Mästar, när skall detta ske? Och hvad tecken är, när detta ske skall?

⁸Sade han: Ser till, att I icke värden förförde; ty månge skola komma under mitt Namn, och säga: Jag äret; och tiden instundar. Följer dem icke efter.

⁹Men när I hören örlig och uppror, varer icke förfärade; ty sådant måste först ske, men det är icke straxt änden.

¹⁰Och han sade till dem: Folk skall resa sig upp emot folk, och rike emot rike.

¹¹Och stor jordbäfning skall varda mångastäds, och hunger, och pestilentier; och förskräckelse, och stor tecken skola ske utaf himmelen.

¹²Men för allt detta skola de taga fatt på eder, och förfölja eder och öfverantvarda eder in på sin Råd, och i häktelse; dragande eder för Konungar och Förstår, för mitt Namns skull.

¹³Och det skall eder vederfaras till ett vittnesbörd.

¹⁴Så håller det fast uti edor hjerta, att I ingen omsorg hafven, huru I skolen försvara eder;

¹⁵Ty jag skall gifva eder mun och visdom, der alle de, som sätta sig emot eder, icke skola kunna emotsäga, ej heller emotstå.

¹⁶I skolen ock öfverantvardas af föräldrar, och af bröder, fränder och vänner; och de skola döda somliga af eder.

¹⁷Och I skolen varda hatade af allom, för mitt Namns skull;

¹⁸Och ett hår af edart hufvud skall icke förgås.

¹⁹I skolen behålla edra själar genom edart tålamod.

²⁰När I nu sen, att Jerusalem varder belagdt med en här, då skolen I veta, att dess förödelse är för handen.

²¹De då äro i Judeen, de fly upp åt bergen; och de der midt inne äro, de gånge ut; och de som ute i landet äro, de gånge icke derin;

²²Ty att då äro hämndadagarne, att fullbordas skall allt det som skrifvet är.

²³Men ve dem som hafvande äro, och dem som dia gifva i de dagar; ty stor plåga varder på jordene, och vrede öfver detta folk.

²⁴Och de skola falla för svärdsegg, och fångne bortförde varda till allahanda folk; och Jerusalem skall förtrampadt varda af Hedningom, tilldess Hedningarnes tid fullkomnad varder.

²⁵Och skola ske tecken i solen, och i månan, och i stjernorna; och på jordene varder folkena ångest, och de skola förtvifla. Och hafvet och vågen skola mycket bullra;

²⁶Och menniskorna borttorkas, för räddhågas skull, deraf att de förbida det som hela verldena öfvergå skall; ty himmelens krafter skola bäfva.

²⁷Och då skola de få se menniskones Son komma i skyn, med magt och stora härlighet.

²⁸Men då detta begynner ske, ser upp, och lyfter edor hufvud upp; ty då nalkas edor förlossning.

²⁹Och han sade dem en liknelse: Ser på fikonaträt och all trä.

³⁰När de nu knoppas, kunnen I då se och veta af eder sjelf, att sommaren är när.

³¹Alltså ock I, när I sen detta ske, skolen I veta, att Guds rike är när.

³²Sannerliga säger jag eder: Detta slägtet skall icke förgås, förr än det allt skedt är.

³³Himmel och jord skola förgås; men min ord skola icke förgås.

³⁴Men vakter eder, att edor hjerta icke förtungad varda med svalg och dryckenskap, och med detta lefvenes omsorg, så att den dagen kommer eder för hastigt uppå.

³⁵Ty han varder kommandes, såsom en snara, öfver alla som bo på jordene.

³⁶Så vaker nu alltid, och beder, att I mågen undfly allt detta som komma skall, och stå för menniskones Son.

³⁷Och han lärde om dagen i templet; men om natten gick han ut, och vistades på Oljoberget.

³⁸Och allt folket var bittida uppe till honom i templet, till att höra honom.