Markus 16

¹Och när sabbaten var förliden, köpte Maria från Magdala och den Maria som var Jakobs moder och Salome välluktande kryddor, för att sedan gå åstad och smörja honom.

²Och bittida om morgonen på första veckodagen kommo de till graven, redan vid soluppgången.

³Och de sade till varandra: »Vem skall åt oss vältra bort stenen från ingången till graven?»

⁴Men när de sågo upp, fingo de se att stenen redan var bortvältrad. Den var nämligen mycket stor.

⁵Och när de hade kommit in i graven, fingo de se en ung man sitta där på högra sidan, klädd i en vit fotsid klädnad; och de blevo förskräckta.

⁶Men han sade till dem: »Varen icke förskräckta. I söken Jesus från Nasaret, den korsfäste. Han är uppstånden, han är icke här. Se där är platsen där de lade honom.

⁷Men gån bort och sägen till hans lärjungar, och särskilt till Petrus: 'Han skall före eder gå till Galileen; där skolen I få se honom, såsom han bar sagt eder.'»

⁸Då gingo de ut och flydde bort ifrån graven, ty bävan och bestörtning hade kommit över dem. Och i sin fruktan sade de intet till någon.

⁹[Men efter sin uppståndelse visade han sig på första veckodagens morgon först för Maria från Magdala, ur vilken han hade drivit ut sju onda andar.

¹⁰Hon gick då och omtalade det för dem som hade följt med honom, och som nu sörjde och gräto.

¹¹Men när dessa hörde sägas att han levde och hade blivit sedd av henne, trodde de det icke.

¹²Därefter uppenbarade han sig i en annan skepnad för två av dem, medan de voro stadda på vandring utåt landsbygden.

¹³Också dessa gingo bort och omtalade det för de andra; men icke heller dem trodde man.

¹⁴Sedan uppenbarade han sig också för de elva, när de lågo till bords; och han förebrådde dem då deras otro och deras hjärtans hårdhet, i det att de icke hade trott dem som hade sett honom vara uppstånden.

¹⁵Och han sade till dem: »Gån ut i hela världen och prediken evangelium för allt skapat.

¹⁶Den som tror och bliver döpt, han skall bliva frälst; men den som icke tror, han skall bliva fördömd.

¹⁷Och dessa tecken skola åtfölja dem som tro: genom mitt namn skola de driva ut onda andar, de skola tala nya tungomål,

¹⁸ormar skola de taga i händerna, och om de dricka något dödande gift, så skall det alls icke skada dem; på sjuka skola de lägga händerna, och de skola då bliva friska.»

¹⁹Därefter, sedan Herren Jesus hade talat med dem, blev han upptagen i himmelen och satte sig på Guds högra sida.

²⁰Men de gingo ut och predikade allestädes. Och Herren verkade med dem och stadfäste ordet genom de tecken som åtföljde det.][1] [1] V. 9--20 se Nya testamentets text i Ordförklaringarna.

Markus 16

¹Och då Sabbathen framgången var, köpte Maria Magdalena, och Maria Jacobi, och Salome, välluktande krydder, på det de skulle komma och smörja honom.

²Och på den ena Sabbathen kommo de till grafvena, ganska bittida, då solen uppgick;

³Och sade emellan sig sjelfva: Ho skall välta oss stenen ifrå grafvenes dörr?

⁴Och då de sågo till, sågo de stenen vara afvältad, den ganska stor var.

⁵Och när de ingångne voro uti grafvena, sågo de en ung man sittandes på högra sidon, klädd i ett sidt hvitt kläde; och de vordo förfärada.

⁶Men han sade till dem: Varer icke förfärada; I söken Jesum af Nazareth, som korsfäst var; han är uppstånden, han är icke här; si rummet, der de hade lagt honom.

⁷Men går bort, och säger hans Lärjungar, och Petro, att han går fram för eder uti Galileen; der skolen I få se honom, såsom han eder sagt hafver.

⁸Och de gingo hasteliga derut, och flydde ifrå grafvene; ty dem var bäfning och häpenhet påkommen; icke heller sade de något för någrom, ty de räddes.

⁹Men när Jesus uppstånden var om morgonen, på första Sabbathsdagen, syntes han först Marie Magdalene, af hvilka han sju djeflar utdrifvit hade.

¹⁰Hon lopp bort, och bådade dem som plägade vara med honom, de der sörjande och gråtande voro.

¹¹Och de samme, när de hörde att han var lefvandes, och var sedder af henne, trodde de intet.

¹²Derefter, då två af dem vandrade ut åt landsbygden, syntes han dem uti en annor skepelse.

¹³Och de gingo ock bort, och bådade det dem androm; och de trodde icke heller dem.

¹⁴Sedan, när de ellofva såto till bords, syntes han dem, och förekastade dem deras otro och hjertas hårdhet, att de icke trott hade dem, som hade sett honom vara uppstånden;

¹⁵Och sade till dem: Går ut i hela verldena, och prediker Evangelium allom kreaturom.

¹⁶Den der tror, och blifver döpt, han skall varda salig; men den der icke tror, han skall varda fördömd.

¹⁷Men dem, som tro, skola dessa tecken efterfölja: genom mitt Namn skola de utdrifva djeflar; de skola tala med nya tungor;

¹⁸De skola fördrifva ormar; och om de dricka något det dödeligit är, skall det dem intet skada; på de kränka skola de lägga händerna, så varder det bättre med dem.

¹⁹Då nu Herren Jesus med dem talat hade, vardt han upptagen i himmelen, och sitter på Guds högra hand.

²⁰Men de gingo ut, och predikade allestäds; och Herren verkade med dem, och stadfäste ordet med efterföljande tecken.