Hebreerbrevet 8

¹Men en huvudpunkt i vad vi vilja säga är detta: Vi hava en överstepräst som sitter på högra sidan om Majestätets tron i himmelen,

²för att göra tjänst i det allraheligaste, i det sannskyldiga tabernaklet, vilket Herren har upprättat, och icke någon människa.

³Ty var och en som bliver överstepräst tillsättes för att frambära gåvor och offer; därför måste också denne hava något att frambära.

⁴Om han nu vore på jorden, så vore han icke ens präst, då andra där finnas, som efter lagens bud hava att frambära gåvorna,

⁵i det att de tjäna i den helgedom som är en avbild och en skugga av den himmelska. Om en sådan fick ock Moses befallning genom en uppenbarelse, när han skulle förfärdiga tabernaklet. »Se till», heter det, »att du gör allt efter den mönsterbild som har blivit dig visad på berget.»

⁶Men nu har denne fått ett så mycket förnämligare ämbete, som han är medlare för ett bättre förbund, vars ordning vilar på bättre löften.

⁷Ty om det förra förbundet hade varit utan brist, så skulle väl plats icke hava sökts för ett annat.

⁸Men nu förebrår Gud dem och säger: »Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall sluta ett nytt förbund med Israels hus och med Juda hus;

⁹icke ett sådant förbund som det jag gjorde med deras fäder, på den dag då jag tog dem vid handen till att föra dem ut ur Egyptens land. Ty de förblevo icke i mitt förbund, och därför frågade icke heller jag efter dem, säger Herren.

¹⁰Nej, detta är det förbund som jag skall sluta med Israels hus i kommande dagar, säger Herren: Jag skall lägga mina lagar i deras sinnen, och i deras hjärtan skall jag skriva dem, och jag skall vara deras Gud, och de skola vara mitt folk.

¹¹Då skall den ene medborgaren aldrig behöva undervisa den andre, icke den ene brodern den andre och säga: 'Lär känna Herren'; ty de skola alla känna mig, från den minste bland dem till den störste.

¹²Ty jag skall i nåd förlåta deras missgärningar, och deras synder skall jag aldrig mer komma ihåg.»

¹³När han säger »ett nytt förbund», har han därmed givit till känna att det förra är föråldrat; men det som föråldras och bliver gammalt, det är nära att försvinna.

Hebreerbrevet 8

¹Men summan af det wi tale, är detta: Wi hafwa en sådan Öfwersteprest, som sitter på högra handen på Majestätets stol i himmelen;

²Och är en skaffare öfwer de heliga håfwor, och öfwer det sannskyldiga tabernaklet, hwilket Gud upprest hafwer, och ingen menniska.

³Ty hwar och en öfwersteprest warder skickad till att offra gåfwor och offer; derföre är det af nöden, att denne ock något hafwer, det han offra skall.

⁴Hwar Han nu wore på jorden, så wore Han icke prest: der prester äro, de der efter lagen offra gåfor;

⁵Hwilka tjena eftersynen och skuggan till de himmelska ting: såsom Mose af Gud swaradt wardt, då han skulle fullkomna tabernaklet: Se till, sade Han, att du gör allt efter den eftersyn, som dig wist är på berget.

⁶Men nu hafwer Han fått ett bättre embete, såsom Han ett bättre testamentes Medlare är, det ock på bättre löfte satt är.

⁷Ty om det första hade warit ostraffeligt, hade ingalunda wordet sökt rum till ett annat.

⁸Ty Han straffar dem, och säger: Si de dagar skola komma, säger HERren, att jag skall fullkomna öfwer Israels hus, och Juda hus, ett nytt testamente;

⁹Icke efter det testamentet, som jag deras fäder gjorde, på den dag, då jag tog dem wid deras hand, att utföra dem af Egypti land; efter de blefwo icke ståndande i mitt testamente, så hafwer jag ock gifwit dem utur mitt sinne, säger HERren.

¹⁰Ty detta är det testamente, som jag will göra Israels hus, efter dessa dagar, säger HERren: Jag will gifwa min lag uti deras sinne, och uti deras hjertan will jag skrifwa dem; och jag will wara deras Gud, och de skola wara mitt folk.

¹¹Och skall ingen lära sin nästa, eller sin broder, och säga: Känn HERran; ty de skola alle känna mig, ifrån den minsta ibland dem, ock till den största.

¹²Ty jag warder förblidkad öfwer deras orättfärdigheter, och deras synder, och deras ondska skall jag icke mer ihågkomma.

¹³I det Han säger: Ett nytt, föråldrade Han det första; det nu åldrigt och gammalt är, det är hardt wid ändan.