Hebreerbrevet 7

¹Denne Melkisedek, som var konung i Salem och präst åt Gud den Högste -- han som gick Abraham till mötes, när denne var stadd på återvägen, sedan han hade slagit konungarna, och som välsignade honom,

²varvid Abraham å sin sida gav honom tionde av allt; denne, som när man uttyder vad han kallas, är först och främst »rättfärdighetens konung», men därjämte ock »Salems konung», det är »fridens konung»,

³denne som står där utan fader, utan moder och utan släktledning, utan begynnelse på sina dagar och utan ände på sitt liv och likställes med Guds Son -- denne förbliver en präst för beständigt.

⁴Och sen nu huru stor han är, denne åt vilken vår stamfader Abraham gav tionde av det förnämsta bytet.

⁵Medan de av Levi söner, som undfå prästämbetet, hava befallning att enligt lagen taga tionde av folket, det är av sina bröder, fastän dessa hava utgått från Abrahams länd,

⁶tog denne, som icke var av deras släkt, tionde av Abraham och välsignade honom, densamme som hade fått löftena.

⁷Nu lär ingen kunna neka att det plägar vara den ringare som mottager välsignelse av den som står högre.

⁸Och medan det här är dödliga människor som taga tionde, är det där en som får det vittnesbördet att han förbliver levande.

⁹Genom Abraham har på visst sätt också Levi, som tager tionde, fått giva tionde;

¹⁰ty han var ännu i sin stamfaders länd, när Melkisedek gick denne till mötes.

¹¹Vore det nu så, att fullkomning kunde vinnas genom det levitiska prästadömet -- och på detta var ju folkets lagstiftning byggd -- varför hade det då behövts att en präst av annat slag, »efter Melkisedeks sätt», skulle uppstå, en som icke nämnes »efter Arons sätt»?

¹²(Om prästadömet förändras, måste ju med nödvändighet också lagen förändras.)

¹³Den som detta säges om hörde nämligen till en annan stam, en stam från vilken ingen har utgått, som har gjort tjänst vid altaret.

¹⁴Ty det är en känd sak att han som är vår Herre har trätt fram ur Juda stam; och med avseende på den har Moses icke talat något om präster.

¹⁵Och ännu mycket tydligare blir detta, då nu en präst av annat slag uppstår, lik Melkisedek däri,

¹⁶att han har blivit präst icke på grund av en lag som stadgar härstamning efter köttet, utan på grund av en kraft som kommer av oförgängligt liv.

¹⁷Han får nämligen det vittnesbördet: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.»

¹⁸Så upphäves nu visserligen en föregående stadga, därför att den var svag och gagnlös --

¹⁹eftersom lagen icke kunde åstadkomma något fullkomligt -- men ett bättre hopp sättes i stället, ett hopp genom vilket vi få nalkas Gud.

²⁰Och i så måtto som detta icke har kommit till stånd utan edlig bekräftelse -- det är nämligen så, att medan de andra hava blivit präster utan edlig bekräftelse,

²¹har denne blivit det med sådan bekräftelse, genom den som sade till honom: »Herren har svurit och skall icke ångra sig: 'Du är en präst till evig tid'» --

²²i så måtto är också det förbund bättre, som har Jesus till löftesman.

²³Och medan de förra prästerna hava måst bliva flera, därför att de genom döden hindrades från att förbliva i sin tjänst,

²⁴har däremot denne ett oförgängligt prästadöme, eftersom han förbliver »till evig tid».

²⁵Därför kan han ock till fullo frälsa dem som genom honom komma till Gud, ty han lever alltid för att mana gott för dem.

²⁶En sådan överstepräst hövdes oss också att hava, en som vore helig, oskyldig, obesmittad, skild från syndare och upphöjd över himmelen,

²⁷en som icke var dag behövde frambära offer, såsom de andra översteprästerna, först för sina egna synder och sedan för folkets; detta gjorde han nämligen en gång för alla, när han offrade sig själv.

²⁸Ty lagen insätter till överstepräster människor som äro behäftade med svaghet, men det löftesord, som efter lagens utgivande gavs under edlig bekräftelse, insätter en »Son» som är fullkomnad »till evig tid».

Hebreerbrevet 7

¹Denne Melchisedek war konung i Salem, högsta Guds prest, den Abraham mötte, då han igenkom från den konungaslagtning, och wälsignade honom ;

²Hwilken ock Abraham gaf tionde af all ting. Först uttolkas han rättwisans konung; men sedan, är han ock Salems konung, det är, fridens konung;

³Utan fader, utan moder, utan slägt; och hafwer hwarken begynnelse på dagarna, eller ända på lifwet; men han är lik worden wid Guds Son, och blifwer prest i ewighet.

⁴Men ser, huru stor den är, som ock Abraham patriarken gaf tionde af bytet.

⁵Men Levi söner, då de presterskapet anamma, hafwa befallning taga tionde af folket, det är, af sina bröder, efter lagen; ändå de ock af Abrahams länder komne äro.

⁶Men den, hwilkens slägte icke räknas ibland dem, han tog tionde af Abraham, och wälsignade honom, som löftet hade.

⁷Nu nekar det ingen, att det, som mindre är, tager wälsignelse af det, som större är.

⁸Och här taga de menniskor tionde, som dödlige äro; men der Han, som betygas om, att Han lefwer.

⁹Och, om jag så säga skall: Levi, som tionden plägar taga, wardt ock tiondad i Abraham;

¹⁰Ty han war ändå i sin faders länder, då Melchisedek honom mötte.

¹¹Är nu fullkomlighet skedd genom det Levitiska presterskapet, ty derunder fick folket lagen; hwad behöfde sägas, att en annan prest uppkomma skulle, efter Melchisedeks sätt, och icke efter Arons sätt?

¹²Ty der presterskapet förwandladt warder, der måste ock lagen förwandlas.

¹³Ty den, som detta sägs om, är af ett annat slägte, af hwilket aldrig någon skötte altaret.

¹⁴Ty det är ju uppenbart, att wår HERre är kommen af Juda slägte; till hwilkens slägte Moses icke talat hafwer om presterskapet.

¹⁵Och är det ännu klarare, medan en annan prest efter Melchisedeks sätt uppkommer;

¹⁶Hwilken icke är gjord efter köttslig budords lag, utan efter oändelig lifs kraft.

¹⁷Ty han betygar: Du är en prest ewinnerligen, efter Melchisedeks sätt.

¹⁸Ty dermed sker, att den förra lag afkommer, för hennes swaghets och onyttas skull.

¹⁹Ty lagen kunde icke göra fullkomligt; och warder ett bättre hopp infördt, genom hwilket wi nalkas Gud.

²⁰Och då mycket mer, att det icke skedde utan ed; ty de förre äro utan ed prester wordne.

²¹Men denne med ed, genom den som sade till Honom: HERren swor, och det skall icke ångra Honom: du är en Prest ewinnerligen, efter Melchisedeks sätt.

²²Så mycket bättre testamente hafwer JESus uträttat.

²³Och de förre äro månge prester wordne; derföre att döden lät dem icke blifwa;

²⁴Men denne, efter Han blifwer ewinnerligen, hafwer ett oförgängligt presterskap.

²⁵Hwarföre Han ock kan ewinnerligen saliga göra dem, som genom Honom komma till Gud, och lefwer alltid, och beder alltid för dem.

²⁶Ty en sådan Öfwersteprest höfdes oss hafwa, den der helig wore, oskyldig, obesmittad, skild ifrån syndare, och högre än himmelen;

²⁷Hwilken icke dagligen behöfde, såsom de andre öferste prester, först för sina egna synder offra, och sedan för folkens synder; ty Han gjorde det en resa, då Han sig sjelf offrade.

²⁸Ty lagen sätter menniskor till öfwersta prester, som swaghet hafwa; men edens ord, som efter lagen sagdt är, det sätter Sonen ewig och fullkomlig.