Hebreerbrevet 5

¹Ty var och en som skall bliva överstepräst uttages bland människor och tillsättes för att till människors bästa göra tjänst inför Gud, genom att frambära gåvor och offer för synder.

²Och han kan hava undseende med de okunniga och vilsefarande, just därför att han själv är behäftad med svaghet

³och, för denna sin svaghets skull, måste offra för sina egna synder likaväl som för folkets.

⁴Och ingen tager sig själv denna värdighet, utan han måste, såsom Aron, kallas därtill av Gud.

⁵Så tog sig icke heller Kristus själv äran att bliva överstepräst, utan den äran tillföll honom genom den som sade till honom: »Du är min Son, jag har i dag fött dig»,

⁶likasom han ock på ett annat ställe säger: »Du är en präst till evig tid, efter Melkisedeks sätt.»

⁷Och med starkt rop och tårar frambar han, under sitt kötts dagar, böner och åkallan till den som kunde frälsa honom från döden; och han blev bönhörd och tagen ur sin ångest.

⁸Så lärde han, fastän han var »Son», lydnad genom sitt lidande;

⁹och när han hade blivit fullkomnad, blev han, för alla dem som äro honom lydiga, upphovet till evig frälsning

¹⁰och hälsades av Gud såsom överstepräst »efter Melkisedeks sätt».

¹¹Härom hava vi mycket att säga, mycket som är svårt att göra tydligt i ord, eftersom I haven blivit så tröga till att höra.

¹²Ty fastän det kunde vara på tiden att I själva voren lärare, behöves det snarare att man nu åter undervisar eder i de allra första grunderna av Guds ord; det har kommit därhän med eder, att I behöven mjölk i stället för stadig mat.

¹³Men om någon är sådan att han ännu måste leva av mjölk, då är han oskicklig att förstå en undervisning om rättfärdighet; han är ju ännu ett barn.

¹⁴Ty den stadiga maten tillhör de fullmogna, dem som genom vanan hava sina sinnen övade till att skilja mellan gott och ont.

Hebreerbrevet 5

¹Förty, hwar och en öfwersteprest, den af menniskor uttages, han warder satt för meniskorna, i de ting som Gudi på röra, att han skall offra gåfwor och offer för synderna.

²Den der kan warkunna sig öfwer dem, som fåkunnige äro, och wille fara: efter Han är ock sjelf belagd med swaghet.

³Derföre måste han ock, såsom för folket, så ock för sig sjelf offra, för synder.

⁴Och ingen tager sig sjelf ära; utan den som ock kallad warder af Gud, likasom Aron.

⁵Så hafwer ock icke Christus gjort sig sjelf härligan, att Han skulle wara Öfwersteprest; utan den som sade till Honom: Du äst min Son, i dag hafwer jag födt dig.

⁶Såsom Han ock annorstädes säger: Du äst en prest i ewig tid, efter Melchisedeks sätt.

⁷Och hafwer på sitt kötts dagar offrat bön och åkallan, med starkt rop och tårar till Honom, som Honom frälsa kunde ifrån döden: och wardt bönhörd, derföre att Han höll Gud i wördning.

⁸Och ändå Han war Guds Son, hafwer Han dock af thy Han led, lärt lydno.

⁹Och då Han fullkommen wardt, blef Han allom dem, som Honom lyda, en orsak till ewig salighet.

¹⁰Kallad af Gud en Öfwersteprest, efter Melchisedeks sätt.

¹¹Derom wi hade wäl mycket tala; men det är swårt, efter I ären så oförståndige.

¹²Och I, som länge sedan skulle warit lärare, behöfwen åter, att man lärer eder de första bokstäfwerna af Guds ord; och att man gifwer eder mjölk, och icke stadig mat.

¹³Ty hwem man ännu mjölk gifwa måste, han är oförfaren i rättfärdighetens ord: ty han är ett barn.

¹⁴Men dem, som fullkomne äro, tillhörer stadig mat, de som genom wanan öfwade äro i sinnen, till att åtskilja godt och ondt.