Hebreerbrevet 3

¹Därför, I helige bröder, I som haven blivit delaktiga av en himmelsk kallelse, skolen I akta på vår bekännelses apostel och överstepräst, Jesus,

²huru han var trogen mot den som hade insatt honom, likasom Moses var »trogen i hela hans hus».

³Ty han har blivit aktad värdig så mycket större härlighet än Moses, som uppbyggaren av ett hus åtnjuter större ära än själva huset.

⁴Vart och ett hus bygges ju av någon, men Gud är den som har byggt allt.

⁵Och väl var Moses »trogen i hela hans hus», såsom »tjänare», till ett vittnesbörd om vad som framdeles skulle förkunnas;

⁶men Kristus var trogen såsom »son», en son satt över hans hus. Och hans hus äro vi, såframt vi intill änden hålla fast vår frimodighet och vår berömmelse i hoppet.

⁷Så säger den helige Ande: »I dag, om I fån höra hans röst,

⁸mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig på frestelsens dag i öknen,

⁹där edra fäder frestade mig och prövade mig, fastän de hade sett mina verk i fyrtio år.

¹⁰Därför blev jag förtörnad på det släktet och sade: 'Alltid fara de vilse med sina hjärtan.' Men de ville icke veta av mina vägar.

¹¹Så svor jag då i min vrede: De skola icke komma in i min vila.»

¹²Sen därför till, mina bröder, att icke hos någon bland eder finnes ett ont otroshjärta, så att han avfaller från den levande Guden,

¹³utan förmanen varandra alla dagar, så länge det heter »i dag», på det att ingen av eder må bliva förhärdad genom syndens makt att bedraga.

¹⁴Ty vi hava blivit delaktiga av Kristus, såframt vi eljest intill änden hålla fast vår första tillförsikt.

¹⁵När det nu säges: »I dag, om I fån höra hans röst, mån I icke förhärda edra hjärtan, såsom när de förbittrade mig»,

¹⁶vilka voro då de som förbittrade honom, fastän de hade hört hans ord? Var det icke alla de som under Moses hade dragit ut ur Egypten?

¹⁷Och vilka voro de som han var förtörnad på i fyrtio år? Var det icke de som hade syndat, de »vilkas kroppar föllo i öknen»?

¹⁸Och vilka gällde den ed som han svor, att de »icke skulle komma in i hans vila», vilka, om icke dem som hade varit ohörsamma?

¹⁹Så se vi då att det var för otros skull som de icke kunde komma ditin.

Hebreerbrevet 3

¹Derföre, I helige bröder, som delaktige ären uti den himmelska kallelsen, akter på Aposteln och Öfwerstepresten, den wi bekänna, Christum Jesum.

²Hwilken trogen är Honom, som Honom gjort hafwer, såsom ock Moses, i allt Hans hus.

³Så mycket större ära wärd än Moses, som Han hafwer större ära som huset byggde, än sjelfwa huset.

⁴Ty hwart och ett hus bygges af någon; men Gud är den som all ting gjort hafwer.

⁵Och Moses war trogen i allt Hans hus, såsom en tjenare, de ting till wittnesbörd, som framdeles yppas skulle.

⁶Men Christus såsom en Son, i sitt hus; hwilket hus wi äro, om wi annars förtröstningen, och hoppets berömmelse, intill ändan fast behålle.

⁷Derföre, såsom den Helige Ande säger: I dag om I fån höra Hans röst,

⁸Så förhärder icke edra hjertan; såsom skedde i wreden på frestelsedagen, i öknen;

⁹Då edra fäder frestade mig; de bepröfwade, och sågo mina werk, i fyratio år.

¹⁰Derföre wardt jag wred på detta slägte, och sade: Alltid fara de wille med hjertat; men de wisste icke mina wägar.

¹¹Så att jag ock swor i min wrede: De skola icke komma uti min rolighet.

¹²Ser till, käre bröder, att tilläfwentyrs uti någon bland eder icke är ett argt och otroget hjerta, som träder ifrån lefwande Gud.

¹³Utan förmaner eder sjelfwa alla dagar, så länge det nämnes i dag: att ingen ibland eder blifwer förhärdad genom syndens bedragelse.

¹⁴Ty wi äro delaktige wordne af Christo: om wi annars tron, som wi begynt hafwe, fast behålle intill ändan.

¹⁵Emedan det säges: I dag, om I fån höra Hans röst, så förhärder icke edra hjertan, såsom skedde i wreden.

¹⁶Ty somlige, som henne hörde, förtörnade Honom; men icke alle som farne woro utaf Egypten, genom Mose.

¹⁷Men hwilkom war Han wred i fyratio år? War Han icke dem, som syndat hade, hwilkas kroppar förföllo i öknen?

¹⁸Men hwilka swor Han då, att de icke skulle komma in i Hans rolighet, utan de otrogna?

¹⁹Och wi se, att de icke kunde ingå, för otrons skull.