Hebreerbrevet 2

¹Därför böra vi så mycket mer akta på det som vi hava hört, så att vi icke gå förlorade.

²Ty om det ord som talades genom änglar blev beståndande, och all överträdelse och olydnad fick sin rättvisa lön,

³huru skola då vi kunna undkomma, om vi icke taga vara på en sådan frälsning? -- en frälsning som ju först förkunnades genom Herren och sedan bekräftades för oss av dem som hade hört honom,

⁴varjämte Gud själv ytterligare gav sitt vittnesbörd genom tecken och under och allahanda kraftgärningar, och genom att utdela helig ande, allt efter sin vilja.

⁵Ty det var icke under änglars välde som han lade den tillkommande världen, den som vi tala om.

⁶Däremot har någon någonstädes betygat och sagt: »Vad är en människa, att du tänker på henne, eller en människoson, att du låter dig vårda om honom?

⁷En liten tid lät du honom vara ringare än änglarna, men krönte honom sedan med härlighet och ära och satte honom till herre över dina händers verk;

⁸allt lade du under hans fötter.» När han underlade honom allting, undantog han nämligen intet från att bliva honom underlagt -- om vi ock ännu icke se allting vara honom underlagt.

⁹Men honom som en liten tid hade blivit gjord »ringare än änglarna», honom, Jesus, se vi för sitt dödslidandes skull hava blivit krönt med härlighet och ära, för att det genom Guds nåd skulle komma alla till godo att han smakade döden.

¹⁰Ty den för vilkens skull allting är, och genom vilken allting är, honom hövdes det, att när han ville föra många sina barn till härlighet, genom lidanden fullkomna deras frälsnings hövding.

¹¹Han som helgar och de som bliva helgade hava nämligen alla en och samme Fader. Fördenskull blyges han icke för att kalla dem bröder;

¹²han säger ju: »Jag skall förkunna ditt namn för mina bröder, mitt i församlingen skall jag prisa dig»;

¹³så ock: »Jag vill sätta min förtröstan till honom»; så ock: »Se här äro jag och barnen som Gud har givit mig.»

¹⁴Då nu barnen hade blivit delaktiga av kött och blod, blev ock han på ett liknande sätt delaktig därav, för att han genom sin död skulle göra dens makt om intet, som hade döden i sitt våld, det är djävulen,

¹⁵och göra alla dem fria, som av fruktan för döden hela sitt liv igenom hade varit hemfallna till träldom.

¹⁶Ty det är ju icke änglar som han tager sig an; det är Abrahams säd som han tager sig an.

¹⁷Därför måste han i allt bliva lik sina bröder, för att han skulle bliva barmhärtig och en trogen överstepräst i sin tjänst inför Gud, till att försona folkets synder.

¹⁸Ty därigenom att han har lidit, i det han själv blev frestad, kan han hjälpa dem som frestas.

Hebreerbrevet 2

¹Derföre skole wi dess bättre taga wara på det oss sagdt är, att wi tilläfwentyrs icke förderfwas;

²Ty wardt det ordet fast, som genom englarna taladt war; och all öfwerträdelse och olydighet hafwer fått sin rätta lön;

³Huru skole wi undfly, om wi sådan salighet icke akte? Hwilken sedan hon först predikad wardt af HERranom, är kommen in på oss af dem, som det hört hade.

⁴Och Gud hafwer gifwit wittnesbörd dertill med tecken, under och mångahanda krafter, och med den Heliga Andas utstiftelse, efter Hans wilja.

⁵Ty Han hafwer icke undergifwit englarna den tillkommande werlden, der wi om tale.

⁶Men en betygar enestäds, och säger: Hwad är menniskan, att du tänker på honom? Eller menniskones Son, att du söker honom?

⁷Du hafwer en liten tid låtit Honom öfwergifwen wara af englarna: med ära och pris hafwer du krönt Honom, och satt Honom öfwer dina händers werk.

⁸All ting hafwer du lagt under Hans fötter. I det Han nu all ting hafwer Honom underlagt, hafwer Han intet undantagit, det Honom icke underlagt är. Dock se wi icke ännu all ting wara Honom underlagd.

⁹Men JEsum, som en liten tid hafwer öfwergifwen warit af englarna, se wi för dödsens lidandes skull krönt wara med ära och pris: på det Han af Guds nåd skulle smaka döden för alla.

¹⁰Ty det höfdes Honom, för hwilkens skull all ting äro, och genom hwilken all ting äro, den der många barn till härlighet fört hade, att Han deras Salighetshöfding skulle genom lidande fullkommen göra.

¹¹Efter den, som helgar, och de, som helgade warda, äro alle af enom; derföre skämmes Han ock icke kalla dem bröder,

¹²Sägande: Jag will förkunna ditt namn minom brödrom, och midt i församlingen prisa dig.

¹³Och åter: Jag will sätta min tröst till Honom. Och åter: Si, jag och barnen, som Gud mig gifwit hafwer.

¹⁴Efter barnen hafwa kött och blod, är ock Han dess delaktig worden; på det Han skulle genom döden nederlägga honom, som döden i wåld hade, det är djefwulen;

¹⁵Och göra dem fria, som i allt sitt lefwerne genom dödens räddhåga måste trälar wara.

¹⁶Ty Han tager ingenstäds på sig englarna; utan Abrahams säd tager Han på sig.

¹⁷Derföre måste Han i alla stycken wara bröderna lik: på det Han skulle wara barmhertig, och en trogen Öfwersteprest för Gudi, att försona folkens synder.

¹⁸Ty deraf att Han wardt pint och frestad, kan Han hjelpa dem, som frestas.