Hebreerbrevet 11

¹Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.

²På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd.

³Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt.

⁴Genom tron frambar Abel åt Gud ett bättre offer än Kain, och genom den fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, i det Gud själv gav vittnesbörd om hans offergåvor; och genom tron talar han ännu, fastän han är död.

⁵Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och »man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort». Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud;

⁶men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom.

⁷Genom tron var det som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till.

⁸Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste vart han skulle komma.

⁹Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte.

¹⁰Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars byggmästare och skapare är Gud.

¹¹Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som hade givit löftet.

¹²Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som död, avkomlingar »så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand, som man icke kan räkna».

¹³I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara »gäster och främlingar» på jorden.

¹⁴De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett fädernesland.

¹⁵Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit.

¹⁶Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad.

¹⁷Genom tron var det som Abraham frambar Isak såsom offer, när han blev satt på prov; ja, sin ende son frambar han såsom offer, han som hade mottagit löftena,

¹⁸han till vilken det hade blivit sagt: »Genom Isak är det som säd skall uppkallas efter dig.»

¹⁹Ty han tänkte på att Gud var mäktig att till och med uppväcka från de döda; från de döda fick han honom ock tillbaka, liknelsevis talat.

²⁰Genom tron gav jämväl Isak sin välsignelse åt Jakob och Esau för kommande tider.

²¹Genom tron välsignade den döende Jakob Josefs båda söner och tillbad, lutad mot ändan av sin stav.

²²Genom tron talade Josef, när han låg för döden, om Israels barns uttåg och gav befallning om vad som skulle göras med hans ben.

²³Genom tron blev Moses vid sin födelse dold av sina föräldrar och hölls av dem gömd i tre månader, eftersom de sågo att »det var ett vackert barn»; och de läto icke förskräcka sig av konungens påbud.

²⁴Genom tron försmådde Moses, sedan han hade blivit stor, att kallas Faraos dotterson.

²⁵Han ville hellre utstå lidande med Guds folk än för en kort tid leva i syndig njutning;

²⁶han höll nämligen Kristi smälek för en större rikedom än Egyptens skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen.

²⁷Genom tron övergav han Egypten, utan att låta förskräcka sig av konungens vrede; ty därigenom att han likasom såg den Osynlige kunde han härda ut.

²⁸Genom tron har han ock förordnat om påsken och blodbestrykningen, på det att »Fördärvaren», som förgjorde allt förstfött, icke skulle komma vid dem.

²⁹Genom tron drogo de fram genom Röda havet likasom på torra landet; men när egyptierna försökte gå samma väg, dränktes de.

³⁰Genom tron föllo Jerikos murar, sedan man i sju dagar hade gått runt omkring dem.

³¹Genom tron undgick skökan Rahab att förgås tillsammans med de ohörsamma, eftersom hon hade tagit emot spejarna såsom vänner.

³²Och vad skall jag nu vidare säga? Tiden bleve mig ju för kort, ifall jag skulle förtälja om Gideon, Barak, Simson och Jefta, om David och Samuel och profeterna,

³³om dessa som genom tron besegrade konungariken, övade rättfärdighet, fingo löften uppfyllda, tillstoppade lejons gap,

³⁴dämpade eldens kraft, undkommo svärdets egg, blevo starka från att hava varit svaga, blevo väldiga i krig och drevo främmande härar på flykten.

³⁵Kvinnor funnos som fingo igen sina döda genom deras uppståndelse. Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre uppståndelse.

³⁶Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse;

³⁷de blevo stenade, marterade, söndersågade, dödade med svärd. De gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar, nödställda, misshandlade, plågade,

³⁸dessa människor som världen icke var värdig att hysa; de irrade omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och jordkulor.

³⁹Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke vad utlovat var;

⁴⁰ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.

Hebreerbrevet 11

¹Men tron är en wiss förlåtelse på det som man hoppas, och intet twifla om det man icke ser.

²Genom henna hafwa de gamla fått wittnesbörd.

³Genom tron besinna wi, att werlden är fullbordad genom Guds ord : så att allt, det man ser, är wordet af intet.

⁴Genom tron offrade Abel Gudi större offer än Cain, med hwilket han fick wittnesbörd, att han war rättfärdig, då Gud gaf om hans gåfwor wittnesbörd; och genom henne talar han ännu, ändock han död är.

⁵Genom tron wardt Enock borttagen, så att han icke skulle se döden, och fanns icke, derföre att Gud borttog honom ; ty förr än han borttagen war, hade han fått wittnesbörd, att han täcktes Gudi.

⁶Ty utan tron är omöjligt täckas Gudi. Ty den till Gud komma will, han måste tro att Gud är; och att Han lönar dem som söka Honom.

⁷Genom tron ärade Noe Gud, och beredde arken till sitt hus salighet, då han fick Guds befallning om de ting, som icke syntes; genom hwilken han fördömde werlden, och wardt den rättfärdiges arfwinge, som af tron är.

⁸Genom tron wardt Abraham lydig, då han kallad wardt till att utgå i det land, som han få skulle till arfs; och for ut, och wisste icke, hwart komma skulle.

⁹Genom tron war han en främling uti det landet honom lofwadt war, likasom uti ett främmande land, bodde uti tabernaklet med Isaac och Jacob, som medarfwingar woro till samma löfte.

¹⁰Ty han wäntade efter en stad, som grund hade; hwilken byggmästare och skapare är Gud.

¹¹Genom tron fick och Sara kraft till att afla, och födde öfwer sin ålders tid; ty hon höll honom trofast, som det lofwat hade.

¹²Derföre wordo ock af en, som i den måtton död war, många födde, såsom stjernorna på himmelen, och som sanden är i hafstranden, den otalig är.

¹³I tron äro desse alle döde, och hafwa dock intet fått af löftet; utan sett det fjerran efter, och trott deruppå, och låtit sig nöja, bekännande sig wara gäster och främande på jorden.

¹⁴Ty de, som sådant säga, gifwa tillkänna, att de söka ett fädernesland.

¹⁵Och om de hade det ment, der de utgångne woro, hade de wäl haft tid att wända tillbaka.

¹⁶Men nu begära de ett bättre, det är, det himmelska. Derföre skämmes icke Gud kallas deras Gud; ty Han hafwer beredt dem en stad.

¹⁷Genom tron offrade Abraham Isaac, när han försökt wardt; och offrade enda sonen, då han hade fått löftet;

¹⁸Om hwilken sagdt war: Uti Isaac skall dig din säd kallad warda;

¹⁹Och tänkte, att Gud kunde ock wäl uppwäcka ifrån det döda; deraf tog han ock honom igen till en liknelse.

²⁰Genom tron wälsignade Isaac Jacob och Esau om tillkommande ting.

²¹Genom tron, då Jacob dog, wälsignade han båda Josephs söner; och tillbad det öfwersta på hans spira.

²²Genom tron, då Joseph dö skulle, talade han om Israels barns utgång; och gaf befallning om sina ben.

²³Genom tron wardt Moses fördåld i tre månader af sina föräldrar, då han född war; derföre att de sågo, att han war ett däjeligt barn, och fruktade icke konungens bud.

²⁴Genom tron, då Moses war stor worden, nekade han sig wara Pharaos dotterson;

²⁵Och wille mycket hellre lida bedröfwelse med Guds folk, än till en tid hafwa lust i synden;

²⁶Och höll Christi försmädelse för större rikedom, än de håfwor uti Egypten; ty han såg efter lönen.

²⁷Genom tron öfwergaf han Egypten, icke fruktande konungens wrede; ty han höll sig wid den han icke såg, såsom han Honom sett hade.

²⁸Genom tron höll han Påska, och blods utgjutelse, på det han, som drap allt det förstfödt war, skulle icke komma wid dem.

²⁹Genom tron gingo de genom det Röda hafwet, såsom på torra landet; hwilket de Egyptier ock försökte, och drunknade.

³⁰Genom tron föllo murarna i Jericho, då man i sju dagar omkring gångit hade.

³¹Genom tron förgicks icke den skökan Rahab med de otrogna, då hon de spejare anammat hade med frid.

³²Och hwad skall jag mer säga? Tiden wore mig för stackot, när jag förtälja skulle, om Gideon, om Barak, och Simson, och Jephthah, och David, och Samuel, och propheterna.

³³Hwilka genom tron hafwa wunnit konungariken, gjort rättfärdighet, fått löfte, igenstoppat lejons mun;

³⁴Elds kraft utsläckt, swärdsegg undkommit, äro kraftige wordne af swagheten, äro starke wordne i striden, hafwa nederlagt främmande härar.

³⁵Qwinnorna hafwa igenfått sina döda utaf uppståndelsen; somliga wordo sönderslagne, och hafwa ingen förlossning welat anamma, på det de skulle få uppståndelsen, som bättre är.

³⁶Somlige hafwa lidit spott och hudflängning; och dertill bojor och fängelse;

³⁷Wordo stenade, sönderhuggne, genomstugne, döde för swärd; hafwa gångit i fårskinn och getskinn, fattige, trängde, bedröfwade;

³⁸Hwilkom werlden icke wärdig war; och hafwa gått elände i öknar, och i berg, och i skrefwor, och i jordkulor.

³⁹Alla dessa hafwa genom tron fått wittnesbörd, och hafwa dock icke fått löftet.

⁴⁰Därföre att Gud hade föresett om oss något det bättre war: att de icke utan oss skulle fullkomnade warda.