Första Timoteusbrevet 5

¹En äldre man må du icke tillrättavisa med hårda ord; du bör tala till honom såsom till en fader. Till yngre män må du tala såsom till bröder,

²till äldre kvinnor såsom till mödrar, till yngre kvinnor såsom till systrar, i all renhet.

³Änkor må du bevisa ära, om de äro rätta, värnlösa änkor.

⁴Men om en änka har barn eller barnbarn, då må i första rummet dessa lära sig att med tillbörlig vördnad taga sig an sina närmaste och så återgälda sina föräldrar vad de äro dem skyldiga; ty sådant är välbehagligt inför Gud.

⁵En rätt, värnlös änka, som sitter ensam, hon har sitt hopp i Gud och håller ut i bön och åkallan natt och dag.

⁶Men en sådan som allenast gör sig goda dagar, hon är död, fastän hon lever. --

⁷Förehåll dem också detta, så att man icke får något att förevita dem.

⁸Men om någon icke drager försorg om sina egna, först och främst om sina närmaste, så har denne förnekat sin tro och är värre än en otrogen.

⁹Såsom »församlingsänka» må ingen annan uppföras än den som är minst sextio år gammal, och som har varit allenast en mans hustru,

¹⁰en som har det vittnesbördet om sig, att hon har övat goda gärningar, uppfostrat barn, givit härbärge åt husvilla, tvagit heligas fötter, understött nödlidande, korteligen, beflitat sig om allt gott verk.

¹¹Unga änkor skall du däremot icke antaga. Ty när de hava njutit nog av Kristus, vilja de åter gifta sig;

¹²och de äro då hemfallna åt dom, eftersom de hava brutit sin första tro.

¹³Därtill lära de sig ock att vara lättjefulla, i det att de löpa omkring i husen; ja, icke allenast att vara lättjefulla, utan ock att vara skvalleraktiga och att syssla med sådant som icke kommer dem vid, allt medan de tala vad otillbörligt är.

¹⁴Därför vill jag att unga änkor gifta sig, föda barn, förestå var och en sitt hus och icke giva någon motståndare anledning att smäda.

¹⁵Redan hava ju några vikit av och följt efter Satan.

¹⁶Om någon troende, vare sig man eller kvinna, har änkor att sörja för, då må han understödja dem utan att församlingen betungas, för att denna så må kunna understödja rätta, värnlösa änkor.

¹⁷Sådana äldste som äro goda församlingsföreståndare må aktas dubbel heder värda, först och främst de som arbeta med predikande och undervisning.

¹⁸Skriften säger ju: »Du skall icke binda munnen till på oxen som tröskar», så ock: »Arbetaren är värd sin lön.» --

¹⁹Upptag intet klagomål mot någon av de äldste, om det icke styrkes av två eller tre vittnen.

²⁰Men begår någon en synd, så skall du inför alla förehålla honom den, så att också de andra känna fruktan.

²¹Jag uppmanar dig allvarligt inför Gud och Kristus Jesus och de utvalda änglarna att iakttaga detta, utan någon förutfattad mening och utan att i något stycke förfara partiskt.

²²Förhasta dig icke med handpåläggning, och gör dig icke delaktig i en annans synder. Bevara dig själv ren.

²³Drick nu icke längre allenast vatten, utan bruka något litet vin för din mages skull, eftersom du så ofta lider av svaghet.

²⁴Somliga människors synder ligga i öppen dag och komma i förväg fram till dom; andras åter komma först efteråt fram.

²⁵Sammalunda pläga ock goda gärningar ligga i öppen dag; och när så icke är, kunna de ändå icke bliva fördolda.

Första Timoteusbrevet 5

¹Den gamla skall du icke hårdeliga straffa; utan förmana såsom en fader; de unga såsom bröder;

²De gamla qvinnor såsom mödrar; de unga såsom systrar, med all kyskhet.

³Hedra enkorna, de der rätta enkor äro.

⁴Om någon enka hafver barn, eller barnabarn, sådana skola först lära väl regera sitt eget hus, och göra såsom föräldrarna dem gjort hafva; ty det är väl gjordt, och Gudi tacknämligit.

⁵Men det är en rätt enka, som ensam är, den sitt hopp sätter till Gud, och blifver alltid i böner och åkallan, natt och dag;

⁶Men den som lefver i vällust, hon är lefvandes död.

⁷Sådant bjud, att de äro ostraffeliga.

⁸Hvar nu någor sina, besynnerliga sitt husfolk, icke försörjer, den hafver försakat trona, och är argare än en Hedninge.

⁹Lät inga enko utväljas yngre än sextio år, den som hafver varit ens mans hustru;

¹⁰Och vittnesbörd hafver om goda gerningar; om hon hafver uppfödt barn; om hon hafver herbergat; om hon hafver tvagit de heligas fötter; om hon hafver hulpit de bedröfvada; om hon i alla goda gerningar hafver idkelig varit.

¹¹Men de unga enkor låt fara; ty när de begynna kättjas emot Christum, så vilja de gifta sig;

¹²Och hafva sin dom, att de den första tron brutit hafva.

¹³Dertillmed äro de fåfänga, och lära löpa omkring i husen; ja, icke allenast fåfänga, utan ock sqvallerfulla, och förvetna, och tala det som icke borde.

¹⁴Så vill jag nu; att de unga enkor gifta sig, föda barn, stå hus före, intet tillfälle gifva motståndarenom till att tala illa.

¹⁵Ty några hafva allaredo vändt tillbaka efter Satanam.

¹⁶Hvar nu någor trogen man eller qvinna hafver enkor, han försörje dem, och läte icke församlingen förtungas, att det må dem tillräcka, som rätta enkor äro.

¹⁷De Prester, som väl förestå, skall man hälla vara dubbel heder värda; mest de, som arbeta i ordet och lärdomen.

¹⁸Ty Skriften säger: Du skall icke binda munnen till på oxan som tröskar; och: En arbetare är sin lön värd.

¹⁹Tillstäd ingen klagomål emot en Prest, utan med tu eller tre vittne.

²⁰De som synda, straffa för allom, att andre skola ock frukta.

²¹Jag betygar för Gudi, och Herranom Jesu Christo, och för de utkorada Änglar, att du håller detta, utan egen godtycko, och gör intet efter väld.

²²Lägg icke hastigt händerna på någon, och gör dig icke heller delaktig i annars mans synder; håll dig sjelfvan kysk.

²³Drick icke länger vatten, utan bruka något fögo vin, för din magas skull, och att du ofta sjuk äst.

²⁴Somliga menniskors synder äro uppenbara, att man dem tillförene döma kan; men somliga varda sedan uppenbara.

²⁵Sammalunda äro ock somliga goda gerningar uppenbara; och de andra blifva ock intet fördolda.