Första Timoteusbrevet 4 Jämförelse: Swedish 1917 vs Karl XII Bibeln

Första Timoteusbrevet 4

¹Men Anden säger uttryckligen, att i kommande tider somliga skola avfalla från tron och hålla sig till villoandar och till onda andars läror.

²Så skall ske genom lögnpredikanters skrymteri, människors som i sina egna samveten äro brännmärkta såsom brottslingar,

³och som förbjuda äktenskap och vilja att man skall avhålla sig från allahanda mat, som Gud har skapat till att med tacksägelse mottagas av dem som tro och hava lärt känna sanningen.

⁴Ty allt vad Gud har skapat är gott, och intet är förkastligt, när det mottages med tacksägelse:

⁵det bliver nämligen helgat genom Guds ord och genom bön.

⁶Om du framlägger detta för bröderna, så bevisar du dig såsom en god Kristi Jesu tjänare, då du ju hämtar din näring av trons och den goda lärans ord, den läras som du troget har efterföljt.

⁷Men de oandliga käringfablerna må du visa ifrån dig. Öva dig i stället själv i gudsfruktan.

⁸Ty lekamlig övning gagnar till litet, men gudsfruktan gagnar till allt; den har med sig löfte om liv, både för denna tiden och för den tillkommande.

⁹Detta är ett fast ord och i allo värt att mottagas.

¹⁰Ja, därför arbeta och kämpa vi, då vi nu hava satt vårt hopp till den levande Guden, honom som är alla människors Frälsare, först och främst deras som tro.

¹¹Så skall du bjuda och undervisa.

¹²Låt ingen förakta dig för din ungdoms skull; fastmer må du för dem som tro bliva ett föredöme i tal och i vandel, i kärlek, i tro och i renhet.

¹³Var nitisk i att föreläsa skriften och i att förmana och undervisa, till dess jag kommer.

¹⁴Försumma icke att vårda den nådegåva som finnes i dig, och som gavs dig i kraft av profetord, under handpåläggning av de äldste.

¹⁵Tänk på detta, lev i detta, så att din förkovran bliver uppenbar för alla.

¹⁶Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.

Första Timoteusbrevet 4

¹Men Anden säger klarliga, att i yttersta tiderna skola somlige falla ifrå trone, hållande sig intill bedrägeliga andar och djeflalärdom;

²Genom dem som med skrymteri tala lögn, och hafva brändt tecken i sin samvet;

³Och förbjuda ägtenskap; bjuda skona maten, som Gud skapat hafver till att taga med tacksägelse, dem trognom, och dem som hafva förstått sanningena.

⁴Ty allt det Gud skapat hafver är godt, och intet bortkastandes, som med tacksägelse taget varder.

⁵Ty det varder helgadt genom Guds ord och bönen.

⁶När du sådant gifver bröderna före, så blifver du en god Jesu Christi tjenare; såsom du uppfödder äst i trones ordom, och god lärdom, med hvilken du alltid varit hafver.

⁷Men oandeliga och kärlingafabler låt fara; men öfva dig sjelf till gudaktighet.

⁸Ty lekamlig öfning är föga till nytto; men gudaktighet är nyttig till all ting, och hafver löfte om detta lifvet, och det tillkommande.

⁹Det är ju ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar.

¹⁰Ty derpå arbete vi ock, och vardom försmådde, att vi hoppas på lefvandes Gud, som är alla menniskors Frälsare, men besynnerliga deras som tro.

¹¹Sådant bjud, och lär.

¹²Ingen förakte din ungdom; utan var dem trognom en eftersyn, i ord, i umgängelse, i kärlek, i andanom, i trone, i kyskhet.

¹³Håll på att läsa, förmana, lära, tilldess jag kommer.

¹⁴Försumma icke den gåfvo som i dig är, den dig gifven är genom prophetien, med Presternas händers åläggning.

¹⁵Detta akta; blif deruti; på det din förbättring må h värj om månne uppenbar varda.

¹⁶Haf akt på dig sjelfvan, och på lärdomen; blif i dessa stycker; ty om du så gör, frälsar du dig sjelfvan, och dem som dig höra.