Första Timoteusbrevet 6

¹De som äro trälar och tjäna under andra må akta sina herrar all heder värda, så att Guds namn och läran icke bliva smädade.

²Men de som hava troende herrar må icke, därför att de äro deras bröder, akta dem mindre; fastmer må de tjäna dem så mycket villigare, just därför att de äro troende och kära bröder, dessa som vinnlägga sig om att göra vad gott är. Så skall du undervisa och förmana.

³Om någon förkunnar främmande läror och icke håller sig till sunda ord -- vår Herres, Jesu Kristi, ord -- och till den lära som hör gudsfruktan till,

⁴då är han förblindad av högmod, och detta fastän han intet förstår, utan är såsom från vettet i sitt begär efter disputerande och ordstrider, vilka vålla avund, kiv, smädelser, ondskefulla misstankar

⁵och ständiga tvister mellan människor som äro fördärvade i sitt sinne och hava tappat bort sanningen, människor som mena att gudsfruktan är ett medel till vinning.

⁶Ja, gudsfruktan i förening med förnöjsamhet är verkligen en stor vinning.

⁷Vi hava ju icke fört något med oss till världen, just därför att vi icke kunna föra något med oss ut därifrån.

⁸Hava vi föda och kläder, så må vi låta oss nöja därmed.

⁹Men de som vilja bliva rika, de råka in i frestelser och snaror och hemfalla åt många dåraktiga och skadliga begärelser, som sänka människorna ned i fördärv och undergång.

¹⁰Ty penningbegäret är en rot till allt ont; och somliga hava låtit sig så drivas därav, att de hava villats bort ifrån tron och därigenom tillskyndat sig själva många kval.

¹¹Men fly sådant, du gudsmänniska, och far efter rättfärdighet, gudsfruktan, tro, kärlek, ståndaktighet, saktmod.

¹²Kämpa trons goda kamp, sök att vinna det eviga livet, vartill du har blivit kallad, du som ock inför många vittnen har avlagt den goda bekännelsen.

¹³Inför Gud, som giver liv åt allt, och inför Kristus Jesus, som under Pontius Pilatus vittnade med den goda bekännelsen, manar jag dig

¹⁴att, själv utan fläck och tadel, hålla vad jag har bjudit, intill vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse,

¹⁵vilken den salige, ende härskaren skall låta oss se, när tiden är inne, han som är konungarnas konung och herrarnas herre,

¹⁶han som allena har odödlighet och bor i ett ljus dit ingen kan komma, han som ingen människa har sett eller kan se. Honom vare ära och evigt välde! Amen.

¹⁷Bjud dem som äro rika i den tidsålder som nu är att icke högmodas, och att icke sätta sitt hopp till ovissa rikedomar, utan till Gud, som rikligen giver oss allt till att njuta därav;

¹⁸bjud dem att göra gott, att vara rika på goda gärningar, att vara givmilda och gärna dela med sig.

¹⁹Må de så lägga av åt sig skatter som kunna bliva en god grundval för det tillkommande, så att de vinna det verkliga livet.

²⁰O Timoteus, bevara vad som har blivit dig betrott; och vänd dig bort ifrån de oandliga, tomma ord och gensägelser som komma från den falskeligen så kallade »kunskapen»[1],

²¹vilken några föregiva sig äga, varför de ock hava farit vilse i fråga om tron. Nåd vare med eder. [1] Se Kunskap i Ordförkl.

Första Timoteusbrevet 6

¹Trälarna, som under ok äro, skola hålla sina herrar alla äro värda; på det Guds Namn och lärdom icke skall försmädd varda.

²Men de som hafva trogna herrar, de skola icke förakta dem, fördenskull de äro bröder; utan vara dess mer tjenstaktige, att de trogne, och älskade, och delaktige uti välgerningene äro. Sådant lär, och förmana.

³Ho der annars lärer, och icke blifver vid vars Herras Jesu Christi helsosamma ord. och vid den lärdom som är om Gudaktigheten;

⁴Han är förmörkrad, och vet intet, utan är sjuk i spörsmål och ordaträtor, af hvilkom födes afund, kif, försmädelse, onda misstankar,

⁵Onyttiga disputeringar emellan de menniskor, som i sitt sinne förderfvade äro, i trä hvilka sanningen är borttagen, de der mena att gudaktigheten är en vinning. Drag dig ifrå sådana.

⁶Men vara gudelig, och låta sig nöja, är vinning nog.

⁷Ty vi hafve intet fört in i verldena; derföre är det klart, att vi icke heller kunne något föra härut;

⁸Utan då vi hafve födo och kläder, så låtom oss dermed nöja.

⁹Men de som vilja rike varda, falla uti frestelse, och i snaro, och i mång dåraktig och skadelig begärelse, de der sänka menniskorna uti förderf och fördömelse.

¹⁰Ty girighet är en rot till allt ondt; till hvilka somlige hafva haft lust, och äro deri med ville farne ifrå trone, och hafva gjort sig sjelfva mycken bedröfvelse.

¹¹Men du, Guds menniska, fly sådant; far efter rättfärdigheten, Gudaktigheten, tron, kärleken, tålamod, saktmod.

¹²Kämpa en god trones kamp; fatta evinnerligit lif, till hvilket du ock kallad äst, och bekant hafver en god bekännelse för mång vittne.

¹³Jag bjuder dig för Gudi, som all ting gör lefvande; och för Christo Jesu, som under Pontio Pilato betygat hafver en god bekännelse;

¹⁴Att du håller budet obesmittadt, ostraffelig, intill vårs Herras Jesu Christi uppenbarelse;

¹⁵Hvilka oss bete skall i sin tid den salige och allena väldige Konungen öfver alla Konungar, och Herren öfver alla herrar.

¹⁶Den der allena hafver odödelighet; den der bor uti ett ljus der ingen tillkomma kan; den ingen menniska sett hafver, icke heller se kan; honom vare ära och evigt rike. Amen.

¹⁷Bjud dem som rike äro i denna verld, att de icke äro storsinte, icke heller sätta sitt hopp på de ovissa rikedomar; utan på lefvande Gud, hvilken oss all ting rikeliga gifver till att nyttja;

¹⁸Att de göra väl, och rike varda på goda gerningar, gerna gifva, äro oförtrutne;

¹⁹Sammansamka sig sjelfvom en god grund framdeles, att de måga fatta evinnerligit lif.

²⁰O Timothee, förvara det dig betrodt är; och fly oandelig och onyttig ord och trätor, som gå af falskeliga berömd konst;

²¹Hvilka somlige föregifva, och fara ville om trona. Nåd vare med dig. Amen. Sänd af Laodicea, hvilken är hufvudstaden i Phrygia Pacatiana,