Första Timoteusbrevet 1

¹Paulus, Kristi Jesu apostel, förordnad av Gud, vår Frälsare, och Kristus Jesus, vårt hopp,

²hälsar Timoteus, sin sannskyldige son i tron. Nåd, barmhärtighet och frid ifrån Gud, Fadern, och Kristus Jesus, vår Herre!

³Jag bjuder dig, nu såsom när jag for åstad till Macedonien, att stanna kvar i Efesus och där förmana somliga att icke förkunna främmande läror

⁴eller akta på fabler och släktledningshistorier utan ände, som ju snarare vålla ordstrider än främja den Guds ordning som kommer till fullbordan i tron.

⁵Och förmaningens ändamål är kärlek av ett rent hjärta och av ett gott samvete och av en oskrymtad tro.

⁶Från dessa stycken hava somliga farit vilse och vänt sin håg till fåfängligt tal --

⁷människor som vilja vara lärare i lagen, fastän de icke förstå ens vad de själva tala, eller vad de ting äro, som de med sådan säkerhet orda om.

⁸Men vi veta att lagen är god, om man nämligen brukar den såsom lagen bör brukas,

⁹och om man förstår detta, att lagen är till icke för rättfärdiga människor, utan för dem som trotsa lag och myndighet, för ogudaktiga och syndare, oheliga och oandliga människor, fadermördare och modermördare, för mandråpare,

¹⁰för dem som öva otukt och onaturlig vällustsynd, för dem som äro människosäljare, lögnare, menedare eller något annat som strider mot den sunda läran --

¹¹detta i enlighet med det evangelium om den salige Gudens härlighet, varmed jag har blivit betrodd.

¹²Vår Herre Kristus Jesus, som har givit mig kraft, tackar jag för att han har tagit mig i sin tjänst och funnit mig vara förtroende värd,

¹³mig som förut var en hädare och förföljare och våldsverkare. Men barmhärtighet vederfors mig, eftersom jag icke bättre visste, när jag i min otro handlade så.

¹⁴Och vår Herres nåd blev så mycket mer överflödande, med tron och kärleken i Kristus Jesus.

¹⁵Det är ett fast ord och i allo värt att mottagas, att Kristus Jesus har kommit i världen för att frälsa syndare, bland vilka jag är den främste.

¹⁶Men att barmhärtighet vederfors mig, det skedde just för att Kristus Jesus skulle främst på mig bevisa all sin långmodighet, och låta mig bliva en förstlingsbild av dem som skulle komma att tro på honom och så vinna evigt liv.

¹⁷Men evigheternas konung, den oförgänglige, osynlige, ende Guden, vare ära och pris i evigheternas evigheter! Amen.

¹⁸Att så förmana dem, det ålägger jag dig, min son Timoteus, i enlighet med de profetord som en gång uttalades över dig. Må du i kraft av dem strida den goda striden,

¹⁹rustad med tro och med ett gott samvete. Detta hava nu visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit skeppsbrott i tron.

²⁰Till dem höra Hymeneus och Alexander, vilka jag har överlämnat åt Satan, för att de skola bliva så tuktade, att de icke vidare smäda.

Första Timoteusbrevet 1

¹Paulus, Jesu Christ i Apostel, efter Guds vår Frälsares och Herrans Jesu Christi befallning, den vårt hopp är,

²Timotheo, minom rättsinniga son i trone: Nåd, barmhertighet, frid af Gudi varom Fader, och af Jesu Christo varom Herra.

³Såsom jag bad dig, att du skulle blifva qvar i Epheso, då jag for in i Macedonien, sa gör ock; att du må bjuda somligom, att de ingen annan lärdom efterfölja;

⁴Och ingen akt gifva på fabler och slägtregister, de ingen ända hafva, och åstadkomma spörsmål, mer än förbättring till Gud, i trone.

⁵Ty hufvudsumman af budet är kärleken af ett rent hjerta, och af ett godt samvete, och af en oskrymtad tro;

⁶Ifrå hvilken somlige hafva farit ville, och äro omvände till onyttigt sqvaller;

⁷Och vilja vara mästare i Skriften, och förstå icke hvad de säga, eller hvad de hålla.

⁸Vi vete väl att lagen är god, då man henne rätteliga brukar.

⁹Vetandes, att dem rättfärdiga är ingen lag satt; utan orättfärdigom, och olydigom, ogudaktigom, och syndarom, oheligom, och oandeligom, fadermördarom och modermördarom, mandräparom,

¹⁰Bolarom, drängaskändarom,menniskotjufvom, ljugarom, menedarom; och hvad annat sådant är, det en helsosam lärdom emot faller;

¹¹Efter dens saliga Guds härliga Evangelium, hvilket mig betrodt är.

¹²Och jag tackar varom Herra Christ o Jesu, som mig hafver gjort mägtig, och räknat mig trogen, och satt i det ämbetet;

¹³Jag, som tillförene var en försmädare, och en förföljare, och en våldsverkare; men mig är barmhertighet vederfaren; ty jag hafver det gjort ovetandes, i otro.

¹⁴Men vårs Herras nåd hafver dess mer öfverflödat, genom trona och kärleken, i Christo Jesu.

¹⁵Det är ett fast ord, och i alla måtto väl värdt att man det anammar, att Christus Jesus är kommen i verldena, till att frälsa syndare; ibland hvilka jag är den förnämligaste.

¹⁶Men mig är vederfaren barmhertighet, på det Jesus Christus skulle på mig förnämligast bevisa alla långmodighet, dem till efterdöme, som på honom tro skulle till evinnerligit lif.

¹⁷Men Gudi, den eviga Konungenom, oförgängligom, osynligom, allena visom, vare pris och ära, i alla evighet. Amen.

¹⁸Detta budet befaller jag dig, min son Timothee, efter de förra Prophetier om dig, att du brukar dig deruti som en god krigsman;

¹⁹Hafvandes trona, och godt sam vet; hvilket somlige hafva bortdrifvit, och äro skeppsbrutne vordne i trone;

²⁰Af hvilkom är Hymeneus, och Alexander, hvilka jag Satane antvardat hafver; på det de skulle lära icke mer försmäda.