Första Tessalonikerbrevet 4

¹Ytterligare, käre bröder, bedja vi nu och förmana eder i Herren Jesus att allt mer förkovra eder i en sådan vandel som I haven fått lära av oss att I skolen föra, Gud till behag -- en sådan vandel som I redan fören.

²I veten ju vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus.

³Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt,

⁴och att var och en av eder vet att hava sin egen maka i helgelse och ära,

⁵icke i begärelses lusta såsom hedningarna -- vilka icke känna Gud --

⁶och att ingen i sitt förhållande till sin broder kränker honom eller gör honom något förfång, ty Herren är en hämnare över allt detta, såsom vi redan förut hava sagt och betygat för eder.

⁷Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse.

⁸Den som icke vill veta av detta, han förkastar alltså icke en människa, utan Gud, honom som giver sin helige Ande till att bo i eder.

⁹Om broderlig kärlek är det icke behövligt att skriva till eder, ty I haven själva fått lära av Gud att älska varandra;

¹⁰så handlen I ju ock mot alla bröderna i hela Macedonien. Men vi förmana eder, käre bröder, att allt mer förkovra eder häri

¹¹och att sätta eder ära i att leva i stillhet och sköta vad eder åligger och arbeta med edra händer, enligt vad vi hava bjudit eder,

¹²så att I skicken eder höviskt mot dem som stå utanför och icke behöven anlita någons hjälp.

¹³Vi vilja icke lämna eder, käre bröder, i okunnighet om huru det förhåller sig med dem som avsomna, för att I icke skolen sörja såsom de andra, de som icke hava något hopp.

¹⁴Ty lika visst som Jesus, såsom vi tro, har dött och har uppstått, lika visst skall ock Gud genom Jesus föra dem som äro avsomnade fram jämte honom.

¹⁵Såsom ett ord från Herren säga vi eder nämligen detta, att vi som leva och lämnas kvar till Herrens tillkommelse ingalunda skola komma före dem som äro avsomnade.

¹⁶Ty Herren skall själv stiga ned från himmelen, och ett maktbud skall ljuda, en överängels röst och en Guds basun. Och först skola de i Kristus döda uppstå;

¹⁷sedan skola vi som då ännu leva och hava lämnats kvar bliva jämte dem bortryckta på skyar upp i luften, Herren till mötes; och så skola vi alltid få vara hos Herren.

¹⁸Så trösten nu varandra med dessa ord.

Första Tessalonikerbrevet 4

¹Yttermera, käre bröder, bedje wi eder, och förmane genom wår HERra JEsum, såsom I hafwen undfångit af oss, huru I wandra skolen, och täckas Gudi, at I ju mer fullkomlige warden.

²Ty I weten hwad bud wi gåfwom eder, genom HERran JEsum.

³Ty deta är Guds wilje, edor helgelse, at I flyn boleri:

⁴Och hwar och en af eder wet behålla sitt fat i helgelse och äro:

⁵Icke uti lustig begärelse, såsom Hedningar, de som af Gudi intet weta.

⁶Och at ingen förtrycker eller swiker sin broder i någon handel; ty HERren är hämnaren öfwer allt deta; såsom wi ock eder tilförene sadom och betygadom.

⁷Ty Gud hafwer icke kallat oss till orenlighet, utan til helgelse.

⁸Den der nu föraktar, han föraktar icke någon mennisko, utan Gud, den sin Helga Anda hafwer gifwit i eder.

⁹Men om broderlig kärlek görs icke behof, at jag skrifwer eder; ty I ären sjelfwe lärde af Gudi, at I skolen älska eder inbördes.

¹⁰Och det gören I ock på alla bröderna, som i hela Macedonien äro; men wi förmane eder, käre bröder, at I ju mer fullkomlige warden.

¹¹Och winlägger eder, at I ären rolige, och sköter edor egen stycke; och arbeter med edra händer, såsom wi eder budit hafwe:

¹²At I hafwen eder ärliga med dem, som utantil äro, och at I deras intet betorfwen.

¹³Men wi wilje icke dölja för eder, käre bröder, om dem som afsomnade äro, at I icke sörjen, såsom de andre, de der intet hopp hafwa.

¹⁴Ty om wi tro, at JEsus är döder och upstånden; så skall ock Gud dem som afsomnade äro, genom JEsum framhafwa med honom.

¹⁵Ty detta säge wi eder, såsom HERrans ord; at wi som lefwe och igenblifwe uti HERrans tillkommelse, skole icke förekomma dem som sofwa.

¹⁶Ty sjelfwer HERren skall stiga ned af himmelen med härskri, och öfwerängels röst, och med Guds basun, och de döde i Christo skola upstå i förstone:

¹⁷Derefter wi som lefwe och igenblifwe, wardom tillika med dem borttagne i skyn emot HERran i wädret, och så skole wi blifwa när HERranom alltid.

¹⁸Så tröster eder nu med dessa orden inbördes.