Andra Moseboken 3

¹Och Mose vaktade fåren åt sin svärfader Jetro, prästen i Midjan. Och han drev en gång fåren bortom öknen och kom så till Guds berg Horeb.

²Där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden, och att busken dock icke blev förtärd.

³Då tänkte Mose: »Jag vill gå ditbort och betrakta den underbara synen och se varför busken icke brinner upp.»

⁴När då HERREN såg att han gick åstad för att se, ropade Gud till honom ur busken och sade: »Mose! Mose!» Han svarade: »Här är jag.»

⁵Då sade han: »Träd icke hit; drag dina skor av dina fötter, ty platsen där du står är helig mark.»

⁶Och han sade ytterligare: »Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud.» Då skylde Mose sitt ansikte, ty han fruktade för att se på Gud.

⁷Och HERREN sade: »Jag har nogsamt sett mitt folks betryck i Egypten, och jag har hört huru de ropa över sina plågare; jag vet vad de måste lida.

⁸Därför har jag stigit ned för att rädda dem ur egyptiernas våld och föra dem från det landet upp till ett gott och rymligt land, ett land som flyter av mjölk och honung, det land där kananéer, hetiter, amoréer, perisséer, hivéer och jebuséer bo.

⁹Fördenskull, eftersom Israels barns rop har kommit till mig, och jag därjämte har sett huru egyptierna förtrycka dem,

¹⁰därför må du nu gå åstad, jag vill sända dig till Farao; och du skall föra mitt folk, Israels barn, ut ur Egypten»

¹¹Men Mose sade till Gud: »Vem är jag, att jag skulle gå till Farao, och att jag skulle föra Israels barn ut ur Egypten?»

¹²Han svarade: »Jag vill vara med dig. Och detta skall för dig vara tecknet på att det är jag som har sänt dig: när du har fört folket ut ur Egypten, skolen I hålla gudstjänst på detta berg.»

¹³Då sade Mose till Gud: »När jag nu kommer till Israels barn och säger till dem: 'Edra fäders Gud har sänt mig till eder', och de fråga mig; 'Vad är hans namn?', vad skall jag då svara dem?»

¹⁴Gud sade till Mose: »Jag är den jag är.» Och han sade vidare: »Så skall du säga till Israels barn: 'Jag är'[1] har sänt mig till eder.

¹⁵Och Gud sade ytterligare till Mose: »Så skall du säga till Israels barn: HERREN, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud, har sänt mig till eder. Detta skall vara mitt namn evinnerligen, och så skall man nämna mig från släkte till släkte.

¹⁶Gå nu åstad och församla de äldste i Israel, och säg till dem: HERREN, edra fäders Gud, Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, har uppenbarat sig för mig, och han har sagt: 'Jag har sett till eder och har sett det som vederfares eder Egypten;

¹⁷därför är nu mitt ord: jag vill föra eder bort ifrån betrycket i Egypten upp till kananéernas, hetiternas, amoréernas, perisséernas, hivéernas och jebuséernas land, ett land som flyter av mjölk och honung.'

¹⁸Och de skola lyssna till dina ord; och du skall tillika med de äldste i Israel gå till konungen i Egypten, och I skolen säga till honom: HERREN, hebréernas Gud, har visat sig för oss, så låt oss nu gå tre dagsresor in i öknen och offra åt HERREN, vår Gud.'

¹⁹Dock vet jag att konungen i Egypten icke skall tillstädja eder att gå, icke ens när han får känna min starka hand.

²⁰Men jag skall räcka ut min hand och slå Egypten med alla slags under, som jag vill göra där; sedan skall han släppa eder.

²¹Och jag vill låta detta folk finna nåd för egyptiernas ögon, så att I, när I dragen bort, icke skolen draga bort med tomma händer;

²²utan var kvinna skall av sin grannkvinna och av den främmande kvinna som bor i hennes hus begära klenoder av silver och guld, så ock kläder. Dessa skolen I sätta på edra söner och döttrar. Så skolen I taga byte från egyptierna.» [1] D. ä. »Han som kallar sig 'Jag är' har sänt mig.» Det här åsyftade hebreiska uttrycket för HERREN, egentligen Jahvé, hos oss vanligen uttalat Jehová, kan översättas med 'Han är'.

Andra Moseboken 3

¹Men Mose waktade sins swärs Jethro får, Prestens i Midian; och han dref fåren bak in i öknena, och kom till Guds berg Horeb.

²Och HERrans Ängel syntes honom uti en brinnande låga utu buskanom. Och han såg, att busken brann af elden, och wardt dock icke förtärd;

³Och sade: Jag will gå dit, och bese denna stora synena, hwi busken icke uppbrinner.

⁴Då HERren såg, att han gick åstad till att se, kallade Gud honom utu buskanom, och sade: Mose, Mose. Han swarade: Här är jag.

⁵Han sade: Träd icke hit, drag dina skor af dina fötter; ty rummet, der du står uppå, är ett heligt land.

⁶Och han sade ytterligare: Jag är dins faders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud. Och Mose skylde sitt ansigte; ty han fruktade se uppå Gud.

⁷Och HERren sade: Jag hafwer sett mins folks jämmer uti Egypten, och jag hafwer hört deras rop öfwer dem som drifwa dem: Jag hafwer förnummit deras wedermödo;

⁸Och är nederstigen till att frälsa dem utu de Egyptiers wåld; och föra dem utu det landet, in uti ett godt och widt land, som flytandes är med mjölk och hannog, såsom är på den platsen, som de Cananeer, Hetheer, Amoreer, Phereseer, Heveer och Jebuseer bo.

⁹Så efter nu Israels barnas rop är kommet före mig, och jag dertill hafwer skådat deras twång, der de Egyptier dem med betwinga;

¹⁰Så gack nu, jag will sända dig till Pharao, att du skall föra mitt folk Israels barn utur Egypten.

¹¹Mose sade till Gud: Ho är jag, att jag gå skulle till Pharao, och föra Israels barn utur Egypten?

¹²Han sade: Jag will wara med dig, och detta skall wara dig för ett tecken, att jag hafwer sändt dig: Då du hafwer fört mitt folk utur Egypten, skolen I offra Gudi på desso bergena.

¹³Mose sade till Gud: Si, när jag kommer till Israels barn, och säger till dem: Edra fäders Gud hafwer sändt mig till eder; och de säga till mig: Hwad är hans Namn? hwad skall jag säga dem?

¹⁴Sade Gud till Mose: Jag skall wara den jag wara skall; och sade: Så skall du säga till Israels barn: Jag skall warat, han hafwer sändt mig till eder.

¹⁵Och Gud sade ytterligare till Mose: Så ifall du säga till Israels barn: HERren, edra fäders Gud, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, hafwer sändt mig till eder: Detta Namnet är mig ewinnerliga; det skall wara min åminnelse ifrå barn till barnabarn.

¹⁶Derföre gack åstad, och församla de äldsta af Israel, och säg till dem: HERren, edra fäders Gud, hafwer synts mig, Abrahams Gud, Isaacs Gud och Jacobs Gud, och sagt: Jag hafwer sökt eder, och sett hwad eder wederfaret är uti Egypten;

¹⁷Och hafwer sagt: Jag skall föra eder utu den Egyptiska jämmeren in uti de Cananeers, Hetheers, Amoreers, Phereseers, Heveers och Jebuseers land, uti det land, der mjölk och hannog uti flyter.

¹⁸Och då de höra dina röst, skall du och de äldste af Israel gå in till Konungen i Egypten, och säga till honom: HERren, de Ebreers Gud, hafwer kallat oss. Så låt oss nu gå tre dagsresor in uti öknena, till att offra HERranom wårom Gud.

¹⁹Men jag vet, att Konungen i Egypten icke skall låta eder fara, utan genom stark under.

²⁰Ty jag skall uträcka mina hand, och slå Egypten med allahanda under, som jag derinne göra skall; sedan skall han låta fara eder.

²¹Och jag will gifwa desse folkena nåde för de Egyptier, att när I utfaren, skolen I icke utgå med tomma händer;

²²Utan hwar och en qwinna skall bedas af hennes grannqwinno och wärdinno silfwer och gyldene tyg och kläder: Dem skolen I lägga på edra söner och döttrar, och blotta de Egyptier.