Andra Moseboken 21

¹Dessa äro de rätter som du skall förelägga dem:

²Om du köper en hebreisk träl, skall han tjäna i sex år, men på det sjunde skall han givas fri, utan lösen.

³Har han kommit allena, så skall han givas fri allena; var han gift, så skall hans hustru givas fri med honom.

⁴Har hans herre givit honom en hustru, och har denna fött honom söner eller döttrar, så skola hustrun och hennes barn tillhöra hennes herre, och allenast mannen skall givas fri.

⁵Men om trälen säger: »Jag har min herre, min hustru och mina barn så kära, att jag icke vill givas fri»,

⁶då skall hans herre föra honom fram för Gud och ställa honom vid dörren eller dörrposten, och hans herre skall genomborra hans öra med en syl; därefter vare han hans träl evärdligen.

⁷Om någon säljer sin dotter till trälinna, så skall hon icke givas fri såsom trälarna givas fria.

⁸Misshagar hon sin herre, sedan denne förut har ingått förbindelse med henne, så låte han henne köpas fri. Till främmande folk have han icke makt att sälja henne, när han så har handlat trolöst mot henne.

⁹Men om han låter sin son ingå förbindelse med henne, så förunne han henne döttrars rätt.

¹⁰Tager han sig ännu en hustru, så göre han icke någon minskning i den förras kost, beklädnad eller äktenskapsrätt.

¹¹Om han icke låter henne njuta sin rätt i dessa tre stycken, så skall hon givas fri, utan lösen och betalning.

¹²Den som slår någon, så att han dör, han skall straffas med döden.

¹³Men om han icke traktade efter den andres liv, utan Gud lät denne oförvarandes träffas av hans hand, så skall jag anvisa dig en ort dit han kan fly.

¹⁴Men om någon begår det dådet att han dräper sin nästa med list, så skall du gripa honom, vore han ock invid mitt altare, och han måste dö.

¹⁵Den som slår sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.

¹⁶Den som stjäl en människa, vare sig han sedan säljer den stulne, eller denne finnes kvar hos honom, han skall straffas med döden.

¹⁷Den som uttalar förbannelser över sin fader eller sin moder, han skall straffas med döden.

¹⁸Om män tvista med varandra, och den ene slår den andre med en sten eller med knuten hand, så att denne väl icke dör, men bliver sängliggande,

¹⁹dock att han sedan kommer sig och kan gå ute, stödd vid sin stav, så skall den som slog honom vara fri ifrån straff; allenast ersätte han honom för den tid han har förlorat och besörje sjukvård åt honom.

²⁰Om någon slår sin träl eller sin trälinna med en käpp, så att den slagne dör under hans hand, så skall han straffas därför.

²¹Men om den slagne lever en eller två dagar, skall han icke straffas, ty det var hans egna penningar.

²²Om män träta med varandra, och någon av dem stöter till en havande kvinna, så att hon föder fram sitt foster, men eljest ingen olycka sker, så böte han vad kvinnans man ålägger honom och betale efter skiljedomares prövning.

²³Men om olycka sker, skall liv givas för liv,

²⁴öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot,

²⁵brännskada för brännskada, sår för sår, blånad för blånad.

²⁶Om någon slår sin träl eller sin trälinna i ögat och fördärvar det, så släppe han den skadade fri, till ersättning för ögat.

²⁷Sammalunda, om någon slår ut en tand på sin träl eller sin trälinna, så släppe han den skadade fri, till ersättning för tanden.

²⁸Om en oxe stångar någon till döds, man eller kvinna, så skall oxen stenas, och köttet må icke ätas; men oxens ägare vara fri ifrån straff.

²⁹Men om oxen förut har haft vanan att stångas, och hans ägare har blivit varnad, men denne ändå icke tager vara på honom, och oxen så dödar någon, man eller kvinna, då skall oxen stenas, och hans ägare skall ock dödas.

³⁰Men skulle lösepenning bliva denne ålagd, så give han till lösen för sitt liv så mycket som ålägges honom.

³¹Är det en gosse eller en flicka som har blivit stångad av oxen, så skall med denne förfaras efter samma lag.

³²Men om oxen stångar en träl eller en trälinna, så skall ägaren giva åt den stångades herre trettio siklar silver, och oxen skall stenas.

³³Om någon öppnar en brunn, eller om någon gräver en ny brunn och icke täcker över den, och sedan en oxe eller en åsna faller däri,

³⁴så skall brunnens ägare giva ersättning i penningar åt djurets ägare, men den döda kroppen skall vara hans.

³⁵Om någons oxe stångar en annans oxe, så att denne dör, så skola de sälja den levande oxen och dela betalningen för honom och därjämte dela den döda kroppen.

³⁶Var det däremot känt att oxen förut hade vanan att stångas, men tog hans ägare ändå icke vara på honom, så skall han ersätta oxe med oxe, men den döda kroppen skall vara hans.

Andra Moseboken 21

¹Deße äro de rätter, som du skall ditt folk föregifwa:

²Om du köper en Ebreisk träl, han skall tjena när dig i sex år: På sjunde årena skall han utgå fri och ledig.

³Är han allena kommen, så skall han ock allena utgå: Är han kommen gifter, så skall hans hustru utgå med honom.

⁴Hafwer hans herre gifwit honom hustru, och hon hafwer födt söner eller döttrar, så skall hustrun och barnen höra herranom till, och han skall gå allena ut.

⁵Om trälen säger: Jag hafwer min herra, och min hustru, och min barn kär; jag will icke warda fri;

⁶Så hafwe hans herra honom bort för gudarna, och hålle honom intill dörrena eller dörraträn; och borre honom igenom örat med en syl; och han ware hans träl ewärdeliga.

⁷Om någor följer sina dotter till en trälinna, så skall hon icke utgå såsom trälar.

⁸Behagar hon icke sinom herra, och han hafwer ingom förlofwat henne, han skall låta henne fri; men till främmande folk hafwer han ingen magt att sälja henne, efter han hafwer försmått henne.

⁹Gifwer han henne sinom son, då skall han låta henne njuta dotters rätt.

¹⁰Gifwer han honom ena andra så skall han icke förwägra deßo hennes kost, kläder och ägtenskapspligt.

¹¹Gör han icke denna tre stycken, så skall hon fri utgå, och intet betala.

¹²Den som slår ena mennisko, så att hon dör, han skall döden dö.

¹³Hafwer han det icke gjort med wilja, utan Gud hafwer låtit henne oförwarandes falla honom i händer, så skall jag sätta dig ett rum före, dit han fly skall.

¹⁴Om någor går sin nästa efter med arghet, och dräper honom med försåt; den skall du taga ifrå mitt altare, så att man skall dräpa honom.

¹⁵Den som sin fader eller moder slår, han skall döden dö.

¹⁶Den som stjäl ena mennisko, och säljer henne, så att man finner honom dermed, han skall döden dö.

¹⁷Den som bannar fader eller moder, han skall döden dö.

¹⁸Der som någre män kifwa tillhopa, och den ene slår den andra med en sten, eller med näfwan, så att han icke dör, utan ligger på sängene;

¹⁹Fås han wid, så att han utgår wid sin staf, så skall han, som slog honom, wara ursaker; undantagno, att han skall betala honom hwad han försummat hafwer, och gifwa honom hans läkarelön.

²⁰Den sin träl eller trälinno slår med en staf, så att han dör under hans händer, han skall lida der straff före.

²¹Lefwer han öfwer en eller twå dagar, så skall han icke lida der straff före; ty det är hans penningar.

²²Om män kifwa tillhopa, och någondera stöter någon qwinno, som hafwandes är, så att henne förgås barn, och henne dock eljest intet skadar; så skall man näpsa honom till penningar, så mycket som qwinnones man honom pålägger; och skall det utgifwa efter mäklares känning.

²³Skadar henne något, då skall han gifwa själ för själ.

²⁴Öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.

²⁵Brännande för brännande, får för får, blånad för blånad.

²⁶Den som slår sin träl eller trälinno i ögat, och förderfwar det, han skall låta dem fri lös för ögat.

²⁷Sammalunda om han slår sin träl eller trälinno en tand ut, skall han dem fri lös låta för tandena.

²⁸Om en oxe stångar en man eller qwinno, så att han dör, så skall man den oxan stena, och icke äta hans kött; och så är oxans herre ursaker.

²⁹War oxen tillförene wan att stångas, och hans herre är derom tillsagd, och han icke bewarade honom, och deröfwer dräper en man eller qwinno; så skall man stena den oxan, och hans herre skall dö.

³⁰Warda honom penningar pålagda, så skall han gifwa till att lösa sitt lif så mycket, som honom pålagdt warder.

³¹Sammalunda skall man ock med honom handla, om han en son eller dotter stångar.

³²Stångar han en träl, eller trälinno; så skall han gifwa deras herra tretio silfwerskiklar, och oxan skall man stena.

³³Om någor öppnar ena grop, eller gräfwer ena grop, och täcker hennne icke till, och en oxe eller åsne faller så deruti;

³⁴Då skall gropenas herra lösa det med penningar, och gifwa dem deß herra igen; men kroppen skall wara hans.

³⁵Om någors mans oxe stångar ens annars oxa, så att han dör; då skola de sälja den lefwande oxan, och byta penningarna, och deßlikes byta kroppen.

³⁶War det wetterligit, att oxen war tillförene wan att stångas, och hans herre icke bewarade honom; då skall han gifwa en oxa för den andra, och behålla kroppen.