Andra Moseboken 22

¹Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, så skall han giva fem oxar i ersättning för oxen, och fyra får för fåret.

²Ertappas tjuven vid inbrottet och bliver slagen till döds, så vilar ingen blodskuld på dråparen.

³Men hade solen gått upp, när de skedde, då är det blodskuld. Tjuven skall giva full ersättning; äger han intet, så skall han säljas, till gäldande av vad han har stulit.

⁴Om det stulna djuret, det må vara oxe eller åsna eller får, påträffas levande i hans våld, skall han giva dubbel ersättning.

⁵Om någon låter avbeta en åker eller vingård, eller släpper sin boskap lös, så att denna betar på en annans åker, då skall han ersätta skadan med det bästa från sin åker och med det bästa från sin vingård.

⁶Om eld kommer lös och fattar i törnhäckar, och därvid sädesskylar bliva uppbrända eller oskuren säd eller annat på åkern, så skall den som har vållat branden giva full ersättning.

⁷Om någon giver åt en annan penningar eller gods att förvara, och detta bliver stulet ur hans hus, så skall tjuven, om han ertappas, giva dubbel ersättning.

⁸Ertappas icke tjuven, då skall man föra husets ägare fram för Gud, på det att det må utrönas om han icke har förgripit sig på sin nästas tillhörighet.

⁹Om fråga uppstår angående orättrådigt tillgrepp -- det må gälla oxe eller åsna eller får eller kläder eller något annat som har förlorats -- och någon påstår att en orättrådighet verkligen har ägt rum, så skall båda parternas sak komma inför Gud. Den som Gud dömer skyldig, han skall ersätta den andre dubbelt.

¹⁰Om någon giver åt en annan i förvar en åsna eller en oxe eller ett får, eller vilket annat husdjur det vara må, och detta dör eller bliver skadat eller bortrövat, utan att någon ser det,

¹¹Så skall det dem emellan komma till en ed vid HERREN, för att det må utrönas om den ene icke har förgripit sig på den andres tillhörighet; denna ed skall ägaren antaga och den andre behöver icke giva någon ersättning.

¹²Men om det har blivit bortstulet från honom, då skall han ersätta ägaren därför.

¹³Har det blivit ihjälrivet, skall han föra fram det ihjälrivna djuret såsom bevis; han behöver då icke giva ersättning därför.

¹⁴Om någon lånar ett djur av en annan, och detta bliver skadat eller dör, och dess ägare därvid icke är tillstädes, så skall han giva full ersättning.

¹⁵Är dess ägare tillstädes, då behöver han icke giva ersättning. Var djuret lejt, då är legan ersättning.

¹⁶Om någon förför en jungfru som icke är trolovad och lägrar henne, så skall han giva brudgåva för henne och taga henne till hustru.

¹⁷Vägrar hennes fader att giva henne åt honom, då skall han gälda en så stor penningsumma som man plägar giva i brudgåva för en jungfru.

¹⁸En trollkvinna skall du icke låta leva.

¹⁹Var och en som beblandar sig med något djur skall straffas med döden.

²⁰Den som offrar åt andra gudar än åt HERREN allena, han skall givas till spillo.

²¹En främling skall du icke förorätta eller förtrycka; I haven ju själva varit främlingar i Egyptens land.

²²Änkor och faderlösa skolen I icke behandla illa.

²³Behandlar du dem illa, så skall jag förvisso höra deras rop, när de ropa till mig;

²⁴och min vrede skall upptändas, och jag skall dräpa eder med svärd; så att edra egna hustrur bliva änkor och edra barn faderlösa.

²⁵Lånar du penningar åt någon fattig hos dig bland mitt folk, så skall du icke handla mot honom såsom en ockrare; I skolen icke pålägga honom någon ränta.

²⁶Har du av din nästa tagit hans mantel i pant, så skall du giva den tillbaka åt honom, innan solen går ned;

²⁷den är ju det enda täcke han har, och med den skyler han sin kropp. Vad skall han eljest hava på sig, när han ligger och sover? Om han måste ropa till mig, så skall jag höra, ty jag är barmhärtig.

²⁸Gud skall du icke häda, och över en hövding i ditt folk skall du icke uttala förbannelser.

²⁹Av det som fyller din lada och av det som flyter ifrån din press skall du utan dröjsmål frambära din gåva. Den förstfödde bland dina söner skall du giva åt mig.

³⁰På samma sätt skall du göra med dina fäkreatur och din småboskap. I sju dagar skola de stanna hos sina mödrar; på åttonde dagen skall du giva dem åt mig.

³¹Och I skolen vara mig ett heligt: folk; kött av ett djur som har blivit ihjälrivet på marken skolen I icke äta, åt hundarna skolen I kasta det.

Andra Moseboken 22

¹Om någor stjäl en oxa eller ett får, och slagtar det, eller säljer, han skall igengifwa fem oxar för en oxa, och fyra får för ett får.

²Om en tjuf beslagen warder, att han bryter sig in, och får hugg till döds; så skall ingen blodsrätt gå öfwer dråparen.

³Men är solen öfwer honom uppgången, då skall man blodsrätten gå låta. En tjuf skall igen betala. Hafwer han intet, så skall man sälja honom, för hans tjufnad.

⁴Finner man tjufnaden när honom lefwande, det ware sig oxe, åsne eller får, så skall han gifwa dubbelt igen.

⁵Om någor gör skada på åker eller wingård, så att han låter sin boskap skada göra uti ens annars åker; han skall af det bästa i sin åker och wingård igen betala.

⁶Om en eld uppkommer, och fänger i törne, så att skylarna eller säden, som ännu står, eller åkren uppbränd warder; det skall han betala igen, som elden släppt hafwer.

⁷Om någor får sinom nästa penningar, eller tyg till att gömma och dem samma warder det stulet utu huset; finner man tjufwen, då skall han gifwa det twefaldt igen.

⁸Finner man icke tjufwen, så skall man hafwa huswärden fram för gudarna; om han icke hafwer kommit sina hand wid sins nästas ting.

⁹Och om en den andra skyller för någon orätt, ware sig om oxa, eller åsna, eller får, eller kläder, eller hwad som helst bortkommet är, då skall begges deras sak komma inför gudarna: Hwilken gudarne fördöma, han skall betala sinom nästa dubbelt igen.

¹⁰Om någor sätter neder när sin nästa, åsna, eller oxa, eller får, eller hwad boskap det kan wara, och det dör, eller eljest får skada, eller warder honom bortdrifwet, så att ingen ser det;

¹¹Så skall det komma till en ed dem emellan wid HERran, att han icke hafwer låtit komma sina hand wid hans nästas ting. Och äganden skall den anamma, att hin icke skall gifwat igen.

¹²Om en tjuf stjäl honom det ifrå, skall han då betala det ägandenom igen.

¹³Warder det rifwet, skall han hafwa fram wittne deruppå, och så intet igengifwa.

¹⁴Om någor lånar af sin nästa, och det warder förderfwadt, eller dör, så att deß herre der icke när är, då skall han gifwa det igen.

¹⁵Är deß herre der när, då skall han icke gifwa det igen; medan han det för sina penningar lejt hafwer.

¹⁶Om någor lockar ena jungfru, den ännu icke förlofwad är, och lägrar henne; han skall gifwa henne hennes morgongåfwor, och hafwa henne till hustru.

¹⁷Om hennes fader försön honom henne, skall han då utgifwa penningar, så mycket som jungfruers morgongåfwor tillhörer.

¹⁸En trollkona skall du icke låta lefwa.

¹⁹Den som hafwer wärdskap med någon boskap, han skall döden dö.

²⁰Den som offrar gudom, utan HERranom allena, han ware förbannad.

²¹Främlingar skall du icke beröfwa eller undertrycka; förty I hafwen ock warit främlingar i Egypti lande.

²²I skolen ingen enko och faderlös barn bedröfwa.

²³Bedröfwar du dem, så warda de ropande till mig, och jag skall höra deras rop;

²⁴Och min wrede skall förgrymma sig, så att jag dräper eder med swärd, och edra hustrur skola warda enkor, och edor barn faderlös.

²⁵När du lånar mino folke penningar, det fattigt är när dig, skall du icke hafwa dig så med honom som en ockrare, och intet ocker på honom bedrifwa.

²⁶När du tager en klädnad till pant af din nästa, skall du få honom det igen, förra än solen går ned.

²⁷Förty hans klädnad är hans huds endesta öfwertäckelse, der han uti sofwer. Ropar han till mig, så will jag höra honom; ty jag är barmhertig.

²⁸Gudarna skall du icke banna, och den öfwersta i ditt folk skall du icke lasta.

²⁹Din fyllelse och tårar skall du icke fördröja. Din första son skall du gifwa mig.

³⁰Så skall du ock göra med dinom oxa och får: I sju dagar låt det blifwa när sine moder; på åttonde dagenom skall du gifwa mig det.

³¹I skolen wara ett heligt folk för mig; Derföre skolen I intet kött äta, det som på markene af djurom rifwet är; utan kasta det för hundarna.