Titus 3

¹Förmana dem, att de äro Förstarna och Öfverheten underdånige och lydige; redebogne till alla goda gerningar;

²Om ingen illa tala, icke trätosamma; utan milde, bevisande all saktmodighet till alla menniskor.

³Ty vi vorom ock fordom ovise, ohörige, villfarande, tjenande begärelsom och mångahanda lustom, och vandradom i ondsko och afund, hätske; och hatadom hvarannan inbördes.

⁴Men sedan Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till menniskorna uppenbarades;

⁵Icke för rättfärdighetenes gernings skull, som vi gjort hade; utan efter sina barmhertighet gjorde han oss saliga, genom den nya födelsens bad, och den Heliga Andas förnyelse;

⁶Hvilken han öfver oss rikeliga utgjutit hafver, genom vår Frälsare Jesum Christum;

⁷På det vi skole rättfärdige varda genom hans nåd, och arfvingar blifva till evinnerligit lif, efter hoppet.

⁸Det är ju ett fast ord; detta vill jag att du lärer, såsom det der visst är, att de, som Gudi trott hafva, vinnlägga sig i goda gerningar föregå; ty sådant är menniskomen godt och nyttigt.

⁹Men dåraktig spörsmål, och slägtregister, och trätor, och kämpning om lagen förkasta; ty de äro onyttig och fåfäng.

¹⁰Fly en kättersk mennisko, då han en gång och annan förmanad är;

¹¹Vetandes, att en sådan är förvänd, och syndar, såsom den sig sjelf fördömt hafver.

¹²Då jag till dig sänder Artheman, eller Tychicum, så skynda dig snart till mig till Nicopolis; ty jag hafver satt mig före att blifva der öfver vintren.

¹³Zenan, den lagkloka, och Apollo, fordra med flit, att dem intet fattas.

¹⁴Men lät ock dem, som våre äro, lära i goda gerningar föregå der det behöfves, att de icke äro ofruktsamme.

¹⁵Helsa dig alla, som med mig äro. Helsa dem, som oss älska i trone. Nåd vare med eder allom. Amen. Skrifven af Nicopolis, i Macedonien.

Titus 3

¹Lägg dem på minnet att de böra vara underdåniga överheten, dem som hava myndighet, att de böra visa lydnad och vara redo till allt gott verk,

²att de icke må smäda någon, icke vara stridslystna, utan vara fogliga, och att de i allt skola visa sig saktmodiga mot alla människor.

³Vi voro ju själva förut oförståndiga, ohörsamma och vilsefarande, vi voro trälar under allahanda begärelser och lustar, vi levde i ondska och avund, vi voro värda att avskys, och vi hatade varandra.

⁴Men när Guds, vår Frälsares, godhet och kärlek till människorna uppenbarades,

⁵då frälste han oss, icke på grund av rättfärdighetsgärningar som vi hade gjort, utan efter sin barmhärtighet, genom ett bad till ny födelse och förnyelse i helig ande,

⁶som han rikligen utgöt över oss genom Jesus Kristus, vår Frälsare,

⁷för att vi, rättfärdiggjorda genom hans nåd, skulle, såsom vårt hopp är, få evigt liv till arvedel.

⁸Detta är ett fast ord, och jag vill att du med kraft vittnar härom, för att de som sätta tro till Gud må beflita sig om att rätt utöva goda gärningar. Sådant är gott och gagneligt för människorna.

⁹Men dåraktiga tvistefrågor och släktledningshistorier må du undfly, så ock trätor och strider om lagen; ty sådant är gagnlöst och fåfängligt.

¹⁰En man som kommer partisöndring åstad må du visa ifrån dig, sedan du en eller två gånger har förmanat honom;

¹¹ty du vet att en sådan är förvänd och begår synd, ja, han har själv fällt domen över sig.

¹²När jag framdeles sänder Artemas eller Tykikus till dig, låt dig då angeläget vara att komma till mig i Nikopolis, ty jag har beslutit att stanna där över vintern.

¹³Senas, den lagkloke, och Apollos må du med all omsorg utrusta för deras resa, så att intet fattas dem.

¹⁴Och må jämväl våra bröder, för att icke bliva utan frukt, lära sig att rätt utöva goda gärningar, där hjälp är av nöden.

¹⁵Alla som äro här hos mig hälsa dig. Hälsa dem som älska oss i tron. Nåd vare med eder alla.