Markus 2

¹Och efter några dagar gick han åter in i Capernaum, och det spordes, at han war i huset. Och efter några dagar gick han åter in i Capernaum, och det spordes, at han war i huset.

²Och strax församlades der månge, så at de icke rum hade, icke heller utanför dörene; och han hade tal för dem. Och strax församlades der månge, så at de icke rum hade, icke heller utanför dörene; och han hade tal för dem.

³Och de hade fram för honom en borttagnan, den der framburen war af fyra. Och de hade fram för honom en borttagnan, den der framburen war af fyra.

⁴Och då de icke kunde komma til honom, för folkets skull, refwo de taket på huset, der han war, och gjorde et hol på taket, och med tåg släppte neder sängena, der den borttagne uti låg. Och då de icke kunde komma til honom, för folkets skull, refwo de taket på huset, der han war, och gjorde et hol på taket, och med tåg släppte neder sängena, der den borttagne uti låg.

⁵När JEsus såg deras tro, sade han til den borttagna: Min son, dina synder ware dig förlåtna. När JEsus såg deras tro, sade han til den borttagna: Min son, dina synder ware dig förlåtna.

⁶Så woro der någre utaf de Skriftlärda sittande, som tänkte i sin hjerta: Så woro der någre utaf de Skriftlärda sittande, som tänkte i sin hjerta:

⁷Hwi talar denne sådana hädelse? Ho kan förlåta synder, utan allena Gud? Hwi talar denne sådana hädelse? Ho kan förlåta synder, utan allena Gud?

⁸Och strax JEsus förnam det i sinom anda, at de sådant tänkte wid sig sjelfwa, sade han til dem: Hwi tänken I sådant i edor hjerta? Och strax JEsus förnam det i sinom anda, at de sådant tänkte wid sig sjelfwa, sade han til dem: Hwi tänken I sådant i edor hjerta?

⁹Hwilket är lättare säga til den borttagna: Dina synder ware dig förlåtna; eller säga: Statt up, och tag dina säng och gack? Hwilket är lättare säga til den borttagna: Dina synder ware dig förlåtna; eller säga: Statt up, och tag dina säng och gack?

¹⁰Men på det I skolen weta, at menniskones Son hafwer magt på jordene förlåta synder, sade han til den borttagna: Men på det I skolen weta, at menniskones Son hafwer magt på jordene förlåta synder, sade han til den borttagna:

¹¹Dig säger jag: Statt up; tag dina säng, och gack i ditt hus. Dig säger jag: Statt up; tag dina säng, och gack i ditt hus.

¹²Och strax stod han up, tog sina säng, och gick ut i allas deras åsyn; så at alle undrade storliga, och prisade Gud, sägande: Sådant såge wi aldrig. Och strax stod han up, tog sina säng, och gick ut i allas deras åsyn; så at alle undrade storliga, och prisade Gud, sägande: Sådant såge wi aldrig.

¹³Och han gick åter ut til hafwet; och allt folket kom til honom, och han lärde dem. Och han gick åter ut til hafwet; och allt folket kom til honom, och han lärde dem.

¹⁴Och då JEsus gick der fram, såg han Levi, Alphei son, sittandes wid tullen, och sade til honom: Följ mig. Och han stod up, och följde honom. Och då JEsus gick der fram, såg han Levi, Alphei son, sittandes wid tullen, och sade til honom: Följ mig. Och han stod up, och följde honom.

¹⁵Och det begaf sig, då han sat til bords i hans hus, såto ock desslikes månge Publicaner och syndare til bords med JEsu och hans Lärjungar; ty de woro månge, som hade följt honom. Och det begaf sig, då han sat til bords i hans hus, såto ock desslikes månge Publicaner och syndare til bords med JEsu och hans Lärjungar; ty de woro månge, som hade följt honom.

¹⁶Och då de Skriftlärde och Phariseer sågo, at han åt med de Publicaner och syndare, sade de til hans Lärjungar: Hwi äter och dricker han med Publicaner och syndare? Och då de Skriftlärde och Phariseer sågo, at han åt med de Publicaner och syndare, sade de til hans Lärjungar: Hwi äter och dricker han med Publicaner och syndare?

¹⁷När JEsus det hörde, sade han til dem: De der helbregda äro, behöfwa icke läkare, utan de som kranke äro; jag är icke kommen til at kalla de rättfärdiga, utan syndare, til bättring. När JEsus det hörde, sade han til dem: De der helbregda äro, behöfwa icke läkare, utan de som kranke äro; jag är icke kommen til at kalla de rättfärdiga, utan syndare, til bättring.

¹⁸Och Johannis lärjungar och de Phariseers fastade mycket; och de kommo, och sade til honom: Hwi fasta Johannis lärjungar och de Phariseers, och dine Lärjungar fasta intet? Och Johannis lärjungar och de Phariseers fastade mycket; och de kommo, och sade til honom: Hwi fasta Johannis lärjungar och de Phariseers, och dine Lärjungar fasta intet?

¹⁹Sade JEsus til dem: Bröllopsfolket, kunna de fasta, så länge Brudgummen är med dem? Så länge de hafwa Brudgummen när sig, kunna de icke fasta. Sade JEsus til dem: Bröllopsfolket, kunna de fasta, så länge Brudgummen är med dem? Så länge de hafwa Brudgummen när sig, kunna de icke fasta.

²⁰Men de dagar skola komma, at Brudgummen skall warda ifrå dem tagen; och då skola de fasta i de dagar. Men de dagar skola komma, at Brudgummen skall warda ifrå dem tagen; och då skola de fasta i de dagar.

²¹Och ingen sömar en klut af nytt kläde på gammalt kläde: förty han rifwer dock det nya stycket ifrå det gamla, och hålet warder wärre. Och ingen sömar en klut af nytt kläde på gammalt kläde: förty han rifwer dock det nya stycket ifrå det gamla, och hålet warder wärre.

²²Och ingen låter nytt win i gamla flaskor; annars slår det nya winet flaskorna sönder, och winet spilles ut, och flaskorna förderfwas; utan nytt win skall man låta i nya flaskor. Och ingen låter nytt win i gamla flaskor; annars slår det nya winet flaskorna sönder, och winet spilles ut, och flaskorna förderfwas; utan nytt win skall man låta i nya flaskor.

²³Och det begaf sig, at han på Sabbathen gick genom säd; och hans Lärjungar begynte, wid de gingo, taga af axen. Och det begaf sig, at han på Sabbathen gick genom säd; och hans Lärjungar begynte, wid de gingo, taga af axen.

²⁴Och de Phariseer sade til honom: Si, hwi göra de om Sabbathen det som icke låfligit är? Och de Phariseer sade til honom: Si, hwi göra de om Sabbathen det som icke låfligit är?

²⁵Då sade han til dem: Hafwen I aldrig läsit, hwad David gjorde, då honom omträngde, och war hungrig, han och de der med honom woro? Då sade han til dem: Hafwen I aldrig läsit, hwad David gjorde, då honom omträngde, och war hungrig, han och de der med honom woro?

²⁶Huru han gick in i Guds hus, under den öfwersta Presten Abjathar, och åt skådobröden, hwilka ingom woro loflige äta, utan Prestomen; och gaf desslikes dem, som med honom woro. Huru han gick in i Guds hus, under den öfwersta Presten Abjathar, och åt skådobröden, hwilka ingom woro loflige äta, utan Prestomen; och gaf desslikes dem, som med honom woro.

²⁷Och han sade til dem: Sabbathen är gjord för menniskones skull, och icke menniskan för Sabbathens skull. Och han sade til dem: Sabbathen är gjord för menniskones skull, och icke menniskan för Sabbathens skull.

²⁸Så är nu menniskones Son en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen. Så är nu menniskones Son en HERre, desslikes ock öfwer Sabbathen.

Markus 2

¹Några dagar därefter kom han åter till Kapernaum; och när det spordes att han var hemma,

²församlade sig så mycket folk, att icke ens platsen utanför dörren mer kunde rymma dem; och han förkunnade ordet för dem.

³Då kommo de till honom med en lam man, som bars dit av fyra män.

⁴Och då de för folkets skull icke kunde komma fram till honom med mannen, togo de bort taket över platsen där han var; och sedan de så hade gjort en öppning, släppte de ned sängen, som den lame låg på.

⁵När Jesus såg deras tro, sade han till den lame: »Min son, dina synder förlåtas dig.»

⁶Nu sutto där några skriftlärde, och dessa tänkte i sina hjärtan:

⁷»Huru kan denne tala så? Han hädar ju. Vem kan förlåta synder, utom Gud allena?»

⁸Strax förnam då Jesus i sin ande att de tänkte så vid sig själva; och han sade till dem: »Huru kunnen I tänka sådant i edra hjärtan?

⁹Vilket är lättare, att säga till den lame: 'Dina synder förlåtas dig' eller att säga: 'Stå upp, tag din säng och gå'?

¹⁰Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder,

¹¹så säger jag dig» (och härmed vände han sig till den lame): »Stå upp, tag din säng och gå hem.»

¹²Då stod han upp och tog strax sin säng och gick ut i allas åsyn, så att de alla uppfylldes av häpnad och prisade Gud och sade: »Sådant hava vi aldrig sett.»

¹³Åter begav han sig ut och gick längs med sjön. Och allt folket kom till honom, och han undervisade dem.

¹⁴När han nu gick där fram, fick han se Levi, Alfeus' son, sitta vid tullhuset. Och han sade till denne: »Följ mig.» Då steg han upp och följde honom.

¹⁵När Jesus därefter låg till bords i hans hus, voro där såsom bordsgäster, jämte Jesus och hans lärjungar, också många publikaner och syndare; ty många sådana funnos bland dem som följde honom.

¹⁶Men när de skriftlärde bland fariséerna sågo att han åt med publikaner och syndare, sade de till hans lärjungar: »Huru kan han äta med publikaner och syndare?»

¹⁷När Jesus hörde detta, sade han till dem: »Det är icke de friska som behöva läkare, utan de sjuka. Jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.»

¹⁸Och Johannes' lärjungar och fariséerna höllo fasta. Och man kom och sade till honom: »Varför fasta icke dina lärjungar, då Johannes' lärjungar och fariséernas lärjungar fasta?»

¹⁹Jesus svarade dem: »Kunna väl bröllopsgästerna fasta, medan brudgummen ännu är hos dem? Nej, så länge de hava brudgummen hos sig, kunna de icke fasta.

²⁰Men den tid skall komma, då brudgummen tages ifrån dem, och då, på den tiden, skola de fasta. --

²¹Ingen syr en lapp av okrympt tyg på en gammal mantel; om någon så gjorde, skulle det isatta nya stycket riva bort ännu mer av den gamla manteln, och hålet skulle bliva värre.

²²Ej heller slår någon nytt vin i gamla skinnläglar; om någon så gjorde, skulle vinet spränga sönder läglarna, så att både vinet och läglarna fördärvades. Nej, nytt vin slår man i nya läglar.»

²³Och det hände sig på sabbaten att han tog vägen genom ett sädesfält; och hans lärjungar begynte rycka av axen, medan de gingo.

²⁴Då sade fariséerna till honom: »Se! Huru kunna de på sabbaten göra vad som icke är lovligt?»

²⁵Han svarade dem: »Haven I aldrig läst vad David gjorde, när han själv och de som följde honom kommo i nöd och blevo hungriga:

²⁶huru han då, på den tid Abjatar var överstepräst, gick in i Guds hus och åt skådebröden -- fastän det ju icke är lovligt för andra än för prästerna att äta sådant bröd -- och huru han jämväl gav åt dem som följde honom?»

²⁷Därefter sade han till dem: »Sabbaten blev gjord för människans skull, och icke människan för sabbatens skull.

²⁸Så år då Människosonen herre också över sabbaten.»