Markus 15

¹Och straxt om morgonen höllo de öfverste Presterna råd, med de äldsta och Skriftlärda, och med hela Rådet; och bundo Jesum, och ledde honom bort, och antvardade honom Pilato.

²Och Pilatus frågade honom: Äst du den Judarnas Konung? Då svarade han, och sade till honom: Du säger det.

³Och öfverste Presterna anklagade honom om mång ting.

⁴Då frågade äter Pilatus honom, och sade: Svarar du intet? Si, huru mång stycke de vittna på dig.

⁵Men Jesus svarade sedan platt intet; så att Pilatus förundrade sig.

⁶Så plägade han i Påskahögtidene gifva dem en fånga lös, hvilken de helst begärade.

⁷Så var der en, benämnd Barabbas, som gripen var med somliga, de der ett upplopp gjort hade, och hade uti upploppet bedrifvit ett dråp.

⁸Då ropade folket, och begynte bedja, att han skulle göra dem som hans plägsed alltid var.

⁹Svarade Pilatus, sägandes: Viljen I, att jag skall eder lösgifva Judarnas Konung?

¹⁰Ty han visste, att de öfverste Presterna hade utaf afund öfverantvardat honom.

¹¹Men öfverste Presterna eggade folket, att han heldre skulle gifva dem Barabbam lös.

¹²Pilatus svarade åter, och sade till dem: Hvad viljen I då att jag skall göra honom, den I kallen Judarnas Konung?

¹³Då ropade de åter: Korsfäst honom.

¹⁴Pilatus sade till dem: Hvad hafver han då illa gjort? Då ropade de ännu fastare: Korsfäst honom.

¹⁵Så ville då Pilatus göra folkena fyllest, och gaf dem Barabbam lös; och öfverantvardade dem Jesum, att han skulle hudflängas och korsfästas.

¹⁶Då hade krigsknektarna honom in uti Badhuset, och kallade tillhopa hela skaran;

¹⁷Och klädde honom uti ett purpurkläde, och vredo tillhopa ena krono af törne, och satte på honom;

¹⁸Och begynte till att helsa honom: Hel, Judarnas Konung;

¹⁹Och slogo hans hufvud med en rö, och spottade på honom; föllo på knä, och till bådo honom.

²⁰Och när de hade så begabbat honom, afklädde de honom purpurklädet, och klädde honom uti sin egen kläder; och ledde honom ut till att korsfästan.

²¹Då tvingade de en man, som der framgick, benämnd Simon af Cyrene, Alexandri och Rufi fader, den af markene inkom, att han måste bära hans kors.

²²Och de ledde honom på det rummet Golgatha; det är, om man det uttyder, hufvudskallaplatsen.

²³Och de gåfvo honom bemyrrhadt vin dricka; men han tog det intet till sig.

²⁴Och när de hade korsfäst honom, bytte de hans kläder, kastande lott på dem, hvad hvar få skulle.

²⁵Och det var vid tredje timman; och de korsfäste honom.

²⁶Och det man skyllde honom före, var skrifvet öfver hans hufvud, nämliga: Judarnas Konung.

²⁷Och de korsfäste med honom två röfvare, en på hans högra, och den andra på hans venstra sido.

²⁸Och så blef Skriften fullbordad, som säger: Ibland ogerningsmän vardt han räknad.

²⁹Och de, som gingo der framom, hadde honom, och riste sin hufvud, och sade: Tvi dig! Skönliga slår du omkull templet, och i tre dagar uppbygger det.

³⁰Fria dig sjelfvan, och stig neder af korset.

³¹Sammalunda ock de öfverste Presterna gjorde spe af honom emellan sig, med de skriftlärda, och sade: Androm hafver han hulpit, sig sjelfvom kan han icke hjelpa.

³²Christus, Israels Konung, stige nu Heder af korset, att vi måtte det se, och tro. Och de der korsfäste voro med honom, försmådde honom ock.

³³Och i sjette timman vardt ett mörker Öfver allt landet, till nionde timman.

³⁴Och i nionde timman ropade Jesus med höga röst, sägandes: Eloi, Eloi, Lamma Sabachthani? det är uttydt: Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig?

³⁵Och somlige, de der när stodo, och hörde det, sade: Si, Eliam kallar han.

³⁶Så lopp en till med en svamp, uppfylldan med ättiko; den satte han på en rö, och böd honom dricka, och sade: Håll, låt se, om Elias kommer, till att taga honom neder.

³⁷Då ropade Jesus med höga röst, och gaf upp andan.

³⁸Och förlåten i templet remnado i tu stycke, ifrån öfverst och neder igenom.

³⁹Då höfvitsmannen, som stod der när gentemot honom, såg att han med ett sådant rop gaf upp andan, sade han: Sannerliga var denne mannen Guds Son.

⁴⁰Och voro ock qvinnor der, som långt ifrå detta skådade; ibland hvilka var Maria Magdalena, och Maria, litsle Jacobs och Jose moder, och Salome.

⁴¹Hvilka ock, medan han var i Galileen, hade följt honom, och tjent honom; och många, andra, som med honom uppfarit hade till Jerusalem.

⁴²Då aftonen kom, efter det var tillredelsedagen, den som går före Sabbathen,

⁴³Kom Joseph, bördig af den staden Arimathia, en ärlig rådherre, den ock vänte efter Guds rike; han tog sig dristighet till, och gick in till Pilatum, och beddes af honom Jesu lekamen.

⁴⁴Då förundrade Pilatus, att han allaredo var död; och kallade till sig höfvitsmannen, och frågade, om han längesedan död var.

⁴⁵Och då han det förnummit hade af höfvitsmannenom, gaf han Joseph lekamen.

⁴⁶Och han köpte ett linkläde, och tog honom ned, och svepten uti linklädet, och lade honom ned uti ena graf, som uthuggen var uti ett hälleberg; och välte en sten för grafvenes dörr.

⁴⁷Men Maria Magdalena och Maria Jose sågo till hvart han lades.

Markus 15

¹Sedan nu översteprästerna, tillsammans med de äldste och de skriftlärde, hela Stora rådet, på morgonen hade fattat sitt beslut, läto de strax binda Jesus och förde honom bort och överlämnade honom åt Pilatus.

²Då frågade Pilatus honom: »Är du judarnas konung?» Han svarade honom och sade: »Du säger det själv.»

³Och översteprästerna framställde många anklagelser mot honom.

⁴Pilatus frågade honom då åter och sade: »Svarar du intet? Du hör ju huru mycket det är som de anklaga dig för.»

⁵Men Jesus svarade intet mer, så att Pilatus förundrade sig.

⁶Nu plägade han vid högtiden giva dem en fånge lös, den som de begärde.

⁷Och där fanns då en man, han som kallades Barabbas, vilken satt fängslad jämte de andra som hade gjort upplopp och under upploppet begått dråp.

⁸Folket kom ditupp och begynte begära att han skulle göra åt dem såsom han plägade göra.

⁹Pilatus svarade dem och sade: »Viljen I att jag skall giva eder 'judarnas konung' lös?»

¹⁰Han förstod nämligen att det var av avund som översteprästerna hade dragit Jesus inför rätta.

¹¹Men översteprästerna uppeggade folket till att begära att han hellre skulle giva dem Barabbas lös.

¹²När alltså Pilatus åter tog till orda och frågade dem: »Vad skall jag då göra med den som I kallen 'judarnas konung'?»,

¹³så skriade de åter: »Korsfäst honom!»

¹⁴Men Pilatus frågade dem: »Vad ont har han då gjort?» Då skriade de ännu ivrigare: »Korsfäst honom!»

¹⁵Och eftersom Pilatus ville göra folket till viljes, gav han dem Barabbas lös; men Jesus lät han gissla och utlämnade honom sedan till att korsfästas.

¹⁶Och krigsmännen förde honom in i palatset, eller pretoriet, och kallade tillhopa hela den romerska vakten.

¹⁷Och de klädde på honom en purpurfärgad mantel och vredo samman en krona av törnen och satte den på honom.

¹⁸Sedan begynte de hälsa honom: »Hell dig, judarnas konung!»

¹⁹Och de slogo honom i huvudet med ett rör och spottade på honom; därvid böjde de knä och gåvo honom sin hyllning.

²⁰Och när de hade begabbat honom, klädde de av honom den purpurfärgade manteln och satte på honom hans egna kläder och förde honom ut för att korsfästa honom.

²¹Och en man som kom utifrån marken gick där fram, Simon från Cyrene, Alexanders och Rufus' fader; honom tvingade de att gå med och bära hans kors.

²²Och de förde honom till Golgataplatsen (det betyder huvudskalleplatsen).

²³Och de räckte honom vin, blandat med myrra, men han tog icke emot det.

²⁴Och de korsfäste honom och delade sedan hans kläder mellan sig, genom att kasta lott om vad var och en skulle få.

²⁵Och det var vid tredje timmen som de korsfäste honom.

²⁶Och den överskrift som man hade satt upp över honom, för att angiva vad han var anklagad för, hade denna lydelse: »Judarnas konung.»

²⁷Och de korsfäste med honom två rövare, den ene på hans högra sida och den andre på hans vänstra.

²⁸[1]

²⁹Och de som gingo där förbi bespottade honom och skakade huvudet och sade: »Tvi dig, du som 'bryter ned templet och bygger upp det igen inom tre dagar'!

³⁰Hjälp dig nu själv, och stig ned från korset.»

³¹Sammalunda talade ock översteprästerna, jämte de skriftlärde, begabbande ord med varandra och sade: »Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa.

³²Han som är Messias, Israels konung, han stige nu ned från korset, så att vi få se det och tro.» Också de män som voro korsfästa med honom smädade honom.

³³Men vid sjätte timmen kom över hela landet ett mörker, som varade ända till nionde timmen.

³⁴Och vid nionde timmen ropade Jesus med hög röst: »Eloi, Eloi, lema sabaktani[2]?»; det betyder: »Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?»

³⁵Då några av dem som stodo där bredvid hörde detta, sade de: »Hör, han kallar på Elias.»

³⁶Men en av dem skyndade fram och fyllde en svamp med ättikvin och satte den på ett rör och gav honom att dricka, i det han sade: »Låt oss se om Elias kommer och tager honom ned.»

³⁷Men Jesus ropade med hög röst och gav upp andan.

³⁸Då rämnade förlåten i templet i två stycken, uppifrån och ända ned.

³⁹Men när hövitsmannen, som stod där mitt emot honom, såg att han på sådant sätt gav upp andan, sade han: »Förvisso var denne man Guds Son.»

⁴⁰Också några kvinnor stodo där på avstånd och sågo vad som skedde. Bland dessa voro jämväl Maria från Magdala och den Maria som var Jakob den yngres och Joses' moder, så ock Salome

⁴¹-- vilka hade följt honom och tjänat honom, medan han var i Galileen -- därtill många andra kvinnor, de som med honom hade vandrat upp till Jerusalem.

⁴²Det var nu tillredelsedag (det är dagen före sabbaten), och det hade blivit afton.

⁴³Josef från Arimatea, en ansedd rådsherre och en av dem som väntade på Guds rike, tog därför nu mod till sig och gick in till Pilatus och utbad sig att få Jesu kropp.

⁴⁴Då förundrade sig Pilatus över att Jesus redan skulle vara död, och han kallade till sig hövitsmannen och frågade honom om det var länge sedan han hade dött.

⁴⁵Och när han av hövitsmannen hade fått veta huru det var, skänkte han åt Josef hans döda kropp.

⁴⁶Denne köpte då en linneduk och tog honom ned och svepte honom i linneduken och lade honom i en grav som var uthuggen i en klippa; sedan vältrade han en sten för ingången till graven.

⁴⁷Men Maria från Magdala och den Maria som var Joses' moder sågo var han lades. [1] Se Nya testamentets text i Ordförklaringarna. [2] Se Betoning i Ordförklaringarna.