Johannes 1 Jämförelse: Karl XII Bibeln vs Swedish 1917

Johannes 1

¹I Begynnelsen var Ordet, och Ordet var när Gudi; och Gud var Ordet.

²Det samma var i begynnelsen när Gudi.

³Genom det äro all ting gjord; och thy förutan är intet gjordt, det gjordt är.

⁴I thy var lifvet; och lifvet var menniskornas ljus;

⁵Och ljuset lyser i mörkret; och mörkret hafver det icke begripit.

⁶En man var sänd af Gudi, som het Johannes;

⁷Han kom till vittnesbörd, på det han skulle vittna om Ljuset, att alle skulle tro genom honom.

⁸Icke var han Ljuset; men (han var sänd) till att vittna om Ljuset.

⁹Det var det sanna Ljuset, hvilket upplyser alla menniskor, som komma i verlden.

¹⁰I verldene var det, och igenom det är verlden gjord; och verlden kände det icke.

¹¹Han kom till sitt eget, och hans egne anammade honom icke.

¹²Men allom dem,som honom anammade, gaf han magt att blifva Guds barn, dem som tro på hans Namn;

¹³Hvilke icke af blod, icke heller af köttslig vilja, icke heller af någors mans vilja, utan af Gudi födde äro.

¹⁴Och Ordet vardt kött, och bodde ibland oss; och vi sågom hans härlighet, såsom enda Sonsens härlighet af Fadrenom, full med nåd och sanning.

¹⁵Johannes vittnar om honom, ropar, och säger: Denne varet, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag;

¹⁶Och af hans fullhet hafve vi alle fått, och nåd för nåd.

¹⁷Ty genom Mosen är lagen gifven; nåd och sanning är kommen genom Jesum Christum.

¹⁸Ingen hafver någon tid sett Gud; ende Sonen, som är i Fadrens sköt, han hafver det kungjort.

¹⁹Och detta är Johannis vittnesbörd, då Judarna sände Prester och Leviter af Jerusalem, att de skulle fråga honom: Ho äst du?

²⁰Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd. Dagen derefter såg Johannes Jesum komma till sig, och sade: Si, Guds Lamb, som borttager verldenes synd.

²¹Då frågade de honom: Hvad dä; äst du Elias? Han sade: Jag är det icke. Äst du en Prophet? Och han svarade: Nej.

²²Då sade de till honom: Ho äst du, att vi måge gifva dem svar, som oss sändt hafva? Hvad säger du om dig sjelf?

²³Sade han: Jag är ens ropandes röst i öknene: Rödjer Herrans väg, som Esaias Propheten sagt hafver.

²⁴Och de, som sände voro, voro af de Phariseer.

²⁵Och de frågade honom, och sade till honom: Hvi döper du då, medan du äst icke Christus, icke heller Elias, icke heller en Prophet?

²⁶Svarade dem Johannes, och sade: Jag döper med vatten; men midt ibland eder star den I icke kännen.

²⁷Han är den som efter mig komma skall, hvilken för mig varit hafver; hvilkens skotväng jag icke värdig är upplösa.

²⁸Detta skedde i Bethabara, på hinsidon Jordan, der Johannes döpte.

²⁹

³⁰

³¹Och jag kände honom icke; men på det han skulle varda uppenbar i Israel, fördenskull är jag kommen, till att döpa med vatten.

³²

³³Och jag kände honom icke; men den som mig sände, till att döpa med vatten, han sade till mig: Öfver hvilken du far se Andan nederkomma, och blifva på honom, han är den som döper med den Helga Anda.

³⁴Och jag såg det, och vittnade att han är Guds Son.

³⁵Dagen derefter stod åter Johannes, och två af hans lärjungar.

³⁶Och som han fick se Jesum gå, sade han: Si, Guds Lamb.

³⁷

³⁸Då vände Jesus sig om, och säg dem följa sig, och sade till dem: Hvad söken I? Då sade de till honom: Rabbi (det betyder Mästar), hvar vistas du?

³⁹Då sade han till dem: Kommer, och ser. De kommo, och sågo hvar han vistades, och blefvo den dagen när honom; och det var vid tionde timman.

⁴⁰Och var Andreas, Simonis Petri broder, en af de två, som hade hört af Johanne; och följde Jesum.

⁴¹Han fann först sin broder Simon, och sade till honom: Vi hafve funnit Messiam, det betyder den Smorda.

⁴²Och han hade honom till Jesum. Då Jesus fick se honom, sade han: Du äst Simon, Jona son; du skall heta Cephas, det betyder hälleberg.

⁴³Dagen derefter ville Jesus gå ut i Galileen; och fann Philippum, och sade till honom: Följ mig.

⁴⁴Och var Philippus af Bethsaida, Andree och Petri stad.

⁴⁵Philippus fann Nathanael, och sade till honom: Den som Mose hafver skrifvit om i lagen, och Propheterna, hafve vi funnit, Jesum, Josephs son af Nazareth.

⁴⁶Och Nathanael sade till honom: Kan något godt komma af Nazareth? Philippus sade till honom: Kom, och se.

⁴⁷Jesus såg Nathanael komma till sig, och sade om honom: Si, en rätt Israelit, i hvilkom intet svek är.

⁴⁸Då sade Nathanael till honom: Hvaraf känner du mig? Jesus svarade, och sade till honom: Förr än Philippus kallade dig, då du vast under fikonaträt, säg jag dig.

⁴⁹Nathanael svarade, och sade till honom: Rabbi, du äst Guds Son: Du äst Israels Konung.

⁵⁰Jesus svarade, och sade till honom: Efter det jag sade dig, att jag säg dig under fikonaträt, tror du; större ting, än desse äro, skall du få se;

⁵¹Och sade till honom: Sannerliga, sannerliga säger jag eder: Härefter skolen I fä se himmelen öppen, och Guds Änglar fara upp och neder öfver menniskones Son. Denne äret, om hvilken jag sagt hafver: Efter mig skall komma en man, den för mig varit hafver; ty han var förr än jag: Och Johannes vittnade, och sade: Jag säg Andan nederkomma i dufvoliknelse af himmelen, och blef på honom; Och de två hans lärjungar hörde honom tala, och följde Jesum.

Johannes 1

¹I begynnelsen var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet var Gud.

²Detta var i begynnelsen hos Gud.

³Genom det har allt blivit till, och utan det har intet blivit till, som är till.

⁴I det var liv, och livet var människornas ljus.

⁵Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har icke fått makt därmed.

⁶En man uppträdde, sänd av Gud; hans namn var Johannes.

⁷Han kom såsom ett vittne, för att vittna om ljuset, på det att alla skulle komma till tro genom honom.

⁸Icke var han ljuset, men han skulle vittna om ljuset.

⁹Det sanna ljuset, det som lyser över alla människor, skulle nu komma i världen.

¹⁰I världen var han, och genom honom hade världen blivit till, men världen ville icke veta av honom.

¹¹Han kom till sitt eget, och hans egna togo icke emot honom.

¹²Men åt alla dem som togo emot honom gav han makt att bliva Guds barn, åt dem som tro på hans namn;

¹³och de hava blivit födda, icke av blod, ej heller av köttslig vilja, ej heller av någon mans vilja, utan av Gud.

¹⁴Och Ordet vart kött och tog sin boning ibland oss, och vi sågo hans härlighet, vi sågo likasom en enfödd Sons härlighet från sin Fader, och han var full av nåd och sanning.

¹⁵Johannes vittnar om honom, han ropar och säger: »Det var om denne jag sade: 'Den som kommer efter mig, han är före mig; ty han var förr än jag.'»

¹⁶Av hans fullhet hava vi ju alla fått, ja, nåd utöver nåd;

¹⁷ty genom Moses blev lagen given, men nåden och sanningen hava kommit genom Jesus Kristus.

¹⁸Ingen har någonsin sett Gud; den enfödde Sonen, som är i Faderns sköte[1], han har kungjort vad Gud är.

¹⁹Och detta är vad Johannes vittnade, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var.

²⁰Han svarade öppet och förnekade icke; han sade öppet: »Jag är icke Messias.»

²¹Åter frågade de honom: »Vad är du då? Är du Elias?» Han svarade: »Det är jag icke.» -- »Är du Profeten?» Han svarade: »Nej.»

²²Då sade de till honom: »Vem är du då? Säg oss det, så att vi kunna giva dem svar, som hava sänt oss. Vad säger du om dig själv?»

²³Han svarade: »Jag är rösten av en som ropar i öknen: 'Jämnen vägen för Herren', såsom profeten Esaias sade.»

²⁴Och männen voro utsända ifrån fariséerna.

²⁵Och de frågade honom och sade till honom: »Varför döper du då, om du icke är Messias, ej heller Elias, ej heller Profeten?»

²⁶Johannes svarade dem och sade: »Jag döper i vatten; men mitt ibland eder står en som I icke kännen:

²⁷han som kommer efter mig[2], vilkens skorem jag icke är värdig att upplösa.»

²⁸Detta skedde i Betania, på andra sidan Jordan, där Johannes döpte.

²⁹Dagen därefter såg han Jesus nalkas; då sade han: »Se, Guds Lamm, som borttager världens synd!

³⁰Om denne var det som jag sade: 'Efter mig kommer en man som är före mig; ty han var förr än jag.'

³¹Och jag kände honom icke; men för att han skall bliva uppenbar för Israel, därför är jag kommen och döper i vatten.»

³²Och Johannes vittnade och sade: »Jag såg Anden såsom en duva sänka sig ned från himmelen; och han förblev över honom.

³³Och jag kände honom icke; men den som sände mig till att döpa i vatten, han sade till mig: 'Den över vilken du får se Anden sänka sig ned och förbliva, han är den som döper i helig ande.'

³⁴Och jag har sett det, och jag har vittnat att denne är Guds Son.»

³⁵Dagen därefter stod Johannes åter där med två av sina lärjungar.

³⁶När då Jesus kom gående, såg Johannes på honom och sade: »Se, Guds Lamm!»

³⁷Och de två lärjungarna hörde hans ord och följde Jesus.

³⁸Då vände sig Jesus om, och när han såg att de följde honom, frågade han dem: »Vad viljen I?» De svarade honom: »Rabbi» (det betyder mästare) »var bor du?»

³⁹Han sade till dem: »Kommen och sen.» Då gingo de med honom och sågo var han bodde; och de stannade den dagen hos honom. -- Detta skedde vid den tionde timmen.

⁴⁰En av de två som hade hört var Johannes sade, och som hade följt Jesus, var Andreas, Simon Petrus' broder.

⁴¹Denne träffade först sin broder Simon och sade till honom: »Vi hava funnit Messias» (det betyder detsamma som Kristus).[3]

⁴²Och han förde honom till Jesus. Då såg Jesus på honom och sade: »Du är Simon, Johannes' son; du skall heta Cefas» (det betyder detsamma som Petrus).[4]

⁴³Dagen därefter ville Jesus gå därifrån till Galileen, och han träffade då Filippus. Och Jesus sade till honom: »Följ mig.»

⁴⁴Och Filippus var från Betsaida, Andreas' och Petrus' stad.

⁴⁵Filippus träffade Natanael och sade till honom: »Den som Moses har skrivit om i lagen och som profeterna hava skrivit om, honom hava vi funnit, Jesus, Josefs son, från Nasaret.»

⁴⁶Natanael sade till honom: »Kan något gott komma från Nasaret?» Filippus svarade honom: »Kom och se.»

⁴⁷När nu Jesus såg Natanael nalkas, sade han om honom: »Se, denne är en rätt israelit, i vilken icke finnes något svek.»

⁴⁸Natanael frågade honom: »Huru kan du känna mig?» Jesus svarade och sade till honom: »Förrän Filippus kallade dig, såg jag dig, där du var under fikonträdet.»

⁴⁹Natanael svarade honom: »Rabbi, du är Guds Son, du är Israels konung.»

⁵⁰Jesus svarade och sade till honom: »Eftersom jag sade dig att jag såg dig under fikonträdet, tror du? Större ting än vad detta är skall du få se.»

⁵¹Därefter sade han till honom: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: I skolen få se himmelen öppen och Guds änglar fara upp och fara ned över Människosonen.» [1] Eller: Ingen har någonsin sett Gud; en enfödd Gud, han som är i Faderns sköte, osv. [2] vilken har varit före mig. [3] Båda orden betyda den smorde; det förra är arameiska, det senare grekiska. [4] Det arameiska ordet kefa betyder klippa -- Jfr Matt 16,18.