Joel 3

¹Ty si, uti de dagar och i den samma tidenom, när jag omwändandes warder Juda och Jerusalems fängelse;

²Så will jag sammansamka alla Hedningar, och skall föra dem neder i Josaphats dal, och wara der med dem til rätta, på mins folks och mins arfwedels Israels wägna, at de hafwa förstrött dem ibland Hedningarna, och delt emellan sig mitt land;

³Och kastat lott öfwer mitt folk, och gifwit piltar för mat, och sålt pigor för win, och fördruckit dem.

⁴Och I af Zor och Zidon, och alla Philisteers gränsor, hwad hafwen I med mig at göra? Wiljen I trotsa mig? Nu wäl, om I trotsen mig, så skall jag snarliga och med hast wedergälla eder det uppå edart hufwud.

⁵I som hafwen tagit mitt silfwer och guld, och min sköna klenodier, och fört dem in uti edra kyrkor:

⁶Dertil ock sålt Juda barn och Jerusalems barn de Greker, på det I ju skullen låta dem komma långt bort ifrå sina gränsor;

⁷Si, jag skall upwäcka dem ifrå det rum, dit I dem sålt hafwen, och skall wedergällat eder uppå edart hufwud;

⁸Och skall åter sälja edra söner och döttrar genom Juda barn; de skola då sälja dem in uti rika Arabien, eno folke i fjerran land; ty HERren hafwer det talat.

⁹Roper detta ut ibland Hedningarna: Helger ena strid, upwäcker de starka; låter komma och updraga allt krigsfolk:

¹⁰Görer af edrom plogbillom swärd, och af edrom liom spetsar; den swage hålle sig stark.

¹¹Gadder eder tilhopa, och kommer hit, alle Hedningar allt omkring, och församler eder; der skall HERren nederlägga dina starka.

¹²Står up, I Hedningar, och drager up til Josaphats dal; ty der will jag sitta, til at döma alla Hedningar allt omkring.

¹³Slår til med liarna, ty säden är mogen; kommer neder, ty prässen är full, och prässen löper öfwer; ty deras ondska är stor.

¹⁴Det skall wara mycket folk här och der i skiljodalenom; ty HERrans dag är hardt när i skiljodalenom.

¹⁵Sol och måne skola förmörkas, och stjernorna skola förhålla sitt sken.

¹⁶Och HERren skall ryta utaf Zion, och låta höra sina röst utaf Jerusalem, så at både himmel och jord skola bäfwa; men HERren skall wara sino folke en tilflykt, och Israels barnom ett fäste.

¹⁷Och I skolen förnimma at jag, HERren, edar Gud, bor i Zion på mino helgo berge; då skall Jerusalem heligt wara, och inge främmande mera wandra derigenom.

¹⁸På den tiden skola bergen drypa sött win, och högarne flyta mjölk, och alle Juda bäcker skola gå fulle med watn; och der skall utgå en källa ifrå HERrans hus; hon skall watna den dalen Sittim.

¹⁹Men Egypten skall öde warda, och Edom en wild ökn, för den orätts skull, som de på Juda barn bedrifwit hafwa, och utguto oskyldigt blod i deras land.

²⁰Men Juda skall besuttet warda ewinnerliga, och Jerusalem til ewig tid.

²¹Och jag skall icke låta deras blod ohämnadt blifwa; och HERren skall bo i Zion.

Joel 3

¹Ty se, i de dagarna och på den tiden, då jag åter upprättar Juda och Jerusalem,

²då skall jag samla tillhopa alla hednafolk och föra dem ned till Josafats[1] dal, och där skall jag hålla dom över dem, för mitt folks och min arvedels, Israels, skull, därför att de hava förskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land.

³Ja, de hava kastat lott om mitt folk, gossarna hava de givit såsom betalning åt skökor, och flickorna hava de sålt för vin, som de hava druckit upp.

⁴Och du, Tyrus, och du, Sidon, och I, Filisteens alla kretsar, vad förehaven också I mot mig? Haven I något att vedergälla mig för, eller är det I som viljen begynna något mot mig? Snart och med hast skall jag låta det I haven gjort komma tillbaka över edra egna huvuden,

⁵eftersom I haven tagit mitt silver och mitt guld och fört mina skönaste klenoder in i edra palats,

⁶och eftersom I haven sålt Judas och Jerusalems barn åt Javans barn, till att föras långt bort ifrån sitt land.

⁷Se, jag skall kalla dem åter från den ort dit I haven sålt dem; och det som I haven gjort skall jag låta komma tillbaka över edra egna huvuden.

⁸Jag skall sälja edra söner och döttrar i Juda barns hand, och de skola sälja dem till sabéerna, folket i fjärran land. Ty så har HERREN talat.

⁹Ropen ut detta bland hednafolken, båden upp dem till helig strid. Manen på hjältarna, må alla stridsmännen komma och draga framåt.

¹⁰Smiden edra plogbillar till svärd och edra vingårdsknivar till spjut; den svagaste må känna sig såsom en hjälte.

¹¹Skynden att komma, alla I folk har omkring, och samlen eder tillhopa. Sänd, o HERRE, ditned dina hjältar.

¹²Ja, må hednafolken resa sig och draga åstad till Josafats dal; ty där skall jag sitta till doms över alla folk häromkring.

¹³Låten lien gå, ty skörden är mogen. Kommen och trampen, ty pressen är full; presskaren flöda över, så stor är ondskan där.

¹⁴Skaror hopa sig i Domens dal; ty HERRENS dag är nära i Domens dal.

¹⁵Solen och månen förmörkas, och stjärnorna mista sitt sken.

¹⁶Och HERREN upphäver ett rytande från Sion, och från Jerusalem låter han höra sin röst, så att himmelen och jorden bäva. Men för sitt folk är HERREN en tillflykt och för Israels barn ett värn.

¹⁷Och I skolen förnimma att jag är HERREN, eder Gud, som bor på Sion, mitt heliga berg. Och Jerusalem skall vara en helgad plats och främlingar skola icke mer draga ditin.

¹⁸På den tiden skall det ske att bergen drypa av druvsaft och höjderna flöda av mjölk; och alla bäckar i Juda skola flöda av vatten. Och en källa skall rinna upp i HERRENS hus och vattna Akaciedalen.

¹⁹Men Egypten skall bliva en ödemark, och Edom skall varda en öde öken därför att de hava övat våld mot Juda barn och utgjutit oskyldigt blod i sitt land.

²⁰Sedan skall Juda trona evinnerligen, och Jerusalem från släkte till släkte.

²¹Och jag skall utplåna deras blodskulder, dem som jag icke allaredan har utplånat. Och HERREN skall förbliva boende på Sion. [1] Namnet kan översättas: Herren håller dom.