Joel 1

¹Detta är HERrans ord, som skedde til Joel, Pethuels son.

²Hörer detta, I äldste, och akter häruppå, alle inbyggare i landena; om något sådant skedt är i edar tid, eller i edra fäders tid?

³Säger edrom barnom deraf, och låter edor barn säga det för sin barn; och de samma barnen för sina efterkommande;

⁴Nämliga: Hwad efter gräsmatken blifwer qwart, det upäter gräshoppan; och hwad gräshoppan igen blifwa låter, det äter flogmatken; och hwad flogmatken blifwa låter, det fräter lusen.

⁵Waker up, I druckne, och gråter, och jämrer eder, alle windrinkare, efter must; ty han är eder ifrån edar mun borttagen.

⁶Ty ett mägtigt folk och otaligt drager hit up uti mitt land; det hafwer tänder lika som ett lejon, och oxlatänder lika som en lejinna.

⁷Det samma föröder min wingård, afbryter min fikonaträ, barkar dem, och förkastar dem, så at deras qwistar äro hwite wordne.

⁸Jämra dig, lika som en jungfru, den en säck uppå drager för sin brudgummas skull;

⁹Ty spisoffer och drickoffer är borto ifrå HERrans hus; Presterne, HERrans tjenare, sörja.

¹⁰Marken är förödd, och åkren står ömkeliga; kornet är förderfwadt, winet står jämmerliga, och oljan klageliga.

¹¹Åkermännerne se skröpliga ut, och wingårdsmännerne gråta, för hwetes och korns skull, at utaf markene intet inbergas kan.

¹²Så stå ock winträn jämmerliga, och fikonaträn klageliga; dertil granatträ, palmträ, äpleträ, och all trä på markene äro förtorkad; ty menniskornas fröjd är til sorg worden.

¹³Omgjorder eder, och gråter, I Prester; jämrer eder, I altarens tjenare; går in, och ligger i säcker, I mins Guds tjenare; ty både spisoffer och drickoffer är borto af edars Guds hus.

¹⁴Helger ena fasto, kaller tilhopa menigheten; församler de äldsta, och alla landsens inbyggare, til HERrans edars Guds hus, och roper til HERran:

¹⁵Ack, we den dagen! ty HERrans dag är hardt när, och kommer såsom ett förderf ifrå dem Allsmägtiga.

¹⁶Så skall maten för wår ögon borttagen warda, och ifrå wår Guds hus fröjd och glädje.

¹⁷Säden är bortrottnad i jordene, kornhusen stå öde, ladorna förfalla; ty kornet är förderfwadt.

¹⁸O! huru suckar boskapen? Fät råmar, ty de hafwa ingen bet, och fåren försmäkta.

¹⁹HERre, dig åkallar jag; ty elden hafwer afbränt de lustiga planar i öknene, och lågen hafwer uptändt all trä på markene.

²⁰Ja, wilddjuren ropa också til dig; ty wattubäckerna äro uttorkade, och elden hafwer förbränt de lustiga planar i öknene.

Joel 1

¹Bot Detta är HERRENS ord som kom till Joel, Petuels son.

²Hören detta, I gamle, och lyssnen härtill, I landets alla inbyggare. Har något sådant skett förut i edra dagar eller i edra fäders dagar?

³Nej, om detta mån I förtälja för edra barn, och edra barn må förtälja därom för sina barn, och deras barn för ett kommande släkte.

⁴Vad som blev kvar efter gräsgnagarna, det åto gräshopporna upp; och vad som blev kvar efter gräshopporna, det åto gräsbitarna upp; och vad som blev kvar efter gräsbitarna det åto gräsfrätarna upp.

⁵Vaknen upp, I druckne, och gråten; ja, jämren eder, alla I som dricken vin, över att druvsaften är ryckt undan eder mun.

⁶Ty ett folk har dragit upp över mitt land, ett mäktigt, ett som ingen kan räkna; det har tänder likasom lejon, och dess kindtänder likna lejoninnors.

⁷Mina vinträd har det förött, och mina fikonträd har det brutit ned det har skalat dem nakna och kastat dem undan; vitnade äro deras rankor.

⁸Klaga likasom en jungfru som bär sorgdräkt efter sin ungdoms brudgum

⁹Spisoffer och drickoffer äro försvunna ifrån HERRENS hus; prästerna sörja, HERRENS tjänare.

¹⁰Fälten äro förödda, marken ligger sörjande, ty säden är förödd, vinet borttorkat, oljan utsinad.

¹¹Åkermännen stå med skam, vingårdsmännen jämra sig, över vetet och över kornet; ty skörden på marken är förstörd.

¹²Vinträden äro förtorkade och fikonträden försmäkta; granatträden och palmerna och äppelträden och alla andra träd på marken hava torkat bort. Ja, all fröjd har vissnat och flytt ifrån människors barn.

¹³Kläden eder i sorgdräkt och klagen, I präster; jämren eder, I som tjänen vid altaret; gån in och sitten i sorgdräkt natten igenom, I min Guds tjänare, eftersom eder Gud hus måste sakna spisoffer och drickoffer

¹⁴Pålysen en helig fasta, lysen ut en högtidsförsamling; församlen de gamla, ja, alla landets inbyggare, till HERRENS, eder Guds, hus; och ropen så till HERREN.

¹⁵Ve oss, vilken dag! ty HERRENS dag är nära, och såsom våld från den Allsvåldige kommer den.

¹⁶Har icke vår bärgning blivit förstörd mitt för våra ögon? har icke glädje och fröjd försvunnit ifrån var Guds hus?

¹⁷Utsädet ligger förtorkat under mullen, förrådshusen stå öde, ladorna få förfalla, ty säden är borttorkad.

¹⁸Huru stönar icke boskapen! Huru ängslas ej fäkreaturens hjordar! De finna ju intet bete. Ja, också fårhjordarna få lida under skulden.

¹⁹Till dig, HERRE, ropar jag, nu då en eld har förtärt betesmarkerna i öknen och en eldslåga har förbränt alla träd på marken.

²⁰Ja, också markens djur ropa med trängtan till dig, eftersom vattenbäckarna äro uttorkade och betesmarkerna i öknen äro förtärda av eld.