Romarbrevet 12

¹Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer -- eder andliga tempeltjänst.

²Och skicken eder icke efter denna tidsålders väsende, utan förvandlen eder genom edert sinnes förnyelse, så att I kunnen pröva vad som är Guds vilja, vad som är gott och välbehagligt och fullkomligt.

³Ty i kraft av den nåd som har blivit mig given, tillsäger jag var och en av eder att icke hava högre tankar om sig än tillbörligt är, utan tänka blygsamt, i överensstämmelse med det mått av tro som Gud har tilldelat var och en.

⁴Ty såsom vi i en och samma kropp hava många lemmar, men alla lemmarna icke hava samma förrättning,

⁵så utgöra ock vi, fastän många, en enda kropp i Kristus, men var för sig äro vi lemmar, varandra till tjänst.

⁶Och vi hava olika gåvor, alltefter den nåd som har blivit oss given. Har någon profetians gåva, så bruke han den efter måttet av sin tro;

⁷har någon fått en tjänst, så akte han på tjänsten; är någon satt till lärare, så akte han på sitt lärarkall;

⁸är någon satt till att förmana, så akte han på sin plikt att förmana. Den som delar ut gåvor, han göre det med gott hjärta; den som är satt till föreståndare, han vare det med nit; den som övar barmhärtighet, han göre det med glädje.

⁹Eder kärlek vare utan skrymtan; avskyn det onda, hållen fast vid det goda.

¹⁰Älsken varandra av hjärtat i broderlig kärlek; söken överträffa varandra i inbördes hedersbevisning.

¹¹Varen icke tröga, där det gäller nit; varen brinnande i anden, tjänen Herren.

¹²Varen glada i hoppet, tåliga i bedrövelsen, uthålliga i bönen.

¹³Tagen del i de heligas behov. Varen angelägna om att bevisa gästvänlighet.

¹⁴Välsignen dem som förfölja eder; välsignen, och förbannen icke.

¹⁵Glädjens med dem som äro glada, gråten med dem som gråta.

¹⁶Varen ens till sinnes med varandra. Haven icke edert sinne vänt till vad högt är, utan hållen eder till det som är ringa. Hållen icke eder själva för kloka.

¹⁷Vedergällen ingen med ont för ont. Vinnläggen eder om vad gott är inför var man.

¹⁸Hållen frid med alla människor, om möjligt är, och så mycket som på eder beror.

¹⁹Hämnens icke eder själva, mina älskade, utan lämnen rum för vredesdomen; ty det är skrivet: »Min är hämnden, jag skall vedergälla det, säger Herren.»

²⁰Fastmer, »om din ovän är hungrig, så giv honom att äta, om han är törstig, så giv honom att dricka; ty om du så gör, samlar du glödande kol på hans huvud.»

²¹Låt dig icke övervinnas av det onda, utan övervinn det onda med det goda.

Romarbrevet 12

¹Så förmanar jag nu eder, käre bröder, vid Guds barmhertighet, att I utgifven edor lekamen till ett offer, som är lefvande, heligt och Gudi behageligit, edra skäliga Gudstjenst.

²Och håller eder icke efter denna verldena; utan förvandler eder. med edars sinnes förnyelse, att I mågen förfara hvad Guds gode, behaglige och fullkomlige vilje är.

³Ty jag säger, igenom den nåd som mig gifven är, hvarjom och enom af eder, att ingen hålle mer af sig, än honom bör hålla; utan hålle sig så, att der är måtta med, efter som Gud hafver utdelat hvarjom och enom trones mått.

⁴Ty såsom vi uti en lekamen hafve många lemmar, men alle lemmar hafva icke allt samma ämbete;

⁵Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone. Och hafve åtskilliga gåfvor, efter den nåd som oss gifven är. Hafver någor Prophetiam, så vare hon ens med trone.

⁶

⁷Hafver någor ett ämbete, så akte han derpä; lärer någor, så akte han på lärona.

⁸Förmanar någor, så akte han på förmaningen; gifver någor, så gifve uti enfaldighet; regerar någor, så regere med omsorg; gör någor barmhertighet, så göre det med fröjd.

⁹Kärleken vare utan skrymtan; hater det onda, blifvandes vid det godt är.

¹⁰Varer hvar med annan vänlige, uti broderlig kärlek; den ene förekomme den andra med inbördes heder.

¹¹Varer icke tröge uti det I hafven för händer; varer brinnande i Andanom; skicker eder efter tiden.

¹²Varer glade i hoppet; tålige i bedröfvelse; håller på bedja.

¹³Deler edart till de heligas nödtorft; herberger gerna.

¹⁴Tåler väl om dem som gå efter edart argasta; tåler väl, och önsker dem icke ondt.

¹⁵Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka, Ens till sinnes med hvarannan; håller icke mycket af eder sjelfva; utan håller eder lika vid dem som ringa äro; håller eder icke sjelfva för kloka,

¹⁶

¹⁷Görer ingom ondt för ondt; vinnlägger eder om det som ärligit är, inför hvar man.

¹⁸Om möjeligit är, så mycket som till eder står, sa hafver frid med alla menniskor.

¹⁹Hämnens eder icke sjelfve, käre vänner; utan låter (Guds) vrede hafva rum; ty det är skrifvet: Min är hämnden, jag skall vedergällat, säger Herren.

²⁰Om nu din ovän hungrar, så gif honom mat; törster han, så gif honom dricka; när du det gör, så församlar du glödande kol på hans hufvud.

²¹Lät dig icke öfvervunnen varda af det onda; utan öfvervinn det onda med det goda.