Romarbrevet 10

¹Mina bröder, mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för dem är att de må bliva frälsta.

²Ty det vittnesbördet giver jag dem, att de nitälska för Gud. Dock göra de detta icke med rätt insikt.

³De förstå nämligen icke rättfärdigheten från Gud, utan söka att komma åstad en sin egen rättfärdighet och hava icke givit sig under rättfärdigheten från Gud.

⁴Ty lagen har fått sin ände i Kristus, till rättfärdighet för var och en som tror.

⁵Moses skriver ju om den rättfärdighet som kommer av lagen, att den människa som övar sådan rättfärdighet skall leva genom den.

⁶Men den rättfärdighet som kommer av tro säger så: »Du behöver icke fråga i ditt hjärta: 'Vem vill fara upp till himmelen (nämligen för att hämta Kristus ned)?'

⁷ej heller: 'Vem vill fara ned till avgrunden (nämligen för att hämta Kristus upp ifrån de döda)?'»

⁸Vad säger den då? »Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta (nämligen ordet om tron, det som vi predika).»

⁹Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då bliver du frälst.

¹⁰Ty genom hjärtats tro bliver man rättfärdig, och genom munnens bekännelse bliver man frälst.

¹¹Skriften säger ju: »Ingen som tror på honom skall komma på skam.»

¹²Det är ingen åtskillnad mellan jude och grek; alla hava ju en och samme Herre, och han har rikedomar att giva åt alla som åkalla honom.

¹³Ty »var och en som åkallar Herrens namn, han skall varda frälst».

¹⁴Men huru skulle de kunna åkalla den som de icke hava kommit till tro på? Och huru skulle de kunna tro den som de icke hava hört? Och huru skulle de kunna höra, om ingen predikade?

¹⁵Och huru skulle predikare kunna komma, om de icke bleve sända? Så är och skrivet: »Huru ljuvliga äro icke fotstegen av de män som frambära gott budskap!»

¹⁶Dock, icke alla hava blivit evangelium lydiga. Esaias säger ju: »Herre, vem trodde vad som predikades för oss?»

¹⁷Alltså kommer tron av predikan, men predikan i kraft av Kristi ord.

¹⁸Jag frågar då: Hava de kanhända icke hört predikas? Jo, visserligen; det heter ju: »Deras tal har gått ut över hela jorden, och deras ord till världens ändar.»

¹⁹Jag frågar då vidare: Har Israel kanhända icke förstått det? Redan Moses säger: »Jag skall uppväcka eder avund mot ett folk som icke är ett folk; mot ett hednafolk utan förstånd skall jag reta eder till vrede.»

²⁰Och Esaias går så långt, att han säger: »Jag har låtit mig finnas av dem som icke sökte mig, jag har låtit mig bliva uppenbar för dem som icke frågade efter mig.»

²¹Men om Israel säger han: »Hela dagen har jag uträckt mina händer till ett ohörsamt och gensträvigt folk.»

Romarbrevet 10

¹Bröder, mins hjertas begär och bön till Gud är för Israel, att de måtte varda salige;

²Ty jag bär vittne med dem, att de hafva nit om Gud; dock icke visliga.

³Ty de förstå icke Guds rättfärdighet; utan fara efter att upprätta sin egen rättfärdighet, och äro så icke Guds rättfärdighet undergifne.

⁴Ty Christus är lagsens ände, till rättfärdighet hvarjom och enom som tror.

⁵Men den rättfärdighet, som är af trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta Christum härned. Men den rättfärdighet, som är af trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta Christum härned.

⁶

⁷Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är, att hemta Christum upp igen ifrån de döda.

⁸Men hvad säger (Skriften)? Ordet är hardt när dig, nämliga i dinom mun, och i ditt hjerta. Detta är det ordet om trona, som vi predikom.

⁹Ty om du bekänner med dinom mun Jesum, att han är Herren, och tror i ditt hjerta att Gud hafver uppväckt honom ifrå de döda, så varder du salig.

¹⁰Ty med hjertans tro varder man rättfärdig, och med munsens bekännelse varder man salig.

¹¹Ty Skriften säger: Hvar och en, som tror på honom, skall icke komma på skam.

¹²Det är ingen åtskilnad emellan Juda och Grek; ty en Herre är öfver alla, riker öfver alla dem som åkalla honom.

¹³Ty hvar och en, som åkallar Herrans namn, skall varda salig.

¹⁴Men huru skola de åkalla den de hafva icke trott på? Och huru skola de tro honom, som de hafva intet hört af? Och huru skola de höra utan predikare?

¹⁵Men de äro icke alle Evangelio lydige; ty Esaias säger: Herre, ho tror vår predikan? Men de äro icke alle Evangelio lydige; ty Esaias säger: Herre, ho tror vår predikan?

¹⁶

¹⁷Så är tron af predikanen; men predikanen genom Guds ord.

¹⁸Så säger jag nu: Hafva de icke hört det? Deras ljud är ju utgånget i all land, och deras ord till verldenes ändar.

¹⁹Men jag säger: Hafver då Israel det icke fått veta? Den förste Moses säger: Jag skall uppväcka eder till nit med det folk, som icke är folk; och med ett galet folk skall jag reta eder.

²⁰Dristar ock Esaias sig till, och säger: Jagar funnen af dem, som intet sökte mig, och är vorden uppenbar dem, som intet sporde efter mig.

²¹Men till Israel säger han: Hela dagen hafver jag uträckt mina händer till det otrogna och genstörtiga folket.